Kenza Zouiten Subosic: ”Många har problem att bli gravida men pratar inte om det”

Kenza blev mamma till Nikola i början av sommaren.

Foto: Karl Nordlund

Kenza blev mamma till Nikola i början av sommaren.

I 13 år har Kenza Zouiten Subosic öppet delat med sig av sitt liv i blogg och på Instagram. I samband med att hon blev gravid med sonen Nikola blev hon ärligare än någonsin. För mamas CARIN CARLGREN berättar influencern om kampen för att bli gravid, offentlig amning och rädslan för att snart hamna i klimakteriet.

Ämnen i artikel:

”Hon är en av Sveriges största influencers som väcker känslor med allt hon gör. Oavsett om hon öppenhjärtigt berättar om sina svårigheter att bli gravid, eller visar upp en bild när hon ammar sin bebis så får hon ett enormt genomslag långt utanför Sveriges gränser.” Så löd motiveringen när vi utsåg Kenza Zouiten Subosic till Årets impact mama 2019.

Grattis, hur känns det?
– Det är helt otroligt och samtidigt lite overkligt. Under förra årets mama-gala var jag gravid men hade inte gått ut offentligt med det än. Jag minns att jag tänkte: ”Åh gud, tänk om jag får gå på den här galan nästa år.”

Läs också: Anna, 31: Det var inte IVF som gjorde mest ont, det var barnlösheten  

En stor anledning till att vi vill ge dig den här utmärkelsen är för att du har varit så generös och ­öppen när det gäller dina utmaningar att bli gravid.
– Ja, nu vet alla i Sverige att jag kommer hamna i klimakteriet ­alldeles för tidigt och att jag inte har någon aning om hur det kommer gå med nästa barn. Det är såklart väldigt läskigt att lämna ut så m­ycket, men det är samtidigt skönt att inte behöva hålla saker hemligt. 

– Det bästa med att vara så öppen är responsen från andra tjejer och kvinnor. Jag har känt mig mindre ensam och samtidigt har det varit helt fantastiskt att kunna stötta andra i samma situation. 

Kenza Zouiten Subosic (som knappast behöver omnämnas med ­efternamn egentligen med tanke på hur stort personligt varumärke hennes förnamn är) är minst sagt engagerad när det gäller tabun kring fertilitetsproblem – och angriper ämnet nästan direkt vid vårt möte.

– När man börjar vända på stenar visar det sig att många har ­problem att bli gravida, men man pratar inte om det. Det är som att man borde skämmas om det inte riktigt funkar. Jag vill inte att någon ska behöva må dåligt i sin ensamhet. Man borde prata mer om ­fertilitet och om hur menscykeln fungerar.

”Jag var 26 år och fick beskedet att jag skulle hamna i klimakteriet tidigt”

Vi befinner oss hemma i Kenzas stilrena lägenhet i Vasastan, Stockholm. Trean med högt i tak, stuckaturer och krit­vita väggar mot svarta köksluckor signalerar sober elegans. I direkt anslutning till den stora helfigurspegeln i vardagsrummet ligger arbetsrummet, med en dator och lång ställning fylld med prov­storlekar från hennes eget klädmärke Ivyrevel (som backas av kläd­jätten H&M) och andra items som samarbetspartners har skickat för att synas i hennes sociala kanaler. 

– Det kan ju bli ett barnrum längre fram till Nikola, men jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra av alla kläder och arbetsrelaterade prylar i så fall. Vi kanske måste flytta på sikt. 

Foto: Karl Nordlund

Hur glad och gullig bebis?!

Kenza gör en inbjudande gest mot det runda matbord i marmor­ där vi ska äta lunch och prata om jobbet som superinfluencer och det nya mammalivet, något hon under intervjutillfället har haft erfarenhet av i tre månader (om man inte räknar med graviditeten såklart). Men drömmarna om att bli mamma har funnits där mycket längre. Och ­vägen dit var snårig. 

