Så klarar du skilsmässan – och så löser du varannan vecka-livet

Att gå igenom en skilsmässa är tufft för de flesta.

Foto: Istock

Att gå igenom en skilsmässa är tufft för de flesta.

Bråk, ständig irritation, iskall tystnad. Ska det vara så här? Om du just nu ligger i eller på gränsen till skilsmässa – läs vidare.

Ämnen i artikel:

Ibland blir det inte som man hade tänkt sig. Varken lovet som skulle vara härligt familjigt eller, om du ska vara ärlig, det senaste året har varit bra mellan dig och din partner. Den efterlängtade ledigheten när ni plötsligt möts utan det distraherande bruset av förskolehämtningar, vabbtjafs, vad-blir-det-till-middag, och står där ensamma med varandra i det kala rummet av iskall insikt att det inte var så här förhållandet skulle vara. Att det enda som återstår är – skilsmässa.

Så, hur gör man då, om man bestämmer sig för att gå hela vägen? När hemmet ska delas upp och svårast av allt: Barnen. Just därför skiljer man sig heller aldrig helt och hållet, eftersom barnen alltid kommer vara ett segt kitt mellan er och oavsett om du bara har lust att skrika ”ditt dumma skitarsle” till den andra, så kommer barnen alltid tycka att båda föräldrarna är lika viktiga. Och så är det ju. Isär måste funka. Men hur?

Ge förhållandet en chans

Ingegerd Gavelin är socionom, författare och föräldrarådgivare vid Klarahusets föräldramottagning som hon driver i Stockholm, och tycker för det första att man inte ska ha för bråttom.

– Jag tror det finns en mening med att ge förhållandet en rimlig chans att repa sig och gärna söka hjälp. När livet inte känns bra kan det vara lätt att ge äktenskapet skulden – men en skilsmässa är för allvarlig för att hastas igenom. Det säger jag efter att ha mött många människor som faktiskt ångrar sin separation.

Att hålla ihop ”för barnens skull” är däremot ingen vidare genomtänkt idé.

– Basen för barns liv är föräldrarnas liv och om den ena eller båda föräldrarna är olyckliga i sin relation är det inte alls en bra modell för barnen. Hur lär man sig att ha roligt tillsammans då, hur lär man sig konfliktlösning?

Ta i stället med öppna armar emot den professionella hjälp som står till buds närmast:

– Till exempel vid familjerådgivningen som finns i alla kommuner.

Där kan man få möjlighet att se på sin relation med andra ögon. Om man väljer att skiljas kan man avsluta relationen på ett bättre sätt och prata om hur man kan vara förälder tillsammans. Många fasar för hur man ska kläcka den svåra nyheten för barnen. Inga barn vill att deras föräldrar ska skilja sig.

– Om det är möjligt, sätt er ner tillsammans med barnen och berätta gemensamt, säger Ingegerd Gavelin.

– Fundera innan på hur ni vill förklara. Det behöver inte vara långrandigt, men en tydlig markering att det handlar om ert vuxenliv och att ni funderat mycket på det här. Till exempel att ni tycker så mycket olika att ni inte har det bra tillsammans längre. Men att ni båda fortfarande älskar era barn och aldrig kommer att skiljas från dem. Att ni båda kommer att fortsätta vara föräldrar, men inte bo tillsammans.

Läs också: Debatt med Cissi Wallin: Varför är skilsmässan alltid kvinnans fel? 

Barnens reaktioner kan skifta, det kan vara ilska, ledsenhet eller ”nu vill jag gå och leka”, säger Ingegerd Gavelin.

– Men fråga hur barnen tänker och framför allt, fortsätt att fråga det då och då. Men med varsamhet, så att barnet inte känner sig förhört. Barn vill veta och förstå, men om ingen pratar med dem kan de lätt missförstå eller skapa sina egna förklaringar utifrån fantasier. Kanske har barnet lyssnat på ett telefonsamtal där någon pratat om stress kring barn och familj, om svårigheter att komma överens om hur man ska göra med barnen. Då blir det lätt att ta på sig skulden.

