16 stadier vi alltid går igenom när det är dags för vab

Att vara hemma med sjukt barn kan vara mysigt – men stundtals också ganska utmanande. Här är 16 faser vi som vabbar går igenom. Känner du igen dig? (OBS! Listan bör läsas med viss distans.)

1. Du är mitt uppe i nattningen när det blir uppenbart: De rosiga kinderna, den svettiga pannan, de glansiga ögonen. Ett elakt virus har intagit ditt barn!

2. Förhandlingarna börjar omedelbart. Vem ska vabba den här gången? Du har flera viktiga möten imorgon, men din partner upplyser dig om att hen ju var hemma förra gången.

3. Du hör av dig till chefen och förklarar läget samtidigt som du hör dig själv lova att få lite gjort hemifrån ändå.

4. Fast du vet ju hur lätt det är att jobba samtidigt som du tar hand om ett sjukt, uttråkat och gnälligt barn.

5. Du tänker på alla som säger att det är ”så mysigt att vara hemma med sjuka barn”.

6. Och som om inte det vore nog kan du inte sluta oroa dig över vad dina kollegor tycker om ditt vabbande. De förstår väl att du inte ligger hemma och latar dig?

7. De har förmodligen ingen aning om vilken makalös energi ett barn med 39 graders feber kan ha. En del sjuka barn är genetiska under och trotsar alla naturlagar.

8. Tills de däckar av utmattning…

9. …och du faktiskt får några sekunders lugn och ro.

10. Åtminstone innan du inser att du nu har chansen att fixa den där tvätten, röja upp i köket och kolla jobbmejlen.

11. När barnet vaknat kommer du ihåg att det faktiskt finns fördelar med sjuka barn. De kan till exempel vara mer lättgosade…

12. Och när du ger dem glass, då är det ju bara naturligt att du också tar en.

13. Din partner kommer hem. Du klargör att imorgon är det hen som får vara hemma. Du tänker på allt du ligger efter med på jobbet.

14. Morgonen efter vaknar du med feber, snorig näsa och raspig hals. Du har dragit den ultimata nitlotten. Nu får du stanna hemma OCH ta hand om ditt tillfrisknande barn som är ännu piggare än igår – allt medan du själv mer och mer liknar något från Walking Dead.

Av: Anne Kohlemainen