Berätta, hur var det när ni ville börja försöka få barn?
– Jag slutade äta p-piller i samband med att Aleks och jag gifte oss i juli 2017, och hoppades att jag skulle bli gravid snabbt även om jag var ödmjuk inför att det kan vara svårt. Efter en tid insåg jag att min mens kom tätt inpå ägglossning, och sökte hjälp hos flera gynekologer. De tre första sa samma sak: ”Allt ser bra ut, du är ung…”. 

Men den fjärde gynekologen hittade faktiskt något. Under ultra­ljudet visade det sig att Kenza bara hade ett fåtal äggblåsor på ­äggstockarna, och blodproven för att kontrollera äggreserven ­konstaterade senare att det inte fanns så många ägg kvar.

– Jag var 26 år då jag fick beskedet att jag har kort lutelfas med ett AMH-värde på 0,2, vilket är vanligt för kvinnor som är över 45 år – och skulle hamna i klimakteriet tidigt. Det var en stor chock och jag bröt ihop totalt.

Foto: Karl Nordlund

Influencerlivet varvas med timmar av bebisgos.

När Kenza fick samtalet hade hon precis varit i Marocko för att ­begrava sin pappa som nyligen gått bort i cancer. 

– Då kände jag, jag orkar inte mer. Men samtidigt fick det mig och Aleks att vilja hitta lösningar. Tack och lov är ju min man också den mest positiva och lösningsorienterade som finns, säger Kenza och ler stort. 

”Många av mina vänner blev gravida just då. Jag var jätteglad för deras skull men det var tufft”

Paret läste allt de kom över om dålig äggreserv. De förstod snart att man inte kan få fler ägg, eftersom man föds med ett visst antal. Men man kan göra något åt kvaliteten. 

– Jag började göra allt man kan för att förbättra äggkvaliteten. Jag slutade dricka alkohol helt och ändrade kosten genom att dra ner på gluten och socker. Dessutom testade jag kinesisk akupunktur, ört­medicin och fertilitetsyoga, vilket hjälpte mig att finna lugn om inte annat. Det handlade om stora omställningar i livet och det var såklart värt det, om det nu hjälpte, men det vet vi ju inte.

Det börjar knorra inifrån sovrummet. Kenza släpper gaffeln med ­räksallad och är där i samma sekund. Hon plockar försiktigt upp en nyvaken Nikola med rufsig tuppkam och handen i munnen. ”Nej-men-hej lilla tröttis”, hälsar hon och tar med sig bebisen in i köket för att fortsätta samtalet.

– Många av mina vänner blev gravida just då. Jag var jätteglad för deras skull, att de slapp gå igenom samma sak som jag. Det önskar man ju inte någon. Men jag kände samtidigt: ”Varför är det fel på mig?”. Det var tufft. 

Men så blev du gravid till sist?
– Ja, och jag kunde inte tro att det var sant. Efter två misslyckade IVF-försök och en otroligt jobbig tid med mycket oro och besvikelser, så var det dags för det tredje försöket. Då skulle vi testa det som ­kallas för det långa protokollet, där första steget är en nässpray som nedreglerar de egna östrogenhalterna innan man börjar med sprutor fyllda med artificiella hormoner när mensen kommer. Men den kom aldrig. Jag hade blivit gravid spontant under den tiden med nässpray, utan IVF eller äggdonation. 

Foto: Karl Nordlund

Sonen Nikola är ett litet mirakel!

Nikola kräks plötsligt över Kenzas collegetröja. Hon går vant till handfatet för att skölja av sig och berättar samtidigt: 

– Jag ringde IVF-kliniken och var jätteorolig för att nässprayen skulle påverka graviditeten negativt, men de sa bara: ”Grattis, vad kul, du behöver inte oroa dig för det.”

Tyckte du om att vara gravid?
– Jag älskade det! Även om jag kräktes mellan vecka sju och fjorton, alltså dagligen. Första gången jag spydde blev jag så glad, Aleks och jag gjorde high five, haha. Jag var bara så fruktansvärt tacksam över att vara gravid. 