När exet träffar en ny

Som förälder kan man försöka hjälpa barnet att berätta hur det känns.

– Gör det lugnt och utan att avbryta. Ta emot tankarna och frågorna och gå inte i försvar. Sedan kan du förklara att det inte är så, att skilsmässan handlar om de vuxna. Smutskasta aldrig den andra föräldern!

Detta kan kännas som ett delikat självbehärskningsuppdrag när det snällaste man kan komma på om barnens andra förälder är ”jävla loser!”. Eller om man blir lämnad för någon annan och symbolen för ens förstörda livsdröm dessutom ska få vara med ens barn när man inte själv får ha dem mer än halva tiden.

– När den ena föräldern hittar en ny känns separationen ofta mer definitiv och sorgen kan bli starkare, man kan känna sig ratad och förnedrad. Men den nya vuxna blir aldrig en ny förälder. Han eller hon kan bli en bra neutral vuxenvän, men ersätter aldrig en förälder i barnets hjärta. Det är en sorg och saknad när man inte kan vara närvarande i barnets liv på heltid. Men man behöver inte missa halva barnens liv – man kan vara mycket delaktig, även om man inte träffas varje dag, säger Ingegerd Gavelin.

Men hur ska man STÅ UT?

Det hjälper att uttrycka sin saknad och förtvivlan.

– Och gärna dela den med andra i samma situation, säger Ingegerd Gavelin.

– En del kommuner har grupper för separerade föräldrar som kan vara till stor hjälp. Om ens liv till väldigt stor del handlar om föräldraskapet kan krisen bli existentiell. Som att man förlorar en del av sig själv och meningen med tillvaron – då behöver man hjälp. Särskilt om separationen från den andra föräldern även är oönskad.

De flesta skilsmässor går trots allt bra, tröstar Ingegerd Gavelin, och är dessutom till hjälp för både vuxna och barn.

– För 50 år sedan skulle många fler ha skilt sig om det varit ekonomiskt och socialt möjligt. I dag kan det bli en utmaning. Tonårin­gar brukar säga: ”Skaffa dig ett liv!” och skilsmässan kan vara en förberedelse för livet utan dem. Barn mår bra av att vuxna inte bara lever för dem. Viktigast för alla inblandade är att inte fastna i bitterhet.

Så funkar varannan vecka:

Vara hos föräldrarna varannan vecka, eller bo mest på en plats – vad blir bäst för barnen? Så här svarar Ingegerd Gavelin:

Små barn mår inte bra av att byta boende, men inte heller av att vara borta länge från en förälder. Där får man söka speciella lösningar under några år. Äldre barn mår också bra av att ha sin riktiga bostad på samma ställe, men ändå vistas mycket hos den andra föräldern.

Hos några föräldrar jag mött har man bytt barnens boende varje år, men de har bott hos den andra föräldern på helger och lov. Många barn uppskattar att byta varje eller varannan vecka, ofta för att det då blir "jämnt" mellan föräldrarna och man slipper diskussioner. En del barn tar ansvar för den förälder som de upplever som ”mest synd om”. Det kan vara bra att inte byta på helgerna – annars blir varje helg präglad av uppbrott för barnet.

Tonåringar brukar tröttna och välja att bo mer hos den ena föräldern, ofta för att komma närmare kompisar och fritidsaktiviteter – då gäller det att inte känna sig avvisad och bli sur.

Av: Anna Björkman
Artikeln är från 2011 men uppdaterad 2020.

Du kanske också vill läsa: Fråga mama-psykologen: ”Hjälp! Jag har skaffat barn med en idiot”
Eller denna artikel från vår medlemssajt Vi föräldrar: Barnens pappa är bara en röst i telefonen – Jesper Juul coachar 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande!