Caroline Kejbert: ”På första dejten frågade Jocke om jag ville ha barn”
Caroline Kejbert från ”Bonde söker fru” och ”Bondeparet” har blivit omåttligt populär på Instagram. mamas LISA NYLÉN åkte till gården i Uppland för att prata om graviditet, förlossning och hur dottern Wilda har påverkat relationen med sambon Joacim.
Även om vi redan har fått stor insyn i bondeparet Caroline Kejberts, 29, och Joacim Ricklings, 27, hem blir man hänförd av den vackra herrgården. Att den byggdes så sent som på 1970-talet är omöjligt att se och efter parets medvetna och stilrena renovering är det som att välkomnas in i ett hem som andas såväl 2010-tal som tidigt 1900-tal.
Caroline Kejbert
Ålder: 29.
Familj: Sambon Joacim Rickling, 27 (som hon träffade i Bonde söker fru 2017), och dottern Wilda, född januari 2019.
Bor: På en gård i Örsundsbro, Uppland.
Gör: Är mammaledig från jobbet som account manager på ett IT-bolag.
Aktuell: Med ”Bondeparet” på TV4 Play.
Instagram: @carolinekejbert och @bondeparet.
Caroline slår upp dörren till det gula trähuset med Wilda på armen. Hon är klädd i prickiga fladdriga byxor och rosa tunnstickad tröja och är så uppenbart självklar i den här miljön. Dottern har blivit 3,5 månad vid intervjun, och är fortfarande väldigt liten men med vaken blick.
– Jag älskar att hon har så långa ben! fnissar Caroline senare när Wilda ligger på skötbordet och ler mot oss.
Joacim fick ett mejl i minuten och det rasslade in över 2000 kärleksbrev
Det har inte ens gått två år sedan Caroline och Joacim träffades genom ”Bonde söker fru” men ändå har det hänt mycket i Carolines liv. Hon har gått från att bo i Stockholms innerstad till att flytta ut på landet, renovera en gård, bli ”bondfru” och mamma.
Att det blev just hon och Joacim fascinerar henne fortfarande. När inspelningarna drog igång 2017 var det nämligen inte alls meningen att Joacim skulle vara med, men i och med ett sent avhopp blev han inkastad i produktionen i sista stund.
I pressen basunerades det ut att den nya bonden fick ett mejl i minuten och det rasslade in över 2000 kärleksbrev. Till en början kände inte Caroline att det var någon idé att skicka in, eftersom hon säkert skulle bli ett brev i mängden, men efter att flera oberoende vänner pushat henne gjorde hon ett försök. Mindre än 24 timmar senare hörde produktionen av sig och ytterligare två dygn efter det befann hon sig på Sundbyholms slott för att speeddejta Joacim.
– Redan på gruppdejten tog Jocke upp att jag var två år äldre och undrade hur jag såg på barn. ”Det får dröja”, sa jag då. Vi var så rädda att det skulle komma med i tv för det känns så fånigt att prata om barn det första man gör, berättar hon.
”Jag tror att vi båda kände att vi ville skaffa barn just för att vi hade träffat varandra”
Att Joacim till sist skulle välja henne var inget hon såg som självklart. Han ville ge alla de fyra tjejerna han bjöd med till gården samma chans och tittarna kunde se att han även gav den andra Caroline en kyss.
– Det kändes lite konstigt när vi såg det på tv sedan, när vi redan var ett par... erkänner Caroline.
Däremot måste Joacim ha haft en egen agenda, för det tog bara en vecka efter inspelningens slut innan han gav Caroline en nyckel till gården! Och nu står de här, med såväl gemensamt boende som en dotter. Trots att båda ville att ”det skulle dröja med barn”.
– Jag tror att vi båda kände att vi ville skaffa barn just för att vi hade träffat varandra. Det är klart att om jag sitter i Stockholm ensam tänker jag ju inte på barn, för då måste jag först och främst träffa en kille. Så det var ju när vi blev så extremt kära som de här känslorna kom.
Caroline lägger ned Wilda i vagninsatsen. Dottern är vaken och nöjd efter att ha bajsat ner sin mamma under vår fotografering. Trots att det har stylats, sminkats och fotograferats sedan tidig förmiddag är Caroline pigg och redo att dela med sig av sin mammaresa.
Så, hur var graviditeten?
– Min graviditet var väldigt enkel. Jag hade inga komplikationer, det var inte jobbigt på något sätt och jag var inte illamående. Jag höll igång och tränade ganska mycket och fick hjälp med diverse förberedelser av en PT och det var nog till väldigt stor hjälp.
