Sigge Eklund: ”Jag har mycket ångest just nu”

Det är alla hjärtans dag, 14 februari 2014, och har precis slutat snöa. I just de här kvarteren i Stockholms innerstad känns det mer som att befinna sig i en lummig förort eller småstad än några hundra meter från Östra station där det myllrar av folk som stiger av och på bussar, tunnelbanan och Roslagsbanan.

”Självklart är jag feminist”

I en ljus och fräsch sekelskiftesfyra bor Sigge Eklund med sin fru Malin och deras tre barn. Sigge har kallats för ”spindeln i det svenska podcastnätet”, och har sitt finger med i flera av Sveriges största poddar: Filips och Fredriks, Thomas Mattssons och Jan Helins samt Marcus Dunbergs ”Experience” (ett slags internationell version av den svenska succépoden ”Värvet”). Tillsammans med Alex Schulman driver han också en av de absolut största poddarna, och varje vecka lyssnar hundratusentals svenskar på vad de två har att säga.

Det är många män som pratar.

– Jag hoppas att man glömmer bort att jag och Alex är män när man lyssnat i fem minuter. Jag tycker inte att vi tar avstamp i vår manlighet eller ens i någon papparoll, utan mer i en allmän föräldraroll. Det är allmänmänskliga tankar. Ordet manlighet är också förvirrande för mig, jag fick alltid höra att jag var feminin när jag var yngre.

Är du feminist?

– Självklart, men det är svårt att prata om feminism i dag om det ska få effekt. Det är så laddat, vissa slutar lyssna bara de hör ordet. Därför tvingas vi vara lite listiga i podcasten, det är mer effektivt. Ungefär som att man ger barn medicin med hallonkräm.

”Malin är ett mysterium”

Sigge sätter sig i den stora ljusa soffan i familjens vardagsrum. Här har Sigge och Malin tillbringat många tv-kvällar efter att barnen somnat. De träffades på en middag och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

– Redan efter några minuter så fascinerade Malin mig. Det var något i hennes röst och ögon som kändes så bekant men ändå exotiskt. Jag är fortfarande inte klok på vad det är hon gör med mig. Hon är ett mysterium samtidigt som hon gör mig trygg, vilket är en lyckad kombination.

Det blev en intensiv start, paret förlovade sig inom 48 timmar.

– Jag hade börjat gå i terapi för att jag trodde att det var något fel på mig eftersom jag inte kunde vara kär mer än tre månader. Nu i efterhand tänker jag att jag nog bara inte hade träffat rätt. Det är ju bara en på miljonen som man passar med, man måste ha en jävla tur.

Även med barnen gick det snabbt. Efter det där himlastormande första mötet tog det tre månader innan Malin var gravid.

Planerat?

– Ja. Tre månader var en evighet för oss, vi var vakna dygnet runt. Redan efter ett dygn visste jag att vi skulle vara ihop hela livet.

Delar modeintresset med dottern

Sedan rullade det på. Först kom sonen Viggo, nu 11, och därefter kom brorsan Truls, nu 9. För tre år sedan kom trean, dottern Belle.

– Jag hade haft killar i så många år och var så otroligt trött på Spiderman-tryck och svettiga bandykroppar. Att vara nära en flicka är magiskt. Det är någonting annorlunda än att ha en son. Det kanske bara är hon, men Belle är väldigt speciell i att hon går och byter om var femte minut. Hon kombinerar kläder och speglar sig. Jag är själv väldigt modeintresserad, det är vackert att se henne vara så engagerad i vad hon har på sig.

Var det större skillnad att gå från två till tre barn än ett till två?

– Just nu har jag mycket ångest. Belle är i en väldigt krävande ålder samtidigt som pojkarna börjar bli riktigt stora. En elvaåring som sitter i en fåtölj och är bekymrad efter skoldagen och som inte vill berätta varför är mer ångestframkallande än en treåring som välter ut ett glas mjölk. Jag minns perioder för några år sedan, när vi bara hade två barn, jag var en mycket bättre pappa då, det fanns tid och utrymme att se barnen. Nu blir det mer att försöka överleva varje dag. Det är som om tre olika personer attackerar en samtidigt med tre olika vapen. En går till angrepp med kniv samtidigt som en annan sparkar och en tredje skjuter mot en med pistol.

