Paulina, 32, våldtogs otaliga gånger av sin pojkvän och såldes till främlingar. Hon blev gravid – och lyckades till slut bryta sig loss för att rädda dottern Alma. ”Det tog flera år att komma ur hjärntvätten”, säger Paulina, som i dag lever på hemlig ort med sina båda döttrar.

Paulina

Ålder: 32.

Bor: På hemlig ort.

Familj: Maken Ted och två döttrar, 9, respektive 5 (en med ex-pojkvännen och en med Ted).

Gör: Driver ideella föreningen Novahuset för tjejer och killar som har blivit utsatta för övergrepp, novahuset.com.

Blogg:
mitthopp.blogspot.com.

Paulina har en dotter med den man som våldtog henne och sålde
henne till andra män. Hennes dotter Alma, nu 9, räddade hennes liv. Men vi börjar från början.

”Man söker kärleksfullt och tryggt förhållande. Redo för något seriöst.” Så skrev Jim i sin annons på nätet. Paulina, då 22, föll direkt för mannen som skulle bli hennes plågoande, han som skulle sänka henne så lågt det bara går som människa.
– Jag drogs till honom, han hade en fantastisk utstrålning. Han verkade inte farlig, men han hade kontroll- och svartsjukesidor som jag aldrig tidigare hade upplevt hos en man. Han fick det först att verka som något bra och gulligt. Men det borde ha varit en varningsklocka för mig, säger Paulina.

Hon är 32 i dag och på utsidan skulle man aldrig kunna ana hennes svarta, trasiga historia. Hon har axellångt brunt hår, två vackra barn. Hennes liv kunde ha varit hämtat ur en vanlig Svenssonmall – om det inte hade varit för Jim.

Paulina och Jim hade haft internetkontakt i två veckor innan de bestämde sig för en premiärdejt. Det var där och då, i bilen på väg mot första träffen, som ondskan visade sig första gången. Jim var verbal, svartsjuk,
kontrollerande.
– Han ljög om allt och gjorde det bra. Jag trodde på allt. Han var hotfull, skrämmande och en person man fick tassa på tå inför.

Jim började snart prata om sina farliga kontakter. Råkade visa en kniv. Paulina var kär, men inte i det svarta hon började se nu.
– Känslorna var i kaos. Sedan den första dejten var det som om det var två män jag levde med. En som var kärleksfull och en som var otroligt ond.

Paulina beskriver känslorna som en overklig film, något som inte hände henne. Jim började omedelbart utsätta henne för övergrepp. När Paulina ville göra slut lockade han henne tillbaka med prat och tårar. Lovade att det inte skulle hända igen.
– Jag bröts sakta ner bit för bit, han isolerade mig från skola, vänner och familj. Jag fick inte ha telefon, inte gå ut. Han blev mitt liv.

Snart började Jim sälja Paulina till andra män.
– Först var det bara så overkligt, ett svek. Sedan följde mer rädsla och oro. Ibland lyckades jag stänga av, men ibland var det alltför hemskt för att slå bort. Han hittade män på nätet och jag tror aldrig det gällde sexet, det var makten och förnedringen. Att trycka mig så långt ner som möjligt. Huvudet och själen tvekade självklart, men med hot kommer man långt. Jag sa nej på alla sätt som fanns, men förstod att det bara blev värre nästa gång. Han bar alltid kniv, sa att han hade maffiavänner, och bara Jim i sig var skrämmande.

Hon säger att det var som att vara med i en sekt, att bli så beroende av någon annan. Jim formade en ny Paulina, en som bestod av hans egna tankar och känslor.
– Jag fanns inte, jag fick inte tycka något. Det var som att jag blev hjärntvättad. Han hotade mig och jag var tvungen att göra som han sa, jag vågade inte göra slut.

