Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Kodjo Akolor: ”Jag kände mig värdelös under förlossningarna”

Kodjo Akolor tyckte att föräldraskapet framställdes som alldeles för jobbigt av alldeles för många. Det ville han ändra på. Även om han själv inte kände sig som någon superhjälte när barnen Zion, 3, och Zoë, 1,5, föddes.

Kodjo Akolor med barnen Zion och Zoë, som han har med frun Olga Nikrasova Akolor.
Kodjo Akolor med barnen Zion och Zoë, som han har med frun Olga Nikrasova Akolor. Foto: Hannah Hedin

Kodjo Akolor

Ålder: 36.

Bor: Stockholm.

Familj: Frun Olga Nikrasova Akolor och barnen Zion, 3, och Zoë, 1,5.

Gör: Programledare i P3:s ”Morgonpasset”, och komiker.

Aktuell med boken ”Den ultimata föräldraguiden” som släpptes 1 september.

Kodjo har ingen barnvakt. På en sekund rivs alla planer och vi skippar kaféet där vi ska träffas och sätter kurs mot barnvänligare Vasaparken. Tillsammans med sötaste kidsen Zion, 3, och Zoë, 1,5, i vagnen. Vi rullar genom Stockholms Vasastan medan Kodjo berättar om sina känslor medan han och hustrun Olga väntade barn.

– Under de långa slash superkorta nio månaderna graviditeten pågick tänkte jag att jobbet börjar när barnet kommer ut. Som pappa är allt så superabstrakt och svårt att relatera till.

– Men de två första veckorna är fantastiska. Jag skulle kunna skaffa ett tredje barn bara för att få uppleva de där första två veckorna.

Kodjo hade stränga order om att inte skämta under förlossningen.
Kodjo hade stränga order om att inte skämta under förlossningen. Foto: Hannah Hedin

Hur kändes det att sitta med som passagerare på en förlossning?
– Jag kände mig hundra procent värdelös. Jag fick två instruktioner: Dra inga skämt och sluta gäspa. Alla har vi ju fötts, men efter att ha sett det här… Att det ska behöva finnas feminister är bedrövligt och det blir så påtagligt när man ser den här otroligt grundläggande saken som 50 procent av jordens befolkning går igenom för att vi alla ska finnas. När barnet kommer ut och man tänker ”Du gjorde det – och här stod jag”.

Du sa tidigare att du skulle skaffa barn när världen blev redo. Hur blev den det?
– I dag finns det ju en och annan världsledare och president som är sisådär, och först nu kan jag känna att det har kommit en motreaktion på det. Världen har blivit en annorlunda plats sedan jag sa det där.

– Och även om jag sa det där med viss ironi så tror jag att många vill att ens barn ska göra något superfett. Blir de världsledare som skapar världsfred så blir jag jättelycklig och om de blir sophämtare så kommer de att bli världens bästa sophämtare. Då är det också fine.

”Varför måste föräldrarollen vara en sådan grej?”

Du och Olga har skrivit ”Den ultimata föräldraguiden”. Hur fick ni idén till boken?
– Idén föddes när vi fick Zoë. Framför allt min fru fick uppleva det vi har kallat för mammatroll – sådana som bildar en mobb på forum och i sociala medier så fort man inte ger barnen ekologisk barnmat eller skickar dem till förskolan ”för tidigt”. Jag gillar att provocera på ett harmlöst sätt, så vi bestämde oss för att skriva en bok där vi bara tar ned alla.

Tar ned alla på jorden?
– Ja, varför måste föräldrarollen vara en sådan grej? Bara för att du har fått barn så är du inte hundra procent förälder. Du är fortfarande personen du var innan ungen ploppade ut. Men också för att ta bort alla fördomar som att ”Du kan glömma att ni ska få ligga eller ta en bio nu när ungarna kommer”.

– När vi väntade Zion, så bestämde vi oss för att vad som än händer så kommer vi att säga till alla att allt är supernice: ”På riktigt, han sover hela natten”. Vi ville jobba åt andra hållet, för så länge du inte låser in ditt barn i en källare i 18 år och gör ditt bästa, så räcker det.

