Katrin Zytomierska: "Jag bad att de skulle söva mig på bb"
Katrin Zytomierska: "Jag bad att de skulle söva mig på bb"

Katrin Zytomierska: "Jag bad att de skulle söva mig på bb"

Ingen kan provocera, chocka och driva folk till vansinne på samma sätt som hon. En kvarts miljon läsare följer hennes liv på bloggen varje vecka - och hon lämnar ingen oberörd. Hon är så frigjord och antijante som man kan bli. Årets provokatör är Katrin Zytomierska.

I sovrummet är det svalt och skönt och det iskallt klara dagsljuset döljs av mörka gardiner. Katrin Zytomierska lägger varsamt ned sin gurglande och hostande femmånaders kerub Ringo Z Henry, som trots att han är förkyld som en alika, har varit vaken och på oförtrutet gott humör i timtals, men nu har han signalerat att det är sovdags. – Alltså, han vet precis vad han vill, han är så jävla enkel den här människan, säger hans ömma moder som aldrig svär mindre än minst två gånger per mening. – Kolla vad vi har byggt upp till honom för att han ska kunna andas!

 Den exklusiva spjälsängen har bäddats som en mindre backe och Katrin fixar med fluffiga täcken och vaggar lite, ett gnyende hörs och så – där sover han. Det gick på två minuter. – Du ser, säger Katrin tyst.

 Otroligt. – Och om han nu skulle skrika skulle man ju vara fullkomligt dum i huvudet om man inte kan stå här i fem minuter!

 Katrin som med sin blogg ”Fuck you right back” är en av landets största bloggare och brandtalare – att mama utnämner henne till Årets provokatör är liksom inget att snacka om – kan nu inte släppa det här med den famösa femminutersmetoden.

 Det var tidigare i köket, medan Katrin stekte sin lchf-frukost (det vill säga low carb high fat, lågkolhydratkost) med bacon, ägg och härligt med grädde, som är en av Katrins otaliga beprövade dieter (”den här fungerar – sex kilo kvar innan idealvikten är tillbaka!”), som Ringo charmade och underhöll för fulla muggar. 

 Till skillnad från Katrins officiella image som en hesröstad störig gaphals – som på bloggen mobbar andra kändisar i allmänhet och tjockisar i synnerhet – är denna drygt en och en halv meter höga svenskpolska privat faktiskt en av de varmare och smartare personer jag träffat. Både blick och drivkraft är som sprungen ur blixtrande atomenergi, även om Katrin numera för en ibland ganska ojämn kamp mot post-gravidhormonerna.

 Femminuters var det, och det började med att Katrin skulle berätta om vad som överväldigat henne allra mest efter att ha fått Ringo med pojkvännen Bingo Rimér, känd flickfotograf och entreprenör som nyligen kom ut med sin underhållande självbiografi. För den som följt Katrins blogg (sammanlagt läst över  420 miljoner gånger) vet att allting inte blir precis som man har tänkt sig. Åtminstone inte som Katrin hade tänkt sig. – Det är det där med att jag inte klarar av att han skriker, förklarar Katrin med en fettdrypande baconslinga på gaffeln och en nappflaska med ersättning bredvid tallriken.

 – Alltså det bara SKÄR i hela kroppen. Nu är han ingen skrikbebis, han skriker när han är hungrig. I början hade jag ingen koll, i dag vet jag – kolla, jag sitter redo med en flaska.När han gnäller till så får han den. Då behöver jag inte plåga honom i onödan. I början hade jag ingen koll alls. Då började han gnälla mer och mer, sedan slutade det med att han GALLSKREK och då bara, ”Nämen gud! Han är hungrig!”. Och då ska man börja koka och blanda och kyla, då kunde han skrika några minuter... Det klarar jag inte av.  Hur sover han på nätterna? – Han sover, förutom under tillväxtveckorna, då är det hej baberiba hela natten. Vissa nätter vaknar han en gång i timmen, då får han nappen, och så somnar han om.

