Sara, 29: ”Jag kände mig värdelös när jag flaskmatade min son”
Trots att det blir allt vanligare att flaskmata sin bebis är det många mammor som känner sig utsatta när de ger ersättning. mama-läsaren Sara Haquinius, 29, var en av dem och berättar med egna ord hur det kändes när sonen Theo inte kunde amma.
”Jag upplever att många tror att det är självklart för alla mammor att amma, men tyvärr är det många som vill men inte kan. Jag är en av dem.
Från dag ett när min son Theo, i dag snart 5, föddes fick jag höra ”Du ammar väl? Du måste kämpa mer, det kommer snart i gång. Klart du ska amma”, och detta kunde komma från personer som jag inte ens känner. Tänk om de vetat hur mycket jag kämpade för att försöka få igång amningen!
Sara Haquinius
Ålder: 29.
Bor: Ekerö.
Familj: Sönerna Theo, snart 5, och Ted, 2.
Gör: Undersköterska inom hemtjänsten.
När Theo låg i magen tänkte jag ”Hoppas att jag får gåvan att kunna amma mitt barn”. Jag upplever att det pratas mycket om hur självklart det är, och att det är fel att inte amma.
Theo fick sond och ersättning trots att jag ammade, eftersom han behövde lite mer mat än jag kunde ge. Jag kämpade och kämpade och gick upp på nätterna på grund av sprängfyllda bröst. På grund av en misstänkt stroke blev Theo inlagd på neonatalen i några dygn efter förlossningen och då rann min mjölk till. Jag hade mycket mjölk och blev så glad, men det varade tyvärr inte länge.
När Theo blev utskriven och vi kom hem ville inte mjölken rinna till ordentligt, det var stopp och han blev aldrig riktigt nöjd, så vi fortsatte med både amning och ersättning. I ungefär två månader gick det bra, sedan började han rata bröstet. Han föredrog flaskan och det förstår jag – det gick fortare med den.
”Jag garanterar att man kan ge sitt barn lika mycket kärlek även om man flaskmatar”
Jag gick på amningshjälp, ställde klockan och pumpade brösten var tredje timme och efter varje gång som Theo ätit. I längden fungerade det inte och jag insåg att det inte var någon idé, jag hade gjort allt jag kunnat – men utan resultat.
Jag kände mig som en så dålig mamma som inte kunde amma mitt barn. Alla pratade ju om hur bra bröstmjölken är och att det är så otroligt viktigt att amma för barnets immunförsvar. Jag skämdes och kände mig värdelös.
Det viktigaste för mig var att min son var nöjd, att han mådde bra och var mätt. Det känns som att många tror att det är en självklarhet att kunna amma, att man ger bäst och mest kärlek genom sin bröstmjölk, men jag kan garantera att man kan ge sitt barn lika mycket kärlek och närhet även om man flaskmatar.
Jag har nu ytterligare en son, Ted, i dag 2, som också flaskmatades. Jag gjorde planerat kejsarsnitt och amningen kom inte i gång. Ted gick ned mycket i vikt på BB och efter det var han van vid flaskan. Amning har helt enkelt inte fungerat för oss, men det kändes så mycket bättre den andra gången eftersom jag var mer inställd från början.
”Vare sig du ammar eller inte så är du en grym mamma till ditt barn”
I dag känner jag mig inte alls lika ledsen över den uteblivna amningen, då jag vet hur bra mamma jag är till mina söner och jag ser hur bra de mår och hur lyckliga de är. De mår precis lika bra som andra barn som har blivit ammade – man ser ingen skillnad alls.
Jag skriver det här är för att jag vill nå ut till er som är eller har varit i samma sits som jag. Vare sig du ammar eller inte så är du en grym mamma till ditt barn. Glöm aldrig det!”
Läs även mama-läsaren Annas krönika: ”Snälla BVC, sluta kritisera min dotters BMI”
Detta är en läsarkrönika där skribenten står för åsikterna. Vill du skriva en krönika? Mejla minstory@mag.bonnier.se
