Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Rebecca Fredriksson om sin dramatiska förlossning: ”Jag förlorade 1,7 liter blod”

Influencern Rebecca Fredriksson var riktigt taggad på att föda barn. Men hennes förlossning blev inte alls som hon tänkt och sonen Dylans första veckor i livet kantades av dramatik. För mama berättar hon om sin första tid som mamma.

Rebecca fick en dramatisk avslutning på sin graviditet, och Dylan fick en tuff start i livet.
Rebecca fick en dramatisk avslutning på sin graviditet, och Dylan fick en tuff start i livet. Foto: Privat

Grattis till att ha blivit mamma Rebecca! Du mådde ju väldigt bra i din graviditet, men hur var de sista veckorna?
– Tack! Sista veckorna gick mycket bättre än jag trott. Jag var pigg och fräsch men gick tolv dagar över tiden, så sista dagarna var väldigt jobbiga psykiskt. 

Rebecca Fredriksson

Ålder: 29.

Familj: Sambon Henke och sonen Dylan, född 7 april 2020.

Bor: Strax utanför Norrköping.

Gör: Influencer, content creator och inredningsstylist.

Instagram: @rebfre 

Så hur satte förlossningen igång till sist?
– Jag hade misstänkt havandeskapsförgiftning så jag var inne hos barnmorskan för kontroll. I samma veva gjorde hon en hinnsvepning innan jag skickades till förlossningen för kontroll av blodtrycket. Det fortsatte vara högt, så även där gjordes en hinnsvepning. Detta var elva dagar över tiden och sen hann jag knappt hem innan värkarna drog igång. Herrejisses vilka värkar! Jag kämpade på hemma i fem timmar innan vi var tvungna att åka in.

”Det var tio personer inne i rummet och jag trodde att jag skulle dö”

Du var ju inte alls orolig inför förlossningen, så hur blev den?
– Nej, och tur var väl det, för min förlossning slutade i ren dramatik. Jag hade en väldigt tuff förlossning med blodförlust på 1,7 liter. Det var tio personer inne i rummet och både jag och Henke trodde att jag skulle dö. Dessutom var Dylan livlös och hade navelsträngen runt halsen, så han skrek inte och jag fick inte upp honom på bröstet. Det var fruktansvärt. Dessutom fick jag en kraftig livmoderinfektion och 40 graders feber så förlossningen blev inte alls som vi hoppats eller önskat.

Foto: Privat

Usch så jobbigt för dig! Påverkade corona din upplevelse också?
– Det gjorde den helt klart, både före, under och efter förlossningen. Jag var isolerad nästan sex veckor innan och Henke fick gå hem från jobbet och isolera sig i två veckor han också eftersom vi var livrädda att han skulle bli förkyld och inte få vara med. 

– På förlossningen fick jag feber av epiduralen, vilket är vanligt, men i dessa tider så ser restriktionerna annorlunda ut, så mitt i förlossningen skulle jag bli testad för covid-19. Alla kom in med världens skyddsutrustning och jag låg där i gynställning och fick en sticka upp i näsan. Det önskar jag ingen! Eftersom det tar ett dygn att få svar fick de behandla mig som att jag hade corona. Tiden efter förlossningen fick vi inte lämna rummet på BB så vi var helt isolerade vilket inte heller var någon höjdare eftersom vi fick stanna på sjukhuset i fem dagar. Så visst har corona påverkat min upplevelse!

”Mitt i förlossningen skulle jag bli testad för covid-19”

Vi hör det, vad jobbigt! Vilket var ditt bästa knep för att tackla värkarna?
– Pilatesbollen var så bra att ta värkar på för i sängen och soffan blev det att jag låg och spände mig. Sen hjälpte verkligen värmekudden.

Gjorde Henke något knasigt under förlossningen?
– Jag tror inte det. Han var verkligen ett helt fantastiskt stöd och jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom i allt det tuffa.

Ni hade ju redan bestämt namn, var det lika självklart när Dylan kom ut?
– Ja verkligen. Vi sa det båda två: ”Åh, det är verkligen en liten Dylan”.

Foto: Privat

Hur var första natten?
– Den blev väldigt speciell då jag hade en kraftig infektion och 40 grader feber, så Henke fick ta Dylan medan jag låg och skakade och inte mådde bra. Men trots det var jag så lycklig över att han var här.

Vad visade sig vara det viktigaste och mest onödiga i BB-väskan?
– Viktigast var allt snacks, eftersom vi fick vara där så länge och inte lämna rummet. Men även babynestet, det använde vi mycket. Det mest onödiga var nog mina kläder, för med tanke på hur jag mådde så levde jag i sjukhusrocken. Men nya mjukissetet var jag glad att jag hade, så att jag kunde göra mig lite fin när vi skulle åka hem. 

