SVT-profilen Malin Olsson från Bolibompa: ”Gravidsexet blev ett blodbad”
Hon är van att maxa schemat, men nu växlar SVT-profilen Malin Olsson, 35, fokus till dottern Blanka. För mama berättar hon om amningskaos och gravidsex. Och om varför självkänsla är det finaste man kan ge en dotter.
Malin Olsson
Ålder: 35.
Familj: Sambon Simon och dottern Blanka.
Bor: Malmö.
Gör: Programledare för bland annat Sommarlov.
”Förresten, det blir en tjej.” Malin Olsson, 35, befinner sig på resande fot längs Västkusten med sambon Simon Peyron, 24, och ska just lämna nyckeln till kvinnan i vars hus de hyrt ett rum för ett par dagar. Kvinnan som fäller den kryptiska kommentaren.
Men semestern är över och paret reser hem mot Malmö utan att tänka vidare på den märkliga repliken. I dag är Malin helt övertygad om att hyresvärdinnan bar på en gåva, när hon tittar ner i vagnen på dottern Blanka, som föddes 9 månader senare.
– När vi satt där på ultraljudet så bara visste jag att det var sant, att jag hade en liten tjej i magen. För på den semestern blev Blanka till. Simon letade upp kvinnan på Facebook, berättade att vi var gravida och frågade: ”Hur kunde du veta?”.
– Då berättade hon att hon drömmer sanndrömmar och om oss hade hon drömt att en dotter var på väg. Hon sa också att Blanka kommer att bli väldigt lik Simon – och hon blev en kopia. Men det var inte allt. ”Det fanns en till dotter i drömmen”, sa hon – så nu vet vi vad som väntar, säger Malin.
Har alltid velat ha barn
Hon har slagit sig ned i en av de bekväma sofforna på övervåningen till Gretas Café på Scandic Haymarket i Stockholm. En populär träffpunkt som samlar kaffeflanörer, turister och kreatörer på en och samma pudrigt franska plats. Lilla Blanka är bara fem veckor gammal (1,5 månader när du läser det här) men redan ett proffs, och Malin berättar hur den efterlängtade dottern inte hade kunnat komma mer lägligt.
Hade du längtat länge efter barn eller blev 35 den ultimata åldern?
– Det kom helt perfekt. Jag var redo och jag var i ett förhållande där jag kände att jag ville satsa på barn. Det har alltid känts otroligt viktigt för mig. Men jag ser det inte som att jag har väntat, i stället har jag satsat på min karriär och gjort de saker som jag har velat. Min barnlängtan blev stark på riktigt när jag träffade Simon.
Har du hunnit landa i det här nya livet ännu?
– Allt har bara känts så himla naturligt och lätt. En klassiker är att man är väldigt rädd med första barnet, för folksamlingar och köpcentrum eller att någon ska hosta eller röka i närheten av barnet. Men vi har inte känt oss så ängsliga, för oss var det snarare tvärt om.
– När Simons föräldrar skulle hälsa på oss på patienthotellet några dagar efter förlossningen så fick de inte komma in på grund av smittorisken, så vi var på väg ut med barnvagnen för att möta dem när barnmorskorna stoppade oss. Hur hade vi tänkt egentligen? undrade de. Det kunde ju finnas RS. Men för oss känns det här nya livet bara så mysigt och underbart.
Är en tävlingsmänniska
Hur var graviditeten?
– Jag mådde oförskämt bra och fick inga större komplikationer, förutom en blödning i vecka 31. Men det berodde på att jag och Simon hade haft lite vanligt söndagssex.
Vilket kan sätta igång en förlossning?
– Exakt! Vi hade inte träffats på ett tag och satte på John Mayer på högsta volym. En stund senare var det Malmös blodbad i lägenheten. Jag hoppade in i duschen i chock medan Simon ringde 112. Två män från ambulansen stormade in i lägenheten, bland utslängda kläder, medan John Mayer fortfarande strömmade ur högtalarna. Det var som en romantisk, strulig Hollywoodfilm. Men jag tycker det är viktigt att prata om det här med sex, man ska vårda relationen även under en graviditet.
Så det blev ingen förlossning då, men hur började den när det faktiskt var dags?
– Jag har aldrig varit förlossningsrädd, och till slut ville jag bara att det skulle sätta igång, i kombination med att jag är en enorm tävlingsmänniska. En rätt bra kombo: Bring it on! Det började en söndagskväll vid niotiden, ungefär som mensvärk. Fast jag förstod att det var något på gång.
– Vi bestämde oss för att sova och samla kraft ifall det skulle sätta igång på riktigt. Men det gjorde för ont. Vid midnatt började det göra ondare, och jag hoppade in i duschen för att klara värkarna. Jag körde mina salsamoves samtidigt som jag klockade värkarna som kom med fem minuters mellanrum. Vid tretiden var det fem minuter mellan och jag ringde in till Lunds BB.
Krystade i 25 minuter
Fick ni åka in direkt?
– Hon frågade om jag kunde kämpa på lite till hemma, och då klev ju tävlingsmänniskan in. När vi till sist satt i bilen på väg in till BB fick jag hålla i mig i taket och andas genom guppen på vägen. Vid fyratiden var vi inskrivna och jag klev in i duschen medan Simon gick iväg för att handla mat, samtidigt som barnmorskan försvann. Då visste ingen av oss hur kort tid det faktiskt var kvar.
Hon var redan på väg ut?
– Ungefär vid sextiden satt jag och vrålade in i lustgasmasken. Jag hade aldrig själv hört ett sådant ljud och insåg att det var dags för epidural. Men barnmorskan hann bara kalla på narkosläkaren, för jag kände att Blanka var på väg. Jag minns hur narkosläkaren kommer in i rummet och hur jag skriker ”Det är för sent”. Och plötsligt, efter 25 minuters krystande, så var hon ute.
Hur känns det när en person som man har väntat på i nio månader till slut landar i ens armar?
– Allt var så lugnt på något konstigt sätt. Hon skrek knappt. Simon grät, medan jag låg utmattad och försökte ta in allt. Jag minns hur det här kladdiga lilla knytet placerades på mitt bröst, och plötsligt var vi en familj.
Hade problem med amningen
Malin beskriver hur den nya tillvaron också har gjort henne medveten om hur lite vi pratar om den nya tiden som väntar nyblivna föräldrar. Hur lätt vi målar upp katastrofscenarion, men ofta glömmer att prata om de praktiska sakerna som kan rädda en desperat förälder.
– Vi hade pratat mycket om det här i förväg, vilket vi hade nytta av när vi kom hem och min amning inte fungerade. För fy fan vad jobbigt det var! Jag hade en enkel graviditet och en enkel förlossning. Blanka är till och med ett lättsamt barn. Jag tänkte att amningen skulle fungera lika bra, och så tog det bara tvärstopp. Jag var blodig och sårig men fortsatte ändå.
– Efter en vecka var jag på bristningsgränsen och satt på sängkanten och grät. Som tur är så finns det hjälp att få i sådana lägen: Lisbeth, 55, en rätt barsk kvinna på Malmö sjukhus. Hon visade med en docka och bräkte på grov skånska: ”Du vet att bröstvårtorna ska härdas”. Och hon hade ju rätt, för sedan funkade det. Varför pratar man inte mer om sådant före en förlossning? Eller den känslomässiga biten. Vad händer om man inte kan knyta an till sitt barn?
Hade du själv sådana rädslor inför förlossningen?
– Lite kanske. Allt hade gått så bra, så jag tänkte att någonting kommer säkert att krångla. Sedan har vi tredagarsgråten – den borde vi också prata mer öppet om. Inte ens en partner kan förstå de känslorna. Jag förstod knappt själv när jag satt där och försökte sjunga vaggvisor för Blanka och bröt ihop. Jag tror att det viktiga är att man pratar om allt och har en plan för vissa saker. Jag hade exempelvis bett Simon att överraska mig någon gång under värkarbetet så att jag skulle få skratta lite mitt i det jobbiga.
Överraska med vad?
– Till exempel att Simon skulle komma in i sombrero och lösmustasch och börja sjunga och spela ukulele. Så här i efterhand var det kanske bra att han inte gjorde det.
Träffade kärleken på Melodifestivalen
Hur träffades du och Simon?
– Det var i samband med ”Melodifestivalen” 2014. Simon tävlade och jag var reporter och gjorde intervjuer med artisterna inför varje deltävling. Just då hände inte något speciellt, man pratar om musiken och de var ett helt band, så jag fick inget direkt intryck av Simon.
Men sedan sågs ni igen?
– Man springer på varandra på artisthotellet och jag minns att jag tyckte att det var något spännande och intressant med honom. Det var bara en känsla. Så på efterfesten när jag fick syn på Simon, stående ensam på dansgolvet, så gick jag fram och vi började prata. Vi satte oss i lobbyn och började lyssna på musik. Jag tänkte att han var värsta metal-killen och det är inte riktigt min ”bag”.
– Sedan satte han hörlurarna i mina öron och spelade upp en One Republic-låt som heter ”Burning Bridges”. Han fångade mig där med den låten. På något sätt motbevisade han mina idéer om vem han var. Några månader senare ringde Simon mig från Stockholm och sa ”Nu flyttar jag ner till dig i Malmö”.
Rätt vågat ändå. Vad hade hänt om du hade sagt nej?
– Fast jag är rätt spontan ändå, och vill jag något så testar jag. Funkar det inte så funkar det inte.
