Tre stolta mammor om sina kroppar: "Sexighet har inget med storlek att göra"
Kan man bli nöjd med sin kropp bara genom att tänka om? mama träffar tre mammor som visar upp sina kroppar för att bryta normen för vad som ses som normalt och sexigt. De berättar hur de lever efter begreppet kroppspositivism – och hur snygga det får dem att känna sig!
Anna "Apan satt i granen" Davidsson, 36, mamma till Mauritz, 9, Lovisa, 7, och Fredrika, 4.
Jag har alltid varit störst i klassen, alltid varit det största och längsta barnet. Väldigt ofta berättade min omgivning för mig att jag var tjock – både andra barn och vuxna. Nu när jag tittar tillbaka på bilder av mig själv så ser jag att jag inte alls var tjock – bara stor. Men det här blev min självbild, på grund av vad andra tyckte och sa till mig: ”stor och tjock”. Detta ledde till att jag fick svåra kroppskomplex och när jag var 20 år utvecklade jag en ätstörning, jag började att hetsäta.
Som tur var fick jag en bra behandling och när jag var friskförklarad, ja, då fanns det överflödiga kilon kvar, men jag var redo att börja om. Jag reste till Australien och där hände något i mig – helt plötsligt träffade jag personer, maorier från Nya Zeeland, som såg ut exakt som jag! Här var jag inte längre unik med min ”storhet” – och jag kände bara ”wow!”. Det var en form av uppvaknande för mig – jag var inte ensam med mitt utseende.
Kroppsbilderna är uttryck för vem jag är
När jag kom hem till Sverige igen blev jag gravid för första gången och jag var då rädd att min ätstörning skulle komma tillbaka. Visst gick jag upp i vikt, jag vägde 116 kilo som mest, men efter förlossningen gick jag ner till min normalvikt igen. Tyvärr har jag nu, efter tre barn, fått sjukdomen hypotyreos, brist på sköldkörtelhormon, vilket gör att jag går upp i vikt hela tiden. Men att vara ”tjock” är inget problem för mig, jag tycker inte att det är något dåligt – och jag har förstått att det är unikt att bara vara sig själv och vara nöjd.
När jag började använda Instagram och lägga upp kroppsbilder på mig själv så märkte jag att kvinnor saknade att se den här typen av kropp som jag har. Jag blev tillskriven ”kroppspositivism” utan att egentligen tänka på det. Bilderna är uttryck för vem jag är. Men nöjdheten kommer inifrån. Jag har inte fått min självkänsla gratis. Den kommer från erfarenheter och reflektioner. Det är det som har gjort mig till den nöjda person jag är i dag. Det gäller att inte tappa bort sig själv som människa, och tänka att allt har sin tid i livet. Att acceptera sig själv för vem man är – och gilla läget!”
[adSpace placement="manual"]
Annika Leone, 42, mamma till Lilo, 3
Folk omkring mig har alltid kommenterat min kropp. Jag har varit "för tjock", "för smal", "alldeles lagom" och jag hade varit "så snygg om jag bara hade gått ner tio kilo". Och jag är knappast ensam om att höra de här meningarna. Av någon anledning anses det vara okej att påpeka för oss kvinnor, tjejer och flickor hur vi ser ut och hur vi borde se ut. Högtiden för tyckandet är när/om vi blir gravida. "Höho, är du säker på att du inte ska ha tvillingar?", "Får du verkligen plats i hissen?", och så vidare.
När jag väl hade fött min dotter tänkte jag att "vad skönt, nu slipper jag alla de där kommentarerna om min mage och kropp", men där hade jag fel. Snabbt informerades jag av samhället att de där gravidkilona, de ska bort fort som fasen! Det pratas knappt om sprucket underliv, det nya livet med bebis, uppluckrat bäcken eller hormonkaos – utan om hur man ser ut och hur man ska komma i form igen!
Sexighet har ingenting med kroppsstorlek att göra
För mig var inte vikten det viktigaste med kroppen efter graviditeten – jag ville i stället bli stark igen. Jag menar inte att man inte ska göra något åt sin kropp om man känner sig missnöjd – men man ska aldrig känna sig pressad och hetsad till att göra det. Dessutom, vem säger att vi mammor inte trivs bättre med våra kroppar efter graviditeten? Och sexighet? För mig har det ingenting med kroppsstorleken att göra. Vilken kroppstyp man tänder på är ju individuellt!
När jag började lyssna på mig själv – och inte dem som hetsar, de som hela tiden är i läget missnöjda för att "de inte kommer i sina gamla jeans längre” – så kände jag mig nöjd. Läget nöjd är ett fantastiskt och ångestfritt läge att vara i! Och det är min mission att få min dotter att känna sig lika nöjd och att förstå att den viktigaste normen är just det: att vara nöjd med sig själv.”
[adSpace placement="manual"]
Emelie Holst, 26, mamma till Olivia, 2,5, och Elsa, 1.
Hur jag blev kroppspositivist? Jo, det började på min egen möhippa dagen innan jag skulle gifta mig. En av de vänner som var med på min möhippa hade precis fått barn och när de andra tjejerna såg henne blev de som i extas. De överöste henne med meningar som "Vad duktig du är som har gått ner så mycket i vikt!", "Vad snygg du är som blivit så smal", och så vidare.
Och där stod jag bredvid, med alla gravidkilon kvar, och fick i stället höra "Du måste verkligen känna dig ledsen som har kilona kvar" och "Du måste vara knäckt som har blivit så stor, när du var så smal och snygg innan?" och "Vad du måste längta till att du blir smal igen?". De valde alltså att berätta detta för mig dagen före mitt bröllop, den dag man vill höra att man är som allra finast!
Efter att jag kom till insikten att jag duger som jag är slutade jag gömma mig i stora kläder
Nej, jag accepterade inte deras beteende och började i stället att tänka på det här med normen – de fack som skapas av yttre påverkan och som dagligen tränger in i våra hjärnor. ’Norm’ och ’normal’ – vilka otroligt tråkiga ord! För vad är normal egentligen? Och varför strävar så många efter att hamna där?
Efter att jag kom till den insikten, att jag duger precis som jag är, så slutade jag att gömma mig i stora kläder – jag gick och köpte snyggare toppar som satt bättre, började sminka mig, fixade håret… Jag ville känna mig fräsch oavsett hur jag såg ut. Jag började känna acceptans för mig själv – jag orkade helt enkelt inte längre må dåligt över mitt utseende. Att gå runt och hata sin kropp tar bara så mycket onödig energi.
När jag kom till den punkt i livet då jag började älska mig själv så kände jag mig fri! Fri i min egen kropp! All min stress släppte och jag började att leva.
Att visa min kropp på sociala medier är ett statement från min sida. Jag lägger ut bilder på mig själv, med mina urmjölkade tuttar, i underkläder för att försöka påverka andra att känna power och tänka "nu jäklar ska jag leva mitt liv!". Livet är mer än bara en kropp.
Tänk på hur du pratar med barnen
• Prata inte med barn om utseende – de ska inte behöva tänka på sådant när de är barn.
• Tänk på vad du säger inför barnen. Kritisera inte andras utseende när ni tittar på tv till exempel, eller hur din rumpa ser ut i spegeln.
• Tänk på hur barn såras av dina ord. Som förälder, säg inte saker som ”ska du verkligen äta det där?” eller ”tänk på vad du äter”. Det är du som ska tänka, inte barnet.
Av: Annika Leone
Foto: Hannah Hedin
Fotoassistent: Yohanna Idha
Hår och makeup: My Emilsson
Stort tack till Hotel Kung Carl i Stockholm
