Anna, 28, skaffade sonen Abbe, 1, med sin homosexuella kompis Anders - trots att hon redan hade en pojkvän och Anders också hade en partner. "Vi gick till mödravården alla fyra", säger Anna, som stortrivs i sin stjärnfamilj.

Stjärnfamiljen – så funkar den

Stjärnfamilj är en familj som kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn, och mellan syskon, bygger inte på biologi.

I begreppet stjärnfamilj ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med flera familjer, liksom den barnlösa familjen.

Mamma Anna tar en macka på stående fot medan ettårige Abbe tultar runt med en vällingflaska i handen. Han har just kommit hem från Annas kompisar som barnvaktat honom medan Anna har jobbat. Han har det så, Abbe – ett stort nätverk. Kanske blir det så när man har en mamma (Anna) som har skaffat honom med sin homosexuelle kompis (Anders) som i sin tur har en partner. Dessutom har Anna en pojkvän (Gustav).

Blev det komplicerat? Vi tar det från början.

Bisexuella Anna och homosexuelle Anders träffades när de jobbade med Pride-festivalen för sju år sedan. Redan efter en månads vänskap började de skämta om att skaffa barn tillsammans.
– Jag har alltid varit intresserad av föräldraskap som fenomen och jag och Anders diskuterade det tidigt, att dela föräldraskap i en vänskap. Vi lockades båda av idén och pratade om allt från vad vi tänkte kring barnuppfostran till leksaker.

Snart blev skämtet allvar. De båda kompisarna bestämde sig för att börja sitt skaffa barn-projekt om fem år, 2009. Under tiden var de öppna med tankarna inför partners, familj och vänner. ”Ska du inte skaffa barn med någon du vill leva med?” var en av kommentarerna. ”Ni är ju så unga” en annan.
– Min bror sa ”tänk om Anders träffar någon annan och flyttar till en annan stad?”. Men då vände jag på det och sa ”tänk om DIN fru träffar någon och flyttar?”. Det är ju samma sak. Men visst, det finns inte så många sådana här konstellationer och jag skulle också ha en massa funderingar om jag träffade någon som levde som jag, säger Anna.

– Jag har haft olika relationer genom åren där det alltid funnits frågor kring mina barnplaner. Vilket jag kan förstå, det omkullkastar ju de förväntade rollerna i en parrelation. Visst, jag skulle också fundera hur min roll skulle bli om Gustav ville skaffa barn med en av sina kompisar.

Abbe vinglar omkring i lägenheten och tutar med ljudliga leksaker och låtsaspratar i mammas telefon. För fyra år sedan fanns han bara på tankestadiet. Våren 2007 var Anna och Anders hemma hos en gemensam kompis, en fest där en av gästerna hade med sig lustgas på skoj.
– Vi bestämde att ”vi kör igång om ett år, så kan vi tajma 2009, det kan ju ta ett tag”.

På grund av jobb blev det lite uppskjutet, men i september 2009 började Anna och Anders inseminera på egen hand. Först under högtidliga former. När ägglossningen kickade igång åt de middag tillsammans innan Anders gick in på toaletten och ”gjorde sitt” medan Anna tog fram sprutan (som egentligen användes till att dosera barnmedicin). Men allt eftersom månaderna gick omgavs proceduren av allt mindre lullull.
– Nu i efterhand kan jag känna att det var bra att det inte gick på första försöket, dels för att få känna på att man inte kan kontrollera allt och dels för att man hinner prata igenom allt ordentligt.

För prata har paret gjort. Mycket. Medan insemineringsmånaderna förflöt träffade Anna sin nuvarande pojkvän, Gustav.
– Jag berättade om mina och Anders planer redan första kvällen, för medan vi inseminerade var jag noga med att inte ha sex med någon annan. Gustav var den första jag träffade som från början har varit positiv till den här annorlunda familjeidén. Han har alltid velat vara delaktig i Abbes liv, säger Anna.