Hur var det att vara offentlig influencer och gravid, där i början?
– Det var en underbar, lite pirrig hemlighet att gå omkring och bära på. Om jag träffade följare på stan, tänkte jag: ”Åh gud tänk om hon såg ­någonting?”. I vecka 19 gick jag ut med nyheten och strax efter det publicerade jag videon där jag berättade om våra svårigheter. 

”Jag hade fruktansvärt ont där jag hade spruckit och på grund av eftervärkar och amning”

Hur var förlossningen?
– Jag blev igångsatt elva dagar över tiden eftersom jag hade haft så mycket förvärkar och var helt utmattad. Allt flöt på bra i början och jag var faktiskt ganska kaxig. Efter epiduralen kände jag: ”Jaha, var det inte värre än såhär? Vad är det alla tjatar om?”. Men det fick jag äta upp när krystvärkarna kom igång. De var fruktansvärt brutala och jag sprack en del. 

– Men det var inga större komplikationer, vare sig för mig eller Nikola. Och det var ju det viktigaste. 

Om du skulle föda igen, hur känner du inför det?
– Jag är rädd att det kommer en till stor bebis som gör lika brutalt ont att föda. Om jag lyckas bli gravid igen kommer jag behöva gå på förberedande samtal inför förlossningen.

Foto: Karl Nordlund

Årets Impact mama 2019!

Hur var första tiden som mamma?
– Jag hade fruktansvärt ont där jag hade spruckit och på grund av eftervärkar och amning. Det tog minst två veckor innan jag kunde ­sitta utan smärtor. Om jag hade vetat hur illa det kunde vara hade jag bunkrat upp med bedövningsgel. 

– Men det var också de två bästa veckorna i mitt liv, jag fick lära känna honom, min bebis.

Det brakar till ordentligt i Nikolas blöja, där han ligger i Kenzas famn och ler och jollrar. ”Det är helt sjukt hur mycket en sådan här ­liten kan låta”, säger Kenza och skrattar. ”Men jag väntar lite, det kommer nog mer”.

Hur har det gått med amningen?
– Åh, den har varit jobbig. Jag fick ångest före varje amning i början­ eftersom jag visste vad som väntade. Mjölkstockning och ­såriga bröstvårtor gjorde att det dröjde en månad innan det kändes okej att amma. Alla sa: ”Försök hålla ut. Det kommer ge med sig.” Och så blev det för mig. Bröstvårtsskydd hjälpte och jag är verkligen extremt glad att det funkade. 

”Jag vill inte gå undan och sitta på en toalett. Om du stör dig på att jag ammar mitt barn, men titta bort då”

Kenza rycker till och kollar på Nikolas rygg. ”Oj nu börjar det läcka, I’ll be back.” Hon går till skötbordet i sovrummet och småpratar med sin lilla. ”Heej, har du så mycket bajs!” När de kommer tillbaka har Kenza tagit av sig tröjan med kräk, och har nu ett enkelt amningslinne till sina tajts, och Nikola har kommit ur sin blöta body och ser helnöjd ut i blöja. 

Du la nyligen upp en bild då du ammar och fick väldigt många reaktioner…
– Ja, många skrev att man kan gå undan eller gömma sig när man ammar. Det förvånade mig. Jag trodde inte att man ser amning som en ”biggie” i Sverige. 

– Det var även ett helt gäng som skrev: ”Amma gärna, men måste du lägga upp en bild på det?”. Ja, tydligen måste jag ju det, om man aldrig ser det någonstans kommer folk inte tycka att det är normalt. Jag vill inte gå undan och sitta på en toalett. Om du stör dig på att jag matar mitt barn, men titta bort då. Det är inte svårare än så. Jag har känt att jag har behövt ”make a statement”. Så länge det provocerar folk kommer jag lägga upp i min story att jag ammar. 

Foto: Karl Nordlund

För Kenza har det varit viktigt att amma Nikola var som helst, trots påhopp i sociala medier.

