"Vi försöker återskapa ett italienskt palazzo"

Minimarkets grundare Sofie Elvestedt ändrade såväl inrednings- som livsattityd när hon fick Ines, 3. ”Att hon har leksaker och små möbler i flera rum gör bara atmosfären i hemmet varmare och gladare.

Radhusidyllen känns total när man kliver in på den bilfria gården och stegar fram mot huset med det vackra äppelträdet. Den gröna ytterdörren är bara en liten försmak av färgexplosionen som väntar innanför.– Jag vill att man ska bli glad när man kliver in genom vår dörr! säger modeskaparen Sofie Elvestedt och slår ut med armarna i det färgstarka allrummet med blårandigt tak. Dottern Ines, 3, är hemma från förskolan och sitter och hostar lite i den lila italienska soffan där solen strömmar in.

Husets fyra halvplan är totalrenoverade – nya golv, väggar och tak. Rum har rivits och altan har byggts. Allt är fantasifullt målat eller tapetserat och jo, visst känner man sig lite extra glad när man sätter sig vid det runda köksbordet och dricker kaffe ur den söta, gröna Wilhelm Kåge-koppen. 

Sofie och sambon 

Anders 

bodde tidigare i innerstan, men när dottern kom och det blev dags att hitta större så kändes radhus som det självklara valet.

 

– Vi har ju lantställe med mycket tomt och därmed mycket fixande och donande. Vi skulle inte ha tid med ett till stort hus och en till tomt. En större lägenhet i stan kändes inte heller aktuellt eftersom vi hade en längtan ut i grönskan. Här är perfekt, man cyklar till jobbet i stan på 20 minuter samtidigt som naturen är precis utanför dörren.

 

Hur får ni ihop era framgångsrika karriärer med småbarnslivet?

 

– Vi turas om. Varannan vecka går jag från jobbet runt tre och hämtar Ines på dagis, varannan vecka hämtar Anders och sköter hemmet. Min mamma tar hand om Ines en dag i veckan vilket är väldigt värdefullt, då kan vi båda jobba fulla dagar. Det gör enorm skillnad för att vi ska hinna ikapp med allt på jobbet. När det verkligen kör ihop sig får vi hjälp av goda grannar och vänner.

 

– På mitt jobb är det två pucklar varje år när det är väldigt mycket att göra. Det är jobbigt, för man vill ju vara hemma med Ines men har samtidigt ett stort ansvar att hålla företaget rullande. Fast när det lugnar sig igen känner vi att vi faktiskt har lyxen att ha mycket tid tillsammans och kunna unna oss roliga saker.

Var i karriären befann du dig när Ines kom?

 

– Att bygga ett modevarumärke är ju en lång process som tar enormt mycket tid och kraft. Vi startade Minimarket för sju år sedan, och jobbar ständigt på att driva ett unikt och samtidigt inkomstbringande företag. Det 

 

passade aldrig att skaffa barn. Till slut bestämde vi oss bara, ”nä, nu får det gå som det går med det andra, nu vill vi ha barn!”

Efter att Ines föddes var Sofie mammaledig i tre månader. Hon trodde att hon skulle vara redo att gå tillbaka och jobba heltid som vanligt efter det. 

 

Ines mormor hjälpte till att passa Ines på Sofies kontor – ett ständigt trixande – och det blev många sena kvällar framför datorn. Till slut tog det stopp.

 

– En dag stod jag på lilla Konsum hemma i kvarteret och började prata med en granne. ”Ska det vara så här, ska livet se ut så här?” ”Ja, det är bara att bita ihop och leva vidare”, svarade hon. Jag kände i hela kroppen att nej, det här går inte. Så jag började gråta, där på Konsum. Jag bara stod och grinade med det här underbara barnet på armen och alla dessa tusen saker i huvudet som jag var tvungen att göra. Där och då bestämde jag mig för att ta mer ledigt. Ett till ”det får gå som det går”, jag vill vara med mitt barn! Jag tog heltidsledigt i fem månader och började sen jobba deltid så smått. Då funkade allt mycket bättre.

Och Anders?

 

– Han var ledig de två sista månaderna innan Ines började på dagis, när hon var 1,5. Vi har båda föräldrapengar kvar som vi kan njuta av på somrarna, så vi försöker vara lediga så mycket som möjligt då.

I familjens radhus hittar man nästan ingenting nytt. Här blandas exklusiva antikviteter med italienskt 80-tal och svensk funkis. Sofie tycker att det är viktigt att jobba med balansen mellan stramt och kreativt.– Om man köper en kul grej måste man placera den på rätt ställe. Vi gillar när det är roligt, men blir det för roligt så tappar ju liksom föremålen sin charm och blir bara ”Miami vice”. Vi brukar säga att vi försöker återskapa ett slags italienskt palazzo i vårt söderförortsradhus, ha ha.

De flesta coola prylar hittar de på nätauktioner.

 

– Anders har som hobby att scanna alla nätauktioner varje dag, han har tidigare jobbat med moderna antikviteter och är verkligen jätteduktig på att hitta grejer, han budar på något hela tiden. Jag får ofta bromsa honom lite, annars skulle vi bo i ett lager!

Ines kommer springande och ser lite lurig ut. Det visar sig att hon precis dragit med ett hårspänne i stål mot den turkosa väggen. Sofie tar det hela med ro, mönstret går säkert bort med vatten och trasa.

Även om ni har en massa fina saker så känns huset ändå väldigt barnvänligt.– Alla familjemedlemmar måste känna sig bekväma i varje rum. Jag vill inte ha saker som är för ömtåliga nu när vi har barn, det är målet med planeringen, både i hemmet och livet. Funkar det för alla blir all anpassning man gör en förbättring – inte en kompromiss. Innan jag fick Ines hade jag målat upp en bild av att ett liv med barn skulle vara svårt och krångligt, knepigt ur säkerhetssynpunkt och att man skulle få gömma sina fina, dyra saker. – Nu vet jag att det inte är en uppoffring, utan tvärtom. Ines är ju en naturlig del av vår tillvaro med en självklar plats överallt i huset. Att hon har leksaker och sina små möbler i flera rum gör bara atmosfären i hemmet varmare och gladare. Man sover som bäst när man vet att Ines haft en rolig dag med mycket skratt. 

Artikeln har varit publicerad i mama nr 6, 2014.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 5 nr av mama - få lyxigt kit från Estelle & Thild. Läs mer