Varför lägger sig utomstående i andra mammors val av matningsmetod? Är det inte mammans ensak om hon ska amma eller flaskmata? Jo, det är precis vad det är, enligt Cecilia Chrapkowska, barnläkare och krönikör på mama.nu.

Senaste veckan har nyblivna morsan Cissi Wallin hamnat i centrum av en amningsstorm, genom att lägga ut en bild på instagram när hennes några veckor gamla unge dricker ersättning ur en liten plastnappflaska. Jag tycker bilden är gullig, men uppenbarligen är den extremt provocerande att döma av den massiva respons som den skapat med offentliga ifrågasättanden av Cissis val av matningssätt för sitt barn. (Bilder av ammande spädbarn provocerar för övrigt minst lika mycket, men där är det oftast inte matningssättet som ifrågasätts, utan hur det utförs.)

Ju fler ”amningsdebatter” som blossar upp, desto mer undrar jag varför det ska vara så svårt. Så svårt att skilja på privata val och offentliga debattämnen. Så svårt att se att det som funkade för mig och min bebis, funkar inte nödvändigtvis för din. Så svårt att skilja på amningens enorma hälsofördelar i de delar av världen där vattnet är infekterat och ersättningspulvret oöverstigligt dyrt, och de högst begränsade hälsovinster amningen medför i västvärlden. Det blir väldigt svårt att göra rätt som mamma om man ska fråga alla som skriver kommentarer på sociala medier. Flaskmatar man väljer man fel matningssätt. Ammar man så gör man det på fel sätt, fel ställe och vid fel tillfälle. Oavsett var, när och hur man gör det.

Det finns små hälsofördelar på gruppnivå med amning av fullgångna barn även i Sverige. Amningen ger ett visst skydd mot magsjuka, men magsjuka hos spädbarn är ganska ovanligt i Sverige (på grund av vår utmärkta vattenhygien) och de som trots allt drabbas botas med vätskebehandling på sjukhus. Ett litet skydd mot ovanliga men allvarliga blodförgiftningar kan man också se, och i vissa studier ett visst skydd mot öroninflammation. För mammor som grupp bidrar amning med ett visst skydd mot att senare utveckla bröstcancer.

Att amning skulle ge högre IQ hos barnen är en seglivad myt som då och då vaknar till liv igen. Den grundas i att barn som ammats som grupp har något högre IQ än barn som inte ammats. Det finns flera tidigare studier som visar det. Men i alla studier där man också mätt mammornas IQ och kontrollerat för det så försvinner skillnaden mellan flaskmatade och ammade. IQ är extremt ärftligt och av olika anledningar så har gruppen mammor som ammar i många studier haft högre IQ än gruppen mammor som inte ammar. Det är alltså ärftligheten och inte amningen som förklarar barnens olika IQ.

En ny vetenskaplig studie, som visar att barn till mammor som ammats mellan 6 och 12 månader i Brasilien har något högre IQ som trettioåringar än dem som ammats mindre än en månad, har fått stor spridning i svenska massmedier, som en nyhet. Tyvärr har studien inte mätt eller kontrollerat för mammornas IQ, så utifrån den studien kan vi inte säga att barnens IQ förbättrats av amning. Det är mycket troligare att det är mammornas IQ som spelar roll eftersom det gjort det i alla tidigare studier där man undersökt saken.

Men om det nu ändå finns små hälsovinster med amning, då undrar ni kanske varför jag blir så upprörd över att välmenande medmänniskor försöker peppa mammor att kämpa på med amningen. Jo, det är för att amning är en djupt personlig, emotionell närhetsupplevelse mellan två personer. Och som med alla starka relationer och kroppsliga band så upplever människor det väldigt olika. För en mamma är amning något långtråkigt som måste göras, för en annan djup harmoni, för den tredje gastkramande ångest och för den fjärde en pendling mellan stolthet och smärta. För vissa mamma-barnrelationer är amningen en fantastisk närhetsskapare, för andra är den ett isberg mellan mamma och barn.

Därför finns det i ett land med god vattenhygien och säker tillgång till ersättningspulver ingen som helst anledning för någon annan än det enskilda mamma-barn-paret att lägga sig i valet av matningsmetod till barnet. Däremot all anledning att låta bli och lita på att varje mamma vet vad som känns bäst för henne. Och låta BVC hjälpa henne (och pappan vid flaskmatning) med att se till att det blir tillräckligt med mat för barnet.

NUVARANDE Cecilia Chrapkowska om amning: ”Lita på att varje mamma vet vad som känns bäst för henne”
NÄSTA Tecken på att förlossningen startat