Här är vinnarna av Årets mama 2018!

Sedan 2004 delar tidningen mama ut priser till mammor som utmärkt sig lite extra under året. I samband med en galamiddag på Oaxen den 19 november fick sex fantastiska mamas ta emot priserna. Här är alla vinnarna!

Se alla gäster på röda mattan i mamas livesändning! I år var det programledaren  Frida Boisen som tillsammans med mamas webbredaktör Lisa Nylén intervjuade alla gäster på röda mattan:

Det är 25 års åldersskillnad mellan Titiyos döttrar. Foto: Karl Nordlund

Årets comeback-mama: Titiyo

Hon är en av Sveriges största popstjärnor genom tiderna och står nu åter på scenen – samtidigt som hon har blivit mamma igen vid 50. Årets mest efterlängtade comeback-mama är Titiyo.

Titiyos första dotter Femi har hunnit bli 26 år – lika gammal som Titiyo själv var när hon fick henne. Förra året kom tvåan, lilla efterlängtade Bibi, i dag nyss fyllda 1. Så hur känner vår souldrottning inför att vara årets comeback-mama?

– Det känns så fint! Först tänkte jag: ”Men är det verkligen okej att ta emot ett pris för att jag har fött ett barn? Det finns ju så många andra kvinnor som också har gjort och gör det”. Men efter den respons jag har fått från kvinnor som säger att de blivit inspirerade så känns det väldigt bra. Jag känner nästan att jag har brutit en regel, en norm…

Hur är det att vara tillbaka i småbarnsåren igen efter så lång tid?

– Jag hade verkligen glömt bort massor av hur det är att ha bebis, men Bibi är helt olik Femi som liten. Femi var superlugn, ganska tyst och väldigt följsam. Bibi är mer tydlig med vad hon vill och inte vill – och har så mycket energi! Så det är faktiskt första gången jag får uppleva det här med att inte få tillräckligt med sömn. Det är tufft. Till och med Viktor som ”bara” är 36 är trött, ha ha.

Hur har ni delat på föräldraledigheten?

– Vi har fördelen att ha två yrken där vi styr mycket själva. Vi har varit lediga väldigt mycket bägge två, annars hade jag inte orkat. Det är först nu jag börjar få tillbaka energin igen.

Var det annorlunda att vara gravid den här gången?

– När jag var gravid med Femi var jag 25 och inte rädd för något. Men med Bibi hamnade jag i den grupp man kallar ”högriskgraviditet” – och så här i efterhand så förstår jag och Viktor att allt fungerade helt normalt förutom våra egna huvuden. För vi kunde inte riktigt släppa det där med ”högrisk” och tänkte hela tiden ”nu går det fel”.

– Vi var så ängsliga att vi till slut pratade med en barnmorska som förklarade att allt såg bra ut och att vi skulle ta till oss det – i stället för att ta till oss alla tänkbara katastrofer. Det var bra för oss att höra. Och sedan gick vi även BB-kursen ”Föda utan rädsla”. Det hjälpte jättemycket med det logiska tänkandet. Men jag var mest rädd för att jag skulle få en hjärtinfarkt när det var dags…

Men hallå, du är inte 70!

– Ha ha, jag vet! Men jag kunde inte sluta att tänka på att jag skulle få en stroke eller något.

Hur gick förlossningen?

– Den var normal, men höll på länge, cirka 14 timmar. Det var omtumlande, men vi fick så bra hjälp på BB Stockholm – med allt. De fick sätta igång mig eftersom man inte får gå över tiden som ”högriskgravid”.

Till de kvinnor som kanske är lite äldre och har barnlängtan – finns det något du skulle vilja säga till dem?

– Jag tror att det är viktigt för dem att veta att det här inte bara ”hände hemma på kammaren” om man säger så. Vi har tagit ganska mycket hjälp för att bli gravida, som vid IVF. För mig är det viktigt att folk förstår att min graviditet inte bara är en ”slumpgrej”, utan att den procentuella chansen för att bli gravid i min ålder är liten.

Ida Östensson med sonen Valter. Foto: Karl Nordlund

Årets viktigaste mama: Ida Östensson

Hon är den tyngsta feministiska kraften bakom den nya samtyckeslagen, där allt annat än ett ja är ett nej. Årets viktigaste mama är Ida Östensson.

Efter att #metoo dragit in som en storm i den feministiska historien fick Ida Östensson, grundare och ordförande i stiftelsen Make Equal och Fatta-rörelsen, äntligen igenom vad hon kämpat för sedan 2013; en samtyckeslagstiftning i sexualbrottsbalken. Men Ida har inte bara varit med om att skriva historia – hon har också skrivit sin egen då hon nyligen blev mamma till lilla Valter, 3 månader.

