Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Eva Röse: ”Vårt hem är lika minimalistiskt som en mataffär i Goa”

Skådespelaren Eva Röse möter under sina resor som Unicefambassadör barn i extrem fattigdom. Som mamma hemma i Sverige vill hon lära sönerna Floyd, 7, Flynn, 6, och Florian, 3, sakers värde. ”Jag skulle kunna köpa dem allt de vill ha, men det gör jag inte.”

Eva Röse från Maria Wern om livet med maken Jacob Felländer och de tre sönerna Floyd, Flynn och Florian. Intervjun är från 2015.
Eva Röse från Maria Wern om livet med maken Jacob Felländer och de tre sönerna Floyd, Flynn och Florian. Intervjun är från 2015. Foto: Kajsa Göransson

Eva Röse

Ålder: 41.

Gör: Skådespelare.

Familj: Maken Jacob Felländer, konstnär, och sönerna Floyd, 7, Rocky Flynn, 6, och Florian, 3, (uppkallade efter boxaren Floyd Patterson, filmkaraktären Rocky Balboa och Kraftwerk-medlemmen Florian Schneider).

Bor: I Stockholm.

Aktuell: Som ambassadör för Unicef sedan 2007. Kvinnliga huvudrollen i filmen ”Prästen i paradiset”, där Eva spelar präst mot Kjell Bergqvist, och med nya säsonger av ”Maria Wern” (TV4) och ”Partaj” (Kanal 5).

Maria Wern-skådespelaren Eva Röse om livet som mamma

Eva Röse, 41, var äntligen hemma efter sin Unicefresa till det fattiga Nepal. Hon hade längtat länge efter sina barn – Floyd, 7, Flynn, 6, och Florian, 3, – men när hon klev innanför dörren hemma blev det kortslutning.

– Jag stod där i hallen och hörde att barnen bråkade om en Ipad och mellis, och allt vad det var. Det var otroligt svårt att hantera, säger Eva.

– ”Varför är du så ledsen?” frågade Floyd. ”Därför att livet är så orättvist”, svarade jag där jag satt, hopsjunken på köksgolvet. Jacob (Felländer, Evas make, reds anm) hade förklarat det så bra när jag var borta: ”Vi har lånat ut henne till några andra barn som behöver henne nu.” Och jag tror de förstod det.

Eva Röse har barn tillsammans med Jacob Felländer
Eva Röse har barn tillsammans med Jacob Felländer Foto: /IBL / /IBL

 

”Jag försökte komma ihåg att han är ett barn”

Den samhällsengagerade Eva, som även lobbar för ekologisk mat, samt bedriver ett personligt korståg mot giftiga leksaker, blev så berörd av det hon såg under resan att det fick omedelbara konsekvenser i familjens vardagsliv.

– Bara några dagar efter att jag kommit hem var vi inne i stan och gick in på en sportaffär. Då ville en av mina söner ha en ny tennisracket. Trots att han hade två redan. Han blev otroligt arg för att jag sa nej. Och då kände jag att HUR kan det här uppstå i min familj?!

Vad gjorde du då?
– Jag försökte komma ihåg att han är ett barn, han ser det från sitt håll, men jag höll ett långt tal därinne i butiken, till de förbipasserandes förtjusning. ”Du spelar inte ens tennis”, sa jag till honom. ”Nu ska jag lära dig ett ord som kommer att förändra ditt liv: tacksamhet.” Det blev ingen ny tennisracket.

Jag träffar Eva på ett hotell i centrala Stockholm. Solen glittrar i vattnet utanför och Eva glittrar ikapp med den – i höga klackar, med svallande hår och intensiv blick.

Maria Wern gör succé i Tyskland

Hon skiftar snabbt mellan skratt och djupaste allvar, något som också reflekteras i hennes roller: från filmen ”Rallybrudar” till ”Äkta människor” (SVT), från ”Maria Wern” (TV4) till ”Partaj” (Kanal 5) och otaliga produktioner på Dramaten och Stadsteatern.

De senaste åren har hon slagit igenom utomlands, framför allt i Tyskland, där ”Maria Wern” – en serie baserad på Anna Janssons deckare – är en enorm succé.

– När jag är där står det folk och väntar utanför hotellet, och när jag satt i juryn för filmfestivalen i Berlin möttes jag av folk med plakat på flygplatsen. Det var helt galet!

