Christian Svensson från Gåsmamman: ”Sedan jag blev pappa är jag orolig för allt”
Christian Svensson, som spelar skurken Barry i ”Gåsmamman, har alltid vetat att han ville bli pappa, men det var först när han träffade frun Cilla som bitarna föll på plats. För mamas Lisa Nylén berättar den blivande tvåbarnspappan om varför han lämnade LA för Stockholm och varför han är så säker på att även nästa barn är en flicka.
Nämner man skådespelaren Christian Svensson är det nog inte alla som vet vem man menar. Men säger man ”Barry” i tv-serien ”Gåsmamman” är det betydligt fler som nickar igenkännande. Vi på mama blev nyfikna på mannen bakom tv-skurken och hur han är som pappa.
Christian Svensson
Ålder: 51.
Familj: Frun Cilla och dottern Wilhelmina, 2, samt bebis planerad i april 2020.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Gör: Skådespelare.
Aktuell: Med säsong 4 av ”Gåsmamman” (premiär den 7 november på C More) där han spelar Barry, samt inspelningen av miniserien ”We got this” som får premiär på SVT 2020.
Jag har föreslagit att vi ska ses på konditori Chic vid Mariatorget, något som visar sig ha en nostalgisk koppling för skådespelaren. Han är nämligen uppvuxen runt hörnet och pekar ut olika ställen som ligger på precis samma plats som när han växte upp på 1970-talet.
– Vi brukade gå in här och köpa färska frallor innan jag gick till skolan, berättar han.
Christian Svensson har varit relativt anonym i Sverige, trots att han jobbat som skådespelare hela sitt vuxna liv. I nästan 30 år har han nämligen bott i Los Angeles, där han spelat gästroller i tv-serier som ”X Files” och ”CSI”.
För fem år sedan flyttade du tillbaka Stockholm – varför?
– Under mina sista år i USA bodde min bror i San Fransisco och jag åkte upp dit regelbundet och hängde. Sedan flyttade han tillbaka till Sverige och jag fick jobb i en tv-serie här. Jag saknade årstider, att kunna cykla från punkt A till punkt B… Och så fanns Cilla här också, vi hade träffats i jobbet och hon bodde här.
Det var när Christian träffade sin fru Cilla (egentligen är de sambo, men Christian ”hatar det ordet”) som han kände sig redo att bli pappa.
– Jag har haft möjlighet att få barn tidigare och varit i situationer där den andra har velat men det har inte varit rätt. När jag träffade Cilla visste jag från första ögonblicket att henne skulle jag kunna dela det här med.
Har du alltid velat bli pappa?
– Ja och jag tror säkert att det omedvetet tog mig till Sverige. Jag har alltid trott att jag skulle bli pappa men det är skitjobbigt där borta (i USA, reds anm). Även om du är välbärgad så måste du åka bil överallt och hitta rätt barnomsorg. Här är allt så… lätt. Och schysst. Det svenska systemet är verkligen schysst.
Och nu ska ni ha barn igen.
– Hon kommer – jag tror att det är en tjej, Cilla tror att det är en pojke – den 1 april. Jag har bara bröder så det är märkligt att jag bara får tjejer.
Fast det vet du ju inte att du får!
– Men jag tror att jag är en girl maker.
Hur har du förändrats sedan du fick Wilhelmina?
– Jag tänker mycket mer på konsekvenser. Jag har blivit väldigt känslig och kan inte se på någonting där barn far illa. Fy fan, jag klarar det inte. Jag kanske har blivit lite mer empatisk, men framför allt mer känslig. Allt är bundet till Wilhelmina nu. Och Cilla såklart.
Vad är du mest orolig för sedan hon föddes?
– Vad är jag inte orolig över? Jag är orolig hela tiden för att hon ska göra sig illa. Samtidigt var jag världens vildaste lilla person så man måste ju slå sig ibland. Hon brände sig på en locktång nu i helgen, två timmar innan jag och Cilla skulle på bröllop. Vi har inte lämnat henne till andra så många gånger så det var lite kaos när vi skulle åka. Men det gick bra, hon lugnade sig.