– Det är ingen slump att min bok som släpps nu handlar om föräldrar som inte hinner se sitt barn, och den katastrof som det leder till.

Skrev bok om pappa Klas

Boken, ”In i labyrinten”, kommer av Sigges fascination för den uppmärksammade händelse då en liten engelsk flicka, Madeleine McCann, försvann från en semesterort i Portugal 2007.

– Jag var besatt av hur folk reagerade. Efter Portugal och England var Sverige det land som skrev mest om Madeleine. Jag började fundera på om det har att göra med att vi har öppna sår, där vi inte riktigt kommit till klarhet: Palmemordet, Estonia och tsunamin. Man får ju rysningar över hela kroppen när man fantiserar. Hur skulle det kännas om mitt barn försvann? Det är så fruktansvärt. Att inte veta var barnet är och vad det är med om just nu.

Sigge beskriver det som oerhört lyxigt att få lägga ner år för att gå till botten med saker som tynger honom. Tidigare har han skrivit en uppmärksammad bok om sin barndom, där hans pappa Klas (tidigare talskrivare åt Olof Palme och före detta chefsekonom på SEB med flera böcker i bagaget) inte direkt beskrivs som någon drömpappa.

Kunde du lämna det sen?

– Man kan ju aldrig lämna sin barndom bakom sig, men jag kan verkligen prata om livet före och efter boken.

Har du varit rädd att bli som din pappa?

– Vi är så olika personer. I grunden är jag extremt intresserad av mina barn, medan Klas var nästan tvärtom – jag ville veta vad han hade gjort på dagarna.

Lillebror Fredrik är kändismäklare

Du kallar din pappa för Klas.

– Ja, jag har funderat mycket på varför det var så. Jag kan se i min dagbok när det händer, när jag är tio år. Hur jag går över från att säga mamma och pappa till Jannike och Klas.

Hur är han som farfar?

– Jättebra, jag har omvärderat honom ganska mycket. Säga vad man vill om att han jobbade mycket och var självupptagen, samtidigt gav han ju oss idén om att allt var möjligt om man bara jobbade för det. Ingenting har ju någonsin bromsat mig och min bror. Min brorsa har ju till och med gjort porrfilmer.

Sigges bror, Fredrik, är tre år yngre än Sigge. Han har sedan länge slutat spela in porrfilm (porreran har han skrivit en bok om, ”Bananflugornas herre”, som sig bör i familjen Eklund) och är nu en av New Yorks mest eftertraktade, och välbetalda, mäklare samt medverkar i populära reality tv-showen ”Million dollar listing”.

Hur ofta hörs du och Fredrik?

– Vi hörs via mejl varje dag, och ses ganska ofta fast han bor i New York. Han bjuder oss på resor, vi reser över hela världen med honom.

”Lika barn leka bäst”

Kommer dina barn att få reda på att deras farbror gjort porrfilm?

– Jag tycker inte att det är någon större grej. Jag tänker att barnen inte heller kommer att tycka att det är en stor grej. De har firat 4th of July med 500 transor, de har sett så mycket och är svårchockade.

Pratar ni mycket om sex hemma?

– Det kommer ganska naturligt med barnen eftersom de ser saker på tv, det finns ingen anledning att ta det stora snacket. Men det är klart att man som förälder undrar hur nätet kommer att påverka dem. Min första kontakt med sex var en skrynklig tidning under en gran medan deras första kontakt kommer att vara inzoomat väldigt hårt analsex. Hur många filter man än skulle installera på deras surfplattor kommer de vid en väldigt tidig ålder att se brutalt kvinnoförnedrande porr.

