Sofia kraschade av sitt ojämställda äktenskap: ”Jag var on call dygnet runt”

Sofia, 40, hade ansvar för barn och hem 24/7, medan hennes man festade på krogen och surfade på mobilen. Till slut gick hon in i väggen – men kom ut på andra sidan.

Redan när Sofias dotter var nyfödd förklarade hennes dåvarande man att han behövde få fortsätta leva sitt liv som han gjort före barn – träffa kompisar, gå på krogen…

– Jag blev helt ställd. Jag var 31 och han 35, jag trodde att vi var färdiga med kroglivet. Jag ångrar att vi inte pratade om det innan vi fick barn, jag tog alldeles för mycket för givet.

Men ribban var satt, och Sofia förstod snart att hon förutsattes ta ansvaret för dottern mer eller mindre ensam.

– Jag var on call dygnet runt, medan han ofta låg på sängen och kollade mobilen. Om jag skulle duscha fick jag be honom att hålla ett öga på vår dotter, och när jag kom tillbaka lämnade han över efter sin ”barnvaktning”. Det var en enorm mental stress att aldrig kunna koppla av, koppla bort.

jamstallt-forhallande-mamma-barn-man-titta-tv

Medan Sofia slet med såväl jobb som barn tog mannen igen sig framför tv:n.

Sofia tog alla tidiga morgnar, alla nattningar och alla vaknätter. Dottern växte, och när hon var 3 år hade inget förändrats. När Sofia tog upp situationen med sin man fick hon inget gehör, i stället avfärdade han henne med att hon hade all möjlighet att också vila.

– Han menade att om vår dotter gjorde sig illa eller något annat hände så skulle vi ju höra det, men för mig funkar det inte så. Med ett litet barn måste man vara närvarande. Då svarade han: ”Jamen, då är det ju ditt val.” Han menade alltså att jag själv valde att aldrig få vila.

”Han kunde också ifrågasätta mina beslut om uppfostran inför vår dotter”

Och ”barnjouren” var inte det enda Sofia fick sköta på egen hand.

– Jag fattade alla beslut i vår vardag, bokade semestern, fyllde i lappar till förskolan, styrde upp födelsedagskalas och skötte hela uppfostran. Han hade åsikter om hur saker skulle göras, men det var jag som var ”operativ chef”.

– Han kunde också ifrågasätta mina beslut om uppfostran inför vår dotter.

De hade helt enkelt helt olika prioriteringar.

– Han tyckte att jag var tråkig som ville vara hemma med barnet hela tiden, men jag orkade inte vara ute och festa till klockan två när jag visste att det var jag som skulle få stiga upp klockan sex sedan. Han skulle ju vara bakis.

Till slut orkade inte Sofia längre.

– Jag kraschade helt. Det var julhelgen när vår dotter var 6. Vi var hos hans familj hela helgen och jag kände det som att jag var helt ensam med mitt barn, medan han ägnade sig åt sin släkt.

jamstallt-forhallande-mamma-barn-brygga

Sofia gick ut och satte sig på en brygga i snön.

– Där och då tog jag beslutet att lämna honom. För min egen skull, men främst för mitt barns skull. Det var en sådan befrielse. Jag insåg att jag skulle få det bättre ensam med henne – det var ju ändå jag som skötte allt, och då skulle jag få göra det i fred, utan att bli ifrågasatt hela tiden. Det var ett lugn som uppstod.

Min nya man har också öronen mot barnen hela tiden”

I dag är Sofias dotter 8, och hennes föräldrar har gemensam vårdnad.

– Faktum är att min exman har steppat upp och är mycket mer intresserad av att vara pappa, säger Sofia, som nu lever i ett nytt förhållande. Ett förhållande där hon och hennes man, som själv har tre barn, delar på ansvaret.

– Den största skillnaden är att han också har öronen mot barnen hela tiden. Han har koll på att det finns mjölk hemma och när barnen ska köras till träningar. Vi delar på allt och jag behöver inte säga ”Kan du ta barnen?”

Och den här gången fanns det en plan från start.

– När vi nyss träffats diskuterade vi våra erfarenheter som föräldrar och berättade om vårt bagage från tidigare relationer. Vi var väldigt överens om att det är viktigt att båda är närvarande i barnens liv, och att inte ifrågasätta varandra inför barnen. Det gör det lättare att outtalat stötta varandra i vardagen.

jamstallt-forhallande-mamma-barn-halla-handen

Nu har Sofia gått vidare och lever i ett jämställt förhållande med en ny man.


