Humordrottningen Cecilia Forss, 33, lyser på riktigt av gravidglow. Exklusivt för mama berättar hon om babylyckan – men även om mörkret; skräcken för missfall och den svåra tiden med panikångest.

K

lockan är ett på restaurang Broms vid Karlaplan i Stockholm. Gästerna skyndar in genom dörren och tar med sig den krispiga luften in i lokalen, där de söker en sekund med blicken innan de styr mot sitt lunchsällskap. Solen har lagt sig bekvämt mot fönstren och lyser upp scenen av hovmästaren som letar bland bokningar och servitörer som flyter fram till ljudet av klingande och ljust porslin. Cecilia Forss sitter i mitten av lokalen och ser ut över ett rum som är lika hektiskt som den tid som väntar. Ändå har hon aldrig känt sig så lugn och lycklig som nu.

”Egentligen ville jag ha en lillasyster, som jag aldrig fick. Så i stället hamnade fokus på att bli mamma i framtiden”

Cecilia Forss
Ålder: 33.
Bor: Stockholm.
Familj: Pojkvännen Fredrik von der Esch, 39 och
bebis i magen.
Gör: Skådespelare, författare och creative director för hållbarhetsappen Tise.
Aktuell: Med nyutgivna boken ”Paketlandet” samt spelar rollen som Sanna i årets jul-kalender ”Storm på lugna gatan”.

– Allt började med att jag kände mig otroligt stingslig och sedan visade graviditetstestet varför. Jag har aldrig känt mig så lycklig! Jag tror att jag har förberett mig hela livet för att bli mamma. I femårsåldern började jag samla på antika dockor. Egentligen ville jag ha en lillasyster, som jag aldrig fick. Så i stället hamnade fokus på att bli mamma i framtiden. Jag är annars en väldigt transparent person, så att bära på hemligheten om att jag är gravid har varit otroligt jobbigt. Man känner sig annorlunda och tycker att man ser annorlunda ut. Därför är jag så glad över att äntligen få berätta om det här som känns så underbart och overkligt på samma gång. Nu är jag i sjätte månaden och har förstått att jag har haft tur som har fått må så bra. Men de tolv första veckorna var oroliga.

cissi-forss-gravid3

Foto: Hannah Hedin

Cissi var orolig de tolv första veckorna av graviditeten.

Vad handlade den oron om?
– Det är ju allmänt känt att de tolv första veckorna är osäkra. Jag har tidigare i livet fått erfara både ett utomkvedshavandeskap och ett missfall och vet nu att det är vanligare än vad man tror. Men med det i ryggsäcken så blir man väldigt ödmjuk inför hela situationen.

Vill inte ta reda på könet

Den mest privata stunden i livet och samtidigt en förväntad transparens. Cecilia berättar om den ständiga balansgången – att dela med sig tillräckligt och samtidigt värna om det mest privata. Att vara hudlös utan att släppa för djupt in under huden har blivit till en övningslek där spelreglerna har blivit lättare med åren.

“Jag längtar efter att hålla i, pussa på och lära känna den lilla krabaten, upptäcka personligheten och se vem hon eller han är lik”

– Jag och min pojkvän har hållit nyheten om bebisen hemlig länge. Enbart familj och nära vänner har vetat. Men såhär i efterhand finns det vissa vänner som säger att de har sett det där glowet och anat att något är på gång. Därför känns det väldigt skönt att göra nyheten offentlig. För även om det är privat och ska vara privat, så känns det också befriande att få dela den här lyckan. Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv. Jag har redan blivit en lugnare person och sätter mig och barnet i första hand.

cissi-forss-gravid2

Foto: Hannah Hedin

Saker börjar falla på plats, berättar Cissi.

Vet ni könet på bebisen?
– Nej, det känns mer spännande att inte veta.

Har du haft några tydliga cravings?
– Prinsesstårta! Fast utan marsipan eftersom jag är allergisk. Och gröt, som jag oftast äter klockan fem på morgonen.

När barnet har kommit, vad längtar du mest efter?
– Att hålla i, pussa på och lära känna den lilla krabaten, upptäcka personligheten och se vem hon eller han är lik.

Har du hunnit få några tankar inför förlossningen?
– Jag har inte riktigt kommit dit mentalt. Men ska se till att vara så påläst och förberedd som det bara går. Sedan är jag ju väl medveten om att det aldrig blir som man tänkt sig ändå.

Vad kommer du att hålla extra hårt i efter att du
har blivit mamma?
– Min frihet och min kreativitet. Att det kommer ett barn in i bilden nu, det kunde inte vara bättre tajming i livet. Jag har fått tacka nej till massor av jobb, men det rör mig inte i ryggen. Jag har fått jobba så mycket och jag kommer att kunna jobba mycket sedan. Jag ryser nästan över hur perfekt allt har blivit. Jag tror att det har mycket att göra med att jag anstränger mig för att inte forcera takten i livet utan bara slappnar av och låter saker falla på sin plats.

