Fråga mama-psykologen: “Jag fick katastroftankar när jag blev mamma”
Lea, 31, är livrädd att något ska hända hennes dotter och har fått katastroftankar sen hon blev mamma. Psykologen Anna Bennich ger råd till hur hennes oro kan mildras.
Läs också: Fråga mama-psykologen ”Hjälp, jag har blivit så ensam sedan jag blev mamma”
Lea, 31: ”Hur kan jag mildra mina katastroftankar och oro?”
”Jag har en dotter som är 1,5 år som jag älskar över allt annat. Men ända sedan hon kom till världen är jag fylld av ångest. Jag är livrädd att något ska hända henne och jag har katastroftankar om att något ska hända mig eller hennes pappa så att vi inte kan finnas där för henne. Jag vill vara nära henne hela tiden, så att jag kan skydda henne. Det är väl ett slags kontrollbehov som har blivit värre sedan jag blivit mamma och det får konsekvenser för mina andra relationer, att jag inte vill lämna ifrån mig dottern längre stunder. Det är klart att mina kompisar tröttnar på mig om jag aldrig vill gå på bio. Men det känns aldrig så viktigt att jag vill lämna dottern för att göra en sådan sak, jag vill helt enkelt hellre vara med henne.
Samtidigt har jag tappat bort den jag var innan, både när det gäller mina vänskapsrelationer och den relation jag hade till mig själv. Det känns som att jag mest bara är mamma nu (och lite fru), inte vän, dotter eller syster längre. Hur ska jag göra för att vilja träffa mina vänner igen? Och kan katastroftankarna mildras?”/Lea, 31
• Kan jag sätta mina behov framför mitt barns? Läs på vår medlemssajt Vi Föräldrar
mama-psykologen svarar: ”Du behöver hjälp att minska oron”
Hej Lea! Det du beskriver är mycket vanligare än man kanske tror, men inte desto mindre jobbigt för det. Att få barn är en omvälvande upplevelse och det är inte ovanligt att olika sårbarhetsfaktorer man bär på blommar ut under så stora förändringar. I ditt fall har oron och det kontrollbehov som följer med den, fått alldeles för stort utrymme i och med att du blev mamma.
Själva innehållet i din oro är ju inte konstig, våra barn är det viktigaste vi har och att förlora dem, eller inte kunna finnas för dem, skulle ju innebära katastrof. Men hos dig har det nu fått för stora proportioner. Ditt larmsystem är lättantändligt, skenar snabbt och det har lett till att du agerar som om det fanns katastrofer runt varje hörn, och du behöver hela tiden vidta försiktighetsåtgärder. Det är inte heller svårt att förstå – tärande oro vill ju ingen känna. Så, när oron griper tag i stannar du hemma, bokar av, tackar nej, håller dig nära din dotter. I stunden minskar oron, och sannolikheten ökar att det är den metoden du tar till i nästa stund som oron och katastroftankarna väcks.
”Du behöver få hjälp med att minska oron och kontrollbeteendena”
I samband med det har ditt liv begränsats på ett sätt som inte blivit så bra. Strategin är alltså bra på kort sikt, men på längre sikt begränsas du på flera sätt i livet. Du behöver därför få hjälp med att minska oron och kontrollbeteendena på andra sätt. De goda nyheterna är att det här absolut är något som går att komma tillrätta med. Mitt tips är att du söker upp en legitimerad psykolog, gärna med KBT-inriktning, som kan hjälpa dig. Problemet är som sagt inte ovanligt och en sådan här behandling har oftast goda resultat. Vänd dig till BVC i första hand (de kommer inte bli förvånade över din problembeskrivning) och hör efter om de kan hjälpa dig med en remiss./ Psykolog Anna Bennich.
Farah Abadi: ”Tanken på att Zakarias skulle bli utan mamma gör mig panikslagen”
• Läs också: ”Varför var det ingen som sa hur jobbigt det är att bli mamma?”