Vad har du för uppfostringsfilosofi?

– Eftersom intensiteten i ett hem med tre barn är så hög måste man gå mer på känsla, det finns ingen tid att tänka efter om man ska vara curlingförälder eller inte.

Är du och Malin överens om uppfostran?

– Ja, jag tror verkligen på att lika barn leka bäst. Hitta någon som är lik dig själv, som har samma värderingar och liknande uppväxt.

Lever ni i ett jämställt förhållande?

– Ja, det tror jag. Inte för att jag är en bra människa utan för att min fru aldrig skulle tolerera någonting annat. Men ibland kan det nästan bli parodiskt. På helgen går jag upp och tar halv sju till halv nio, sen tar min fru halv nio till halv elva medan jag får sova. Att man kvällen innan måste diskutera vems jobb som är viktigast för att ta reda på vem som ska vara hemma när ens barn är sjukt, det är ovärdigt.

Blir inga fler barn

Delar ni lika på såna saker?

– Vi delar lika. Men om hon hade sagt att hon tar vabbdagarna så hade jag antagligen nästan aldrig varit hemma när de varit sjuka.

Vill ni ha fler barn?

– Nej, jag tycker att det är en bra balans nu. Att bara ha två barn var ingen bra dynamik, två söner i nästan samma ålder. Det blev väldigt mycket bråk om samma leksaker. För oss funkade det väldigt bra att bryta den laddningen genom att skaffa ett tredje barn.

Det är alla hjärtans dag i dag, ska ni göra någonting speciellt?

– Nej, men i morgon har vi barnvakt och ska bo på hotell. Förra gången vi bodde på hotell somnade vi en kvart efter att vi lagt oss i hotellsängen och vaknade av att en städare knackade på fem i tolv dagen efter. Så vi hade bara en kvarts vakentid i det här hotellrummet som kostade flera tusen kronor, det kändes ju lite bortslösat, säger Sigge och ler.

– Fast vi behövde ju sömnen.

Vad minns du från förlossningarna?

– Nästan lika starkt som minnena från förlossningarna är ju minnena av de där dagarna efteråt på BB, hur omvärlden utanför är så ointressant. Om man skulle höra på radio att ett tredje världskrig hade utbrutit så hade man inte brytt sig. Jag älskade att gå i korridorerna mitt i natten med min lilla bebis i den där plastvagnen. Nicka till någon annan pappa som också går med mjukisbyxor. En vanlig sketen ostmacka smakar som en trestjärnig restaurang.

Vill ha lag för delad föräldraledighet

Inga komplikationer?

– Det var kejsarsnitt alla tre gångerna, jag är ganska engagerad i det där, att det ska finnas en möjlighet att välja snitt. Det är fortfarande en skam för många kvinnor att berätta hur skadade de blivit genom vaginala förlossningar. Det är det där klassiska, skulle det varit män som födde barn så hade alla erbjudits kejsarsnitt.

Var du föräldraledig med alla barnen?

– Ja, alla tre, ungefär halva tiden. Jag tycker att man bör bryta idén om att kvinnor är hemma genom att lagstifta om delad föräldraledighet, det kommer att påverka kvinnors situation på arbetsmarknaden. Men också för att man ska ha förståelse, man måste vara hemma för att förstå hur krävande det är.

Blir du någonsin riktigt arg på barnen?

– Det är det här med ljudnivån. Det knäcker mig verkligen, skriken… Ungefär en gång om året känner jag att det är läskigt för att jag inte kan kontrollera mig själv, i de stunderna förstår jag nästan folk som slår sina barn. En gång tog jag en stekpanna och slog sönder en av sönernas knallpulverpistol, jag slog och slog det hårdaste jag kunde, så den gick i tusen bitar. Då tänker man att man ska få respekt men när jag vände mig om så stod hela familjen och tittade på mig och hade förlorat all respekt för mig, jag var ju bara en hysterisk trasig människa.

Artikeln har tidigare varit publicerad i mama nr 5, 2014.