Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Ryttarstjärnan Peder Fredricson: ”Jag är ingen jättehård pappa”

Han är OS-medaljören som kallats ”ryttarvärldens Brad Pitt”, och som väckte starka reaktioner när han vann Jerringpriset på Idrottsgalan i år. Men för landslagsryttaren Peder Fredricson, 45, är den största vinsten de tre sönerna Carsten, Hjalmar och Bill.

Foto: Isabell N Wedin

– De tre mäktigaste upplevelserna jag har haft är när mina barn kom till världen, säger Peder Fredricson, 45.

Vi träffas hemma hos honom och familjen på vackra Grevlundagården utanför Kivik i Skåne. Peder är bara hemma två dagar i veckan numera och inte helt lätt att få en träff med. Resten av tiden tränar och tävlar han utomlands. Fokus just nu är på EM i Göteborg i augusti.

– När jag är hemma försöker jag prioritera min familj. Jag bokar inte upp så mycket andra saker, utan vill umgås så mycket jag kan med dem.

På gården laddar familjen Fredricson batterierna.
På gården laddar familjen Fredricson batterierna. Foto: Isabell N Wedin

Peders fru Lisen Bratt Fredricson, 41, som själv är före detta landslagsryttare, och sönerna Carsten, 13, Hjalmar, 10, och Bill, 3, är vana vid resandet. När de två äldsta sönerna var små brukade hela familjen följa med ut i världen på olika tävlingar, men nu när de går i skolan går det inte längre. De är hemma med mamma Lisen, och när hon är med på tävlingarna har de farmor och farfar i närheten.

– Mitt arbete fungerar så att man måste tävla varje helg om man vill vara på en viss nivå. Det är tur att jag är gift med Lisen, som vet hur det är, säger Peder leende. Hon drar ett stort lass här hemma.

Tog medalj med All in

Peders karriär är lång och imponerande. Han blev den yngsta svenska OS-ryttaren genom tiderna när han som 20-åring blev uttagen till fälttävlan i OS i Barcelona. Sedan dess har det blivit många segrar och medaljer, den senaste på OS i Rio de Janeiro förra sommaren, då han tog silver tillsammans med hästen H&M All in, även kallad Allan.

Peder och Allan beskrivs som ”ett av världens bästa ekipage” och skrev svensk historia under OS då de som enda ekipage lyckades ta sig igenom hela tävlingen utan att riva ett enda hinder. Deras speciella relation förevigades i SVT-dokumentären ”Allan – den bevingade hästen”, som visades förra året (och som fortfarande går att se på SVT Play, reds anm).

Peder tävlar med sin häst H&M All in, som kallas Allan.
Peder tävlar med sin häst H&M All in, som kallas Allan. Foto: Isabell N Wedin

I dokumentären slås man som tittare av hur tillåtande, varm och inkännande du är gentemot Allan. Är du likadan i relationen till dina barn?

– Ja, jag tror det. Jag är inte jätteuppfostrande, direkt. Ingen jättehård pappa. Jag tror att barnen är ganska mycket som de är. Egna individer.

Är de intresserade av hästar?

– Nej, inte direkt. Carsten tränar mycket och Hjalmar håller på med fotboll. Jag tror på att man ska följa det man tycker är kul, det man blir motiverad av. Jag har själv aldrig gjort något aktivt karriärval, aldrig varit inriktad på att nå framgång snabbt, utan har gjort det jag har tyckt var roligt.

"Jag hoppas kunna ge mina barn någonting som är naturligt"

Peder växte upp på anrika Flyinge stuteri utanför Lund, där pappa Ingvar Fredricson arbetade som chefsveterinär. Pappa Ingvar sa ofta till barnen: ”Gör det ni tycker är roligast – då blir ni bäst”, en inställning som uppenbarligen gått i arv.

– Som tur var hade jag en fantastisk barndom, och jag vet att både min pappa och min mamma också hade det. Jag tror att det går i arv hur man uppfostrar sina barn. Jag hoppas kunna ge mina barn någonting som är naturligt, att de vill ta efter det de ser. Barn gör ju inte som man säger, de gör som man själv gör.

Peder blir tyst.

– Jag är inte van vid att bli intervjuad om annat än hästar, säger han och skrattar.

Visste du tidigt att du ville bli pappa?