Du har ju ett yrke där man reser en del. Hur länge har du varit ifrån henne som längst?
– Hittills har det varit 4-5 dagar. Jag saknar henne som fasen då och när jag kommer tillbaka måste jag catcha up lite, för hon utvecklas på bara några dagar. Säger plötsligt vissa ord och man vill ju inte missa något av det där. Förut, innan hon kom, tänkte jag ”Vad coolt att spela in i Brasilien i två månader”, nu hoppas jag att allt händer här i Sverige.
Har du varit föräldraledig?
– Ja, jag var ledig i 7 månader från att hon var 4-5 månader. Det var krävande men skitcoolt. Jag vill alltid vara en bra pappa och känner att jag inte gör tillräckligt, men bara att vi är tillsammans är ju en jättestor grej. Jag känner killar som inte har tagit ut någon föräldraledighet alls. Jag har haft tur.
Vilka är dina styrkor som pappa?
– Jag är rätt nyfiken och gillar att kolla in nya saker, gå på Skansen och så. Wilhelmina är väldigt fysisk och älskar att klättra så jag hjälper henne med sådana saker. Hon kan göra pull ups! Och häromdagen cyklade hon nästan på en trehjuling. Hon är väldigt mammig men när hon är med mig är det vissa grejer som bara vi gör ihop.
– Wilhelmina är väldigt bunden vid sin mamma och det blev jag lite sotis på i början. Jag växte inte upp så mycket med min mamma mellan åren då jag var 2 och 10, då hälsade jag bara på henne i England, så jag tycker att det är underbart att Wilhelmina får tillbringa så mycket tid med sin mamma och att de har det bandet.
Om du fick välja, hur många barn skulle du vilja ha?
– Jag skulle kunna tänka mig att ha flera om man hade hjälp, barnvakt. Men jag tror två, högst tre. Två kommer jag ju iallafall ha!
Hur har småbarnsåren påverkat din och Cillas relation?
– Vi har ett bra förhållande på så sätt att om vi grälar så går vi aldrig och lägger oss arga. Det var ett av våra första villkor för att vara tillsammans och det gjorde vi även innan Wilhelmina kom. Vi skrattar rätt mycket tillsammans, Cilla har verkligen humor. Sedan var det ju svårt när man inte fick sova och sådär i början, det är mycket extragrejer man måste göra med en bebis. Jag kände ett tag att jag bara sprang och hämtade saker, medan Cilla höll på med henne. Det blev småbråk över löjliga grejer som logistik, men aldrig något allvarligt. Jag hörde att det är många som skiljer sig under de första åren… Men vi har det bra, vi har kul tillsammans.
Hur hittar ni tid för bara er två?
– Det har vi faktiskt inte gjort så mycket, så nu har jag bestämt att innan den här lilla personen kommer i april så ska vi åka iväg några dagar bara vi två.
Hur var det att stå bredvid på förlossningen?
– Det var fantastiskt! Och vi hade en underbar barnmorska, Totte! Tyvärr är han inte kvar på Sös. Vi hade tur, för hon kom i början av sommaren, och jag har hört att det kan vara svårt att få plats. Det var ju tufft för Cilla men det gick jättebra och vi fick stanna på det där hotellet efteråt. Det var utmärkt.
– Men där kommer den här oron igen, att jag hoppas att det går lika bra nästa gång. Men det borde det göra!
Det blir knappt tre år mellan era barn.
– Ja, många kör på med en till snabbt, men Wilhelmina har sådan energi så jag vill se till att hon kanske är blöjfri och lite mer självständig när vi får den andra.
När vi är klara med intervjun väljer Christian att sitta kvar på konditoriet en stund innan han ska gå och laga sin cykel, för att sedan ge sig iväg hem genom sina barndomskvarter.