Kenza berättar vidare om alla fina kommentarer hon har fått också, som uppmuntrar hennes val att visa amningsbilder. 

– Häromdagen skrev en följare till mig: ”Tack för dina vackra ­bilder. Idag vågade jag gå ut och amma för första gången.” Det är ju helt fantastiskt att jag kan hjälpa andra genom mina sociala medier.

Har du upplevt mer momshaming?
– Ja, jag har fått väldigt mycket momshaming. Om jag lägger upp en story med Nikola så kommer det alltid: ”Han ska inte ha tummen i mun!”. Nehej, men det är faktiskt svårt att vänja av det.

– Vid ett tillfälle skrev jag: ”Snart fyller han fyra månader och ska få smaka på mat”. Då fick jag många reaktioner från utländska ­följare: ”Så gör vi absolut inte här, barnet måste vara sex månader. Why do you do this to your child?”. Samma sak hände när jag ­vaccinerade Nicola. Det finns tydligen många ”anti-vaxers” i andra länder som kritiserar det hårt. Herregud, jag måste ju få följa vårdens rekommendationer att vaccinera utan att få höra att jag är en dålig mamma…

– Jag försöker att inte lyssna, men det är ju jobbigt att höra att man gör fel. Det gäller alla mammor, offentliga eller inte. 

”Det är absolut svårt att jobba när man har en bebis som vill leka och bli stimulerad”

När Kenza har tagit några enstaka jobb under föräldraledigheten har hon också fått kritik. 

 – När jag var på min första plåtning efter förlossningen var det några som skrev: ”Är det viktigare för dig att tjäna pengar än att vara hemma med ditt barn”. Det är ju absolut ingen som säger så till Aleks. Och vafan, det är snart 2020. Har vi inte kommit längre? Kvinnan kanske också behöver arbeta. 

– Pappan kan också vara hemma och ta hand om sitt barn. 

Foto: Karl Nordlund

Kenza drömmer om en stor familj, även om hon vet att det kan bli svårt med tanke på att hon kan hamna i klimakteriet när som helst.

Hur är det att ha ditt jobb som influencer nu när du har barn?
– Det är absolut svårt att jobba när man har en bebis som vill leka och bli stimulerad, och just nu har det varit ganska mycket jobb. Jag har lanserat min nya parfym och haft en del plåtningar. Men tanken är att jag inte ska lägga mer än två timmar per dag på jobb. Helst på kvällar och helger. Än så länge går det någorlunda bra. 

– Sedan kommer jag att jobba som vanligt igen, under kontorstider med Ivyrevel och mina kanaler, medan Nikola går på förskola. 

Hur tänker ni kring bilder på Nikola i sociala medier?
– Vi kom fram till att det är okej att visa Nikolas ansikte i början. Men i takt med att han blir äldre får vi dra ner på det. Det är en ­säkerhetsgrej. Vi vill att han ska ha en normal uppväxt och inte känna sig exponerad på grund av att hans mamma är känd. 

Vem tycker ni att Nikola är mest lik?
– Han är ju en kopia av Aleks. Det har han varit från dag ett. Men han börjar bli lite ljusare och påminner lite om min lillebror. 

Har din relation med Aleks påverkats av att bli förälder?
– Det vi gick igenom för att få barn har gjort oss väldigt starka ­tillsammans. Men just nu behöver vi inte fokusera på oss som par direkt, mer på oss som en familj på tre personer. Aleks och jag har gått från att vara varandras nummer ett till att Nikola är bådas nummer ett. 

– Men det är såklart fortfarande viktigt att visa kärlek och närhet. Och en vacker dag kommer vi säkert vilja gå på dejt bara vi två igen, haha. 

”Vi är jätteglada och tacksamma för att det funkade med Nikola, men vi vill ha fler barn”

Du har tidigare varit öppen med att din barndom inte alltid var enkel. Hur ser du tillbaka på den, och hur vill du att Nikolas uppväxt ska bli? 

