Sockerdetox för hela familjen – funkar det? mama har testat!
Skippa sockret och håll dig frisk! Kan det vara lösningen för att slippa vabba så ofta? Om sockerfritt verkligen leder till mindre vab låter vi vara osagt, men mindre socker är aldrig fel. mamas chefredaktör Lollo Bratt Tidmarsh och hennes familj har testat.
Man har så höga ambitioner när man får barn. ”Barn gör inte som man säger utan som man gör, så om man äter bra själv kommer de att göra detsamma!”, ”Jag ska ALDRIG klema bort mina barn och dansa efter deras matdirektiv, de ska tidigt få lära sig att äta det som bjuds och därmed basta”, ”Socker? Man kan väl bara ge dem frukt i stället?”.
HA HA HA HA HA! Så oändligt mycket lättare sagt än gjort. Larmrapporterna avlöser varandra om ALLT det som mina barn älskar (halvfabrikat, pasta, socker), och jag och mannen försöker med än det ena, än det andra sättet att få barnen ur korv-makaroner-och-ketchup-träsket.
Vi försöker att inte tjata. Vi tjatar. Vi försöker att inte göra en stor grej av måltiderna. Det blir en stor grej av måltiderna. Vi ömsom trugar (”Jomen, prova lite i alla fall, EN gaffel kan du åtminstone testa!”) och beordrar (”Det här är vad som bjuds och det blir INGET annat än detta ikväll. Så kom inte om en timme och säg att du är hungrig för du får INGEN macka då!”), ömsom överser deras protester (”Nejmen oj, åkte den goda quinoan i golvet nu? Hoppsan, ja så kan det gå!”).
80 procent av immunförsvaret sitter i tarmarna
Både jag och min man Steve fortsätter träget att laga nya rätter som vi tror att de ändå kanske kommer att acceptera, och står sedan vid den alltid lika välfyllda matsoppåsen och skrapar ner barnens rester och gnisslar tänder och lovar varandra att ”Nu får det vara SLUT på det här mattramset, de MÅSTE börja äta mer än korv och mackor!”.
Samtidigt: Är våra egna matvanor verkligen så himla bra? Vad stoppar vi själva i oss egentligen? I mitt eget fall handlar det inte så mycket om måltiderna, utan snarare om vad som slinker ner däremellan. Och kvällstid framför tv:n. Och på helgerna: Då när barnen faktiskt är med. Plus att både jag och maken är riktiga sockergrisar som gärna frossar loss i choklad och godis när barnen somnat.
När jag läser boken ”Food pharmacy”, skriven av småbarnsmammorna Lina Nertby Aurell och Mia Clase, blir jag både peppad och inspirerad – med hjälp av några justeringar (nåja, vissa insatser är rätt radikala) kan jag faktiskt boosta immunförsvaret och göra hela familjen friskare. Hela 80 procent av vårt immunförsvar sitter nämligen i tarmarna, och medan fibrer och grönt göder de goda tarmbakterierna, som håller oss friska, göder socker de elaka bakterierna, som gör oss sjuka.
Försöker undvika dolt socker
Inget nytt under solen där alltså – skippa socker och ät mer grönt, det vet vi ju sedan länge! – men Lina och Mia verkar också förstå utmaningarna som vi med små barn har: Ibland GÅR DET BARA INTE, hur höga ambitioner man än har. För att tiden är knapp och tålamodet ofta tryter. För att man inte orkar med bråk och tjafs varenda måltid. Men kanske måste jag inte ta bort, det kanske räcker med att lägga till, så som de föreslår?
Peppad att ta tag i familjens sockerkonsumtion laddar jag kylskåpet med grönsaker och stålsätter mig inför en månad av protester. Jag tänker att jag själv ska äta så sockerfritt det bara går, alltså även undvika ”dolt socker” i till exempel mjöl, pasta och ris – men barnen får en lightvariant där jag väljer bort några av de uppenbara sockerkällorna och överlag försöker få till en mindre sötad vardag.
En sockerfri månad i familjen Bratt-Tidmarsh
MÅNDAG: NU KÖR VI!
