Separera med barn? Så kan ni dela upp dagarna

Linda håller på att separera från sin sons pappa och oroar sig över hur de ska dela upp vårdnaden. Psykolog Anna Sylvén Björnör ger tips på hur de gör separationen så smidig som möjligt för alla inblandade.

Linda, 27: ”Hur ska jag klara att bara ha min son halva tiden?”

Hej mama-psykologen!
Jag står inför mitt livs största utmaning. Min sambo och jag har beslutat oss för att separera. De senaste åren har vi tappat bort varandra helt. Det känns rätt att dela på oss, men nu är jag helt förkrossad över att missa en del av min 2-åriga sons uppväxt. Han har alltid varit mammas lilla pojke. Vi sover med varandra varje natt och han tyr sig allra mest till mig. Min (snart ex-) sambo är väldigt bestämd med att han vill ha gemensam vårdnad.
Men hur ska jag klara av att vara utan min son halva tiden?
Hur kan man någonsin känna acceptans inför det?
Har läst att så små barn inte ska vara borta från mamman en hel vecka, stämmer det?
Till saken hör att sonens pappa redan har börjat umgås med en kvinnlig kollega, jag tror att de är tillsammans och kommer bli ett officiellt par så fort flytten är klar. Jag står inte ut med tanken på att min son kanske måste ha henne som en bonusmamma i framtiden.
Hur ska jag ta mig igenom det här?
/Linda, 27

”En hel vecka är lång tid för en 2-åring att vara ifrån sina föräldrar,” säger psykologen. (Personerna på bilden har inget med texten att göra.) Foto: Unsplash

mama-psykologen svarar: ”En stegvis övergång är att föredra”

Hej Linda.
Er lilla familj står inför en stor förändring och det är inte konstigt att du har många stora frågor. Det kan kännas rätt att skiljas från sin partner men så mycket svårare att skiljas från sitt barn. Och ni ska ju inte skiljas från ert barn utan från varandra. Det är helt naturligt att det känns både omöjligt och svårt för er allihop. 

Något som kan göra situationen mer uthärdlig är att ni vuxna noga tänker igenom hur ni vill berätta för er son och att ni tillsammans planerar tiden före, under och efter separationen. Ni separerar ju som par men inte som föräldrar. Det är av yttersta vikt att ni samarbetar bra kring ert barn och att ni gör upp en planering utifrån ert barns behov. 

Jag föreslår att ni vuxna sätter er ner och planerar hur ni ska dela upp tiden med er son mellan er. En stegvis övergång är ofta att föredra. Om er son är van vid att sova med dig kanske han kan fortsätta göra det i början? Och en hel vecka är lång tid för ett så litet barn att vara ifrån er båda, så det är vanligt att man delar upp tiden mellan sig med några dagar, till exempel två-tre dygn i taget. Om ni har svårt att komma överens om planeringen kan det vara till hjälp att träffa familjerätten i er kommun, där de har lång erfarenhet av dessa frågor. 

”Det är viktigt att ni samarbetar bra kring ert barn och att ni gör upp en planering utifrån hans behov”

Vad gäller din blivande ex-sambos nya relation kan det vara bra om han kan vänta lite med att introducera sin nya partner för ert barn, eftersom det är en stor omställning ändå för ett så litet barn med separationen. Det är viktigt att ni vuxna försöker göra ert yttersta för att tänka på er sons behov i den här situationen. Han behöver i mesta möjliga mån trygghet, förutsägbarhet och stabilitet för att klara av den stora omställning som en separation innebär.
Det är vanligt att det tar lång tid för barn att acceptera en separation, ibland tar det flera år. Ju bättre samarbete mellan de vuxna, desto lättare för barnet.
Stort lycka till!
/Anna Sylvén Björnör, leg psykolog.

Du kanske också vill läsa om Hannah Graaf som är ensamstående med fyra barn: ”Mina barn är väldigt bortskämda – vad gjorde jag för fel?”
Eller om tre kvinnor som berättar om sina skilsmässor: ”Vi blev bättre mammor efter separationen”