Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Sandras man dog i en bilolycka: "Jag och barnen pratar mycket om döden"

Den 21 november är det dags för Årets mama, där en av kategorierna är Årets hjältemama. Alla mammor är riktiga hjältar och vi har valt att lyfta några livsöden. Först ut är Sandra Nyberg vars stora kärlek, tillika hennes barns pappa, Jimmy dog i en bilolycka för två år sedan. "I början var jag rädd för att prata om döden med barnen", säger hon.

Foto: Hannah Hedin

På kylskåpet hemma hos Sandra, 29, och hennes barn Noel, 4, och Emmy, 3, hänger barnens födelseannonser – men även deras pappa Jimmys dödsannons.

Sandra med dottern Emmy.
Sandra med dottern Emmy. Foto: Hannah Hedin

Det har gått två år sedan den där höstdagen då två poliser knackade på dörren och berättade att Jimmy, Emmys och Noels pappa och Sandras kärlek, avlidit i en bilolycka.

– Jag ville inte tro att det var sant, men jag förstod ju att det var så och bröt ihop, minns Sandra.

Var tveksam till rådet från BVC

Till en början kunde hon inte förmå sig att berätta för barnen. Hon var själv chockad och bara tanken på att prata med Emmy och Noel om vad som hänt Jimmy gjorde att det kändes som om någon slet ut hjärtat ur bröstkorgen på henne. Dagen därpå ringde Sandra till BVC för att få råd.

”Pappa har flyttat till himlen och blivit en ängel. Och han kan inte komma ner igen,” var vad barnpsykologen tyckte att Sandra skulle säga till Noel och Emmy, något som ledde till att Noel började smida planer kring hur han skulle ta sig upp till pappa, kanske kunde han bygga en stege, eller så kunde pappa hoppa på hustaken ner. I Emmys värld bodde pappa på månen.

Sandra började ganska snart efter att hon fått rådet från barnpsykologen känna sig tveksam, var det verkligen rätt att säga till barnen att pappa flyttat till himlen? Hon försökte hitta annan hjälp och stöd att få, vilket inte var lätt. Men till slut fick Sandra höra talas om lekterapi, som Noel nu deltagit i, och hon kom även i kontakt med Randiga huset – en ideell organisation som stöttar barn i sorg. Organisationen finns inte i Sandviken, där Sandra och barnen bor, men av grundaren Monica Nanni fick Sandra ändå en hel del råd.

– Jag insåg: ”Oj, jag är inte ensam”. Jag har letat så mycket efter något liknande här.

Sonen var arg i början

– Noel är mycket gladare nu, säger Sandra när hon jämför med första året efter Jimmys död. Han är lugnare och tryggare och försöker inte längre hitta lösningar för att få ner pappa från himlen.

Noel, i randig tröja med en drake på magen, kommer in i köket och behöver hjälp med sin playmobilfigur – hatten vill inte sitta på.

– I början var Noel arg, säger Sandra när Noel åter lämnat rummet. Nu får han inte längre utbrott lika ofta som tidigare. Men när det kommer så kommer det i aggression, oftast… Han säger inte så mycket.

Sandra gör en kort paus och tillägger:

– För ett tag sedan var han arg och sur och jag hittade honom under hans loftsäng där han satt och grät med sin pappas foto i handen. Jag frågade om han saknade pappa och försökte förklara att det gör jag också – och det får man göra. Stunderna kommer, men inte lika ofta längre.

"Det var inte bra att hon tittade på Lejonkungen"

Sandra lutar sig tillbaka på stolen och konstaterar att när det gäller Emmy så är det mest när hon är ledsen och vill ha tröst som det kommer fram att hon längtar efter pappa.

– För någon dag sedan när hon skulle sova var hon ledsen och tokgrinade och skrek efter Jimmy. Och nyligen tittade hon på ”Lejonkungen”, det var inte så bra. Hon blev helt hysterisk när pappan dog. Det var så synd om Simba.

Sandra tystnar lite.

– Det var hemskt att se, hon var helt knäckt.

Men även om sorgen självklart fortfarande finns närvarande tycker Sandra att barnen ändå har tagit sig långt.

– Emmy och Noel var nyss hos vår granne som satt barnvakt och då hade de suttit tillsammans vid köksbordet och pratat om Jimmy på ett lättsamt sätt. Det känns skönt att de kan tänka på honom och samtidigt vara glada, säger hon.

"Nu vågar jag mer

Sandra berättar att hon läst att man inte ska vara rädd för att prata med barnen om det som faktiskt hänt.

