Fi Lindfors: ”Jag kämpar för att kroppspeppa mina medsystrar”

Fi Lindfors, 38, har aldrig förstått hur folk kan tycka att ”det syns ju inte ens på dig att du varit gravid” är en komplimang. 

– Jag har plågats genom 84 veckor av graviditet, jag har närt två barn, min kropp har skurits, slitits och sytts i – och jag överlevde. Jag vill att det ska synas att jag är en krigare, en livgivare, en riktig superwoman! 

Fi inpirerar sina följare på Instagram med kroppspositivism och en avslappnad inställning till mammakroppen. Hon fullkomligen älskar att vara mamma, men graviditeterna beskriver hon med andra ord: 

– De var för jävliga. Jag kan inte relatera till att en graviditet skulle vara mysig eller härlig. Det är absolut en ynnest i och med att inte alla kan bli gravida, men jag avskyr tillståndet.

Båda hennes tjejer är förlösta med snitt, och den första förlossningen var som hämtad ur en dålig skräckfilm, med ett snitt utan fullgod bedövning efter 72 timmars värkarbete. Den andra var superfin och bra.

– Men ingen av dem blev som jag tänkt mig, då jag verkligen hade velat kunna föda vaginalt. Det känns konstigt nog som ett nederlag att det inte fungerade för mig, jag funderar ibland över vad de känslorna bottnar i och varför jag har dem. 

Själva ärret älskar hon. 

– Det är stort och snett och känns riktigt hardcore. Sedan borde kirurgen kanske skämmas lite över själva hantverket…

”Under graviditeten fick vi beskedet om att vår Ärta hade blåsexstrofi”

Vad hade du för relation till kroppen tidigare, när du jobbade som modell?
– Rätt skev, skulle jag säga. Referensramarna i den världen är (och framför allt var) helt galna. Jag vinglade fram vägandes kring 50 kilo med mina 174 centimeter och oroade mig ständigt för mitt ”gigantiska” höftmått. Det är lätt att fastna där. En mättes med jämna mellanrum så att en höll sig till sina specificerade mått och skräcken var att bli hemskickad från ett jobb för att jag inte fick plats i kläderna. Det skapar en del sjuka beteenden kring framför allt mat.

Fi och döttrarna Charlie Marielle och Bonnie Corinne på omslaget av mama nr 6 2018. Foto: Emily Dahl

Fi säger att hon kan känna sorg över hur otroligt mycket tid och liv hon slösat på att må dåligt över hur hennes kropp ser ut. 

– Samtidigt blev jag ju som tur är aldrig sjuk, då anledningen till självsvälten var mer pragmatisk – höll jag inte måtten tjänade jag inga pengar. Krasst.

När Fi blev gravid undrade hon vad graviditeten skulle lämna för spår och hur snabbt hon skulle tappa vikt igen efteråt. 

– Jag hade någon plan om hur jag skulle träna och äta, men så under graviditeten fick vi beskedet om att vår Ärta hade blåsexstrofi (en svår medfödd sjukdom som bland annat drabbar urinblåsan, reds anm) och skulle behöva omfattande operationer. Sekunden jag såg henne ändrades livet och alla prioriteringar så totalt och vi kastades in i en vårdkarusell på över två år av operationer, ångest och oro. Sådant tenderar liksom att skapa perspektiv. 

– När folk frågade hur snabbt jag blev av med magen efteråt hade jag mest lust att hugga dem i ögat med en stekhet pommes. Hur är det ens viktigt?

”Ingen kissar på sig, ingen ser fortfarande gravid ut sex månader efter nedkomst och ingen har slapp hud”

Under sin andra graviditet ville Fi visa upp hur det är ”på riktigt” efter en förlossning. 

– Jag ville visa att det är okej att fokusera på att läka och bara vara. Att känna lugnet och inte dras med i den sjuka ”komma-i-form-igen-hetsen”. Jag förstår inte varför det är så bråttom. Var sak har ju sin tid.

