"Jag trodde att han skulle döda mig"

Det började med passion. Snart var Ingela, 35, gravid. Men bakom Johans varma leende dolde sig en brutal man som misshandlade henne och isolerade henne från vänner och familj. Till slut flydde Ingela i panik för att rädda sin tremånaders bebis.

Ingela, 35, är påfallande vacker på det där sättet som gör att folk tittar till där vi sitter och dricker kaffe mitt i vimlet – ”oj, vem är det där?”. Hon är välformulerad, har nära till skratt och avbryter sig då och då för att via mobilen styra upp hämtningen av William, 6, på fritids, och lite senare av lillsyrran Alma, 2, på förskolan, samt där­emellan inlämning av bilen på lagning. – Det är tur att jag har mamma och pappa i närheten, de hjälper mig i vardagen.

 Ingela träffade Johan när han började jobba på den krog där hon serverade. Hon var 28, han ett par år yngre. – Han lyssnade och förstod mig. Vi började dejta, det var ljuvligt i början. Det kändes som att han öppnade mina ögon och fick mig att se saker på ett nytt sätt, att han satt inne med sanningen om allt.

 Efter några månaders kärleksrus åkte hon till Thailand med en kompis. Under tiden flyttade Johan in i hennes lägenhet.  – Vi chattade varje dag, skrev jättelånga mejl. Vi gifte oss direkt när jag kom hem.

 Vad tyckte dina kompisar och föräldrar om att allt gick så snabbt? – Min mamma var misstänksam. ”Det är något som inte stämmer med den här pojken”, sa hon till mig. Så han började undvika henne, han kände väl att hon såg igenom hans fasad. Min kompis Marie, som jag delade lägenhet med, tyckte också att han var konstig. Då blev hon och jag osams – jag tyckte hon var helt dum i huvudet. Så hon flyttade ut och vi sågs inte igen på flera år.

 Hade du själv någon känsla av att allt inte var som det skulle? – Inte först. Det var en så stark passion. Men det fanns några gånger... Jag var på en kompis födelsedagsfest, vi var bara tjejer, och Johan ringde oavbrutet för att kolla vad vi gjorde. Till slut stängde jag av mobilen. Då kom han dit, kallade mina kompisar för horor och släpade ut mig. Johan stod ute på gatan och vrålade, han stampade sönder min mobil, hotade mig. Vi grälade så våldsamt att en person som såg oss ringde polisen. 

 – De kom och plockade upp honom, han fick sova i en fyllecell. Jag sov hos en kompis och hon försökte övertala mig att göra slut med honom, men sedan kom han hem till henne, grät och bad om ursäkt. Han skyllde på sin uppväxt, jag tyckte synd om honom. Jag märkte att han var trasig, men jag tänkte att jag kunde laga honom. Genom att älska honom.

 Vad sa dina kompisar efter den kvällen? – De sa ungefär, ”Ingela tar ingen skit, hon fixar det här”. Det var så långt ifrån mig som person att jag skulle vara ihop med någon som betedde sig så där. De trodde på mig när jag sa att det en engångsföreteelse.  Så du ljög för att skydda honom? – Ja. Jag ville att mina vänner skulle gilla honom och se hur fantastisk han var.  Hur blev det när ni hade gift er? – Jag hade ingen brådska med barn, men Johan ville ha barn genast. Jag blev snabbt gravid, fick svår foglossning och blev sjukskriven. Då hade jag redan slutat jobba på krogen, Johan peppade mig att lämna det han kallade ”skitjobbet” och börja plugga i stället. Så jag var hemma mycket mer och träffade inte så mycket folk längre. 

 – I samma veva flyttade vi också, för Johan blev så svartsjuk när jag träffade folk jag kände på stan – om man jobbar länge på krogen känner man alla, det blir mycket kramar och kindpussar. Det klarade inte han av.

 Så plötsligt var det bara ni, i en ny stad. – Ja, och då började han antyda att jag hade en sjuk relation till mina föräldrar. Vi pratade nämligen i telefon varje dag. Det tydde på att de förgripit sig på mig som barn, tyckte han. Han ville inte heller att de skulle hälsa på, eller att jag skulle hälsa på dem. 

