En fyraåring som i ena sekunden leker och i nästa springer fram till mamma för att amma – känns bilden bekant? Nej, många slutar amma före ettårsdagen. Lotta, Sara och Kim hör till dem som väljer ­annorlunda. Nu kliver morsorna som ammar sina förskolebarn ut ur garderoben!

Lotta: ”Många tycker det är äckligt eftersom bröst främst kopplas till sex”

Att amma länge och ofta var självklart redan från början för Lotta, mamma till Isabel, 4,5, och Oskar, 2,5. Fortfarande ammar hon Oskar som älskar tuttarna mer än något annat.
– Jag ammar fritt efter Oskars behov, men jag säger såklart nej ibland, berättar Lotta. Det kan vara om vi snart ska äta eller om det inte funkar att amma just då. Det är inte alltid han accepterar det utan då blir han arg och skriker att han vill ha tutte.

Lotta har aldrig smugit med sin amning utan väljer att se det som naturligt och hon har inga problem att amma offentligt.
– Jag brukar tänka så här: Vad stör egentligen mest? Om vi sitter på tunnelbanan och Oskar vill amma och jag säger nej så kommer han att vråla efter tutte. Om jag i stället ammar honom så sitter han gränsle över mig och det är knappt någon som ser vad vi gör.

Trots att Lotta ammat sina barn i sammanlagt fyra års tid var det ingen enkel start på någon av amningarna. Blödande bröst, viktnedgång och tilläggsmatning gjorde att den första bebistiden var tuff, framför allt med storasyster Isabel. Att lägga ner amningen som många kanske skulle ha gjort, var dock inget alternativ. I dag är hon glad att hon fortsatte och även om hon främst ammar Oskar för hans skull tycker hon också att amningen är mysig.
– Man ser att han slappnar av när han ammar, om han har lågt blodsocker eller är trött och ledsen så hjälper det att amma. Sedan finns det ju näring i mjölken också och den får han i sig.

Det är skillnad på att amma större barn jämfört med små bebisar, menar Lotta. Bebisar visar med kroppsspråk vad de vill, men Oskar kan säga till själv. På nätterna ammar han fortfarande precis som han gjort hela sitt liv.
– Båda barnen sover hos oss och jag lider faktiskt inte av att han ammar på nätterna. Han vaknar till, får amma lite och somnar om. På dagarna om jag står och lagar mat så kan han hämta en stol och ställa sig bredvid mig och amma lite, samma när jag kommer ur duschen och han ser tuttarna.

Lotta påpekar att det i många kulturer anses som fullt normalt att amma barn som är både tre och fyra år gamla och att det är främst i den västerländska kulturen som bröst är sexualiserade.
– Jag tror att det är därför många tycker att det är äckligt, eftersom bröst främst kopplas till sex. Jämför med afrikanska kulturer där rumpor är mer sexualiserade, där är långtids­amning inte konstigt på samma sätt som här.

"Jag fick ett enormt stöd av min barnmorska i att amma länge", säger Sara.

Sara: ”Många undrade om jag inte skulle sluta amma Sigrid när nästa bebis kom”

Det finns inte ens statistik på hur många svenska mammor som ammar sina fyraåringar, så få är de. Sara, 31 år, är en av dem och hon ammade sin äldsta dotter Sigrid, 4,5, i nästan precis fyra år.
– Amningen har betytt jättemycket för både Sigrid och mig, det känns som om vi har en speciell kontakt.

När Sigrid föddes kom amningen igång utan problem. Efter ett halvår började Sigrid äta vanlig mat.
– Då fick jag höra att det var dags att börja med välling, och ”skulle jag ändå inte sluta amma snart?” Nej det ska jag inte, svarade jag då.

Sara fortsatte amma och när Sigrid var drygt två år blev hon gravid igen. Hon ammade Sigrid genom hela graviditeten och när lillasyster Astrid, nu 1,5, föddes hade Sigrid ammat bara några timmar innan.
– Många undrade om jag inte skulle sluta amma Sigrid nu när Astrid hade fötts men jag kände precis tvärtom. Det kändes extra viktigt att fortsätta amma Sigrid för att hon inte skulle känna sig sviken. Under graviditeten hade jag ett enormt stöd av min barnmorska som verkligen uppmuntrade mig att fortsätta amma Sigrid. Vi gjorde så att lillasyster alltid fick amma först och om jag inte orkade amma Sigrid någon gång så sa jag ifrån, det accepterade hon.