”Att det kommer in ett barn i bilden nu, det kunde inte vara bättre tajming i livet”

Har graviditeten ändrat din blick på karriären?
– Framför allt är jag inte lika naiv i dag. Jag har insett hur svårt det är i den här branschen och hur fort det kan svänga. Ena stunden är man populär och får massa provfilmningar och i nästa är det ingen som hör av sig.

cissi-forss-gravid

Foto: Hannah Hedin

”Man kan inte göra fel om ett beslut baserats på magkänsla”, berättar Cissi.

Du har ändå kommit en bra bit på vägen. Vad har varit ditt recept till framgången?
– Mitt recept har varit att inte ha något. Jag är ingen strateg. På gott och ont. Det kanske fanns en del jobb som jag borde ha väntat med. Kanske skulle jag ha satsat mer på drama i stället för komedi för att bli tagen mer på allvar. Men jag har alltid gått på lust. Jag tror att man måste göra det för att bli lycklig med sina val. Så fort man börjar ta de goda råden så gör man avkall på sin magkänsla. För man kan inte göra fel om ett beslut har baserats på den egna känslan.

Öppnade upp om psykisk ohälsa

Cecilia säger att hon sällan ångrar saker. Att det är okej att göra fel och att även misstagen i livet har lett henne rätt. En liten produktion som gett ringar på vattnet eller en mindre roll som har lett till en större. Kanske är det ett tecken, menar Cecilia och säger att vi borde fokusera mindre på målen och lita mer på tiden.

Parallellt tickar våren 2019 sakta närmare och en lång transportsträcka ska bli till en magisk målgång. Cecilia ska bli mamma för första gången – ett ögonblick hon länge har väntat på. Ett liv som också går hand i hand med karriären som för stunden också handlar om att locka fram det inre barnet. För familjelivet måste också ha plats för drömmar och projekt, säger Cecilia och beskriver hur den ena världen ständigt ger energi och inspiration till den andra.

– Ibland går familjelivet och kreativiteten hand i hand. Jag har egentligen ingen aning om varför jag började skriva barnböcker. Kanske för att jag minns så mycket från min egen barndom. Ungdomstiden går jag aldrig tillbaka till, för det väcker inte någon glädje i mig. Men barndomen var speciell och mycket av det kreativa jag skapar i dag, utvecklades under barndomen.

”Det var en befrielse och ett uppvaknande  genom att hjälpa andra så kunde jag omedvetet hjälpa mig själv också”

Du har nyligen gett ut din andra bok ”Paketlandet”, berätta!
– ”Paketlandet” är en fortsättning på min första bok ”Fislandet”, men historien är fristående. Den handlar om brevbäraren Petra Persson som samlar på slajm, har en osynlig kompis och som blundar varje gång hon cyklar förbi en skola, eftersom hon är livrädd för barn. Men framför allt handlar den om att utmana sig själv, att våga möta sina rädslor och vikten av att vara snäll.

Är det något vi behöver bli bättre på allmänt – att vara snälla mot varandra?
– Ja det tycker jag verkligen. Men framför allt behöver vi bli snällare mot oss själva. Det är först när du är snäll mot dig själv som du kan vara generös mot andra.

Du har också använt ditt kändisskap och dina kanaler till att uppmärksamma viktiga och ibland tabubelagda ämnen. Som när du berättade öppet om att du lidit av psykisk ohälsa. Vad betydde det för dig att få berätta om det?
– Många förväntar sig att man som offentlig person ska ta ställning och delta i debatten och om jag kan hjälpa andra så känns det viktigt att jag delar med mig. Men jag märkte också att när jag vågade berätta om det offentligt så försvann även den där lilla osynliga men onda skärvan av skam. Det var en befrielse och ett uppvaknande – att genom att hjälpa andra så kunde jag omedvetet hjälpa mig själv. Men det tog lång tid och krävdes ett hårt arbete med kognitiv terapi för att ta mig tillbaka.

”Jag har gått på lust. Jag tror att man måste göra det för att bli lycklig med sina val. Så fort man börjar ta de goda råden gör man avkall på sin magkänsla”

Cecilia märkte tidigt hur teatern gjorde henne lycklig och hur projekten automatiskt blev många och schemat sällan tomt. Hon jobbar hårt men låter passion gå före mål. Men visst finns en bucket list och 2018 bockas en av punkterna av.

– Jag har alltid älskat julkalendern och att faktiskt få göra den känns fantastiskt. I ”Storm på lugna gatan” spelar jag författaren Sanna som är mamma i familjen Storm. För att hon ska få skrivro flyttar familjen till det lilla samhället Järnkroken. Men genast hittar Sanna en massa ursäkter för att slippa skriva. I stället fokuserar hon på den årliga jultävlingen där alla gator tävlar mot varandra i allt från att äta lussebullar och pynta granar till att springa tomtelopp.

Här kan du se en sneak peek på Cissi Forss i årets julkalender.

Text: Therese Lukic
Foto: Hannah Hedin
Styling: Sara Biderman
Hår och makeup: Sandra Wannerstedt

NUVARANDE Cissi Forss: ”Jag har förberett mig hela livet för att bli mamma”
NÄSTA Gravidkudde – så fungerar den (smartaste gravidprylen någonsin?)