 – Sedan blev han besatt av hur många killar jag hade varit med, han kallade mig för hora och ville veta allt om mitt förflutna. Jag hade rest mycket och han brände upp mina bilder, varenda en. Sedan fick han mig att slänga mina 25 dagböcker. Jag hade skrivit dagbok sedan jag var sju år.  – Han slängde också alla mina kläder och smycken och köpte nya, så att jag skulle ”få lite klass” och inte se så billig ut. Han var besatt av vad andra tyckte om oss, han ville visa att vi hade pengar.  Hade ni det, då? – Nej! Johan kunde inte behålla ett jobb och hade ingen utbildning. Han pluggade på deltid och försörjde sig som cykelbud och servitör. Men han ville att jag skulle ha dräkt och pärlhalsband, han ville visa upp mig.

 Hur var resten av din graviditet? – Han blev störd över min vikt, jag gick upp 30 kilo. Jag hann inte tänka på bebisen i magen så mycket, jag tassade på tå för att inte irritera Johan. En dag packade han mina väskor och ställde allt jag ägde utanför dörren för att jag hade köpt fel mjölk. Mitt enda fokus var att få bebisen och göra Johan nöjd.  Misshandlade han dig under graviditeten? – Inte fysiskt. Men det hängde i luften.  Tänkte du på att lämna honom? – Nej, jag började tycka att han hade rätt. Att jag var ful, tjock och korkad. Såklart jag fattade att något var fel med honom vid det här laget, men jag hade brutit kontakten med en del vänner och visste inte hur jag skulle ta upp den igen. Jag kände mig ensam.

 Fanns det några vänner kvar som du fortfarande träffade? – Ja, en. Hon märkte hur skärrad och konstig jag var, men jag blånekade till problemen. Till och med senare när jag var full av blåmärken. Jag skämdes för mycket.

 När William föddes lugnade Johan ner sig – i ett par dagar. Sedan började han ta tid på Ingela när hon tog en promenad med bebisen, och krävde att få veta exakt vilken väg hon tog, vad hon gjorde och när hon skulle komma hem.  – När William var tre veckor gick jag ut för att träffa en kompis och var borta en halvtimme för länge. Johan stod och väntade i hallen och gav mig en örfil. Det var första gången han slog mig och det var så jävla skönt! För det var något konkret, jag hade börjat tro att jag var galen och inbillade mig saker. Nu började jag lita på magkänslan igen.  – Men efter den dagen blev allt bara värre. Johan slog mig om jag tittade på honom på fel sätt, om jag spillde något, om jag svarade ”fel” i telefonen. Jag hade inga egna pengar, inget kort. Han gav mig exakta summan för en latte och tog tid när jag gick och köpte den. 

 Paret flyttade tillbaka till stan och bodde en tid ihop med Johans pappa, som märkte vad som pågick men inte gjorde något för att hjälpa Ingela. – En gång satt han i rummet bredvid och hörde hur Johan slog mig gång på gång, bara pang, pang, pang – jag skrek allt vad jag orkade, bebisen skrek, det var kaos. Då knackade hans pappa på dörren och sa att vi måste dämpa oss, annars skulle grannarna ringa polisen. Sedan gick han ut och lämnade oss ensamma i två timmar. Än i dag, när jag tänker på hans pappa… Det gör mig rasande. 

 Märkte ingen annan vad som hände – grannar, vänner, myndigheter? – Han slog mig mest på kroppen där det inte syntes. Men han spräckte min läpp så ofta att den aldrig hann läka, jag sa till grannarna att jag hade herpes. Johan tog ofta strypgrepp, så jag hade alltid polotröja eller scarf. Och även om någon frågade så skulle jag aldrig ha erkänt att jag fick stryk.   Pratade du med någon på mvc eller bvc? – Johan var alltid med. Och det är självklart bra att pappan är med på mvc, men om man far illa i förhållandet kan du inte säga det när någon sitter bredvid och bevakar dig varje sekund av besöket.

 Men just ett mvc-besök när Ingela var höggravid skulle ge henne oväntad hjälp.  – Toan var det enda ställe dit Johan inte följde med, och där satt en lapp på väggen med numret till ett kriscentrum för kvinnor. Jag memorerade numret ifall jag skulle behöva det en dag.