Var det svårt att skriva en handbok som inte bygger på några direkta manualer?
– Vi tänkte mer att vi tar manualen och så fyller vi den med skit. Utan att spoila så kan jag berätta att vi avslutar boken med att sammanfatta allt i fem meningar. Grundidén är att ingen av oss egentligen har någon aning.

Kodjo har fullt upp med två barn!
Kodjo har fullt upp med två barn! Foto: Hannah Hedin

Blir det lite av en terapi när man skriver tillsammans med sin fru?
– Alltså, vi hade fruktansvärt kul. Det var lite motigt då och då, men samtidigt var det roligt att gå igenom allt som vi har varit med om och gjort. Dessutom tycker jag att vi hittade en bra balans av allvar och humor. Som förälder har man becksvarta stunder, men dagen efter vaknar man av att barnen ler och pruttar en i ansiktet och då tänker man ”Alltså jag älskar dig så jävla mycket”.

När blir det svart?
– Det finns vissa stunder som jag och min fru brukar kalla för ”mörkret.” När båda barnen har fått ett ryck och bara skriker. Allra helst på motorvägen, en varm sommardag och man suttit i en trafikstockning i 45 minuter…

Det är då man öppnar er bok?
– Exakt, man måste välja sina emotionella strider. Det blir en ny standard. Sedan visste jag vad jag gav mig in på när jag skaffade barn, eftersom min bror har fyra. Det är lite kaos – ska vara kaos. Min fru frågade: ”När ska vi ha en tyst frukost?” och jag svarade: ”Någon gång om arton år, tror jag”. Men de jobbiga frukostarna kompenseras av de roliga och mysiga.

”Jag har samma mål och ambitioner som innan jag blev pappa”

Hur har det förändrat dig att bli pappa?
– Inte alls, tror jag. Jag var väldigt mån om att inte bli ”Papi dude”. Visst, man kanske inte gör exakt lika mycket av det man brukade göra, men innan jag fick barn så gillade jag att vara hemma och kolla på Netflix, och efter att jag fått barn så gillar jag att vara hemma och kolla på Netflix. Det handlar mer om att mitt fokus har ändrats. Jag har samma mål och ambitioner som tidigare, men också det klassiska ”Jag vill ge mina barn allt det där som jag inte hade”.

Finns det någon sorts föreställning om att uppväxten var dålig så fort man säger så?
– Jag kan säga att vi hade inte mycket när jag var barn, men jag vill att mina barn ska ha mer. Och i slutändan, om 30 år, så står de kanske ändå där: ”Vi hade det väl okej när vi växte upp i ett slott med betjänter, men vi vill att våra barn ska ha mer”.

– Jag och mina kompisar brukar prata om det där, att det ändå är skönt att våra barn har större möjligheter än vad vi själva hade.

Det skiljer endast 1,5 år mellan Zion och Zoë.
Det skiljer endast 1,5 år mellan Zion och Zoë. Foto: Hannah Hedin

Klockan är 16 och eftermiddagstrafiken börjar komma igång. En man släpper sin kaffe och sträcker ut sin hand mot Kodjo: ”Tack för allt du gör, du är grym”, säger han.

Hur känns det att höra sådant?
– Superkonstigt. Det tar ett par sekunder att koppla.

Att de känner igen dig eller att du gjort något som har lämnat avtryck?
– Att folk säger något överhuvudtaget. Mina barn tror att jag har sjukt många kompisar. Som kommer fram för att ta en bild.

Pappa och komiker. Är det precis den drömkombo som man föreställer sig?
– Jag tror inte att Zion och Zoë ser det på samma sätt. Alla har vi något som vi inte var nöjda med under vår uppväxt, i deras fall blir det ”Min pappa jobbade knappt någonting och var där hela tiden och drog skämt. Därför blev jag revisor”.

Eller sitter i tyst vagn på SJ-tåg…
–  …och hyschar när folk går förbi!