Du måste vara så oerhört stolt över det du har åstadkommit i kampen mot sexuellt våld och för samtycke?

– Jo, men nu är jag faktiskt det! Jag har faktiskt aldrig stannat upp tidigare i mitt liv, inte förrän Valter kom. Och nu när jag stannat upp, det är också då jag har hunnit känna stolthet – så ja, jag är jäkligt stolt!

Det mesta i livet kastas om när man får barn – hur är det för dig?

– Jag har nog samma värderingar nu som jag hade innan jag fick barn, men jag ser allt jag gör med lite andra ögon nu och tänker: ”Vad är viktigt, vad vill jag fortsätta med och vad borde jag sluta med?”.

Du jobbar aktivt med att ändra de destruktiva maskulinitetsnormerna med bland annat #killmiddag, #alltviintepratarom och #Fattanu. Vad kommer vara viktigast för dig att lära Valter?

– Samtycke. Och inte bara om sexuellt samtycke. Vi lever i en övertalningskultur där ”den starkaste vinner” – allting bygger på det typiskt maskulina och hårda. Därför är det viktigt för mig att lära Valter att vara ödmjuk och att ta den rättmätiga plats som inte är på andras bekostnad och att bygga samtycke utan övertalning – i alla delar av livet.

– Det känns lite som att det var menat att jag skulle få en pojke – precis som att alla mina andra feministiska kompisar får pojkar. De senaste 4–5 åren har jag jobbat nästan uteslutande med machokulturen och de destruktiva maskulinitetsnormerna och allt det har en mycket större mening nu när jag fått Valter.

Vad skulle du vilja förmedla till andra mammor?

– ”Whatever works” – så jobbar jag nu i alla fall. Det är så mycket råd hit och dit om hur man ska göra för att vara en bra mamma – ta inte åt dig av allt… Vissa råd är säkert sunda men om man ska följa ALLT hela tiden tror jag att man blir så pass stressad att man missar att må bra själv och vara närvarande med sitt barn. Man får inte ta åt sig för mycket. När vi var och gjorde IVF sa till exempel en person på kliniken att ”det kan bli normala människor av IVF-bebisar också”. Det är ju helt sjukt, det finns ju ingen forskning som säger att det inte skulle bli det!

Hur många IVF-försök behövde ni göra innan du blev gravid?

– Precis när vi hade försökt bli gravida i ett år på egen hand så hade vi tur och och fick en tid för IVF ganska direkt. Och så blev jag gravid på första försöket!

Du fick övertala sjukvården om att få föda Valter genom kejsarsnitt. Hur var det?

– Ja, det är tydligt att det finns en väldigt stark norm att föda vaginalt. Valter låg i säte, och vi gjorde ett vändningsförsök där han ville ligga kvar med rumpan nedåt – och även efter det så försökte de ändå pusha mig till att föda ut honom vaginalt. Att som förstagångsföderska behöva göra det med en bebis som ligger i säte… Eh, jag kände mycket hellre för att ha ett snitt på magen än att sy hela röven. Och kejsarsnittet var det smidigaste ever!

Doktor Mouna med Victor och Isabel. Foto: Kate Gabor

Årets framtidsmama: Dr Mouna

Hon är läkaren och hjärnforskaren som engagerar med stora visioner om en bättre framtid utan sjukdomar och fattigdom – tack vare vetenskapen. Och hon förklarar det så bra! Årets framtidsmama är Dr Mouna.

Den svåra flykten från Iran till Sverige som 3-åring gjorde att Mouna Esmaeilzadeh, också känd som Dr Mouna, blev besatt av allt som hade med liv att göra. Och när världen känns dystopisk kommer den här mäktiga tvåbarnsmamman med en ny framtidsbild som är allt annat än mörk. För hjärnforskaren och entreprenören Mouna menar att vi faktiskt kan utrota både sjukdomar och fattigdom i framtiden.

– Vi har alltid varit präglade av fattigdom, krig, sjukdomar och elände, men det har vi potential att ändra tack vare den fantastiska teknologin som finns. Vi kommer att kunna leva i en värld som vi kan designa själva. Vi kommer att kunna ”klippa bort” sjukdomar som HIV, cancer eller Alzheimers med teknik som genetiska saxar. Och vi kommer att kunna få fram genmodifierade grödor som är sunda och säkra för både människa och miljö.