”Nu ser jag fram emot ett iskallt glas bubbel på altanen”

Hur smakade charkbrickan och bubblet som du sett så mycket fram emot?
– Det blev sådär. På grund av infektionen gick jag ju på antibiotika och fick inte dricka alkohol, men nu ser jag fram emot ett iskallt glas bubbel på altanen. 

Vad har du blivit mest överraskad över sedan du blev mamma?
– Hur mycket man kan älska någon som funnits så kort tid av ens liv. Mitt hjärta exploderar för Dylan.

Vi vet vad du menar! Och för er blev det ju väldigt dramatiskt när Dylan var fyra veckor. Berätta!
– Ja, eländet bara fortsatte efter den tuffa förlossningen. En dag började lilleman spy, inga vanliga bebisspyor utan kaskadspyor som eskalerade. Vi fick åka med akutfart in till barnakuten och i bilen spydde han igen, fast denna gång enbart galla och blod. Läkaren skickade oss direkt på ultraljud och röntgen, men tyvärr var ultraljudet svårläst på grund av Dylans uppsvällda mage. Vi fick vänta och vänta och de hade kvar oss på observation och skickade remiss för nytt ultraljud, men det fanns ingen som kunde göra det just då. På kvällsronden kom en ny läkare som agerade direkt och skickade oss med ambulans till barnkirurgen i Linköping. Där fick vi göra ultraljud direkt och det visade sig att Dylan har pylorusstenos – förträngd magmun – och behövde opereras omgående. 

”Dylan behövde opereras omgående”

– Dagen efter var det dags för operation av vår fyraveckorsbebis. Läkarna bad oss säga hej då innan de rullade iväg med honom för sövning och operation. Den känslan är helt obeskrivlig, så hemsk! Han bara låg där, helt ovetandes och oskyldig. Sedan väntade de längsta timmarna i livet, innan vi var välkomna till uppvaket. Där låg han, vår lilla kille, helt slut och slö. 

Familjen fick tillbringa mycket tid på sjukhus både efter förlossningen och när Dylan var några veckor.
Familjen fick tillbringa mycket tid på sjukhus både efter förlossningen och när Dylan var några veckor. Foto: Privat

Usch så jobbigt!
– Ja, och när vi trodde att det skulle vara över fortsatte mardrömmen med bakslag efter bakslag. Efter operationen fick Dylan nämligen en infektion i operationssåret och blev snabbt dålig igen. Han behövde få både antibiotika och dropp men kanylerna fungerade inte längre så de behövde sätta nya som inte heller fungerade. De har stuckit vår lilla kille över hela kroppen, till och med i huvudet, men det lyckades inte heller. Till slut blev det en ”operation” igen där de satte in en CVK i halsen så vi var återigen tvungna att rulla iväg honom för operation. Att vi behövde uppleva detta två gånger på fem dagar finner jag inte ord för. 

Det låter verkligen fruktansvärt! Hur mår Dylan nu?
– Det har inte bara varit lyckliga och glada stunder sedan vi kom hem från sjukhuset, utan Dylan har varit ganska ledsen. Man märker att han har ett annat beteende efter det han varit med om. Han är väldigt känslig och vill vara på oss hela hela tiden och blir ledsen så fort vi lägger ner honom. Men han börjar långsamt hämta sig och bli mer och mer sig själv igen. Vi har haft många fina stunder också, där han skrattar och är lycklig.

”Jag så nöjd över mina super-pattar!”

Du ville verkligen amma – har det funkat?
– Ja, och i och med de tuffa tiderna som varit sedan förlossningen är jag så nöjd över mina super-pattar, haha! Det fungerar så bra och jag är himla tacksam för det. Det är så mysigt att amma! 

Nu är familjen hemma och tar det lugnt igen.
Nu är familjen hemma och tar det lugnt igen. Foto: Privat

Har du upplevt någon babyblues?
– Med allt vi var med om så känns det verkligen så. Ena stunden grät jag för att det var så tufft och andra gånger för att jag var så innerligt lycklig och tacksam. Tacksam över att vi lever. 

Hur har det funkat att ha en nyfödd under corona?
– Bra, men såklart är det är lite speciellt och man önskar att det var som vanligt. Jag tycker det är en sorg att mina nära och kära inte kan mysa med honom. 

Till sist, är du team FÖR eller EMOT kasslertrosorna?
– Helt klart, FÖR! Jag snodde för tusan med mig ett par hem, haha!

Läs vad Rebecca svarade om sin graviditet när hon var Veckans preggo!
Eller om Bea som fick trillingar!