Tycker du att det behövs mer kroppspepp när det gäller mammakroppen?
– Ja absolut! Vi matas ständigt med enbart en typ av mammakropp – den som gick igenom en graviditet och förlossning helt oförändrad. Ingen kissar på sig, ingen ser fortfarande gravid ut sex månader efter nedkomst (eller knappt ett dygn efter) och ingen har slapp hud, bristningar eller valkar. Det kan förekomma lite mjuka magar, men då alltid ihop med en ”efterbild” och tips på hur en blir av med gravidkilona. ”Medan”-kropparna göms noga undan.

 Det skapar en snedvriden bild, menar Fi, och den adderar stress och press på nyblivna mammor som endast borde få fokusera på att bonda med sitt barn, mysa, och vila. 

– Jag tror att fler nyblivna mammor skulle må mycket bättre, men även få till en fungerande amning, om de i stället för att bli pushade till att komma i form uppmuntrades att ta det lugnt, lita och lyssna på mammainstinkten. Känns det fel att lämna ditt barn, om så bara för en timme – gör inte det! Känner du att en timmes träning är exakt vad du behöver för att må bra – do it! Men skit i att lägga ut före- och efterbilder på kroppen, för då handlar det ju egentligen inte om hur du mår, utan om utseende och då kanske det är dags att fundera över vad du bidrar till för klimat. Vi har alla ett ansvar.

”Jag vägde nästan 14 kilo mindre innan jag fick barnen – då gillade jag inte min kropp. Nu älskar jag den”

Vad har du själv för roll i att peppa andra?
– De som ploppar ut ett barn och ser exakt likadana ut som innan på en gång är inte speciellt representativa för den stora massan, ändå är det bara de som syns. Jag ville erbjuda ett annat perspektiv. Nu mer än ett år efter min senaste graviditet kan jag ibland känna att det kanske kan uppfattas lite provocerande för vissa att jag pratar kroppspepp. Det är liksom en balansgång. Jag har fått höra: ”Lätt för dig att säga. Om jag såg ut som du hade jag också varit nöjd”, men jag tror faktiskt inte det. 

Hur nöjd man är har sällan att göra med hur kroppen ser ut, menar Fi, utan hur man förhåller sig till den, och alla har vi ju vår egen verklighet. 

– Jag vägde nästan 14 kilo mindre innan jag fick barnen – då gillade jag inte min kropp något vidare. Nu älskar jag den. Det är min resa och verklighet. Det finns en hel drös med kvinnor som är längre ifrån smalnormen än jag, som kroppspeppar och som enligt många kanske är bättre lämpade för att föra den kampen. Kanske är det så, men jag är bara jag. Jag har den kropp jag har och ser ut som jag gör – precis som alla andra. Och kan jag inspirera någon att släppa sargen, sluta skämmas, tänka lite snällare tankar om sig själv och känna sig lite peppad så är väl det jättebra? Jag tycker att det kan bli lite kontraproduktivt att bråka om vem som har rätt att peppa sina medsystrar och inte. 

Känns det utelämnande?
– Jag är egentligen lite pryd i den bemärkelsen att jag sällan klär mig i tighta eller avslöjande kläder, så visst känns det lite obekvämt ibland – speciellt när jag tänker på att människor i min närhet som jag aldrig skulle visa mig i underbrallorna för kan se mina inlägg. Men mest känner jag att min plats på Instagram är en fristad där en massa härliga kvinnor och mammor hänger och peppar varandra. Jag känner ett oerhört stöd och kärlek från mina följare. Det är fint.

Foto: Emily Dahl

 Stylist: Meghan Scott

 Hår och makeup: Sarah Grundén

Här är fler kroppsstolta mamas: Tina Botke, Foki Soirak, Jennifer Lofland Gustafsson och Susanne Magelsen.