Familj och vänner fick aldrig veta något om Paulinas helvete. Dels fick hon inte ha kontakt med någon för Jim, dels dolde hon sanningen med en glad mask de gånger hon träffade sina nära.
– Många trodde nog att jag var nykär och drog mig bort frivilligt, vilket inte var fallet. Jag önskar i dag att jag hade vågat berätta, att inte känna skuld- och skamkänslor och inse att inget var mitt fel. Jag visste att jag hade en fin familj och vänner som skulle ha stöttat mig men skamkänslorna och hoten tog över.

Och så hände det. Efter flera månaders oskiljaktigt förhållande fyllt av övergrepp blev Paulina gravid med sitt första barn, Alma. Tanken på abort fanns aldrig.
– När jag fick reda på att jag var gravid fick jag tillbaka en kraft inom mig, jag kände att mitt barn var värt att kämpa för. I månad två började min kamp för att komma bort från Jim. Den var svårare än väntat, hela graviditeten blev som en avvänjningskur från honom. Han hade så stor makt och kontroll över mig, säger Paulina.

– Tyvärr blev inte mitt första barn till av kärlek med en mor och far som kommer leva tillsammans, som jag hade drömt om, men hon var, och är, mitt ljus. Hon räddade mig först genom att bli till, då var jag tvungen att ta mig bort eftersom jag inte ville att Jim skulle vara en delaktig pappa, sedan genom att födas. Hon fick mig att för en stund leva normalt och vara en bra mamma som minsann skulle visa alla att vi klarade det, att vi klarade allt. Hon får mig än i dag att kämpa vidare, utan mina barn vet jag inte hur jag hade orkat. Jag har hela tiden haft ensam vårdnad vilket jag är lättad över.

Paulina fick stor hjälp av en ex-pojkvän som såg hennes situation under graviditeten och fick henne att inse att hon inte hade något att skämmas för, att hon inte gjort hade något fel. Med hjälp av honom ”avprogrammerades” hon och förstod att hon var tvungen att fly.
– Men det var inte lätt, jag kom tillbaka till våldet för att bryta igen – många gånger. Det var som en avgiftning. Jim försökte ge mig skuldkänslor för att barnet inte skulle få en kärnfamilj. Ena dagen älskade han oss över allt annat, och andra dagen hotade och skrämde han mig med hemska ord. Han visste vilka knappar han skulle trycka på, men under graviditeten blev jag starkare, kom ur denna hjärntvätt och började fokusera på mitt barn och mig själv.

När Alma föddes kände Paulina livet komma tillbaka.
– Genom henne blev jag värd något igen. Många kanske tycker att det låter egoistiskt och undrar hur jag kunde behålla ett barn som faktiskt blivit till mellan mig och min våldtäktsman. Men för mig fanns inget annat, jag älskade henne från första stund och det spelade ingen roll varifrån hon kom. Hon var min.

Under förlossningen var Paulinas mamma med, men tiden efteråt har Paulina försökt glömma för att orka leva vidare. Minnena är för smärtsamma.
– Jim behöll sin makt över mig i flera år, tills jag anmälde honom. Hans hot tog inte slut förrän domen mot honom kom. Jag försökte förtränga allt när Alma föddes för att bli en bra mamma. Jag ville också bevisa för omgivningen vad en ensam mamma kan göra, jag skulle se till att vi båda fick ett bra liv.

Paulina och Alma levde ensamma i två år, sedan kom Ted, Paulinas nuvarande man, in i familjen. Alma och Ted blev ett direkt. Hon sög åt sig honom som pappa och han älskade henne som sin egen. Paulina och Ted pratade redan tidigt om hur de skulle möta frågan om Jim när Alma undrade.
– Redan från början har vi sagt till henne att hon har en biologisk pappa, någon som fanns där först och som gjorde henne, men nu finns Ted här och älskar henne. Hennes första minnen är från tiden då Ted redan fanns med oss, så för henne känns det som han alltid funnits hos oss.

I dag är Alma nio år och frågorna är smärtsamma. Hon har ofta mardrömmar.
– Jag har alltid velat vara ärlig mot henne. Man får ta det i steg och tänka hur mycket barnet kan förstå i en viss ålder. Det ska inte komma som en överraskning för henne i tonåren, hon ska aldrig känna sig lurad.