Betyder det att vi även skulle kunna ”designa” våra egna barn i framtiden?

– Ja! Jag förstår att när man hör det så tänker man ”men vadå, designa om mitt barn? Aldrig i livet!”– för varje mamma tycker ju själva att de har det perfekta barnet som man inte skulle vilja ändra något på. Men vilken förälder skulle inte vilja förhindra att ens barn får ett hjärtfel eller drabbas av blindhet?

Skulle det här vara möjligt redan i dag?

– Ja, nu handlar det mer om etik och vad man tillåter. Men om tio år är vi kanske där. Vi kommer att ha mer makt än någonsin i framtiden över vår hälsa. Men frågan är vad vi gör när vi har den makten. Kommer vi att se till att ingen svälter och att alla människor har det bra? Det blir en prövning för mänskligheten. Men jag tror på människans godhet.

Mammor kan ofta få många pekpinnar från alla håll och kanter. Hur tycker du att man ska förhålla sig till det?

– När man blir mamma gäller det ofta att skita i råd som andra ger. För alla är olika, både barn och föräldrar. Att få barn är underbart, men omvälvande – förvänta dig ingenting och allting. Gå in i moderskapet som ett blankt papper utan förväntningar!

Vem har du som mammaförebild?

– Min egen mamma. Hon är en riktig powerwoman, men är också extremt kärleksfull.

Sofie Granqvist med Mika och Nova. Foto: Karl Nordlund

Årets bragd-mama: Sofie Granqvist

Hon blev en av huvudpersonerna under fotbolls-VM i Ryssland, då hon hade BF samma dag som Sverige och hennes man Andreas ”Granen” Granqvist mötte Schweiz. Hon fortsatte att heja på Sverige ända in på BB – och tog en (förlossning på egen hand) för laget. Årets bragd-mama är Sofie Granqvist.

Efter att maken Andreas ”Granen” Granqvist skjutit Sverige vidare i fotbolls-VM och kvartsfinalen skulle ske på samma dag som den beräknade förlossningen, blev Sofie Granqvist minst sagt också en del av dramat. Med Andreas i Ryssland fick Sofie klara förlossningen på egen hand – men med backning av svenska folket, som var lika engagerat i förlossningen som i matchen.

Du tog verkligen en för laget i somras kan man säga!

– Ha ha, ja, så kan man uttrycka det. Det var helt galet, det blev lite större än vad jag var beredd på. De flesta hejade på mig och tyckte att jag var cool som skulle föda själv, men jag var inte ensam utan hade ju hela familjen hemma med mig som stöd.

Vem tog du med på förlossningen i stället för Andreas?

– Jag tog med mig min väninna som också heter Sofie. Hon bor nära oss så det kändes naturligt och bekvämt att hon bara kunde springa över gatan när vattnet gick. Det var helt fantastiskt att ha med henne, hon har fött två barn själv och både peppade och lugnade mig på ett jättebra sätt.

Fick Andreas vara med genom Facetime?

– Ja, jag ringde honom och skrek ”vattnet har gått!”. Sedan gick allt så snabbt – vattnet gick klockan 21 och Mika kom ut vid midnatt. Det var ingen vila mellan de starka värkarna och jag kunde inte direkt hantera en telefon, så Sofie fick uppdatera Andreas. Men så fort Mika kom ut så ringde vi upp honom på Facetime.

Gick förlossningen bra även om den var snabb?

– Jo, den gick bra och speciellt i jämförelse med min första förlossning som var mycket långdragen och smärtsam. Den här gången kändes det som att kroppen visste exakt vad den skulle göra, allt gick som på räls.

Du är en mäktig mamma – men vem tycker du själv är en power-mama?

– Elaine Eksvärd. Förutom att hon verkar bolla allt så bra så tycker jag att det är fint att hon pratar så öppet om Williams syndrom som hennes dotter har. Sedan har jag en väninna som heter Erika Westerblad som kämpat med att få barn i flera år. Efter sex IVF-försök har hon nu fått en son. Han har Downs syndrom, och hon berättar så bra om det på sin blogg.

Du har nu två små barn – vad skulle du vilja dela med dig av till någon som ska bli mamma?

– Att inte känna skuldkänslor om amningen inte skulle fungera. Jag har kämpat mycket med min amning och nu med Mika var jag förberedd med ersättning. När jag märkte att det inte längre fungerade så gav jag flaskan direkt och delammade i sex veckor tills att hon inte ville ha mitt bröst längre. Det ska inte behöva vara så att många mammor känner sig illa till mods för att säga att de inte ammar längre. Skriker en bebis så är den oftast hungrig, då får man inte vara rädd för att ge ersättning. Den räddade mig – Mika är gladare, nöjdare och sover bättre – och jag är gladare!