Men visst, det fanns många funderingar.
– Någon gång sa Gustav att det här familjelivet inte skulle vara något för honom, att han ville träffa någon att skaffa barn med på traditionellt vis, men det finns faktiskt svenska kvinnor som skaffat barn med två olika pappor…

Anna blev gravid under midsommarhelgen 2009, nio månader efter första insemineringsförsöket. Hon hade egentligen inga stora förhoppningar. Ägglossningsstickan var blank, men Anders skulle resa bort en vecka så de tänkte att en insemination inte kunde skada. Dagarna gick. Mensen höll sig borta, men Anna vågade inte hoppas. Hon hade testat många gånger tidigare och blivit lurad.
– Jag blev plötsligt väldigt trött, men ville inte ropa hej i förväg, så jag berättade för Anders och Gustav att jag inte hade fått mens. Vi bestämde att vi skulle äta middag tillsammans och göra ett graviditetstest följande måndag om mensen inte hade kommit.

Måndagen kom – och efter middagen visade stickan plötsligt två streck. Anna var gravid och Pommac-flaskans kork smällde i taket.
– Det var så coolt, overkligt. Nu fanns det ingen återvändo.

I samma veva träffade Anders sin kille. Också han var positiv till den nya familjen.

Efter tre månader ordnade Anna och Anders en födelsedagsfest för sina närmaste vänner där överraskningen var att de berättade att de skulle bli föräldrar. Både graviditeten och förlossningen förlöpte utan problem. Och sällan har barnmorskorna sett så många i förlossningsrummet samtidigt.
– Jag började få milda värkar dagen efter min födelsedag förra året, men jag var beräknad en vecka senare och tänkte inte så mycket på det. Men senare på kvällen började ”mensvärken” komma med jämna intervaller och då förstod jag att förlossningen hade börjat.
– Vi kunde vara hemma ganska länge, jag badade och Anders la kalla handdukar på ländryggen, det fungerade bra.

Plötsligt accelererade värkarna och Anna fick bråttom att skotta i sig pyttipanna innan taxin kom. Alla var med. Annas Gustav. Pappa Anders, och hans pojkvän.
– Vilket lyckosamt barn, sa barnmorskan när vi hade förklarat vår familjekonstellation och det var så skönt, det var den bästa reaktionen vi kunde få.

Efter två timmars värkarbete på Söder­sjukhuset i Stockholm var Abbe född. Alla grät – inklusive barnmorskan.
– När han föddes, det var helt obeskrivligt. Vi fick flytta upp i ett gigantiskt familjerum på bb och kunde njuta maximalt alla fyra.

Ännu vet inte Abbe att hans familj är annorlunda, kanske krävs inte ens en förklaring.
– Lyckliga föräldrar ger glada barn. Alla som träffar Abbe säger att han är trygg. Vi har en avslappnad relation i vårt föräldraskap och tycker att det är bra att vara flera. Jag är uppvuxen i en kärnfamilj men jag tror inte att vi kommer att behöva förklara för honom hur hans familj hänger ihop. På förskolan kommer han inte att vara ensam om att ha fler än två föräldrar, hans unika punkt är att hans föräldrar inte hade sex när han blev till, säger Anna.

Från första början har Anna och Anders delat på nätterna och bott i en gemensam lägenhet. Anna har pumpat ur och alla har fått tid till såväl familjeliv som egna intressen. Men eventuella syskon har hon inte hunnit fundera över. Kanske blir det helsyskon med Anders, kanske halvsyskon med Gustav, kanske inga.
– Vi får se om familjen växer, just nu har vi fullt upp med att njuta av Abbe, säger Anna.

Snart ska Abbe börja på förskolan. Personalen vet att han har två föräldrar med huvudansvar men att många kommer att hämta och lämna. Inga konstigheter. Men ändå, trots att det mesta gått lätt för henne och storfamiljen, önskar hon sig förändringar för att underlätta för andra.
– I Sverige är vi bra på att ta hand om våra gravida kvinnor, men vi är mindre bra på att ta hand om hela familjen. På föräldrakursen fick vi veta att ”pappans roll börjar när barnet är sex månader”, hallå, det är 2000-talet! Jag tycker föräldrar borde få bättre verktyg för att få familjesamarbetet att funka, säger Anna.

– Vi gick till mödravården alla fyra, men jag har hört att det är ovanligt att pappan följer med. Det borde vara självklart, men då måste också mödravården prata om annat än järnvärden och hjärtslag.

– Det vore också skönt om juridiken kom ikapp de moderna familjerna. Det är många barn som växer upp med fler vårdnadshavare än två. Ändras lagar kommer det att underlätta för många familjer, inte bara vår.

NUVARANDE ”Min son har tre pappor”
NÄSTA Frank Andersson: ”Jag jobbar på att bli en bättre pappa”