Kenzas ord om förlossningen + hennes ärliga förlossningsvideo
Att Kenza Zouiten Subosic blivit mamma har nog ingen missat, men hur var egentligen förlossningen? I sin podd berättar hon om hur det gick till när sonen Nikola kom till världen och självklart vill vi på mama ge dig en recap!
Kenza Zouiten Subosic
Ålder: 28.
Familj: Maken Aleks Subosic, 34 och sonen Nikola, 2 veckor.
Bor: Stockholm.
Gör: Bloggare och entreprenör.
Det var inte självklart att influencern Kenza Zouiten Subosic skulle bli gravid. När hon lyckligt avslöjade sin graviditet öppnade hon också upp om en kämpig tid med sjukdomsbesked och misslyckade IVF-försök.
Men den 14 juni kom till sist den efterlängtade sonen Nikola till världen. I sin podd ”När livet händer” får vi höra Kenzas förlossningsberättelse, från igångsättningen till dagarna efter förlossningen. Det är med gråten i halsen hon berättar om den kämpiga förlossningen och lyckan över att sonen äntligen är här.
– Det är så mycket känslor och ärligt talat, allt är ju inte bara bra heller. Det har varit väldigt, väldigt tufft sen han kom. Mycket smärtor i underliv, i rumpan, i brösten, alltså mina bröst dödar mig på grund av amningen. I natt hade vi en tuff natt med väldigt lite sömn, så det är kanske därför jag är extra känslig idag, säger Kenza mellan tårar och skratt.
”Jag var väldigt rädd för att bli igångsatt”
I podden, som hon har tillsammans med kompisen Danijela ”Dani” Pavlica, delar de båda mammorna med sig av allt från graviditet till livet som nybliven småbarnsförälder. Och det är här det går att lyssna på hela förlossningsberättelsen.
När Kenza hade haft förvärkar i en hel vecka och dessutom gått tio dagar över tiden åkte hon in på en kontroll på Karolinska sjukhuset i Solna. Väl på plats bestämde en läkare att de skulle sätta igång förlossningen dagen efter.
– Jag var väldigt rädd för att bli igångsatt. Hade hört så många skräckhistorier om det, så jag bad folk skicka in positiva historier om när de blivit igångsatta, vilket verkligen hjälpte, säger Kenza.
Dagen efter var det dags för igångsättningen. Värkarna kom igång och vattnet gick av sig själv. Efter ha väntat på epidural i en timme (något hon beskriver kändes som en evighet) började värkarna kännas hanterbara.
– ”Det här var ju inte så farligt. Vad är det folk snackar om? Det är ju så jävla lätt att föda barn.” Så var jag, jag var så jävla kaxig. Men det fick jag äta upp sen, berättar Kenza.
”Jag kunde inte förstå att det här barnet kom ur mig”
När bebisens huvud trycktes neråt ändrades inställningen helt och hon kände en enorm smärta i rumpan. Kenza berättar att hon först trodde att hon behövde bajsa men insåg snart att det var dags att börja krysta.
Krystningsarbetet pågick i två timmar och hon upplevde en känsla av panik och hjälplöshet. I smärtan började hon ropa på sin mamma, sin döda pappa och Gud. Trots att hon inte ens är troende.
Men så, klockan 05.06 fick Kenza själv dra ut sin son när hon satt på förlossningspallen.
– Det var det sjukaste någonsin, alltså inte det underbaraste, utan det sjukaste. Jag kunde inte förstå att det här barnet kom ur mig. Så det här momentet jag trodde att jag skulle få, att jag skulle dra ut honom och lägga honom på bröstet och jag gråter av lycka, det fick inte jag, utan det kom några minuter senare när de la mig i sängen med honom, berättar hon.