Hur reagerar dina barn på sådant?
– Floyd frågar ibland om jag är en kändis för att någon i skolan har sagt något. Barnen är vana vid att folk stirrar, men de förstår inte varför de vill ta selfies med mig. Det gör för övrigt inte jag heller.

Du blir dubbad i ”Maria Wern”. Pratar du någon tyska?
– Jag förstår allt, men när jag väl skulle prata kände jag ”jävla skit, jag måste hitta orden igen”. Ibland läser jag glosor på flyget. Jag övar på franskan och brittisk och amerikansk engelska också, för att försöka slipa bort den svenska accenten. För ofta faller det på språket när man provfilmar för roller utomlands.

Vilket onekligen låter glamoröst, men Eva suckar när jag frågar hur det går till. Det visar sig att hon inte oavbrutet flyger till Los Angeles för att träffa berömda regissörer, utan i stället ofta skickar en så kallad selftape.

– Det är när man filmar sig själv med mobilen. Det är fruktansvärt. Jag brukar kalla dem ”self hate”.

Hur går det till, rent praktiskt?
– Man monterar telefonen på det man har – stativ, bokhög eller resväska. Sedan jobbar man upp ett inre varv med alla tillåtna medel, armhävningar eller vad fan som helst, innan man trycker på inspelning och försöker spela en tung scen med all den inlevelse man kan uppbåda. Utan någon medspelare. Har man tur hamnar man i bild…

Men Hollywooddrömmen lever?
– Nej, egentligen inte, fast visst vore det ett äventyr! Men jag hittar inte drivet att lämna allt och flytta dit. Det skulle jag i så fall ha gjort för längesedan.

Så i stället drömmer du om …?
– Att hitta min plattform. Där jag kan uttrycka mig som jag vill, sänka garden, visa mer av mig själv.

Vad vill du använda plattformen till?
– Att nå ut med erfarenheter, som resan till Nepal. Fattigdomen är så stor och våldet finns överallt, och det riktas mot kvinnor och barn. Många föder barn hemma och blir skadade eller dör under förlossningen.

– Kastsystemet gör att kvinnor kan ligga och förblöda inför andras ögon, eftersom ingen får vidröra någon som är av lägre kast. Barnen är undernärda och trafficking och barnarbete är stora problem, liksom barnäktenskap.

Resan verkar ha påverkat dig djupt.
– Ja. En kväll kom jag hem från ett safehouse för misshandlade kvinnor. Jag satt där i mitt iskalla rum och stirrade upp mot stjärnhimlen över Himalaya. Jag ville bara skrika rakt ut i rymden, jag ville slå någon. ”Vart ska jag ta vägen med all den här frustrationen?!”

Och vad kom du fram till?
– Att jag måste berätta om det med egna ord. Efter tio års tvekan har jag gått med i Facebook. Inte för att få personlig bekräftelse eller lägga upp en massa tjusiga bilder, utan för att använda det som en kanal för att nå ut med det jag tycker är viktigt.

Fattigdom och våld är svåra ämnen att ta till sig i ett Facebookflöde.
– Ja, men här finns det ändå hopp. Unicef gör ett fantastiskt arbete i Nepal! De bygger upp barnvänliga skolor och förlossningskliniker, de utbildar barnmorskor och volontärer i byarna. Det gör en otrolig skillnad, det räddar så många liv.

Eva spänner ögonen i mig.
– Ibland måste man fråga sig: Vad ska man använda sig själv till? Var kan jag göra störst nytta?

Eva Röse är Unicef-ambassadör sedan 2007.
Eva Röse är Unicef-ambassadör sedan 2007. Foto: Copyright © Dan Lepp, All Rights Reserved. Detta

”Det står 27 par små dojor i hallen”

Som Unicefambassadör gör hon sitt bästa för att ”få folk att öppna sina hjärtan och plånböcker”. Samtidigt lever hon själv ett privilegierat liv med långa, härliga resor (familjen bor utomlands två till tre månader varje vinter, ofta i Thailand) och en framgångsrik karriär.

– Så fort jag säger något om att vi i Sverige måste dela med oss kommer en flodvåg av kritik, ”du vet inte hur ensamstående mammor har det”, men jag klankar inte ner på någon, säger Eva.