– Nej, jag hade faktiskt aldrig tänkt på det. Jag hade aldrig någon längtan efter barn, utan det bara blev så, och det är jag väldigt glad för. Det är så roligt att få följa dem i deras olika faser, att få lära känna dem.

De tre sönerna har inte gått i pappas fotspår. Åtminstone inte än.
De tre sönerna har inte gått i pappas fotspår. Åtminstone inte än. Foto: Isabell N Wedin

Var det lättare eller svårare än du trodde?

– Lite mer jobb var det nog… Jag hade väl en föreställning om att man gav dem mat när de skrek och att de kunde sova i sin korg under bordet när man åt, men riktigt så var det inte. Men med Bill är det betydligt enklare än med Carsten och Hjalmar. Både jag och Lisen har ju mycket mer rutin nu.

"Förlossningarna är mina mäktigaste upplevelser i livet"

Trots sitt späckade schema har Peder lyckats pricka in alla tre förlossningarna, även om det varit nära att han missat dem. Yngsta sonen Bill, som fyller tre år nu i augusti, föddes mellan stora hopptävlingar i Belgien och VM i Frankrike. När Carsten föddes var det OS i Grekland.

– Det har varit på håret varenda gång, men jag har hunnit hem precis i tid. Det hade inte känts bra att missa någon av födslarna. De är mina tre mäktigaste upplevelser i livet. Man åker till BB som två personer och kommer därifrån som tre. Det är svårt att sätta ord på den känslan.

Hur är det att vara borta så mycket från barnen?

– Vi har mycket kontakt och pratar ofta på Facetime. Är det en kortare helgtävling reser ibland hela familjen med. Min äldsta son Carsten har också följt med ensam ett par gånger, vilket är väldigt kul. Det är en livsstil. Vi hjälps åt allihop, så har det alltid varit. Det är så vår familj funkar.

Drar du och Lisen alltid åt samma håll när det gäller barnen?

– Ja, vi har alltid varit väldigt tajta. Vi driver ju också verksamheter ihop och lever nära varandra hela tiden. Det tror jag är en fördel när man uppfostrar barn, att båda föräldrarna sänder ut samma budskap.

Kopplar av på gården

Grevlundagården är parets hjärta och själ. Här, högt över havet, med storslagen utsikt över Österlens böljande landskap, tar Peder och Lisen fram hopphästar för tävling och försäljning. På gården, som beskrivits som ”Österlens mecka för hästsport”, finns 50 hästar, höns och hund. Lisen driver också ett auktionsbolag och en webbshop, och arrangerar hästhoppningstävlingar. I början av juni var det dags för den egna tävlingen Grevlunda Grand Prix.

Peder med yngsta sonen Bill.
Peder med yngsta sonen Bill. Foto: Isabell N Wedin

Men bondgården från 1700-talet är också familjens hem, deras oas, den plats där de hämtar kraft och får lov att ”bara vara”. Att Peder blivit världskändis har familjen inte riktigt hunnit vänja sig vid ännu.

– Vi har varit vana vid att jobba i det tysta här på gården, men nu kommer förfrågningar från alla håll. Det är roligt, men lite ovant, säger Peder och får medhåll av Lisen.

Tränar tillsammans med barnen

Peder är 45 år och på toppen av sin karriär. Han utstrålar livsenergi, lugn och glädje. Hur håller han sig i form?

Peder Fredricson tog emot Jerringpriset i januari 2017.
Peder Fredricson tog emot Jerringpriset i januari 2017. Foto: Karin T¿rnblom / IBL BildbyrÂ

Jag har hört att du börjar varje dag med ett 20-minuters fyspass. Stämmer det?

– Ja. Jag gör det för att hålla mig i form men också för att hitta andningen och tömma tankarna, så att jag kan fatta bra beslut. Det är ett bra sätt att börja dagen på. Man får lite kontroll på saker och ting.

Är det inte svårt, med tre barn?

– Nej, jag gör det ofta tillsammans med dem. Vi är fysiskt aktiva hela familjen, så det är en naturlig grej. Men Bill klättrar mest på mig!

Och om du fick önska dig vad som helst?

– Då önskar jag att mina barn ska få en bra start på livet. Och att jag och Lisen alltid ska få ha en bra relation till dem.

Av: Charlotte Pehrson

 Foto: Isabell N Wedin/Harvest agency