Foto: ©Rickard L. Eriksson/New Art Production AB (info@

Malin Wollin: "Mitt nya liv kom med posten"

Trött på ditt trista gamla liv, och på ditt trista gamla jag? Gör som Malin Wollin och köp ett nytt!

Jag körde upp till macken och hämtade upp en låda från Zalando och körde hem igen. Bilen osade av orimliga förväntningar. Ja, vet ni – det doftade ingenting mindre än REVOLUTION! Min tanke var nämligen att mitt nya liv skulle ligga där bland skumplast och papper.

I hallen satte jag mig heligt på knä intill min försändelse och skar fint med saxen genom tejpen. Plötsligt fick vi syn på varandra: jag och min ryggsäck från Sandqvist. Först tvekade jag, fingrarna liksom darradei luften medan jag närmade mig. Åh, ni vet den där motstridiga känslan när man har köpt någonting fint och dyrt och man inte vill bryta förtrollningen. För i samma sekund som man plockar upp sin älskade tingest så är den ju nuddad. Lite besudlad, lite av händer ollad. 

Minns ni hur det var? Man skulle börja skolan igen efter sommaren och nu skulle ALLT bli annorlunda. Man skulle blir populär, alla skulle vilja fråga chans (de skulle KÖA), allt allt allt skulle bli bättre. De minutiösa förberedelserna när man tvingade mamma att följa med in till stan för att köpa nya kläder, gärna ett set med bomullsjacka och kjol som hörde ihop, nytt pennskrin, nya pennor, ett suddgummi att sudda med och ett par stycken som bara var snygga. 

Och. Om man hade tur. Om den medhavda mamman var på gott humör, vinden blåste nordost och tuppen gal i Torsås så kunde man få köpa en ny ryggsäck. Åh, herregud den känslan. Doften i väskaffären. Att komma hem. Att lägga upp alltsammans på sängen och beundra. Bara att skriva om detta gör mig ömhjärtad till den grad att jag vill säga upp mig från mitt jobb som vuxen och återvända till mitt flickrum. Sedan måste allt det fina sparas till D-dagen. Ingenting som var nytt fick användas förrän det verkligen var dags. 

Sedan kom morgonen och det var fantastiskt ända tills man upptäckte att det enda som var nytt i livet var ryggsäcken och när dagen var över var även den begagnad. 

Tillbaka till nutiden hänger jag upp min vän av svart kanvas på en krok i sovrummet. Jag betraktar den från sängen och funderar över exakt hur patetiskt det skulle vara att önska ryggsäcken god natt. För väskan är ju en stor del, den största, av min grandiosa plan. När det blir varm, härlig, försiktig vår ska jag cykla in till stan. Jag ska gå upp tidigt, alltså riktigt tidigt så att jag hinner före 1-åringen. Jag ska duscha och parfymera mig och göra mig lite halvt vardagssnygg. Ni vet, ”bara lite rouge och mascara” som sedan urartar till en krigsmålning som är så tjock och kakig att den krackelerar när man blir glad. 

Jag ska hälla kaffe med röd mjölk i en termoskopp, packa ner min laptop i min vackra ryggsäck och sedan ska jag ge mig av. Med öronen fulla av musik och hjärtat fullt av förväntningar ska jag rulla över småsten på asfalten. Jag ska cykla med den lagom varma vinden mot mitt ansikte. Jag ska känna att hela världen ligger för mina fötter men att jag nöjer mig med Kalmar. 

Jag ska hitta en plats att slå mig ner och skriva med ett symfoniskt knatter. Och jag ska vara ett geni. 

Som jag ska leverera! Och allt ska vara min ryggsäcks förtjänst.

Lite jag, men mest väskans. Som en powersuit för en börsmäklare på Wall street. Giv mig styrka och pondus och livsmotiv! Vi ska uträtta stordåd jag och min väska. Kom igen väskan, nu kör vi!

Krönikan har varit publicerad i mama nr 3, 2014.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!