 Sover han i sin egen säng? – Ja, det har han gjort från första början. Jag tyckte att det var skitläskigt att ha honom i vår säng när han var så liten. Jag kunde inte somna. Medan Bingo, han är så cool, han låg med honom på bröstet och sov, man bara, ”Tänk om du vänder dig om”. Han bara, ”Katrin, det finns inte en människa i världshistorien som har kvävt sin bebis i sängen”. 

 – Jag fixade inte det. Men om det inte är en sådan där jobbig vecka lägger vi honom vid halvtolv och då sover han till fem. Då gnäller han till, men då har jag en flaska beredd som jag bara trycker in och han äter den själv, somnar om och vaknar han vid nio på morgonen.

 Det är ju jättebra. – Men visst händer det att han inte vill somna, men att jag då skulle lämna honom i sängen gallskrikande, aldrig. Jag tror inte att det formas en bra människa av en sådan sak. Det vi gör då är att klappa honom lite, samtidigt som man vaggar sängen. Bingo älskar buffningsmetoden, buffa honom i rumpan – fem minuter är vad som krävs där också!

 Förresten, hur känns det att vara utnämnd till Årets provokatör? – Jo, men det låter kul. Jag tycker det är fantastiskt att provocera, men jag gör det till 99 procent helt omedvetet.

 Är det så? – Det har alltid varit så. Jag är så här som person. Folk som känner mig tycker inte det jag skriver på bloggen är ett dugg konstigt, för det är sådant som jag alltid sagt. Jag är nästan ännu värre privat. Jag tycker om att människor blir förbannade. Jag får ett slags rus av att veta att det sitter kanske 200 000 personer och läser, det är inga små mängder människor.

 Det är sinnessjukt många. – Ja, och det blir ännu mer sinnessjukt när man går på konsert på Globen och det är sådär 20 000 personer, då fattar man hur många människor man har som följer en. Jag skapar känslor och jag tycker det är skitkul.

 En maktkänsla. – Ja, det är så, makt. Jag skulle kunna sitta varenda dag och skriva: Gå och köp den här tröjan, den är skitsnygg, och få in femtusen på kontot, få samarbeta med tusen olika företag och få massor av pengar, precis som alla modebloggare, men det roar inte mig.  När du stöttade Moderaterna i valrörelsen kunde du använda din makt på ett annat sätt. – Men DET var någonting väsentligt. Som nu när jag blev tillfrågad av Rosa bandet om jag kunde hjälpa till, då gör jag gärna det.

 Du är en modern populist, trots många, ibland, hemska kommentarer. – Jag får även jättemycket mejl från vettiga människor. Men de som kommenterar anonymt på min blogg är bara SKIT i min värld. Folk frågar: ”Tar du inte åt dig av kommentarerna?” Nämen, verkligen inte. Det är en fet jävla kossa ute på landsbygden som bara: ”Öhh, ska skriva någonting?”, alltså, hur ska jag kunna BRY mig?  Bingo sa att kritiken rinner av dig som vatten på en gås och att din pappa är likadan. – Men pappa har mobbat mig hela mitt liv.

 Och även din farmor! – Jaja! Farmor.  När du trillade som liten, skrattade hon. – Då skrattade alla!  Men… – Och jag har det i mig också.

 Så du kommer att skratta åt Ringo? – Ja! Jag kommer att tracka honom som fan.

 Man blir inte så ängslig och lättkränkt då. – Det är så ovanligt i Sverige. I Polen är det helt annorlunda. Där driver man med ungarna. Ramlar ett barn i Polen säger man: ”Men ditt jävla klantarsel, res dig upp för fan!” Här kastar sig folk på marken: ”Oh, hur gick det?” Då framkallar man att ungen börjar gråta.

