Så delade vi upp veckorna med barnen efter separationen – 3 mammor tipsar
Hur är det egentligen smidigast att dela upp veckorna mellan sig och exet efter separationen? Ska man träffa barnen ofta, eller ha dem en vecka i taget? 3 mammor berättar hur de har gjort.
Att separera när man har barn kan vara tufft i sig, men när det sedan är dags att dela upp veckorna med barnen blir utmaningarna ofta ännu större.
– Det finns inget rätt eller fel när det kommer till hur föräldrar delar upp barnen mellan sig, det är helt enkelt lika individuellt som familjen och situationen ni befinner er i, säger familjehandledaren Malin Lankinen, som är mamma till två barn, samt kvinnan bakom Föräldrahandledning.se.
– Det finns flera saker att ta i beaktande när det är dags att bestämma uppdelning; bland annat arbetssituation, arbetstider, avstånd mellan föräldrarnas bostäder och barnens ålder och livssituation. Vad som är viktigt att tänka på är föräldrarnas kommunikation sinsemellan. En separation i sig är sällan något skadligt om det inte finns en konflikt och fientlighet mellan föräldrarna, tillägger hon.
Så skyddar du din ekonomi vid en separation – expertens bästa tips
En separation innebär en stor förändring för hela familjen och det tar tid att hitta sina nya roller och rutiner. Därför kan det vara bra att inte bestämma något definitivt upplägg direkt, utan prova sig fram, menar Malin.
– Ni som föräldrar är helt och hållet ansvariga för att alla familjemedlemmar trivs så bra som möjligt i den nya situationen.
Så delar vi upp veckorna med barnen – 3 mammor berättar
mama-bloggaren Annika Leone är mamma till Lilo, 3, som hon har haft gemensam vårdnad om sedan födseln.
– Vi delar upp veckorna med ett schema där vi aldrig är ifrån Lilo mer än tre dagar i rad. Vi kör också varannan helg med henne. Jag tycker att vårt system fungerar bra. Fördelen att ha fredag till söndag med eller utan Lilo varannan vecka gör att man kan planera små utflykter med bara sina vänner, men också med henne.
– Ibland kan tre dagar utan henne kännas som en evighet och jag tycker att det är extra jobbigt när Lilo är sjuk och inte är hos mig. Det är inte det att jag inte tror att hennes pappa klarar situationen, men jag vill ju vara nära när hon är som ynkligast.
Så här ser det ut hos Annika och Lilo:
Vecka 1:
Mån-tis: Hos mig.
Ons-tors: Hos pappa.
Fre-sön: Hos mig.
Vecka 2:
Mån-tis: Hos pappa.
Ons-tors: Hos mig.
Fre-sön: Hos pappa.
Anna Davidsson, är mamma till Mauritz, 9, Lovisa, 7, och Fredrika, 4, vars pappa hon separerade från för tre år sedan.
– Varannan-vecka-föräldrarskapet är splittrat på ett kontrollerat och lite galet vis. Sedan separationen har jag haft mina barn varannan vecka. Att byta på fredagar är det som känts mest naturligt. Mjukstart med en helg och sedan in i ekorrhjulet med lämning och hämtning.
– Enligt min upplevelse tar det ett par dagar för barnen att landa – de första dagarna brukar de kalla mig ”pappa”. Att ha en hel vecka tillsammans känns nödvändigt, jag hade gärna haft barnen i över tio dagar. En ”komma till ro-helg” och en helg som inte blir lika helig.
– Veckan då barnen är hos mig är det hundra procent fokus på dem. De saknar mig när de är hos sin pappa och de saknar sin pappa när de är hos mig. Veckan då barnen är borta blir ganska gränslös eftersom jag helt plötsligt inte har tre små människor att förhålla mig till. Kontrasterna är stora och efter tre år som ensamstående är frågan om jag någonsin kommer vänja mig, säger Anna.
Så här ser det ut hos Anna och hennes barn:
Har barnen en vecka i taget och byter vid hämtning på fredagarna.
Hannah Almerud är mamma till Frank, 3, vars pappa hon separerade från för två år sedan.
– Frank är tre år, så vi har valt att vänta ytterligare ett tag med att köra varannan vecka. Det känns lite länge att vara ifrån varandra. Vårt system just nu är verkligen inte optimalt, dock. Just nu kör vi att jag tar söndag till onsdag ena veckan, och sedan kommer Frank på lördag morgon och stannar till måndagen. Veckan efter är han hos sin pappa måndag till torsdag, och även på lördagen. Det blir… roddigt, haha, så från och med månadsskiftet kör vi fem dagar i sträck och sedan byte.
– Det bästa med nuvarande system är verkligen att det känns som att jag får träffa Frank ofta! Det innebär också att vi lämnar över varje helg, vilket innebär en naturlig möjlighet att diskutera veckan som gått och annat för oss föräldrar. Nackdelen är ju det uppenbara – det blir hattigt för Frank och roddigt för oss att lösa all logistik, förklarar Hannah.
Så här ser det ut hos Hannah och Frank:
Vecka 1:
Sön-ons: Hos mig
Ons-lör: Hos pappa
Lör-mån: Hos mig
Vecka 2:
Mån-tors: Hos pappa
Tors-lör: Hos mig
Lör-sön: Hos pappa
Malin Lankinen tipsar om vad ni ska tänka på när ni delar upp dagarna:
• Var hela tiden uppmärksamma på era barn och deras upplevelse av situationen. Visa för barnen att det är tillåtet att berätta vad de känner och tycker och att deras åsikter är viktiga för er föräldrar.
• Informera barnen om allt som händer. Barn vet mer än vuxna tror, att gå i ovisshet ger oro för barn precis som för vuxna.
• Var lyhörda på hur barnen vill att deras nya vardag ska se ut. En tumregel är att ju äldre barnen är desto mer bestämmanderätt över deras egen vardag ska de få.
• För spädbarn är det viktigare att fokusera på deras trygghet och möjlighet att knyta an utan regelbundna avbrott. Jag skulle rekommendera att ett spädbarn bor hos ena föräldern och att den andra kommer och hälsar på så ofta det går, helst dagligen. När barnet blir 1-2 år och har anknytning till båda föräldrarna kan man börja dela upp vårdnaden mellan sig, men med uppsikt över hur barnet reagerar på förändringen.
• Tänk på att separationen är de vuxnas beslut, inte barnens. Ofta talas det om förälderns rätt till sina barn men det talas sällan om barnets rätt till sitt liv. Om en tonåring enbart vill bo hos den ena föräldern, låt den göra det utan tvång om att bo hos den andra. Det kan kännas svårt för den som blir ratad men det visar att ni respekterar ert barn och tar dess vilja på allvar.
3 kvinnor om sina skilsmässor: ”Vi blev bättre mammor efter separationen”