– Jag menar bara att om man har en Iphone 5 och tar sig en latte då och då, så har man råd med de tre kronor per dag som det kostar att vara världsförälder. Kom igen! Att bara ge en hjälporganisation en massa likes på Facebook – det duger fan inte.

Du låter ganska arg när du pratar om det här.
– Ja, jag kan inte be snällt, det är inte min stil. Samma sak gäller mitt ekoengagemang – jag lever inte alltid som jag lär, men jag försöker. Det är komplext. Är det okej att bo i hus och ha massor av skor och älska gala? Får jag ändå uttala mig? Ja, det får jag.

Har ni själva dragit ner på prylarna hemma?
– Vi försöker men vi har tre barn – det är noll feng shui. Vårt hem är ungefär lika minimalistiskt som en mataffär i Goa. Det står 27 par små dojor i hallen. Men barnen får lära sig att vänta och längta efter saker. Jag skulle kunna köpa dem allt de vill ha, men det gör jag inte.

Hur pratar du med dem om fattigdom?
– Jag försöker förklara att livet ser väldigt olika ut, beroende på var man är född. Och ja, jag ger pengar till tiggare, för vad ska jag säga till min sjuåring om vi bara går förbi? Att jag inte har några pengar? Det är ju inte sant. Och det vet han.

Tre barn – tre olika förlossningar

Vardagen i en trebarnsfamilj där båda föräldrarna har kreativa yrken – ibland lediga, ibland på resande fot, ibland upptagna dygnet runt – kräver sin logistik. Familjen Felländer Röse har hjälp av barnens farmor, mormor, kusinen Leon, 20, och assistenten Elin.

– Hon är vår klippa! Hon tar hand om det praktiska i våra bolag. Det är ovärderligt med en extra vuxen, säger Eva.

– Nog fan blir det lite rörigt ibland! Men om man får hjälp med det praktiska när man är borta mycket så försvinner en stor, tung klump av stress och skit. Och jag fick ett riktigt ”föräldraångesttips” en gång när Floyd var liten, en vän sa att hon hade en inre tävling med sig själv om vem som träffade barnen mest – hon eller förskolepersonalen? En jobbig, men bra måttstock. Jag tänker också så ibland: Tur att Florian vaknar tidigt, då hinner vi ses tre timmar före lämning.

Hur var det att få tredje barnet?
– Inte så stor skillnad, den stora skillnaden var att få första barnet. Vi kallar Florian för belöningen, för att han är så ljuvlig.

Dina tidigare graviditeter och förlossningar var sinsemellan olika. Först en enkel graviditet som följdes av en tuff förlossning, sedan en jobbig graviditet följd av en snabb förlossning. Hur var det med Florian?

– När man redan har två barn hinner man inte känna efter så mycket, jag minns knappt graviditeten! Men jag gick över tiden och blev igångsatt. Då gick det plötsligt alldeles för snabbt och de försökte stoppa värkarna, men det gick inte. Det var en väldigt obehaglig upplevelse.

https://www.instagram.com/p/CR_b-utNFpK/?hidecaption=true

Du har tre söner. Längtar du någon gång efter en dotter?
– Ja, det vore fantastiskt. Men hon verkar inte vilja komma. Och sådant bestämmer man inte själv.

Vem av pojkarna är mest lik dig?
– Flynn. Jag ser mig själv i honom rent fysiskt och förstår honom intuitivt. Men alla har sina krokar i mig.

Vad är den största överraskningen med att vara mamma?
– Att det känns som en bonus och lyx att jobba, och sedan som en belöning att komma hem. Allt blev vackrare.

…och den största utmaningen?
– Jag får ofta påminna mig om hur små de är – jag har ibland svårt att fatta åldersskillnaden och behålla tålamodet, jag glömmer att de inte har någon erfarenhet. Och jag tycker det är jobbigt att förklara samma sak 300 gånger.

– Barnen är dessutom i tre olika åldrar och har olika behov, det är svårt att vara en bläckfisk.

Du har hett temperament. Blir du ofta arg hemma?
– Jag blir en drake ibland, men det har definitivt mildrats med så många vittnen i huset… Jag blir arg på missförstånd och teknik som inte funkar, och när det gäller barnen så har jag svårt för gnäll, bråk och bortskämda fasoner.