 – Mina föräldrar är så än i dag, som när jag trodde att jag hade en depression – den där jävliga hormongrejen under och efter graviditeten. Fortfarande, än i dag när jag kommer upp till mamma och hon frågar: ”Hur mår du?”, ”Nä, jag mår inget bra, jag tror att jag har hamnat i en depression”, ”Ämeh sluta nu!”, och så pratar hon om något annat. Det har alltid varit så i vår familj.  Men det är inte konstigt att man blir deppig när man fött barn för det är en sådan gigantisk omställning. – Ja, men jag blev skitdeppig i tre dagar i samband med att jag fick min första mens.

 Hopplöst att försöka styra över hormoner. – Man kan absolut inte styra över dem. Men eftersom jag är öppen med allt och säger det, och skriver det till och med på bloggen, så säger alla: ”Du måste söka hjälp på en gång, för hamnar man i en depression…” Vissa säger att jag måste börja äta lyckopiller inför pms:en, det är alla möjliga bud. Då bokar jag en psykolog och en gynekolog, men sedan går mensen över, då går depressionen över och så känner jag mig helt normal igen.

 Hur var graviditeten? – Nä, hemsk. Hatar att vara gravid. På många plan är jag fortfarande som en 16-åring som bara vill vara ute och hänga på Stureplan, festa och gå på vimmelfester.

 Fast du ville väl bli gravid? – Alltså, från att jag träffade Bingo kände jag att blir jag gravid, blir det något positivt. För även om det inte kommer hålla mellan mig och Bingo resten av livet, du vet, man blir lite cynisk ju äldre man blir (Katrin har bland annat tidigare varit gift med skribenten Alex Schulman, red:s anm), men då kände jag i alla fall, att det här är en bra pappa att ha till sitt barn. Han har alla viktiga kvaliteter.

 Du skriver på bloggen: ”Tack Bingo Rimér för att du finns i mitt liv.” – Det är han som har skrivit det! Jävla tönt. Jag skulle ALDRIG skriva sådär.

 Är det skoj att vara ihop med en man som säger att han legat med ungefär allt som rört sig under tiden som flickfotograf? – Alltså… jag tänker inte på det alls.

 Du kanske själv har legat runt? – Nä, absolut inte. Jag bryr mig inte över huvud taget. Jag hade tyckt att det var jobbigare att vara ihop med en man som haft ett långt förhållande med en person som han älskade och som han blev lämnad av, för då sitter de känslorna ofta i på ett annat sätt.

 Sådant formar en. – Ja, och det här att Bingo kört in ballen i lite silikonbrudar här och var, det betyder ingenting för mig. Dessutom tror jag att det där är mycket snack och ganska liten verkstad. Bingo är duktig på att skapa sitt varumärke. Så länge han är trogen mot mig nu och är en bra livskamrat, så spelar det väl ingen roll.  Varför tror du att ni fungerar så bra? – Vi har den här happy go lucky-attityden båda två. Vi skakar av oss det mesta, rycker på axlarna, och jag har blivit ännu mer så sedan jag träffade Bingo, för han är EXTREMT mycket så. I somras när jag satt och ammade någon kväll på landet kom han in: ”Ah, du, en polare ringde precis, Thomas, han är ute och åker båt i skärgården och undrar om han och hans tjej och någon polare kan komma förbi och på ett spontanbesök och ett glas vin.” Jag bara: ”Men självklart”, och ammade vidare.

 Det skulle jag tyckt varit ganska jobbigt. – Nämen, det är lugnt. Vet du vem som kommer? Thomas Möller (Hells Angels förre president, red:s anm).