– Det var jättebra att jag läste det, för i början tänkte jag att det var tvärtom. Nu vågar jag mer. Jag ställer frågor och märker att Noel och Emmy blir glada och kan prata om Jimmy med ett leende på läpparna.

Hon har insett att det var fel att säga att Jimmy flyttat till himlen.

– Men jag visste inte det då. Nu försöker jag vara ärlig med att Jimmy är död och tar alla tillfällen i akt att prata med Emmy och Noel om döden. En granne dog nyligen och då pratade vi om att hon inte heller kan komma tillbaka.

"Jag tycker synd om barnen"

Emmy kommer fram och vill ge en liten figur hon ritat och klippt ut, men snart inser hon att hon nog ändå gärna vill ha den kvar själv – sedan skuttar hon tillbaka till tv-rummet där hon ser på ”Frost”.

– Emmy kan fortfarande prata ibland om att Jimmy ska komma tillbaka, berättar Sandra. Då brukar jag säga ”Kommer du inte ihåg att det inte går?”, ”Jo, men på låtsas.” Jag vet inte om hon fortfarande tror att han kan komma tillbaka, eller om hon bara vill det. Ibland när hon ritat en teckning säger hon också: ”Kan du skicka den här till pappa?” Det blir nog lättare när hon blir lite större och man kan prata på ett annat sätt.

Sandra tystnar lite och fortsätter:

– Jag tycker synd om Emmy och Noel, och deras saknad. Och jag tycker synd om Jimmy som inte får uppleva dem, det känns orättvist.

Mycket praktiskt som påverkar

Själv hade Sandra till en början inte tid att bearbeta sin egen sorg. Det var så mycket praktiskt som skulle lösas, fortfarande kämpar hon med att få rätsida gällande de pengar Emmy och Noel fick efter att Jimmy dött. Sandra får inte längre bostadsbidrag eftersom barnens pengar, trots att de är överförmyndarspärrade och inte går att röra, räknas in i hennes ekonomi.

– I somras tänkte jag: ”Nu kan jag äntligen fokusera på att gå vidare”, men så kom detta.

Hon suckar och berättar att hon har överklagat flera gånger. Beträffande Jimmys död säger hon att hon ändå, på något sätt, nu har accepterat att det är så här.

– Jag är fortfarande ledsen, så klart, men inte på samma sätt som förut. Jag klarar mig. Det är främst barnen jag har velat hitta hjälp till. Min sorg ligger ju mycket hos dem.

– Jag skulle vilja ha någon som kunde förklara deras känslor och hur de tänker, så att man blir lite klokare. Jag märker ju att Noel funderar mycket, det är en hel del som försiggår i skallen. Som det är nu kör jag mitt eget race och hoppas och tror att jag gör det rätta. Det är fascinerande ändå hur man kan gå vidare…

"Vi får se vart det leder med Emil"

Hon minns att många tidigt sa att hon förr eller senare skulle träffa en ny kärlek, men själv tänkte Sandra ”aldrig.”

– Jag funderade mycket på det, men det kändes jättekonstigt att ens tänka tanken. Jag hade så svårt för att tänka mig någon som skulle kunna komma in i den här situationen. Och jag ville inte ha någon annan. Men så hände det, även om det inte var meningen.

Sandra syftar på Emil som sitter i vardagsrummet med Emmy och Noel.

– Vi har inte träffats så länge, men det fungerar jättebra, säger hon med ett leende. Vi får se vart det leder… Jimmy kommer ändå alltid att finnas i mitt hjärta.

Sandra berättar att Jimmy var en sprallig person med mycket energi som avgudade sina barn.

– Han var väldigt stolt över dem, de var hans ögonstenar, fortsätter hon.

– Jimmy var en bra pappa. Hemskt överbeskyddande, men även avslappnad på det sättet att han lät dem prova på olika saker, han höll inte tillbaka dem. Jimmy hittade på jättemycket roligt med Emmy och Noel, de åkte ofta till badhuset och till leklandet.

"Där är pappa"

Sandra förklarar att hon försöker att hålla Jimmys minne vid liv genom att ofta titta på foton och små videoklipp tillsammans med barnen, och Emmy och Noel kommer själva ihåg mycket.

– Häromdagen tittade vi på bilder i datorn, bilder som jag inte tidigare hade sett. Det var från när barnen varit på tivoli med Jimmy. Noel och Emmy satt och berättade för mig om bilderna.

Sandra ler återigen lite svagt.

– De har flyttat ner sina födelseannonser också, som tidigare satt högre upp, säger hon och blickar bort mot kylskåpet.

– De gillar att stå där och titta och brukar säga: ”Där var vi små, där är pappa.”

Av: Lina Norman
Foto: Hannah Hedin