”Jag vill inte ångra mig senare i livet”
Malin beskriver hur åldersskillnaden på elva år, som aldrig annars hade påverkat deras förhållande, plötsligt blev en ofrånkomlig faktor när det kom till diskussionen om barn.
– För biologin går inte att påverka, säger Malin, som snabbt tog samtalet om framtiden.
Ställde du ett ultimatum?
– Nej, jag förklarade snarare att om vi är tillsammans när jag är 35 och inte har kommit dit så måste jag kanske gå vidare. Jag vill inte sitta och ångra mig senare i livet. Man tar förhållandet till en ny nivå bara genom att ha det samtalet, visar att man menar allvar med varandra.
Åldersskillnaden fick ett stort fokus i media. Hur troligt är det att det hade blivit så om Simon hade varit elva år äldre du?
– Inte så troligt alls. Men för mig är det ingen grej överhuvudtaget. Däremot verkar det vara väldigt spännande för andra att prata om det här, eftersom de gjort det i tre år nu. Men på ett sätt är det bra att frågan kommer, för då får jag och många kvinnor med mig, som lever med yngre män, visa att det är helt normalt.
– Kolla på Camilla Läckberg, Laila Bagge, mig, listan kan göras hur lång som helst. Det finns massor av kvinnor som lever i fantastiska förhållanden med yngre män. Att det ifrågasätts visar tyvärr bara att vi fortfarande lever efter gamla normer, vi borde ha kommit längre vid det här laget!
Malin är sig själv i tv
Sambon Simon dyker upp efter att han vaggat dottern Blanka till sömns, och slår sig ned i en fåtölj intill. Han tvekar inte med svaret när han får frågan om vad som är det bästa med Malin:
– Malin har en varm och sprudlande personlighet. Hon bjuder in alla människor omkring sig på en nivå som är väldigt unik. Hon kan prata med vem som helst och det blir automatiskt bra. Sedan har hon ett stort behov av närhet och kärlek, vilket gör att hon har nära till känslor. Malin är så mänsklig för mig. Det är otroligt vackert.
Malin, hur mycket av din verkliga personlighet möter vi som tittare när vi ser dig i tv?
– Det är klart att man tar på sig en kostym som programledare, men är man inte personlig så funkar det inte. Mitt mål är att alltid vara så nära mig själv som möjligt. Den tryggheten är viktig och en av de viktigaste sakerna som jag vill ge Blanka – en bra självkänsla och ett bra självförtroende.
Hur laddar ni för att guida en dotter in i världen som den ser ut i dag, med ett ganska hårt klimat för unga tjejer?
– När vi fick veta att vi väntade en tjej så tänkte jag ”Fasen vad gött, ännu mer girlpower i den här världen”. Det känns som en otroligt viktig och fin uppgift att få vara med och forma en liten tjej, kanske att göra henne till en bättre version av sig själv och ge henne alla nycklar som man själv inte fick. Samtidigt måste hon få uppleva, göra sina misstag och bli sin egen person. För mig kändes det viktigt när vi valde namn. Att vi hann se någon form av karaktär innan vi satte det.
Ska lära dottern att ta för sig
Vem är Blanka då?
– För mig är hon en stark tjej med skinn på näsan som ingen sätter sig på. Det är livsviktigt för mig att Blanka får en bra självkänsla, att hon tycker om sig själv och inte misshandlar sig med dåliga tankar om hur man ska se ut eller vara.
– Hon ska få obegränsat med kärlek och hon ska få lära sig att säga nej. Att det är okej och att det ska respekteras. Hon ska få skrika lika högt som killarna, välja vilken färg hon vill på sina kläder. Lyssna på den musik hon vill och se ut som hon vill.
Ja, just utseende är något man ofta tvingas förhålla sig till, inte minst i ditt jobb.
– Först och främst så tycker jag inte att man ska definieras av sitt utseende. Ändå har vi aldrig någonsin levt i en tid där man har fått mer instruktioner om hur man ska se ut än nu. Du ska ha stor rumpa, magrutor, gymma dygnet runt och ha de där ögonbrynen. Samma sak gäller livsstil: Alla ska gilla mode och fota sin mat på Instagram.
– Ibland borde vi stanna upp och reflektera lite i stället för att bara åka med. För det är väldigt lätt att göra det, och bara köpa konceptet rakt av. Jag går inte runt och reflekterar över mitt utseende dagarna i ända. I stället är det viktigt för mig att använda mina egenskaper. För det är vad som definierar mig och vad som har tagit mig dit jag är i dag.
Ingen Malin Olsson i ”Sommarlov”
Din energi är också lite av ditt varumärke. Vad händer de dagar då energin saknas?