 Jaha!? – Alltså, jag bara… känner igen den där gangstern från tidningarna. Frågar: ”Vem är det här egentligen?”, ”Nämen”, säger Bingo, ”det är Thomas, han är asskön!”. På DEN nivån är vårt förhållande. Så jag fick sitta där med ungen, dricka ett glas vin och Thomas Möller är här, han var skittrevlig såklart. Bingo har inga fördomar över huvud taget. Men din förra fråga där, varför det inte var roligt att vara gravid, det var faktiskt för att jag inte kunde leva något roligt liv. Inte gå ut på krogen, inte ha på mig snygga kläder…

 Men du festade till och snusade lite. – Ja, lite grann. De första 20 veckorna gjorde jag ingenting, då drack jag inte ens kaffe för jag var inte sugen. Men sedan, efter halva graviditeten ungefär, så kunde jag snusa lite, börja dricka kaffe igen och drack rödvin och sådär, men knappt ens ett helt glas. Jag hade inga komplikationer, ingen foglossning, inga kräkningar, jag tyckte bara att det var tråkigt, långdraget, utdraget och pisstråkigt!  Vad hade du för förlossningsdatum? – Den femtonde maj, tror jag. Han kom den tjugofemte. Han ville inte komma ut. Jag gjorde tre hinnsvepningar, men det hände ingenting och till slut sa jag till barnmorskan: ”Jag föder ut honom nu, eller så tar jag livet av mig, jag fixar det inte en SEKUND till.” Då bokade hon in mig på en koll, då hade jag gått en vecka över tiden, prick, men de vägrade sätta igång mig. De sa: ”Du är inte öppen, det går inte att sätta igång dig nu, det kommer…”  Sluta i katastrof. – Ja. Då fick jag åka hem och komma till­baka fyra dagar senare. Då sa hon att ”livmodertappen har kortats, vi kan sätta igång dig i dag. Det är inget vi rekommenderar, men i dag går vi med på det”. Så jag bara: ”Kör!” Och allting gick skitbra. De satte igång mig med den här lilla ballongen, allt gick enligt plan. När jag var öppen sex centimeter dansade jag och Bingo och hade skitkul och körde profylax under värkarna. Så jag kände – det här kommer inte att vara några problem.

 Det var då du messade till dina kompisar: ”Vadå smärtlindring?” – Exakt. Sedan vid åtta centimeter så öppnades jag inte mer och han ville inte vridas ner i den här sista skruvgrejen och jag hade sådana jävla smärtor att det var ett skämt. Jag började med lustgas, det hjälpte ingenting, jag fick bara helt sinnessjuka liksom haschtrippar och bara skrek och skrattade, men smärtan försvann inte. Jag bara låg så här, ”Whoah, det regnar grodor” som i filmen ”Vanilla sky’’.

 Får man så starka hallucinationer? – VÄRSTA hallucinationerna. Det var som om jag var med i en tecknad serie, det var så mycket människor över mig hela tiden – alla såg tecknade ut – det var vidrigt. Så jag bara: ”Hit med epiduralen!”. Som jag verkligen hade sagt att jag inte skulle ta.

 Varför då? – Jag trodde inte att det skulle behövas. Jag trodde det bara vara sådana där töntiga brudar som bara ”uh, det gör så ont”. Jag har en helt annan syn på kvinnor som har fött barn efter att ha gjort det själv. Jag kan inte i min vildaste fantasi begripa hur vissa som man träffar, någon som ser ut som att hon skulle börja gråta om hon skar sig på ett papper – och hon har fött tre barn, hur?! Det är otroligt vad kvinnor klarar av när det kommer till smärtväg, alltså, om man jämför med män.

 Du fick också en infektion i livmodern. – Det blev akutsnitt och då blev det komplikationer under själva operationen. Vilket man såklart inte fattade någonting av. Äh, det var så jävla traumatiskt, och du vet, när läkaren kom in där till slut och sa det: ”Nu kan vi inte vänta längre, nu får det bli ett kejsarsnitt.”  Först gå igenom över ett dygns värkarbete och så blir det ändå snitt. – Det är typ 20 procent av alla förlossningar som slutar med kejsarsnitt i Sverige, men det får man inte veta. Det hade varit bättre för mig om jag hade haft det i bakhuvudet. För det blev en sådan jävla chock för mig. – Det var fruktansvärt med kejsarsnitt. Jag fixar inte sådana saker. Jag bönade och bad om att de skulle söva mig och de vägrade såklart, de sa att det här ska du gå igenom. Det var jättetraumatiskt för mig. 