 När William var åtta veckor läste Ingela i mama att barn tar mer illa vid sig om deras mamma blir slagen än om de själva blir det.  – Då kände jag att jag måste göra något, jag kunde inte låta William växa upp i den miljön. När han var tre månader berättade jag för två vänner och bad dem att inte säga något. De blev livrädda, men jag kände att det inte var rätt tid, inte än. – Johan blev bara värre. Han kunde slå mig 20, 30, 40, 50 gånger, han dunkade mitt huvud i väggen tills jag svimmade, han fick fruktansvärda utbrott varje dag. Efter ett av dem gick jag ut med William i vagnen och träffade en kompis på gatan. Hon såg att jag var illa tilltygad. Men jag sa att jag hade kört omkull med cykeln, jag insisterade.

 Vad fick dig att till slut lämna honom? – Jag blev rädd att han skulle döda mig. Vad skulle hända med William då? En dag fick jag min chans. Johan skjutsade mig och William till mamma och pappa, han stod inte ut med mig längre sa han. Då ringde jag det där numret. Jag skakade i hela kroppen.  – Under tiden jag pratade med kriscentrum ringde Johan oavbrutet. Till slut smög jag ut via källardörren medan han stod och vrålade genom brevlådan. Mamma och pappa skjutsade mig till kriscentrum, Johan förföljde oss i bilen men de lyckades skaka av sig honom.

 Hur blev du bemött på kriscentrat? – De erbjöd mig en lägenhet samma dag. ”Men tänk om det kommer någon som verkligen behöver den”, sa jag. ”Men Ingela, du är den kvinnan”, sa de. Jag kunde fortfarande inte ta in vad som hade hänt mig. 

 Ingela och William flyttade in samma kväll. Johan fortsatte att spionera på hennes föräldrar och hittade snart jourlägenheten. En kväll kom han dit för att prata.  – Han var förtvivlad, han bad om förlåtelse, han grät för att han saknade William. Personalen på kvinnojouren stod och höll koll på oss i fönstren, bakom gardinerna. Plötsligt slet Johan William ur mina armar, det gick så snabbt... Då kom kvinnor rusande från alla håll och omringade oss, de stod tätt i en ring runt oss för att skydda mig och William. Då ansökte jag om besöksförbud. Det gick igenom på några timmar. 

 Polisanmälde du misshandeln? – Ja, jag berättade allt för en 60-årig manlig polis och han var snäll, men jag hade behövt en polis med större erfarenhet av våld mot kvinnor, någon som ställde följdfrågor. Till slut blev Johan fälld för fem specifika tillfällen av misshandel, med rubriceringen grov kvinnofridskränkning, men han hade ju slagit mig sönder och samman massor av gånger. Det kom inte fram i rättegången för jag hade inte skrivit ner några detaljer. 

Hade du och Johan någon kontakt då?

 

 – Ja, han ringde och messade. Jag fick otroligt dåligt samvete för att jag tagit William ifrån honom. Innan dess hade han inte varit särskilt intresserad av sitt barn, men nu var han helt knäckt över att inte få träffa honom. Jag har enskild vårdnad, det har jag haft hela tiden, men Johan har umgängesrätt. De ses vissa helger och lov.

 

 – Han har aldrig skadat William, och tro mig, jag kollar efter blåmärken varje gång de har träffats. Det kommer jag alltid att göra. Deras relation är på mina villkor – jag bestämmer när och hur länge de träffas. 

 

 

 Hur ser din och Johans relation ut i dag?

 

 – Vi har minimalt med kontakt. Än i dag spelar jag in alla telefonsamtal ifall han skulle hota mig. Jag polisanmäler varenda liten grej. Jag är inte rädd för honom längre.

 

 

 När kände du att det värsta var över?

 

 – När jag slängde alla kläder han hade köpt åt mig, började ha stora pråliga smycken, började röka och sola i solarium – allt det jag inte fick göra för Johan. Ett år efter uppbrottet bjöd jag hem mina vänner på kalas för att fira att den riktiga Ingela var tillbaka. 

 

 – Det enda jag oroar mig för nu är Johans flickvän. Jag vet ungefär vad hon går igenom och önskar att jag kunde hjälpa henne, men man kan inte tvinga någon att bryta upp. Det måste komma inifrån.

 

 

 Du har gift om dig och fått ett barn till. Hur ser din nya relation ut?

 

 – När jag träffade min man var William ett par år. Jag var stukad, men han är väldigt snäll. Kärleken fick växa fram. I dag lever vi ett vanligt, lugnt liv där det mesta kretsar kring barnen. Jag har utrymme att vara mig själv. Vi har en vuxen kärleksrelation. Det är en sådan lättnad. 

 

 

 Artikeln är publicerad i mama nr 6, 2011.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!