– Som tur är händer det rätt sällan. Oftast kan jag vända sådana tankar. Men visst har det funnits tillfällen, till exempel när jag har gått igenom en separation eller saker som påverkar på ett djupare plan. Jag minns ett tillfälle när jag och Simon hade haft ett stort bråk och dagen efter skulle jag iväg för att spela in en massa ”Happy face-grejer”. Det var så otroligt jobbigt att ta fram det där leendet, samtidigt som produktionen stod runt omkring och ropade ”Gör så, säg så, stå här”. Jag höll på att flippa ur.
Känner du en press över att alltid dyka upp och leverera den glada versionen?
– Jag förväntar mig nog det av mig själv, det är ju en del av min yrkesroll att klara av att le oavsett hur min dag har varit. Det kan också hjälpa att gå till jobbet, att komma iväg och glömma en stund.
Den här sommaren kommer vi inte att få se dig i ”Sommarlov”. Känns det konstigt att inte ha ett tv-projekt runt hörnet?
– Nej, den här mammaledigheten kunde inte ha kommit mer lämpligt, jag behövde det här. Jag har varit på SVT i tio år nu och massor av punkter på min ”bucket list” har checkats av. Men sedan då? Man hamnar till slut i det läget, och för mig föll det sig naturligt att det kom ett barn i samband med det.
Jobbade dygnet runt
För Malin blev den ständiga resan mot nya projekt snabbt en vardag. Nya program, nya städer, ibland länder. Det hektiska livet började snabbt krympa hennes tillvaro och efter år av inspelningar med flera parallella program samtidigt tog det plötsligt stopp.
Du har haft ett högt arbetstempo genom hela din karriär men 2015 hände något?
– Bara ”Sommarlov” handlar om sjuttio livesändningar varje sommar. När det är över hoppar man vidare till nästa projekt. Eventuellt får man någon veckas semester. Mitt jobb består också av många resor, nya miljöer, nya människor – vilket jag älskar. Men till slut är man borta mer än vad man är hemma.
– Det som slutligen drabbade mig 2015 började redan året innan, jag gick direkt från ”Sommarlov” till en inspelning i Los Angeles med glitter och glamour. Sedan kom jag hem och skulle göra ”Världens Barn” och skickades till fyra länder på sju dagar för att göra reportage. Det var gråtande människor bland ruiner, en föräldralös 13-årig pojke som tvingades sälja sig själv för överlevnad, och livrädda mammor som gömde sig med sina barn på kvinnohem för att skydda sig mot misshandlande män.
Och sedan kom du hem?
– Jag kommer hem och samma dag ska jag ställa mig på scenen för ”Världens Barn”-galan. Jag kommer inte ens ihåg vad jag sa. Det enda jag tänkte var hur sinnessjukt det var att jag fick ställa mig på den scenen samma dag, i det skicket, innan jag ens hade hunnit inse vad jag hade varit med om. Efter det blev det mer jobb: ”Melodifestivalen”, ”Eurovision” och slutligen ”Atleterna”. Vi jobbade 21 dagar i sträck, förutom en ledig dag, från tidig morgon till sen kväll, när jag hade läst klart morgondagens manus. Där kom smällen.
Var på väg att bli utmattad
Hur tog det sig i uttryck?
– Jag ville inte kliva upp ur sängen på morgonen. Inget kändes roligt längre och jag blev extremt lättirriterad. Även om någon ringde mig och bad om världens enklaste sak så blev det för jobbigt för mig. Jag kunde bryta ihop.
– Min kropp och vikt påverkas väldigt lätt av stress, och när jag inte får äta och återhämta mig ordentligt så försvinner jag. Jag tappade helt och hållet bort mig själv. Den Malin jag egentligen är fanns inte där just då.
Vad gjorde du för att komma tillbaka?
– Jag var precis på gränsen till utbrändhet när det kom en semester efter ”Atleterna”. Långledighet med tomt schema i två månader. Jag fick ägna mig åt mig själv och min familj, som jag hade saknat så mycket. Jag hade en bra dialog med mina chefer, jag berättade precis hur jag mådde, i stället för att lägga locket på. Min medicin blev helt klart att tanka massor av kärlek och mat tillsammans med min familj.
Du kommer att vara mammaledig i ett år förutom några små inhopp. Blir det också en träning för dig att testa en helt ny tillvaro?
– Det känns som att det finns en kultur i dag att som kvinna visa att man kan komma tillbaka fort till jobbet efter en förlossning. Och det får man göra om man vill, men jag har längtat så länge efter Blanka och nu är hon äntligen här.
– Tro mig, jag längtar efter att längta tillbaka till jobbet och jag kommer att komma tillbaka som en bulldozer. Men nu är mitt främsta fokus att finnas här för Blanka.
Av: Therese Lukic
Foto: Isabell N Wedin/Harvest Agency
Styling: Mia Anderberg/Harvest Agency
Hår och makeup: Liv Jensen/Agentur Cph