 Ja, snitt är superläskigt. – Herregud. Och man känner hur de bara tar tag i huden och drar och in med hela…

 Man känner allt de gör... – Och så tvångstankar om att bedövningen ska släppa. Allt. Fy fan, och jag fick en sådan chock också direkt efter att Ringo kom ut. Då tjoffas han upp rakt i ansiktet på en, och jag fattade ingenting, jag bara, ”Och här kommer ett barn, vad är det jag gör? Jaha, jag håller på att föda ett barn här”. Du vet, efter ha kämpat i 28 timmar också. Så gick Bingo iväg med en sköterska, skulle väga och allt vad de gör, och då fick jag som ett riktigt epilepsianfall och kräktes. Sedan var jag helt apatisk. Länge. Och förlorade massor av blod.

 Hur mycket? – Fem liter. Ett kejsarsnitt ska tydligen ta 20 minuter eller något sådant, jag låg öppen i 45.

 Inte undra på att du fick en infektion. – Nä. Sedan syddes jag ihop, låg och hade ont, kunde inte röra mig, och de gav mig så mycket morfin att de till slut sa: ”Vi kan inte ge dig mer smärtstillande”, och jag bara, ”men det är ingen skillnad, smärtan går inte över”. Bingo fick ta hand om Ringo själv och använda mina tuttar som redskap. – Sköterskorna var helt fantastiska, de lärde Bingo hur man skulle forma tutten som en hamburgare och jag bara låg helt utslagen och hade ont. Tre dagar tog det innan det innan läkaren kom och sa: ”Nu har vi upptäckt en infektion i din livmoder, det är därför inte smärtan försvinner, du måste få antibiotika.”

 Ohyggligt jobbigt. – Ja, verkligen. Jag kan fortfarande inte titta på bilder eller på film från förlossningen, det är riktigt traumatiskt. Går inte.

 Det kommer ta tid att läka. – Det kommer verkligen att ta tid.

 Är du sugen på fler barn? – Nä. Nä.

 Inte över huvud taget? – Jo. Om många år.

 Ni som har den mest harmoniska bebisen jag har träffat. Hur gjorde ni? – Jag tycker att många kvinnor gör fel när de tror att man måste vara med sitt barn hela tiden för att barnet ska bli tryggt, för jag tror att det är precis tvärtom. Man ska lämna ifrån sig barnet. Ringo är bara fem månader, och vi lever nästan som vi gjorde innan. Vi är inte riktigt där än, men har hittat en fin, polsk kvinna som ska jobba för oss regelbundet.

 Så han lär sig polska också! – Ja, det är viktigt för mig att han lär sig polska. Hon är 67 år och har jobbat med barn hela sitt liv. Vi ska börja ha henne här tisdagar och torsdagar, så att jag kan träna, gå på stan, handla mat – det är inte lätt att storhandla med barnvagn. Allting blir stora projekt.

 Det blir en annan sak att ha med sig barn... – Ja, hur gullig han än är. Sedan bor min mamma runt hörnet och syrran bara några kvarter härifrån. Ringo sov över hos henne förra veckan och hon tyckte det var så mysigt att hon höll på att dö. Så hon sa att en kväll i veckan vill hon gärna ta hand om honom.

Så att du och Bingo får tid.

 

 – En kväll i veckan, eller varannan. Som när vi stack ut och käkade och gick på bio. Åh, det var så skönt att bara komma ut! Man blir knäpp i huvudet annars. Hur mycket man än älskar den här lilla tjockisen. Jag får inte mer njutning än att vara med honom, men jag måste få komma ifrån ibland och bara andas ut.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + ett hårkit från IDA WARG för 199 kr. Köp nu!