Hur hanterar du syskonbråk – har du något smart knep?
– Bästa sättet är att bekräfta allas olika upplevelser av situationen. ”Jag fattar att det är jobbigt att vara äldst ibland och inte få vara ifred, men du får inte hugga din bror med svärd”, funkar bättre än: ”Sluta bråka!” Syskonbråk kan vara lika vidrigt som annan mobbning och ska inte tolereras. Basta!

"Vi nattar alltid barnen väldigt länge, alla ligger i en hög i vår säng"

Vad är ditt viktigaste uppdrag som mamma?
– Jag vill ge barnen nycklar till självständighet, harmoni och ett rikt, spännande liv. I Sverige är vi väldigt engagerade i våra barn och det är fantastiskt. Men det är okej att ha sitt eget liv, sina egna drömmar och visioner. Man måste inte ligga på alla fyra och leka i åratal. En förälders största plikt mot sina barn är att må bra själv. Ingen tjänar på att vi utplånar oss själva.

Hur fungerar alla resor med familjelivet?
– Det är lätt att få en förödande känsla av att hela tiden vara på fel plats, men den känslan måste motarbetas. Ibland när jag är på en inspelning vill jag bara hem och natta mina ungar, och när jag är ledig länge längtar jag till jobbet. Men jag försöker påminna mig om att det är rätt att vara där jag är just nu.

Tar du med barnen när du jobbar?
– Ja, som mindre var de med jämt. Nu vill de helst vara hemma i sin vardagsmiljö. Men alla mina pojkar har jag ammat med pistolhölstret på, i någon trailer med sotigt, nerblodat ansikte…

Har ni någon viktig, daglig rutin i familjen?
– Vi nattar alltid väldigt länge, alla ligger i en hög i vår säng. Vi läser flera olika sagor. Alla somnar där. Florian får sova kvar, han sover alltid i vår säng. De andra bär vi in till deras egna rum. Det hela tar ungefär 1,5 timme, barnen brukar sova vid 21-tiden.

Oj, vilken lång nattning.
– Ja, men mysig! Målet är bara att alla ska få sova, sedan spelar det ingen roll var de gör det. Vi tog bort den stressen när Floyd var liten, att försöka få dem att sova i egen säng.

Somna ihop kanske är bra för syskonkärleken?
– Ja, det tror jag. När vi är ute och reser sover alla tre killarna i samma säng som små valpar.

Innan vi skiljs åt måste jag fråga Eva hur mycket hon tränar, hon ser nämligen ut att vara i fantastisk form.

Du har så muskulösa armar!
– Jag har haft tur med generna! Mina systrar ser likadana ut. Jag ser nog mer vältränad ut än jag egentligen är.

Vad tränar du?
– Kampsport. Boxning. Thaiboxning när jag är i Thailand, och så lyfter jag vikter. Jag är glad om jag får till tre pass i veckan, säger Eva, sätter på sig solglasögonen, hoppar upp på cykeln och trampar i väg till ett manusmöte.

En dag med Eva Röse

6.00: Floyd vaknar och väcker alla. Eva går upp. ”Om jag har inspelning så åker jag tidigt och sedan sitter jag i sminket i 20 minuter till en timme beroende på hur jag ska se ut. ’Blek och trött’ går fortast, ’glamorös brud’ tar lite längre tid, ha ha.”

7.15: Frukost.

8.00: Floyd får sällskap till skolan.

9.00-9.30: Flynn och Florian går till förskolan. ”Om jag är hemma lämnar jag dem vid tio, så vi får en skön morgon ihop.”

10.00: Om Eva inte spelar in har hon ofta möten med jobb eller vänner, sköter familjens bolag och försöker träna.

15.00: Hämtning på förskolan.

17.00: Ofta någon aktivitet för Floyd – tennis, fotboll eller taekwando. ”Huset är fullt av barnens kompisar och gärna våra också.”

20.00: Eva samlar sönerna i dubbelsängen och läser sagor i en timme.

21.00: Barnen sover. Eva läser tidningen, manus inför nästa dag eller rensar små högar. ”Om jag kan försöker jag också se föreställningar varje vecka.”

24.00: Eva lägger sig. ”Jag sover 5-6 timmar per natt, jag är både morgon- och kvällsmänniska.”

Text: Åsa Brolin
Foto: Dan Lepp
Styling: Josefin Andersson/Söderberg agentur
Hår och makeup: Mia Högfeldt

Du kanske också vill läsa denna artikel om Eva Röse på Damernas värld: ”Jag vill göra revolution mot överkonsumtion”