Jag och Steve börjar med att testa bokens rekommenderade gurkmejashots som sägs boosta immunförsvaret ordentligt och verka antiinflammatoriskt (det går inte att låta bli att prova efter att ha läst om fördelarna). Eller ”shots” – snarare ett mindre dricksglas à 12-14 klunkar (jo, jag har räk- nat). Vi kör på hardcore-varianten där man tillsätter vatten istället för juice, och blandar sedan ner rikliga mängder gurkmeja, kanel, svartpeppar, kryddnejlika, olivolja, äppelcidervinäger och citron. Smaken är överkomlig, men konsistensen kan inte beskrivas på annat sätt än att det är som att dricka ett glas sand.
TISDAG: NYA FRUKOSTVANOR
Själv äter jag naturell yoghurt och sockerfri granola – inga konstigheter, det brukar jag faktiskt äta till frukost. Barnen däremot ska få lite ändrade vanor: Jag har bytt ut fruktyoghurten mot vanlig naturell yoghurt, en liten pytteklick honung, och, okej då – corn flakes.
Vi börjar med en sak i taget, tänker jag, och efter några dagar tar corn flakesen plötsligt ”slut” och kidsen har inget annat alternativ än att köra utan. Helt problemfritt. På brödfronten hittar jag runda polarbrödsliknande mackor av surdeg med lägre sockerhalt. ”Blä”, säger barnen. ”Lägg av”, säger jag och tar till supertricket brödrosten. Och yes, även det är succé!
TORSDAG: GÅR I KETCHUP-FÄLLAN
Testar att byta ut pastan mot bönpasta. Tvååringen May, som är den största pastajunkien, märker ingen skillnad. Hon skrapar tallriken ren. Billy bryter ihop och säger att det smakar ”konstigt och jätteäckligt och jag HATAR det!”.
Jag ger upp och erbjuder lite ketchup (jag vet, jag vet! Men det var ketchup med lägre sockerhalt och en betydligt mindre klick än vanligt och jag tänkte att det skulle funka som en liten smakbrygga, okej?). Inte ens det funkar. Jag säger åt honom att äta upp morötterna och köttbullarna i alla fall, och så får han käka mackor. Men det osockrade brödet är slut så det blir tre Wasa frukost-skivor som ligger i ett kvarglömt paket längst bak i skafferiet. Socker.
Men okej, tre av fyra familjemedlemmar är också en seger!
FREDAG: TACOMIDDAG
Öser på med lite extra grönsaker och snålar inte med avokadon (en riktig hälsoboostare enligt boken). Jag byter ut vetetortillan mot majsdito. Har ingen aning om ifall det är bra rent sockermässigt, men det känns schyst att göra något annorlunda, bryta mönstret. Barnen hatar dem förstås, men de har tillräckligt mycket annat att äta, så det blir en härlig måltid utan gnäll ändå!
Tacos är ju ändå tacos.
FREDAG: FREDAGSMYS!
I kväll har vi bytt ut chipsen mot popcorn, vilket är enkelt. Popcorn älskas ju ändå av alla. Och saften ersätts med bubbelvatten. Lite knorr, men det är snabbt övergående. Efter några nävar popcorn är alla så törstiga att de dricker vad som erbjuds. Jag har även gett mig på att göra grönkålschips. Enligt boken ska de ugnsrostas på max 80 grader i cirka 40 minuter (de går förstås att göra snabbare på högre värme, men då missar man halva hälsoeffekten). En och en halv timme senare är de klara. Vid det laget har barnen gått och lagt sig, så de missar grönkålen, men de får höga betyg av både mig och min man!
LÄS OCKSÅ: Fredagsmys – tips och inspiration som gör familjekvällen ännu bättre
SÖNDAG: BAKAR MED BARNEN
Jag bakar raw food-bollar utan socker tillsammans med barnen, enligt en färdigblandad receptpåse. Det är roligt och kladdigt, men de smakar… konstigt. Alltså, jätte-JÄTTE-konstigt. Det är någon kemisk bismak jag inte kan identifiera och jag kräks nästan i vasken när jag försöker hålla god min. Ironiskt nog älskar barnen dem!
MÅNDAG: DE HATAR MIG PÅ JOBBET
Tar med raw food-bollarna till jobbet för att testa dem på mina kolleger. De hatas intensivt av alla, inklusive it-Johan och redigerar-Anastelle, som ändå båda är vana anti-socker-aktivister.
Alla undrar varför jag är så ond att jag vill bjuda dem på bajs förklätt till kokosbollar? Jag försöker försvara mig med att barnen älskade dem och känner mig som världens sämsta chef (slash konditor). Bollarna åker i soporna.