– Wilda kom fem dagar tidigt och då hade jag bara dagen innan sagt till min svägerska att jag skulle gå över tiden för att jag hade varit så himla pigg.
”Min största rädsla var att vattnet skulle gå i vår nya säng”
Har du något särskilt fint minne från graviditeten?
– Vi var mitt uppe i renoveringshetsen när jag var gravid så jag hann knappt njuta fram till juli, då jag var i vecka 18. Men mina starkaste och mest känslosamma minnen är att Jocke alltid pratade med magen innan vi gick och la oss på kvällarna. Han kunde ropa in i magen och fick för sig att hon svarade med någon spark. Jag kan tänka tillbaka på hur mysigt det var att ha en mage och spänningen att inte veta vem som var där inne.
Hur började förlossningen sedan?
– Den startade natten till den 2 januari med det här berömda knäppet som folk pratar om. Jag hoppade upp ur sängen för det var min största rädsla att det skulle komma massa vatten i vår nya säng, haha! Jag ringde in till förlossningen och det slutade med att vi fick åka in på en rutinkontroll.
– De kopplade upp mig och då fick jag se att jag hade sammandragningar. Det var ingen smärta, mer som en knytande känsla i magen. De sa att jag kunde gå runt med det i en vecka eller så kunde hon komma samma kväll, så då åkte vi och gjorde lite ärenden på Ikea och Bauhaus och någon babybutik. Och så åkte vi och storhandlade på Maxi!
”Det här med smärta är ju så individuellt”
I matbutiken började sammandragningarna bli mer intensiva och efter alla ärenden åkte paret hem till Joacims föräldrar på lunch.
– Då ville jag inte sitta ned så jag stod upp och åt, men jag hade ingen tanke på att hon skulle komma snart. Jag tyckte att det var så drygt med de här värkarna och undrade om jag skulle behöva gå med dem i en vecka, det hade etsat sig fast i mitt huvud.
Efter lunchen åkte paret hem och Joacim började renovera färdigt i tvättstugan, eftersom det kunde vara smidigt att ha möjlighet att tvätta när bebisen kom. Vid femtiden på eftermiddagen blev Carolines värkar starkare och när Joacim undrade vad hon ville ha till middag blev det allt svårare att fokusera.
– Det blev pasta med pesto och ett stekt ägg som han fick svänga ihop där. När jag hade ätit upp fick jag en värk och bröt ihop efteråt för jag kände att jag inte skulle klara av att gå med det här länge till. Det här med smärta är ju så individuellt för det är ju ingen som kan säga till mig att ”har du så här ont är du så här öppen”.
”Jag märkte på Jocke att hans stora mission var att ta mig till sjukhuset”
När det gjorde som ondast ställde sig Caroline i duschen, men kände snart att det inte gick att stanna hemma länge till.
– Jag ropade till Jocke att ”nu får du ringa förlossningen för nu vill jag åka in”. Han var så gullig och sa i telefonen att ”ja vi känner att vi kanske ska komma in för Carro har så ont”, och jag ropade ”VI SKA IN!”, skrattar hon.
– Jocke frågade om de ville prata med mig, men jag bara ”jag kan väl för fan inte prata!”.
På väg ut till bilen upplevde Caroline att värkarna blev djupare och tryckte mer nedåt.
– Det hade jag hört kunde hända på slutet, så då tänkte jag att vi måste åka för vi har ändå en halvtimme in. Jag märkte på Jocke att hans stora mission var att ta mig till sjukhuset, så i det här skedet, innan vi åkte in, var det som mest stressigt från hans sida.
Caroline blundade sig igenom de 30 minuterna till sjukhuset i Uppsala, samtidigt som hon hängde i takhandtaget på bilen.
– Jag minns att jag sa till Jocke, medan jag grät av smärta, att ”tänk om vi kommer in nu och jag bara är tre centimeter öppen”.
”Jag hade lustgasen överallt utom över näsan och munnen”
Strax före klockan 23 skrevs Caroline in på förlossningen, och värkarbetet hemma visade sig ha gett resultat.
– Jag var helt öppen när vi kom in och det kändes som en seger. Jag var så glad.
Även om hon inte visste det då skulle det inte dröja länge innan Wilda var ute.
– Varje gång som jag fick en värk knep jag ihop låren som att jag var kissnödig, men då sa barnmorskan att jag behövde börja sära på benen för annars skulle bebisen inte komma ut. Det tyckte jag var lite jobbigt. Jag valde att ta lustgas men tyckte inte att den hjälpte. Förmodligen berodde det på att jag hade den överallt utom över näsa och mun. Den satt på kinden och i pannan och bara över näsan så Jocke fick försöka visa, skrattar hon.
– Jag tog ingen epidural så jag kände verkligen hela hennes färd ut. På Instagram hade jag sett så många animerade förlossningsvideor som visar hur bebisen kommer ut och jag tänkte att ”nu är hon säkert där och där”.
”Jag tyckte att krystvärkarna var lite otäcka”
Vid första besöket på morgonen hade det bara varit slemproppen som lossnat, så nu vid slutskedet kände Caroline att vattnet var på väg att gå.
– Jocke stod och klappade mig på ryggen och då fick jag för mig att han hade ett par nya skor på sig, vilket han inte hade, så jag ropade ”Jocke backa!” och så sa det splash och allt vatten kom.
Efter det fick Caroline ställa sig på alla fyra i sängen, med Jocke vid huvudänden.
– De hade sagt till Jocke att ”om Carro vågar krysta nu så kan bebisen vara ute före tolvslaget” men jag tyckte att krystvärkarna var lite otäcka. Det var läskigt att släppa på allt och ta i med alla muskler man har, så det tog ett tag innan jag vågade prova.
Strax efter tolvslaget, klockan 00.15, den 3 januari föddes Wilda!
Blev förlossningen som du hoppats?
– Den blev nästan bättre! Jag hade inte någon föreställning innan att jag ska ta det här eller inte göra så, utan gick in med öppet sinne och att jag skulle lyssna på barnmorskorna. De vet bäst. Man ska inte nedvärdera smärtan, men jag tänkte mig att det skulle vara ännu värre! Det var väl därför jag trodde att jag var öppen tre centimeter när jag var helt öppen. Så det gick lättare och bättre än jag trodde.
”Bristen på sömn gjorde att jag fick migränanfall för första gången i mitt liv”
Hur var Jocke som stöd?
– Han var jättebra! Det fick vi till och med höra av barnmorskan efteråt; ”vilket team ni var”. Vi hade pratat mycket om det här innan och det finns ju inte så mycket för honom att göra mer än att vara ett stöd och ge mig dricka och lyssna på mig. Det gjorde han, så jag hade inte kunnat önska mig bättre stöd än det jag fick. Han behöll lugnet också – ganska bra i alla fall!
Klippte han navelsträngen?
– Ja, men det tyckte han nog var lite läskigt.
Hur var första tiden som mamma sedan?
– Vi har haft det ganska enkelt tror jag men största omställningen för mig var sömnen. Jag har aldrig behövt sova särskilt mycket, jag kommer ur fas om jag sover 9-10 timmar, men nu visade sig bristen på sömn i en helt annan skepnad och jag fick migränanfall för första gången i mitt liv. Jag grät och bröt ihop för det gjorde så extremt ont i huvudet, jag trodde att det skulle sprängas. Och samtidigt ska man amma ett barn då.
– Jag drack extrema mängder vatten, svepte säkert en liter varje gång jag ammade, och jag behövde vätska hela tiden. Det var kanske de gångerna som jag inte fick i mig så mycket vätska som jag fick huvudvärk. De tre första veckorna var tuffast men sedan började kroppen ställa in sig på att bli väckt 3-4 gånger per natt.
Vad var bäst under den tiden?
– När vi kom hem från BB och ställde Wilda i hallen, det var en målbild vi hade. Jocke gick omkring med henne i famnen och visade henne runt, men hon blundade så hon såg ingenting, fnissar Caroline.
– Sedan la vi henne i hennes babynest i köket och då rullade ”Bonde söker fru – vad hände sen” på tv:n, så när Jocke skulle ta en bild på Wilda var det han och jag på kärleksbänken i bakgrunden. Det var så komiskt!
”Det dröjde en tid innan familjen fick komma, vi höll oss i vår lilla bubbla”
Som många andra förstagångsföräldrar gjorde paret allt tillsammans i början.
– Vi bytte blöja ihop, badade henne ihop, allt. Jocke var hemma med oss hela dagarna i början och då stängde vi av allt annat. Det dröjde en tid innan familjen fick komma, vi höll oss i vår lilla bubbla.
Och nu fick Caroline äntligen äta den där ost- och charkbrickan som hon suktat efter också.
