Sabina, 29: ”Jag lämnade min man när han försökte tvinga mig till abort”
När Sabina blev gravid med sitt andra barn var hennes man inte redo att bli pappa igen. Han försökte tvinga henne till abort vilket resulterade i att hon lämnade honom. Idag är de särbo och försöker hitta tillbaka till varandra igen.
När Sabina, 29, blev gravid med sin dotter Nora, nu 11 månader, blev lyckan kortvarig. Hennes man, som hon även har sonen Johannes, 3,5, med, ville inte alls ha ett till barn utan bad Sabina att göra abort.
– Jag var jätteledsen och kände att jag var tvungen att separera från honom. Det var inget val, utan något jag var tvungen att göra för att överleva då, berättar hon.
Maken pressade Sabina så länge det var möjligt, men hon varken ville eller kunde ta bort barnet. En separation blev enda utvägen, och i och med den kom skuldkänslorna inför sonen Johannes.
– Jag lämnade ju hans pappa, men jag såg det som att jag inte hade något val och det viktigaste är att man mår bra i sig själv. Jag var tvungen att välja mig själv framför en dålig relation där jag blev illa behandlad.
”Jag höll dörren öppen för honom hela vägen men han kom inte till förlossningen”
I och med uppbrottet skickade Sabina in skilsmässopappren och hon var övertygad om att separationen var definitiv. Trots det hoppades hon att de skulle hitta en lösning. Just som den sex månader långa betänketiden var på väg att löpa ut var det dags för förlossning. En upplevelse hon fick gå igenom utan pappan.
– Jag höll dörren öppen för honom hela vägen men han kom inte. En nära vän till mig, en fyrabarnsfar, var med som stöd istället.
Pappan träffade sin dotter när hon var två dagar gammal, men det var först efter tre månader som Sabina upplevde att han tog henne till sig.
– Det var då jag gav honom en andra chans och sedan dess kan man säga att vi har varit ett par, förklarar hon.
Eftersom de aldrig genomförde skilsmässan är de fortfarande gifta på papperet, men lever som särbo.
– Vi är ihop och går i familjerådgivning, vilket gör att jag har hopp om att vi ska hitta tillbaka till varandra. Vi är inte skilda men har krisat väldigt hårt.
”Tidigare gjorde jag det mesta, så det är bättre nu”
Johannes bor varannan vecka hos sina föräldrar medan Nora än så länge bor på heltid hos Sabina eftersom hon fortfarande ammar. Däremot är hon hos sin pappa och hälsar på. Sabina och maken bor sex kilometer ifrån varandra, och i nuläget passar upplägget med särboförhållande bra.
– Fördelarna är att vi tidigare hade svårt att komma överens om hur vi skulle ha det hemma. Nu får jag göra vad jag vill, men vi kan vara på besök hos varandra. Då får den som vi är hemma hos fixa middag och så. Det kan vara skönt eftersom det blir en tydligare arbetsfördelning och lättare att få det jämställt. Tidigare gjorde jag det mesta tror jag, så det är bättre nu.
En annan bra sak med att vara särbo och ha gemensam vårdnad är att Johannes har fått en bättre relation till sin pappa.
– Jag tror att när man bor isär får man en mer egen relation, det är inte ett ”vi” utan mamma eller pappa. Det blir tydligare för barnet och som förälder får man ta mer ansvar. Vi har båda blivit bättre föräldrar, tycker jag.
”Det här kanske är enda sättet för oss att vara tillsammans, att inte bo ihop”
Även om Sabina är nöjd med att vara särbo kan hon sakna att ha någon att dela vardagen med. Samtidigt är hon medveten om att förhållandet skulle kunna bli sämre igen om de flyttade ihop.
– Det är norm att bo ihop och vi måste strunta i det och få det att fungera för just oss. Det här kanske är enda sättet för oss att vara tillsammans, att inte bo ihop. Vissa stunder är jag övertygad om att det är så, samtidigt som jag är nyfiken på hur det skulle vara att leva tillsammans igen.
Största utmaningen med uppdelningen är att kunna lita på den andra föräldern. Sabinas man har betydligt mindre respekt för tider än hon, vilket ofta blir en stressfaktor.
– Han har ingen respekt för exempelvis tiderna på förskolan, och då känner jag dåligt samvete inför andra. Det stressar mig jättemycket. När det var luciafirande på förskolan skulle han komma med Johannes och jag var inställd på att han skulle vara sen, så då fick jag gå in och säga det till personalen och sedan djupandas för att inte stressa upp mig. För Johannes skull kan det ju vara viktigt att min man passar tider. Om min son lär sig att det inte är viktigt blir det jobbigare när han går i skolan.
”Försök att inte prata skit om varandra inför barnen”
Vilka är dina bästa tips till föräldrar som är på väg att separera?
– Man oroar sig över mycket praktiska saker som ekonomi och boende och det måste man nog tänka att det löser sig. Man ska be om hjälp, både genom terapi, vänner och föräldrar – alla som vill. Det visade sig att det fanns många fler runt mig som ville hjälpa och förstod och stöttade än jag trodde. Mitt tips är att ta den hjälpen, säger Sabina och tillägger:
– Man ska försöka att inte prata skit om varandra inför barnen. Jag tror inte att vi har lyckats fullt ut, men vi har behållit en viss respekt, även om det är klart att vi har bråkat ibland så att sonen har märkt det.
Alla namn i artikeln är fingerade.
Du kanske också vill läsa Fråga mama-psykologen: ”Hur påverkas barnen av att min man och jag bråkar?”
Eller om två småbarnsmammor med varsitt trauma – nu bor Linn och Anna ihop i Dubai