När Sigrid var tre och ett halvt kände Sara att det var dags att sluta amma henne. Inte minst för att lillasyster ammade dygnet runt. Sigrid var emellertid inte med på att sluta och de bestämde att hon skulle få sluta när hon fyllde fyra år.
– Hon ammade sista gången den sista november och dagen efter fick hon en legokalender som hon suktat efter. Det var helt odramatiskt. Sedan dess har hon frågat om hon fått smaka någon gång. Hon har sagt att ”man får faktiskt amma när man är sjuk”, och det har hon fått.

I dag, ett halvår efter amningsavslutet med Sigrid, ammar Sara fortfarande lillasyster Astrid, 1,5, många gånger varje dag.
Sara har inte upplevt särskilt mycket negativa reaktioner kring sin långa amning. Folk blir mest förvånade, och nyfikna.
– Jag ammar Astrid mer öppet än vad jag gjorde med Sigrid. Jag har också haft stort stöd av min man och hans familj, det har varit helt självklart för honom att jag ammat så som jag har gjort, säger Sara.

"Det är klart att folk reagerar när de en 3,5-åring ammas men det beror ju på att de inte sett det innan", säger Kim

Kim: ”Många känner bara till helamningen och den kan vara påfrestande”

För Kim har amning varit en naturlig del av livet så länge hon kan minnas. Hon växte upp med långtidsamning och när hon själv blev förälder var valet att amma enkelt. I dag är sonen Tuve 3,5 år och varken han eller Kim har några planer på att sluta med amningen.
– Tuve ammar så fritt som jag känner att det är okej, ibland säger jag ifrån när jag inte vill, säger Kim.
– Jag har inte alltid tyckt att amningen varit sådär mysig som många beskriver, för mig är det ett praktiskt föräldraredskap som löser jättemånga problem när han är trött eller uppe i varv.

För Tuve är amningen, eller ”am” som han kallar det, något av det bästa som finns och Kim säger att det också är därför hon fortsätter amma honom, för att det betyder så mycket för Tuve.
– För Tuve är amningen självklar, han pratar om det ibland och säger ofta att han tycker att ”am” är så gott. Ibland när han slår sig så vill han amma för att, som han själv säger, ”am” torkar bort alla tårar.

När Tuve var två år skolades han in på förskola och Kim ammade honom som vanligt under inskolningen. När Tuve var inskolad ville han amma både vid hämtning och lämning, något som inte fungerade i längden.
– Det blev lite bökigt eftersom det tog sådan tid. Och jag hann inte prata med personalen om hur dagen varit eftersom Tuve gärna ville amma ganska länge när jag hämtade honom. Då bestämde vi att vi inte ammar på förskolan utan när vi kommer hem och det var inget problem för honom.

Kim menar att det är stor skillnad att amma större barn mot små bebisar, främst för att det inte är lika intensivt, kladdigt och kravfyllt.
– Många känner bara till helamningen och den kan ofta vara ganska påfrestande i början. Nu läcker inte mjölken och Tuve blir heller inte mätt på amningen utan han äter mat, han älskar att gå på restaurang.

Trots att Kim ammat flera år längre än genomsnittet har hon ännu inte fått några negativa reaktioner på sin egen amning. Många har däremot varit nyfikna och frågat. Kim har full förståelse för att andra kan tycka att hennes amning är annorlunda och konstig.
– Det är klart att folk reagerar om de ser en 3,5-åring ammas, och det beror ju på att de inte sett det innan. Det är en självklar reaktion. Om fler barn ammades länge och öppet så skulle vi vara mer vana att se det, säger hon.
– Sedan tror jag det spelar in att bröst är så förknippade med sex i vår kultur, det är en stor anledning till att folk kan tycka det är konstigt att amma större barn.

Publicerad i mama nr 12, 2011.

NUVARANDE ”Vi ammar våra förskolebarn”
NÄSTA Vinnare biobiljetter ”Kyss mig”