– Jag tjuvåt faktiskt det någon gång ibland under graviditeten, men just chark, ost och ett glas vin hade jag saknat. Jocke är alltid duktig på att hälla upp mycket vin i våra glas, men jag tror att jag tog en sipp av det där första glaset och kände bara ”nä, det var inte gott”, så då tog jag fram saft istället!
Hur är mammalivet på landet?
– Jag promenerar mycket, en dag kan handla om en promenad. Jocke jobbar ju på gårdarna häromkring (hos sina föräldrar reds anm) så vi brukar hälsa på honom och sedan äta lunch ihop hela familjen borta på gården där han jobbar. Så dagens happening brukar vara att vi går över till farmor och farfar och käkar lunch.
”Wilda är en del av våra liv nu, så det är ingenting vi vill ha semester ifrån”
Hur har relationen mellan dig och Jocke förändrats sedan ni fick Wilda?
– Det där var en sådan grej som vi pratade om innan Wilda kom för vi ville inte att ett barn skulle förstöra relationen mellan oss. Det är klart att vi vid tillfälle kommer lämna bort henne och ta en dejtnight, men samtidigt längtar vi ju hem till henne när vi är ifrån henne. Wilda är en del av våra liv nu, så det är ingenting vi känner att vi vill ha semester ifrån.
– Sedan är vi generellt väldigt duktiga på att prata med varandra. Vi pratade innan om att det här kommer bli en omställning i vår relation och våra liv, det måste vi vara beredda på, och att den första tiden kommer vara tuff, men att vi måste hitta vår gnista i det här ändå. Det tycker jag att vi har gjort jättebra. Jag tror att kommunikation är A och O i ett förhållande. Så fort något har känts jobbigt har vi tagit upp det.
När jag i Veckans preggo frågade vad du absolut inte skulle ge upp trots att du blivit mamma svarade du ”Min hälsa och att få in min vardagsmotion”. Har du hållit det löftet till dig själv?
– Definitivt! Och det låter nästan lite fånigt, men jag mår så bra av att träna. Det är klart att om man ligger i soffan och käkar godis så ligger man hellre kvar än åker och tränar, men jag vet att jag får belöningen och blir mycket piggare efteråt.
Caroline har gjort såväl efterkontroll på mvc som kollat att magmusklerna gått ihop, så nu är hon igång och tränar igen.
– Nu kör jag faktiskt flera gånger i veckan, men väldigt enkelt och helt anpassat efter mig, och då är Wilda med.
”Wilda kommer få hänga med och ska inte hindra oss från att göra saker”
Hur har du förändrats sedan du blev mamma?
– Personlighetsmässigt inte alls, jag är nog samma knasiga tror jag. Däremot sätter man ju sig själv i andra hand, Wilda kommer först hela tiden. Om jag har varit iväg med henne till affären och hon blir ledsen i bilen hem kan jag få dåligt samvete över att jag tog med henne, stackars barn, ler Caroline men tillägger hur viktigt det är att livet inte ska begränsas av ett barn.
– Jag tycker att många säger att de inte kan göra en viss sak ”för då ska bebisen sova eller göra det”, och det känner Jocke och jag att vi får lösa. Wilda kommer få hänga med och ska inte hindra oss från att göra saker. Jag tror att föräldrar själva målar in sig i det där hörnet och begränsar sig. Det är klart att det inte är lika lätt att göra saker när man har barn men samtidigt tänker jag att hennes rutiner inte ska hindra oss.
I sommar planerar familjen att åka på bröllop i Italien, så begränsar sig gör de inte.
– Sedan ska vi till Kroatien i höst, men då blir det utan pappa för det är mitt i skörden, säger Caroline och kikar ned på Wilda som nu sover.
När vi rullar bort från gården en stund senare står Caroline återigen på trappan. Efter flera ombyten under fotograferingen är hon klädd i de prickiga byxorna och rosa tröjan igen. Det var nog ingen slump att just hennes brev fastnade hos Joacim, hon är verkligen självklar här.
Du kanske även vill läsa om dessa stjärnmamas:
Marit Bergman: Jag är särbo med Junis pappa
Penny Parnevik: Jag vill inte bli en mamma som tar fram en Ipad
Charlotte Perrelli: Jag blev gravid med Alvin efter 10 missfall
Text: Lisa Nylén
Foto: Hannah Hedin
Styling: Malin Rudén
Hår och makeup: Sarah Grundén
Kreativ redaktör: Vendela Zandén
Missa inga stjärnmama-intervjuer – gå in på mama.nu varje dag!
