När Suzanna hämtade sin 4-åring på förskolan var dottern den enda flickan som inte fick följa med på en kompis myskväll. I en hjärtskärande läsarkrönika delar Suzanna med sig av sina känslor och uppmanar vuxna att ta mer ansvar.

”D

et var en solig fredagseftermiddag och plusgraderna låg i luften. Riktig vårkänsla spred sig över våra kvarter och jag kände mig lite extra glad till följd av det. Det grusades dock när jag skulle hämta min 4-åring på förskolan.

Vid grinden stod min dotter och grät, hållandes en pedagog i handen. Tårarna forsade nerför hennes kinder och hon nästan skakade. Jag rusade dit och undrade vad som hänt. Medan jag kramade om henne viskade hon i mitt öra att hon ’också ville följa med’. Pedagogen förklarade att en av tjejerna i barngruppen nyss hade bjudit hem alla flickor utom min dotter på fredagsmys. I samma stund gick alla tjejerna förbi tillsammans med flickans förälder.

Suzanna Hendel
Ålder: 34.
Familj: Gift med Omar, döttrarna Sophia, 4, och Sonja, 1.
Bor: Sundbyberg.
Gör: Går juristprogrammet på Uppsala universitet.

Mitt hjärta gick i tusen bitar. Vad skulle jag säga till min dotter? Hur förklarar man något som är moraliskt förkastligt för en 4-åring?

kalasmobbing-kalas-inbjudningar-ensam

Suzanna vill uppmuntra andra föräldrar att tänka till innan de bjuder in till kalas på förskolan. Dottern Sophia (t h) var den enda som inte blev bjuden på fredagsmys häromveckan.

Jag tittade undrande på pedagogen som menade att det var privata angelägenheter, och inget som personalen på förskolan ska lägga sig i. Jag kände mig helt knäckt över att behöva bevittna hur min dotter krossades framför mina ögon. Vi gick hem från förskolan med tunga steg, jag med en klump i magen och min dotter med hundra frågor om varför inte hon fått följa med.

”Att min dotter får bevittna ett utanförskap redan på förskolan är inte okej”

När vi kom hem kunde jag inte tänka på annat än det min dotter utsatts för, så jag mailade föräldrarna som arrangerade fredagsmyset och ifrågasatte deras agerande. Samma kväll ringde en av dem och förklarade att all planering hade gått väldigt hastigt, samt att flera av tjejerna blivit inbjudna i sista minuten – att det var därför det blev som det blev. Hon var ledsen och bad om ursäkt. Jag var fortfarande lika förkrossad.

Självklart är alla människor fria att arrangera privata sammankomster, men att min dotter får bevittna ett utanförskap redan på förskolan är inte okej. Att händelsen dessutom utspelas på förskoletid strider mot de skyldigheter som förskolan har när det gäller att motverka all slags kränkande behandling. Jag tror att majoriteten av förskolorna numera har förbjudit kalasinbjudningar på förskoletid, vilket är bra. Att hämta sju av åtta flickor bör dock, enligt mig, likställas med inbjudningskort i några få utvalda fack.

kalasmobbing-kalas-inbjudningar

Foto: Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.

Hjärtat brister när ens barn blir lämnat utanför.

Förskolan och skolan jobbar dagligen med människors lika värde, men även vi vårdnadshavare måste påminna oss om vilken viktig roll vi har när det kommer till att lära våra barn bra värderingar. Vill vi främja gemenskap eller utanförskap?

Med denna text vill jag understryka vikten av det ansvar vi som förälder har att lära våra barn värderingar som de kan lära nästa generation.

Jag hoppas att detta var sista gången ett barn lämnades ensam kvar vid förskolans grind, gråtandes med pedagogen i handen en fredagseftermiddag.”

Läs även författaren Sofie Sarenbrants krönika i samma ämne: ”Föräldrar – ni måste sluta kalasmobbas!”


Detta är en läsarkrönika där författaren står för åsikterna. Har du också något du vill säga? Mejla minstory@mag.bonnier.se