Jim sitter i fängelse sedan 2005. Han är dömd för grova våldtäkter och koppleri till maxstraffet 14 år. Paulina är fri fysiskt, men kämpar med att inte hata. Att försonas. Hon bloggar meningar som ”jag behöver förlåta dig för att du svek mig, våldtog mig och sålde mig”, samtidigt som hon vet att hat är påfrestande och tar tid från viktigare saker.
– Jag insåg att jag själv var den enda som kunde göra något, att jag var värd att gå vidare och inte fastna i det mörka. När jag tittar på Alma kan jag se fysiska likheter med Jim, men för mig är hon en egen person med egna känslor, tankar och värde. Det är så jag väljer att se henne. Hon är en stark tjej, men som fortfarande är väldigt skör. Hon är empatisk, omtänksam, en fin syster och vän vilket får mig att tro på att omgivningen spelar en stor roll för ett barn, inte bara gener och arv.

Vad vet Alma om sin pappa?
– Att han sitter i fängelse och hon har frågat mycket kring det. Det har varit tufft och svårt ibland att veta var gränsen går, hur mycket man ska berätta. Men hon vet att hennes pappa sitter i fängelse för att han har gjort dumma saker mot mig och andra kvinnor. Det har varit viktigt för henne att veta att han inte kan komma ut och att det finns vakter. Hon vill skydda mig mot honom och försäkra sig om att han inte kan komma till oss. I dag kan hon fråga saker och vi tar tid att prata om det. Hon har mycket tankar, men jag är otroligt glad att hon kan prata om det. När något tynger henne berättar hon det. För oss är det viktigaste att skapa en lugn och trygg tillvaro.

Hur har det här påverkat din mammaroll?
– Jag är mer noggrann med värdet av att själv välja vad man tycker, känner och vill. Att ingen har rätt att göra något mot en som man inte vill. Det kan bli lite problem ibland när till exempel rummet ska städas, haha.

Paulina blir allvarlig.
– Jag kommer alltid att känna oro, men försöker att inte visa den för barnen, det är oerhört svårt. Men även viktigt för deras skull. Trots de tankar som kan följa mig vill jag aldrig ha henne ogjord. Det värsta jag någonsin upplevt gav mig även det bästa. Livet blev inte som jag tänkte, ändå lever jag i dag lycklig med man, hus, två barn och hund. Ett Svenssonliv. Det är jag stolt över att ha skapat trots alla motgångar.

I dag jobbar Paulina med Novahuset, en ideell förening som ger stöd och råd till tjejer och killar som blivit utsatta för sexuellt våld. Hon efterlyser mer information och diskussion i skolor om okej sex och krav. Genom att vara med i mama vill hon visa att övergrepp kan hända vem som helst, att det vanligaste är att bli våldtagen av någon man känner.
– Vi som har varit utsatta för övergrepp ska inte behöva skämmas och känna skuld. Jag skräms av attityder och normer i dag. Det är inte konstigt att man tycker att man får skylla sig själv om man varit för full, legat med fler än ”normalt” eller inte sa nej på ”rätt” sätt när vi möts av detta dagligen. Attityder måste vi prata om för att förändra. Jag vill även visa att det finns hopp, att det går att leva normalt igen efter ett övergrepp.

Namnen i artikeln är fingerade.

Så tar du dig ur en destruktiv relation:

– Prata med någon. Du ska inte behöva gå igenom detta själv. En vän, en jour, Novahuset.

Skriv dagbok. Dels för att få ur dig känslor, men också för att dokumentera när det händer, vad som händer och hur det kändes.

– Lägg skulden och skammen där den hör hemma, på förövaren. Inget är ditt fel.

– Läs på och skaffa dig information om övergrepp/misshandel för att förstå.

– Glöm inte att se och älska dig själv, du är viktig och värdefull.

NUVARANDE ”Min pojkvän sålde mig till andra män”
NÄSTA Missa inte Anine Bings bloppis