Elin Renck i New York: ”Corona har gett oss en annan närhet som familj”

Elin Renck bor i New York med maken Johan och deras fyra barn.

Vad är den största skillnaden i din mammavardag till följd av corona?
– Största skillnaden är såklart att barnen är hemma från skolan, och just nu är vi inne på sjunde veckan, eller är det kanske åttonde? Jag skriver hemifrån annars också, så för mig har det inte ändrats så mycket, förutom att jag har fått lägga allt mitt åt sidan och bara hänga med barnen nu. På gatorna är det tyst och tomt vilket är så ovant. Samtidigt har New York-bor en starkare community-känsla, vilket många som var här 9/11 vittnar om att de känner igen nu. Allt är stängt förutom matbutiker, apotek och spritbutiker. Till skillnad från exempelvis Italien och Spanien får vi i alla fall gå ut – om vi bär munskydd och håller avstånd. Men jag tycker helt ärligt att det är ganska jobbigt att gå ut, det känns som att man tar en risk varje gång. 

– Barnen har hemskola som börjar med ett online-möte varje dag. I början tyckte de att det var kul och spännande, men nu märker man att alla börjar tröttna lite, även lärarna. Sen är det meningen att vi föräldrar ska hjälpa dem med sina uppgifter, vilket jag kan erkänna inte går jättebra alla dagar. Jag känner mig ganska nöjd om de läser lite och spelar något matte-spel på ipaden en stund varje dag. Och jag har bestämt att inte ha dåligt samvete över att de kollar på ”Trolls 2” istället för att skriva en dikt om färgen röd – för då skulle jag gå under. 

”Jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete över att barnen kollar på Trolls 2 istället för att skriva en dikt till skolan”

Vad oroar du dig mest över?
– Jag oroar mig för att någon i min familj, här eller i Sverige, ska bli sjuk i covid-19. Jag oroar mig för vad det kommer bli för samhälle i framtiden när 30 miljoner amerikaner har blivit arbetslösa på så här kort tid. Och jag känner en slags sorg över ifall vi inte kommer kunna åka till Sverige i sommar.  

Hur reagerar dina barn på allt det här?
– Jag har känt att Jack, 7, och Harriet, 5, som är så pass stora att de förstår vad som händer, ändå har tagit det här ganska bra, jag är väldigt stolt över dem. Men självklart blir det mer utbrott som utlöses av saker de annars inte skulle reagerat på. Max som är 3 år tycker väl att det är konstigt att inte gå till skolan. Hennes skola erbjuder också online-undervisning men helt ärligt går det tusen gånger bättre för oss att ”skola” henne själva. En 3-åring tycker inte det är kul att sitta och titta på en skärm i två timmar om dagen – om det inte är Youtube. Bruno som är 1,5 tycker nog att det är supermysigt att alla är hemma hela tiden. Självklart saknar de stora barnen sina polare, men de har sina virtuella playdejts där de spelar typ Pokémon. 

Om Elin Renck går ut i New York använder hon munskydd. Foto: Privat

– Om man ska se något positivt med den här lockdownen så har vi fått en helt annan närhet som familj. Saker och ting är liksom inte lika jobbiga längre vilket visar att småbarnsåren är så slitiga på grund av all yttre stress och förväntningar man har på sig som förälder. Som att stressa mellan barnkalas, lunchlådor, tider att passa, föräldramöten, skolgrejer och papper som ska in, sitta på en playdejt med en annan förälder som man har noll gemensamt med, och alla olika aktiviteter, lämningar och hämtningar…

”Småbarnsåren är så slitiga på grund av all yttre stress och förväntningar man har på sig som förälder”

– Barnen är lugnare och leker med varandra på ett helt annat sätt. Jag känner mig också lugnare på något sätt och har mindre dåligt samvete, vilket jag brottades med konstant förr. Och jag känner mig faktiskt kärare i min man fastän vi är med varandra dygnet runt! 

Vad pratar man om borta hos er just nu, relaterat till corona?
– Just nu pratar man mycket om när samhället ska öppnas upp igen, det gissas mycket. Skräckhistorier målas upp om att skolorna kommer vara stängda hela 2020. Man pratar om att eventuellt 20 procent av invånarna i New York redan har antikroppar och så pratar man om alla korkade grejer som Donald Trump säger.

Får du som svensk några kommentarer kring hur vi hanterar Corona här i Sverige?
– Ja, de tycker väl att det är konstigt vad Sverige håller på med, men samtidigt så förstår ju folk att the jury is still out och ingen vet vem som gör rätt. Men att nästan 3000 personer har dött i Sverige… Jag tycker att det känns som att man tar väldigt lättvindigt på det faktumet? Att det bara är siffror i en statistik. Det är ju 3000 människor som troligtvis inte har somnat in fridfullt i sömnen, utan som fått dö ensamma utan någon anhörig, och plågats i flera dagar, till och med veckor, innan deras kropp har gett upp. 

”Det känns som att man tar lättvindigt på att 3000 svenskar har dött”

Har du känt att du har kunnat ”bidra” i krisen på något sätt?
– Det är ju fantastiskt med de människor som syr munskydd och gör visir till sjukvården, men något sådant har jag inte gjort. Vi har donerat pengar till Feeding America och varit med på insamlingar till barnens lärare som fått sparken efter att skolorna stängde. Och självklart betalat ut löner till de som är anställda hos oss, även om de inte har kunnat arbeta. Det alla kan göra är ju att följa rekommendationerna i det land de befinner sig för att minska smittspridningen.

Är det något i dina egna reaktioner eller sätt att hantera krisen som förvånar dig?
– Hade någon sagt till mig för ett par månader sedan att vi skulle vara hemma större delen av vårterminen och bara hänga vi sex i familjen så hade jag tänkt att det aldrig skulle funka, att jag skulle bli galen. Men det har gått överraskande bra hittills. Det är väldigt mysigt, kravlöst. Jag tycker att dagarna går väldigt snabbt men självklart finns det sjukt jobbiga stunder, det vore ju konstigt annars. Det kan låta så klyschigt och väldigt amerikanskt kanske, men jag är så oerhört tacksam. Vi är friska och har mat på bordet, medan andra här som har levt ”pay check to pay check” har blivit arbetslösa utan någon aning om hur framtiden kommer se ut för dem. 

”Det kan låta klyschigt, men jag är så oerhört tacksam”

Vad längtar du mest efter att göra när det är över?
– Jag vill bara kunna göra saker som jag tagit för givet förr, typ gå ut och äta, träffa kompisar. Slippa vara orolig. 

Vad längtar dina barn mest efter?
– Jag frågade Harriet nu, och svaret blev: ”Allting man kan längta efter”. Ja, och jag håller väl med…

Här kan du läsa om massa andra utlandsmammor och hur de upplever coronakrisen.
Och här finns lite långläsning: Fatmeh Jafar flydde från Syrien – ”Jag såg min dotter försvinna i en annan båt”