Så får du en mer jämställd relation efter barn

Sofia är långt ifrån ensam och i stor utsträckning är det fortfarande kvinnan som tar hand om hemmet och barnen – samtidigt som hon fixar karriären. Sverige stoltserar ofta med att vara ett av världens mest jämställda länder, men trots det är kvinnorna fortfarande familjens projektledare och männen tar inte ut mer än 25 procent av föräldraledigheten.

Rebecka Edgren Aldéns och Tinni Ernsjöö Rappes är författarna bakom boken ”Skriet från kärnfamiljen” som belyser könsnormerna och de snedfördelningar som uppstår i en relation när barn kommer in i bilden.

mama har valt ut några av författarnas tips på hur du kan öka jämställdheten mellan dig och din partner (framför allt om du lever i en heterosexuell relation).

1. Dela på föräldraledigheten

Kvinnomaktutredningen visar att så som ni fördelar arbetet och ansvaret för hem och barn under föräldraledigheten, så förblir det. Därför är ett av de viktigaste jämställdhetstipsen att dela föräldraledigheten rätt av. Var hemma lika länge. Och undvik ett upplägg där pappan är hemma en till två dagar i veckan, för då blir han en lekpappa som får softa med barnet. Nej, se till att ni båda får se allt som behöver göras till vardags. Och att ni båda får uppleva någon årstidsväxling – och därmed inse att nya vantar behöver införskaffas.

2. Bjussa på lite oreda

Bekämpa hemmafruidealet genom att bjuda hem folk trots att ni inte har städat. Be inte om ursäkt för att det är stökigt. Säg istället: ”Idag har vi satsat på att umgås hela familjen”. Bjud på köpebullar och kakor på rulle. Bjussa på det! Var med och sänk kraven för oss alla.

3. Utnyttja din egentid 

Se till att båda får lika mycket egentid. Varför inte ta varsin fri kväll i veckan? Eller varannan vecka? Eller en i månaden? Bestäm tillsammans. Du måste inte utnyttja din fria tid just på en kväll, det funkar på morgnar eller helgeftermiddagar också.

4. Städdejta 

Bestäm städdejter, en viss dag, ett visst klockslag. Barnen kan också vara med. Bestäm också hur länge ni ska städa och så gör ni det exakt lika länge. Resultatet blir att ni då städar lika mycket. Dela sysslorna på ett sätt som känns bra. Är det någon uppgift som ingen vill göra, gör den varannan gång.

5. Dela på vabben 

Ta varannan gång. Och hamna aldrig i fällan att hans jobb är viktigare än ditt. Ditt liv och din karriär är precis lika viktiga. Dessutom gör du något bra på ett högre plan: Din man kanske har en massa kvinnliga kollegor som måste tävla mot honom på ojämlika villkor om han inte vabbar.

6. Konsumera mindre 

Lägg mindre tid och pengar på shopping och inredning så blir det mindre att underhålla. Hemmet är idag för många vad kroppen var på 80-talet och kläderna på 90-talet – ett statement som berättar vem du är. Men det behöver inte vara så. Tänk istället: ”Vi renoverar inte, vi investerar i vår familj”. Låt det bli ditt mantra och var stolt över ditt val!

7. Jobba deltid båda två

Att prioritera familjen genom att jobba mindre kan vara bra. Och visst finns det kvinnor som vill gå ned i tid. Men varför är det  i princip alltid kvinnorna som går ned till 75 procent och därmed förlorar pensionspoäng? Behöver ni gå ned i tid för att få ihop familjelivet, gör det båda två! Istället för att du ska jobba 80 procent är det bättre att ni båda arbetar 90. Eller så kan ni turas om att jobba deltid ett halvår i stöten.

8. Sluta sträva efter att vara perfekt  

Släpp önskan om att vara den perfekta föräldern. Det är en farlig förebild. Våga bjussa på dina dåliga sidor och lite lathet. Visa att du också har känslor och inte alltid orkar. Budskapet till barnen är att de också får vara mänskliga. De får också ha dåliga dagar, fel och brister.

Läs också: ”De här sakerna önskar vi att vår partner gjort när vi fick barn”