TISDAG: KAOSMORGON
Efter en kaosmorgon utan dess like sladdar jag in till redaktionen ungefär en timme för sent med genomblöta skor och strumpor, mascara under ögonen, humör som ett åskmoln, missat tåg, missat möte och så vidare.
Häller upp en kopp te och sneglar på en genomskinlig plastpåse på köksbänken. Däri ligger gårdagens konferensbullar och frestar. Jag tycker verkligen synd om mig själv, och i vanliga fall hade jag slitit upp den där påsen som en utsvulten hyena, men jag häller istället upp mitt te och går och sätter mig. Jag är faktiskt inte särskilt sugen, konstaterar jag – både förvånad och nöjd.
TORSDAG: TRILLAR DIT PÅ CHIPSEN
Det har gått ett par veckor och personligen har jag lyckats hålla mig undan socker väldigt framgångsrikt. Men nu har jag blivit dunderförkyld. Jag har inget smak- eller luktsinne, och därmed ingen aptit. Äter en bit lax och fetakräm till lunch, hade tänkt komplettera med någon form av utfyllnadskäk från Coops salladsbar, men orkar inte släpa mig dit.
Klockan 14 är jag vrålhungrig och plockar upp en nylanserad chipspåse som budats till redaktionen. Jag skiter i att läsa innehållsförteckningen, jag vet redan att de innehåller socker. Tröstar mig med att jag i alla fall inte kan känna någon smak, och hoppas att de inte ska väcka liv i sötsuget igen.
LÖRDAG: HEJ DÅ GLASSEN
På helgerna kör vi gärna glass till efterrätt, men idag byter vi ut den mot fruktsallad. Möts först av protester från Billy, men när jag ber honom hjälpa mig välja tillbehör blir han nyfiken. Ställer fram skålar med olika sorters nötter, kokoschips, flingor och turkisk yoghurt, och plötsligt är peppen total. Hur enkelt?!
TISDAG: SÅSTRICKET
Det är fortfarande svårt att komma runt pastan och riset på middagsbordet, men vi testar friskt av nya hemblandade såser baserade på gräddfil och matyoghurt, (mina kids älskar ju yoghurt) och plötsligt frågar de inte efter ketchup till allt längre. Den glada bieffekten är att de även får i sig mer grönsaker, eftersom de ju är goda att dippa i yoghurtsåserna!
Resultatet – så här gick det:
Min egen sockerdetox gick faktiskt hyfsat bra! Några gånger trillade jag dit men jämfört med hur mycket socker jag stoppar i mig i vanliga fall har jag varit på rena hälsoresan. Nu ett par månader senare äter jag fortfarande betydligt mer sockermedvetet, vilket innebär att jag sparar sockret till helgerna, äter mycket gröna salladsblad, typ bladspenat, varje dag. Jag dricker fortfarande en gurkmejashot varje kväll (upptäckte, efter ett par månader, att bara man använder mixer så slipper man ”svälja sand”-känslan!), har bytt ut jasminriset mot quinoa, tänker ”500 gram grönsaker om dagen” och knaprar i mig ett par morötter medan jag ändå står och skär morotsstavar till barnen.
LÄS OCKSÅ: Middagspanik igen? Här är vardagsmaten som barnen faktiskt äter
Med barnen var det betydligt svårare, kanske för att det redan ÄR svårt med dem när det kommer till mat, men kanske också för att marginalerna är så mycket mindre. Det kändes skönt att ha lagt ribban på en lite mer realistisk nivå, det vill säga att försöka lägga till bra saker och ändra vanorna lite grann – och det har vi ju till viss del lyckats med!
Våra frukostar är numera i princip helt sockerfria och vi (alltså: jag) gör mer medvetna val när det kommer till dygnets övriga måltider. Vi snacksar mindre socker på helgerna och har bytt till andra, sockerfria alternativ. Men de får fortfarande lördagsgodis, och själv väljer jag inte bort min choklad på helgen när barnen har lagt sig.
Vår familj är inte riktigt redo för en total sockerdetox och jag skulle inte heller vilja leva helt sockerfritt. Men det var ändå lättare än jag trodde att i många situationer faktiskt välja bort och byta ut!
Foto: Emily Dahl