– Det kommer bli två helt olika barndomar. Mina syskon och jag växte upp med bara mamma och hade generellt ganska struliga ­familjeförhållanden. Nikola kommer ha betydligt mycket mer under sin uppväxt än vad jag hade, när det gäller allt från kärlek och trygghet till pengar och möjligheter. 

– Det är viktigt för mig att Nikola vet hur både jag och Aleks växte upp, att han förstår att man inte ska ta något för givet. Sedan vill vi att han får en nära relation till min mamma och Aleks pappa. Och till sina kusiner. 

Foto: Karl Nordlund

Kenza började blogga redan som 15-åring.

Hur tänker ni kring eventuella framtida syskon?
– Vi är jätteglada och tacksamma för att det funkade med Nikola, men vi vill ha fler barn och det är ju ingen självklarhet att det går. Jag känner mig stressad eftersom man inte vet exakt när jag kommer hamna i klimakteriet. Det kan handla om nästa år i värsta fall. Vi kan inte sitta och tänka: ”Åh, när är den perfekta tiden att få syskon, är det om två eller tre år? Då spikar vi det!” 

Det är dags att avsluta intervjun, ganska perfekt tajmat med att Nikola ska ammas. Men en sista fråga hinner vi med innan hunger­knorret tar över Kenzas uppmärksamhet. 

Vad händer i framtiden?
– Blogg- och influencervärlden förändras hela tiden, vem vet hur länge jag kan livnära mig på det. Just nu är jag så tacksam över att kunna jobba med det jag gör och tanken är att jag ska försöka komma på lite fler nya projekt vid sidan av. 

– Men framför allt är jag väldigt familjekär. Min stora dröm i livet är en stor familj. Och min familj kommer alltid att komma först.

Kenza om…

Karriären: Jag började blogga som 15-åring, vilket blir 13 år idag. I början tjänade man pengar på annonser, men sedan en tid är det bara samarbeten som gäller. Och det ledde till att jag startade andra projekt, först kollektioner med andra företag, vilket sedan ledde till att jag startade mitt eget klädmärke. Allt har förändrats i lagom takt och jag har verkligen haft kul under tiden. 

Bästa egenskapen: Jag är snäll. 

Sämsta egenskapen: Mitt dåliga tålamod.

Senaste gråtstunden: Bara för ett par dagar sedan. Jag hade mycket jobb och Nikola var klängig. Så när Alex kom hem från jobbet ställde jag mig i duschen och grät lite. Då kändes det bättre. 

Senaste komplimangen: Det var Alex som sa att jag var väldigt snygg, fast jag var väldigt osnygg. 

Favorit-babyprylarna: Bärsjal från Coracor, babysitter från Babybjörn och ­babygym från Skiphop.

Bästa stöttepelaren: ”Alex, min familj. Han är så positiv. Ibland blir jag faktiskt förbannad: ”Men snälla, kan du inte bara vara lite negativ”. Men för det mesta smittar det av sig. Han resonerar: ”Vad är det värsta som kan hända?” Och så går han igenom olika scenarier och då låter det inte så farligt. 

Första tanken på morgonen: ”Hur mycket sov jag i natt?” Sedan kollar jag på andningsappen och ser hur många gånger han vaknat och visar Alex, minsann, haha.” 

En vanlig start på dagen: Jag har ju alltid varit vaken några gånger under natten och ammat. Så Alex kliver upp med Nikola vid 05.30 och är med honom två till tre timmar före jobbet. Sedan kliver jag upp och äter frukost länge, tar en promenad i Hagaparken, och möter upp en vän för lunch eller fika. 

Läs också: Cissi Wallin, Nilla Fischer, Klimatklubben – alla Årets mamas 2019 hittar du här

Foto: Karl Nordlund
Styling: Malin Rudén
Hår och makeup: Nora Kourkis
AD: Vendela Zandén 

Du kanske också vill läsa:
Från vår systersajt Vi föräldrar:
Ägglossningskalender – räkna ut ägglossning!
På mama:
Elins ärliga bilder: ”Så här ser en IVF-resa ut” 

 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande