Bonnie var helt oplanerad
Bonnie var helt oplanerad

Bonnie var helt oplanerad

– Hur allvarligt är en bullig liten mage egentligen? Bonnie är ju det bästa som hänt mig, hon är pusselbiten som jag inte visste att jag behövde, säger mamas nya mode­tipsare Cecilia Blankens, 30.

CECILIA BLANKENS

Ålder: 30.
Familj: Bonnie, 9 månader, och Per, 37, som jobbar på ett tv-produktionsbolag.
Bor: På Söder i Stockholm (men är uppvuxen i Mariestad).
Gör: Journalist, bloggare och radiopratare. Har tidigare varit redaktör för Expressens fredags­bilaga.
Aktuell: Modebloggar för mama.nu, är ­redaktör för en modesida i mama, och är programledare i ”Äntligen morgon” i Mix Megapol.
Klädkonto: Cirka 1 800 kronor per månad.
Tränar: Tar alla chanser till motion i vardagen: promenerar med vagnen, bär tunga matkassar, springer i trappor.

mama nr 9, 2009

– Iiiihhhhii, iiihhhiihhiii...
Bonnie, 9 månader, stapplar runt i en gåstol med armarna utsträckta som små vingar.
– Jag har hört att de skulle försena motoriken och vara allmänt jättefarliga, ­säger ­fashionistan Cecilia Blankens, 30, som är klädd i en benvit kort mjukisklänning från favoritmärket Bcbg Max Azria inköpt i USA.
– Men kolla – hon tycker ju att det är kul!

Vi sitter i en läckert nyrenoverad lägenhet – med bastu, bara en sån sak – på en solig bakgata på Södermalm.
Det är här Cecilia sitter uppkrupen i soffan och bloggar för mama.nu om allt från Monki-kavajer till små snigelmönstrade ­bodies för bebisar – och från och med det här numret modetipsar hon också i mama. 

Den mjuka rösten hörs också i ”Äntligen morgon” i Mix Megapol där Cecilia vickar för Gry Forssell och snicksnackar om högt och lågt med Anders Timell och Adam Alsing.
– Jag löser av Per vid lunch varje dag när jag kommer hem från radiojobbet, säger Cecilia och petar i sin trendiga lugg som hänger som en ridå framför ögonen. 

Ofta är Bonnie och hon bara hemma och leker. Ibland går de barnvagnpromenader med en kompis som har en liten bebis ”det är så kul att se när knoddarna socialiserar sig”.
Trendspanerskan ler åt sin spralliga dotter:
– Bonnie ammar inte, hon ville inte mer än i 4–5 månader. Sen la vi av. Men vi connectar fint. Vi har hängt på jobb, radioinspelningar, plåtningar och mingelfester ihop.
– Du vet, det har känts coolare än jag trodde att få barn. Man behöver inte ge upp allt. 

Men att Cecilia har fortsatt att jobba och modeblogga nu när hon har barn har väckt ont blod hos andra mammor. ”Missar du inte mycket av ditt barns liv när du bara tänker på ditt yttre?” är en kommentar hon ofta får på mejlen.

Hur känns det?

 


– Både taskigt och fördomsfullt. Jag tror inte att den ”som bara tänker på sitt yttre” har tid att heltidsjobba, blogga och ta hand om en liten bebis.

 

Men samtidigt, vill du inte bara ­kokonga med Bonnie och få släppa allt annat nu?
– Jo, men det gör jag ju när jag är ledig. Det ena behöver inte utesluta det andra. Och herregud, Bonnie är ju med sin pappa när jag jobbar! Jag skulle aldrig förvägra Per den tiden med henne.

De sågs på Melodifestivalen för två år sen.
– Per var ingen sån jag brukar falla för. Jag gillade ju Dregen-killar, för sjutton! De skulle vara korta och mörkhåriga och lika min pappa. Och Per var två meter lång och välklippt och lite svennig tyckte jag nog.
Men efter att Per ”oväntat hånglade upp” henne mot en vägg ett halvår senare blev Cecilia fast. Och det här är första gången hon vågar vila i kärleken.
– Jag har haft ett jäkla tempo förut, och varit en rastlös själ. Per har tillfört ett lugn i mitt liv. Och han har varit hård och krävt att jag ska ta det lugnare. Det är bra.
Men att leva i kärnfamilj är inget som Cecilia tagit för givet. Tvärtom, fashionistan har utgått från att det inte skulle gå.
– Jag har haft många och långa ­relationer men jag har alltid lämnat mina killar, även om de varit bra. Ibland har jag betett mig som ett as och varit otrogen. Jag har försökt göra mig osårbar. Min värsta skräck var att själv bli dumpad. 

Den där rädslan kan ha att göra med föräldrarnas skilsmässa, tror hon.
– Jag var sju år och tyckte att det var fruktansvärt när de skildes. Jag hade sån separationsångest när min trygga tillvaro bröts upp och pappa försvann. Han tog nog skilsmässan hårt och flydde lite genom att ta ett jobb utomlands. Min äldre syster följde med honom. 

Rösten sänks, den hörs knappt:  
– Mamma hade precis träffat en ny man, var nykär och allt det där blev så klart väldigt känsligt för mig. Jag minns att jag följde efter dem och låg och smög i buskarna när de var ute på kvällspromenad, för att ha koll. Jag var livrädd att hon också skulle försvinna. 

Den nye mannen i mammans liv råkade vara pappa till Elin Kling. En annan känd modebloggerska. Varannan vecka bodde Elin och Cecilia i varsitt rum under samma tak.
– Jag är jätteglad att Elin och hennes syster kom in i mitt liv. Vi har haft mycket roligt ihop. Och bråkat, det gör man ju som syskon.

I tonårens Mariestad var Cecilia och Elin de snygga, vilda och moppeåkande tjejerna som diskuterade stilar hemma, ”vad har en punkare egentligen på sig” till exempel. 

Elin har blivit en stor mode­profil medan du väntat barn. Avundsjuk?
– Elin är makalöst begåvad och jag tror att vi bara är genuint stolta över varandra. Men det är klart… en gång var jag fruktansvärt avundsjuk. Det var jag faktiskt. 

Aha.  
– Alltså, jag hade precis fått veta att jag var gravid och satt hormonstinn i bilen utanför Pers mormors hus i Årsta och läste på Elins blogg att hon just varit på den ballaste festen i New York med den och den och den och hon var så smal och snygg och lång på bilderna. Jag kände mig så plufsig och tänkte ”åh, mitt liv är helt borta, ska jag vara gravid nu och sen ha en unge hela livet!”. Jag stortjöt.
– Ja du vet, det var under den där första tiden innan man tagit till sig allt det härliga med att vara gravid.

Det är ju inte bara härligt.
– Jo, men jag mådde jättebra hela tiden.  

Var det planerat?
– Nej, herregud! Absolut inte, vi hade ju bara känt varandra i sju månader och jag hade tänkt vänta några år. När jag fick se gravtestet tyckte jag att det var... helt sjukt! Jag hade ju slarvat med skydd förut utan att något hänt så jag var ENORMT chockad – och arg på Per.

Vadå, på Per?

– Ja, precis! Kunde han inte ha manövrerat lite bättre, haha... 

Per är sju år äldre än Cecilia och var mer redo. Han blev jätteglad. Men klok som han var åkte han iväg på jobbresa till USA och sa att hon fick känna efter vad hon ville. 

 


– Sen satt jag där ensam på ett kafé och la handen på min mage… och jag bara kände ”nej, nej, jag vill inte göra abort”. 

 

 


Varför var du tveksam till barn?

 


– Det var ju för karriärens skull. Jag var rädd att missa något. 

 


Cecilia pussar på sin lilla dotters fjuniga ­huvud, och Bonnie – som alltid vill vara med där det händer – sover tungt en stund. 

 


– Men nu när hon är här, är hon ju det bästa som hänt mig! Per och jag pratade om det häromkvällen, att hon ju känns som den där pusselbiten vi inte visste att vi behövde... och att vi saknade. 

 

 

 

Händer det att ni bråkar?
– Vi tjatbråkar ofta om tider. Jag måste inse att han inte kan vara hemma klockan fem varje kväll men det är svårt för mig.

Måste inse, hur menar du?

– Per har ett krävande jobb och kan inte alltid att sluta tidigt. Jag fattar ju det, förut har jag också jobbat sena kvällar, gett allt och blivit störd på kollegor som går vid fem. Men nu är det annorlunda, nu är ju jag den som är här hemma och väntar.

