Alexandra Rapaport: ”Det var väldigt stressande att få barn sent”
Vi tar mama-tempen på Alexandra Rapaport, 47, som är aktuell med fjärde säsongen av ”Gåsmamman”. Vad ger hon barnen till frukost, vilket är hennes bästa mammahack och varför borde hon ha skaffat barn tidigare?
Hur såg din morgon ut?
– Jag var själv med barnen för maken är bortrest, så jag gick upp och bakade pinnbröd, som jag kallar det. Det är gjort på mjöl och vatten som jag steker i stekpannan. Jag vill att de äter, så då brukar jag försöka variera maten. Jättekonstigt att göra pinnbröd till frukost egentligen, men det gjorde jag i alla fall. Jag fick i väg båda barnen till skolan och sedan gick jag och la mig en halvtimme igen innan jag rusade upp för att ta mig till den här pressdagen.
Vilket är ditt bästa mamma-hack?
– Att få barnen att göra saker genom att belöna dem med en halvtimmes Ipad eller dator. ”Om ni duschar, städar era rum och borstar tänderna får ni en halvtimmes skärmtid.”
Alexandra Rapaport
Ålder: 47.
Familj: Maken Jocke, sonen Elmer, 12, och dottern Blanca, 8.
Bor: Kungsholmen.
Gör: Skådespelare och driver produktionsbolaget Bigster och är exekutiv producent.
Aktuell: I ”Gåsmamman” säsong 4.
Vad har du lärt dig från dina barn?
– Gud vad svårt. Nu ska man svara något stort och fantastiskt och klokt… Jag lär mig om klimatet och massa saker de gör i skolan – och om Tik Tok, jag har blivit uppdaterad på alla moderniteter där. Sedan har jag lärt mig att människor föds som individer. Jag trodde nog att barn var mer formbara men de kommer liksom färdiga på något sätt, som egna personligheter.
Tänker du snarare arv än miljö?
– Självklart är det miljö också för vi försöker påverka och lära dem att sätta gränser och lära sig att samverka med andra människor, men det blir ju filtrerat genom deras personligheter.
Vilket är det bästa rådet du fått från en annan mamma?
– Det som kommer upp i huvudet direkt är när jag hade såriga bröstvårtor när jag ammade Elmer och det kändes som att bröstvårtorna skulle gå av. Barnmorskorna uppmuntrade mig med ”smörj med bröstmjölk och salva” och det funkade ju inte, men då sa min syrra ”men köp en sådan här silikonpropp då”. Varför hade ingen sagt det på sjukhuset?! Det var en lifesaver. Jag upplevde det som ett sådant svek att barnmorskorna bara tyckte att allt skulle vara så naturligt, men det gjorde ont och jag kunde inte mata mitt barn, jag gick ju sönder.
Vilken barnbok läser du helst?
– Just nu läser vi ”Godnattsagor för rebelltjejer” men annars har ju ”Bajsboken” funkat länge. Och även Christine Meltzers ”Om stora vore små”, den är jätterolig.
Vilken är hemmets bästa pryl?
– Det är ingen pryl, men att barnen har fått egna rum sedan vi flyttade i våras. Nu är de inte överallt utan går upp och pysslar och håller på i sina rum. Vi får plötsligt lite space. De delade rum förut och det funkade jättebra, de har aldrig tjatat om egna rum, men sedan de fick det har jag plötsligt två timmar när de håller på med sitt och jag kan gå runt och skrota. Det är en rikemanspryl att ha egna rum till barnen, men det har vi lyckats med nu.
Vilken är vanligaste middagsrätten hemma?
– Det är tacos, fast lite olika varianter. Ibland gör vi finvarianter som vi kallar det och då gör vi hemmagjord guacamole och chipotlemajo. Vi försöker växla upp det lite. Vi äter sällan kött numera när vi äter tacos utan gör med fisk eller vegetariskt.
Vad gör du när du får två timmar ensam?
– Då går jag och plockar, städar, pysslar, puffar kuddar, kanske köper snittblommor och pysslar med i vaserna. Jag fluffar och fiffar i mitt hem så att det ser fint och fräscht ut. Det tycker jag om.
Vad läser du när du sitter på toaletten?
– Då kollar jag väl min telefon. Kollar flödet.
Vem bestämmer hemma?
– När det kommer till barnuppfostran är det min man och när det kommer till hemmet är det jag. Om de är för högljudda eller lyssnar dåligt så kan han säga ifrån men om det är stökigt eller de kastar skor och kladdar ner, det ser han inte, men där är jag framme och säger till.
Vad är det viktigaste du vill lära dina barn?
– Det ena är att de ska älska och acceptera sig själva och det andra är empati. Jag försöker samtala med dem om relationer och hur vi förhåller oss till andra människor. Om andra människor beter sig illa så försöker jag belysa det från olika håll så att det inte blir den här omedelbara fördömande reaktionen som man lätt får om man upplever sig illa behandlad. Man får göra det vid olika tillfällen med olika perspektiv och inte alltid göra det så stort.
Vad saknar du från tiden innan du fick barn?
– Ingenting. Ingenting… Jag fick barn sent, jag var så klar med den där egentiden. Jag skulle fylla 36 och det var nästan att vänta för länge, jag hade nog med mig själv och mitt ego och allt jag skulle fylla dagen med som bara handlade om mig. Det var väldigt stressande att vänta så länge, det var fruktansvärt. Jag var stressad att det inte skulle gå, ”tänk om det inte blir något nu, för att jag träffade Jocke så sent”.
– Jag känner inte att barnen tar någon tid eller något annat ifrån mig. De tar inget, de ger. Sedan kan det så klart vara skitjobbigt att ha barn, men jag saknar ingenting från innan. De är väldigt välkomna i mitt liv.
Och avslutningsvis, vad är det bästa med att vara mamma?
– Det är att jag har en familj, att vi lever ett familjeliv. För mig är det det bästa som finns. Jag har ett sammanhang, vi har ett sammanhang och har utvecklat en kultur i vår familj där vi skrattar mycket tillsammans och kramas mycket, där vi tycker om att hänga tillsammans. Jag har min plats på jorden.