Vi landar i Vasaparken och Zion och Zoë klättrar snabbt ur vagnen för att hoppa på en karusell. En krans av barnvagnar ringar in stans minstingar som röjer fram i solskenet, medan Kodjo berättar om uppväxten i den enda svarta familjen i 1980-talets Vallentuna.

Vad innebar det för en liten kille?
– För det första så känner jag en oerhörd tacksamhet till den här lilla kommunen som formade mig. Sedan präglades min uppväxt av två saker. Nummer ett var att min bror är sju år äldre än jag, vilket gjorde att jag rent fysiskt inte kunde mäta mig med honom. Jag var tvungen att jobba fram en mer verbal förmåga.

– Nummer två: Jag var allmänt liten och stack ut, så jag lärde mig tidigt att ta stöd i den där verbaliteten. Det är mycket bråk och tjafs när man är liten, men jag vill inte säga att det handlar om rasism. Är man bara för lång, kort, tjock eller fräknig så blir det en grej. Sakta men säkert hittar man de där kompisarna som står upp för en och till denna dag är det samma människor som jag hade med mig redan i förskolan.

”Jag blir ledsen om Zion har haft en dålig dag på förskolan”

Är det en förutsättning att ha lite av en tuff start för att hamna i standup?
– Gränsen mellan komedi och tragedi är hårfin. Jag tror att det är en förutsättning att man kan vända och vrida på det. Jag tror att man behöver det där mörkret för att kunna vända det till något annat.

Du pratar ofta så himla fint om din mamma. Hur stor del har hon i din framgång?
– Jag minns när jag hade pausat ett år från studierna för att jobba på radio och berättade för henne att jag kände mig klar med skolan. Hon frågade om jag var säker på att jag ville göra det här på heltid. Sedan sa hon ”Lovar du mig att göra ditt absolut bästa?”. Jag sa ”Ja”. ”Då räcker det för mig”, svarade hon.

Du känns som en exceptionellt glad person. Vad gör dig ledsen?
– Om Zion har haft en dålig dag på förskolan eller liknande, det handlar oftast om situationer där jag oroar mig för barnen. Annars kan jag bli ledsen över orättvisor i världen.

Mysigaste stunden med barnen är när de är nyvakna, tycker Kodjo.
Mysigaste stunden med barnen är när de är nyvakna, tycker Kodjo. Foto: Hannah Hedin

Hur vill du förbereda dina egna barn för att vara starka och stå emot?
– Vi brukar dela upp det. Den ena föräldern säger ”Nä hörru”, så säger den andre ”Bra, kör!”

Good cop – bad cop?
– Min frus föräldrar kommer från Irak och Ryssland, och mina föräldrar är från Ghana. Därför bestämde vi oss för att köra ett smörgåsbord där vi plockar in allt det vi gillar, och plockar bort det vi inte gillar.

– Jag brukar skämta med mina brorsöner och säga att det var så skönt att de fanns innan jag fick egna barn. Nu har jag tappat alla barn jag kan tappa och lärt ut alla svordomar, så nu kan jag vara en seriös förälder.

Blir det en trea?
– Min fru vill, men jag är inte lika sugen. Vi skaffade supertätt, 1,5 år emellan, eftersom vi använde det klassiska skyddet ”Vi är försiktiga”. Men jag tror att det blir en trea…

Hur mycket av dig själv ser du i barnen?
– Man väljer ju att se allt det som man tycker är bra hos sig själv. Båda är roliga, men Zoë är mer envis än Zion.

I samma sekund startar Zion en dusch och parkerar under den med en trampbil. Vattnet strilar ned över hår och kläder. Zion strålar av lycka och Kodjo konstaterar:

– Gör du något knasigt och dumt så får du ett skratt för det. Det mår man bra av.

Vilken är den bästa stunden med barnen?
– När de har sovit och vaknar upp strax före lunch. Precis då, när de vaknar och är lite trötta och klänger på en, när vi inte pratar, när ingen vill något – de vill bara hålla om sin pappa. Det är tre magiska minuter.

Text: Therese Lukic
Foto: Hannah Hedin