Hur löser ni det?
– Jag försöker se allt i ett längre perspektiv. Det kanske inte kan vara millimeterrättvisa varje dag men om man tittar på rättvisan över ett år då kanske det ser annorlunda ut. Per var till exempel pappaledig i maj och juni och ska vara det under delar av hösten också.
– Jämställdhet är jätteviktigt för mig. Därför stör jag mig på kvinnor som tycker att det är ett tecken på moderskärlek att försaka sig själva och sina egna intressen. Kolla på mig! Ibland kanske jag inte vill sitta och gulla med Bonnie. Jag kanske vill jobba eller prata i telefon med mina kompisar. Jag vill inte behöva skämmas för det. 

Mammor kan vara hårda mot mammor.
– Ja extremt skuldbeläggande! Och jag kämpar för att inte drabbas av det där dåliga mammasamvetet. Det kan så lätt smyga sig på även om jag vet att jag har rätt att jobba och att gå ut och dricka vin ibland. Jag vet att jag är en bra mamma ändå, jag menar Bonnie mår bra. Alla är nöjda och glada.
– Men numera försöker jag gå på magkänslan när gäller Bonnie – och ja, allt i livet. För ­ärligt, hur många gånger har den haft fel?

Varför tror du att du blir kritiserad?
– Många är inte nöjda med sina liv, jobbet kanske inte är så kul, mannen lämnar en del att önska och så. Istället ger de sig DEN på att bli världens bästa som mamma. De blir mamma-mammor, som hela tiden måste förklara för alla oss andra att de älskar sina barn. Vem gör inte det? Varför måste de berätta om det? Jag förstår inte det. 

Du visar din tvättbrädemage i mode­jobbet i tidningen, det är ju inte alla mammor som har en sån...
– Jo, men det beror på i vilken vinkel man ser mig. Om inte jag passar mig kan magen sticka rakt ut. På de där modebilderna spände jag ju in magen, det är klart att jag har en putmage nu om jag slappnar av. 

Saknar du barlivet?
– I fredags var jag på nattklubb, det var första gången sen Bonnie kom. Vi var på Collage, ­­­­F 12, Rose – ja, det var en jäkla all nighter. Vi flamsade och fnittrade. 

Men du gillar fredagsmys.
– O ja. Förut tänkte jag att folk som hyllade det där bara bluffade. Men det var då. Nu är jag fredagsmysens mästare.

Varför är din blogg så poppis, tror du?

– Tja, jag gillar sånt som de flesta gillar – är lite lagom vanlig – och går alltid på min magkänsla. Många tjejer får en klädmässig identitetskris när när de får barn. Du vet, ska jag som mamma ha den här korta kjolen? Mitt budskap är att man ska leka med mode, köra på – och testa. Så gör jag. Ibland ser jag helknäpp ut, ibland blir det jättebra. 

Du är grym på budgetkap.
– Ja, jag hittar ofta billiga saker, sånt folk har råd med men som ändå är bra. Jag har själv aldrig haft särskilt mycket pengar.

Modevärlden verkar lite sträng.    

– Den är väldigt ängslig, det är inte många leenden där – men jag har ju å andra sidan aldrig sett mig som en del av den. 

Inte?
– Nää… jag skriver ju bara om vad jag gillar. Ibland är det något trendigt, ibland är det bara roliga små saker som jag hittat. Mode ska vara kul. Fråga dig själv: Vad har jag som är snyggt? Håret? Eller fina ben kanske. Och så lyfter du fram det.
– Jag har till exempel inte jättetajta klänningar sen jag fick barn men vad gör det egentligen – hur allvarligt är en bullig liten mage? Jag väljer att fronta mina ben istället.
– Hippa tidningen-Bon-typer tycker garanterat att jag är modemässigt töntig. Men det gör inget. Jag har fått självförtroende av att bli mamma. Jag vet ju att jag har Bonnie, oavsett! Och Per, han är också viktig. 

Bonnie har vaknat till. Hon skrynklar ihop näsan som en kanin och frustar.

 


– Det är höjden av lycka när Per och jag sitter här i soffan med henne mittemellan oss. Jag tycker om att sätta på mig pyjamas redan klockan sju, sätta på tv:n och så fram med ­tacos! Det är det bästa jag vet.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!