Rikard Wolff har lämnat oss: "Det var häpnadsväckande att bli pappa"
För tio år sedan pratade Rikard Wolff med mama om sitt föräldraskap till den då 2-åriga dottern. Idag, den 17 november, har skådespelaren somnat in och vi ser tillbaka på delar av den fina intervjun.
Skådespelaren Rikard Wolff somnade in den 17 november 2017 efter en tids sjukdom. För många småbarnsföräldrar var hans karaktäristiska röst bekant genom filmen "Lejonkungen", där han gestaltade den elake Scar.
För tio år sedan träffade mama Rikard Wolff, som då hunnit vara pappa i två år till en dotter.
– Det har varit en häpnadsväckande erfarenhet att bli pappa. Väldigt överraskande! sa han då och utvecklade:
– Att få barn är som att möta kärlekens ansikte… Den där absolut gränslösa tilliten som det lilla barnet har. Alla som har blivit föräldrar blir väl tagna av den. Och det förpliktigar.
Han beskrev även hur han såg sitt eget liv i ett nytt ljus:
– Jag känner mig mindre tvärsäker på hur saker är, eller har varit. Man får ompröva mycket när man lever med ett litet barn. Min egen barndom, mina föräldrar, som jag tidigare dömt hårt, är jag mildare mot nu. ”Vi ska aldrig bråka” tänker man innan man blivit pappa. Men ett barn som man bara säger JA till blir inget lyckligt barn…
"Jag vill ge min dotter tillit och trygghet"
När intervjun gjordes var dottern 2 år och gick på förskolan. Rikard beskrev hur dagarna såg ut:
– Hon pratar mycket! Det kommer saker varje dag. Det blir mer och mer meningsbyggnader. Världen tar gestalt. Och hon är euforisk över att saker och ting är som de är – och fortsätter vara det – att lastbilen kör förbi, i dag också, och att hissen kommer…
Rikard blev pappa vid 47, tillsammans med en väninna som han haft gemensam vårdnad om dottern med. Det har hänt att folk påstått att hans familjekonstellation varit annorlunda.
– Jag satt och pratade med en gammal dam nyligen om hur vi lever och hon lät häpen… Jag lever med en pojkvän och min dotter och delar vårdnaden med hennes mamma. För oss är det vardag.
– Jag hade längtat väldigt länge efter barn. Någonting har saknats, något som legat bortom arbete, tillfälliga förbindelser, allt det där…
Rikard har själv pratat om en ångest han bar på som liten, något han reflekterade över när han blev pappa:
– Hon ska känna sig sedd och älskad. Och ha förtroende för att jag alltid finns där för henne. Det är lättare sagt än gjort. Jag litade inte på att mina föräldrar fanns för mig – jo, mamma var hemma med oss hela dagarna – men hon fanns inte där på ett själsligt plan. Hon fanns där, och ändå var jag otrygg…
– Tillit och trygghet. Det vill jag ge min dotter.
Detta är en rewrite av en intervju gjord av Ann Beyer i mama 2007