Mia har barnen Alfred, Heli och Leelo. Foto: Emma Svensson

Årets fuck off-mama: Mia Skäringer

Hon får oss att skratta, gråta och knyta näven i heligt förbannat samförstånd – och hon backar aldrig när det stormar. Årets fuck off-mama är Mia Skäringer.

Hon får oss att skratta, gråta och knyta näven i heligt förbannat samförstånd – och hon backar aldrig när det stormar. Årets fuck off-mama är Mia Skäringer. Nej, den här mamman har inga fler ”fucks to give”, men hon har desto mer ”power to give” till andra kvinnor. Genom Gulletussan, Tabita eller Solsidan-Anna har vi fått skratta, men det är Mia Skäringers privata röst som påverkar oss mest. Nu står hon återigen på scen, denna gång med ”Avig Maria – no more fucks to give” – en föreställning om att ”äga sig själv och vara kvinna på sina egna villkor”. Och vad hoppas hon på att kvinnor tar med sig från föreställningen?

– Det just den kvinnan, mannen, ickebinära människan behöver i just sitt liv. Mitt högre budskap är nog bara att man vågar se och kanske frigöra sig från de roller som inte tjänar ens liv.

Vad betyder systerskapet för dig?

– Det växer fram ett nytt systerskap nu. När vi inte längre behöver slåss om utrymmet. När vi inte är utbytbara mot varandra – jag har känt det själv – det slags systerskapet gör all skillnad i världen. Det ger total trygghet.

Vi tror att din programserie ”Kroppshets” har påverkat många kvinnor positivt – vad var ditt mål med serien?

– Att lyfta frågan om den stora hjärntvätten på ett lite djupare plan och samtidigt erbjuda samtiden lite nya glasögon utan diverse pekpinnar.

Vad ska man göra om man tänker elaka tankar om sin kropp?

– Det gör jag ju själv, men jag försöker också svara upp med motsatsen; snälla och kärleksfulla tankar. Och be kroppen om förlåtelse för de elaka.

Det finns en hets kring att mammor ska ”komma tillbaka” till den kropp de hade innan de fick barn. Varför tror du att det blivit så? Det sista man vill är ju att tänka på kropp och träning när man precis har fått barn.

– Det har blivit så för ingen sak får ha sin tid. ”Komma tillbaka” – till vad? Som att man leker hela havet stormar och att någon annan kommer ta sista stolen om du inte skyndar dig. Det är din kropp, du behöver inte stressa. Du bestämmer själv. Och du har precis fått ett barn.

Vad är viktigast för dig att förmedla till dina barn Leelo, Alfred och Heli?

– Att jag älskar dem. Och att de ska ta vara på sina liv, sin energi och sin personlighet. Att ha självrespekt! De är unika.

Har du någon mäktig mamma-förebild?

– Många många mammor av alla de slag. Alla bär de något vackert i just sin egen variant. Jag älskar mammor – unga som gamla. Mamman är den vackraste, svåraste, underbaraste och hemskaste rollen som finns.

Vilket är ditt bästa mamma-life-hack?

– Att tänka ”Jag är inte perfekt. Jag gör så gott jag kan. Jag är en bra mamma”.

Johanna Bradford, mamma till Gillis och Elisabeth, röstades fram av läsarna. Foto: @johannabradford

Årets inspiratörsmama: Johanna Bradford

En jury bestående av mamas chefredaktör Lollo Bratt, influencern Margaux Dietz, skådespelaren Cissi Forss och programledaren och föreläsaren Frida Boisen valde ut sex fantastiska mamas som inspirerat oss på olika sätt. Under hösten har läsarna kunnat rösta på influencern Angelica Lagergren, cancer-fightern Johanna Bradford, humorbloggaren Lisa ”Knivlisa” Eriksson, funkismamman Fatima Lima Vieira, Elsa och Jenny bakom #porrfribarndom och illustratören Jessica Hallbäck. Och vinnaren av Årets inspiratörsmama 2019 blev Johanna Bradford!

Text: Annika Leone
Foto: Kate Gabor, Karl Nordlund, Emma Svensson

Se alla gäster på röda mattan i mamas livesändning! I år var det programledaren  Frida Boisen som tillsammans med mamas webbredaktör Lisa Nylén intervjuade alla gäster på röda mattan: