Olle Sarri med sambon Anna Littorin och dottern Ellen, 3.
Olle Sarri med sambon Anna Littorin och dottern Ellen, 3.

Olle Sarri: "Jag trodde inte att pappalivet skulle vara så roligt"

Bio- och tv-aktuella Olle Sarri gick upp elva kilo för att spela pappan i ”Blondie”. Men det var svårt med en treåring hemma. ”Det är fart i Ellen, jag förlorade en massa kilon på att vara pappa till henne.”

Med tanke på att Olle Sarri är aktuell i fem produktioner i höst låter det kanske som att han är världens karriärsnubbe. Men jobben tackar han allt oftare nej till. Om inte manuset är oemotståndligt, eller om det är bra människor med i produktionen, förstås.– Jag var mättad på skådespeleriet för jag fick nästan alltid exakt samma rollerbjudanden. En nervös, skojig, charmig ung man. Inte för att jag inte tycker att det är kul, men jag var väldigt mättad.

Nu verkar han i stället få papparoller. Han spelar tvåbarnspappa i ”Sam tar över” på Barnkanalen (SVT) och fyrabarnspappa i långfilmen ”Flimmer” av Patrik Eklund. Den 23 november har ”Blondie” premiär. Där spelar han Janne, en make och pappa (igen) som borde ta och rycka upp sig lite.Kanske beror papparollerna på att han själv fick barn för tre år sedan. 

Under den internationella filmpremiären av det mörka dramat ”Apan” (hans andra statement mot de nervösa skojiga rollerna) höll ett litet drama på att ske bakom kulisserna. Sambon och skådisen Anna Littorin skulle föda när som helst. Olle befann sig i sin tur på filmfestivalen i Venedig.– Jag hade kollat upp hur flygen gick så jag hade hunnit hem på ganska få timmar. Vi skulle till Toronto också, men det vågade jag inte, säger Olle.

Han hann hem till Ellens ankomst (pust). Och eftersom Olle hade jobbat så intensivt innan förlossningen bestämde sig paret för att han skulle vara hemma med dottern i början av föräldraledigheten. Dessutom fick Anna ett intressant rollerbjudande under tiden hon var gravid.

Det var aldrig något snack om hur ni skulle lägga upp det?– Jo det är klart, vi är två som frilansar. Jag var hemma i ett år, Anna de första två månaderna. Vi var förstås tvungna att veta att det funkade med ersättning, och det gjorde det. Jag och Ellen åkte alltid över till Annas repetitioner vid lunch, så att Ellen fick lite äkta vara och Anna blev av med lite smärta.

Vad gjorde du under din pappaledighet?– Drev omkring … Nä, men det här med lattemamma och lattepappa, hur har man tid till sånt? Allt tar ju hiskeligt lång tid med barn.

Ni har båda tidskrävande jobb, hur funkar det med en treåring?– Vi hade aldrig tänkt på hur lyxigt frilanslivet är tidsmässigt, förrän efter Ellen. Det är klart, ibland kan det vara svårt om det hopar sig, men hittills har våra inspelningar aldrig krockat med varandra. Det är sällsynt att hon är med under inspelningar. Sitter hon stilla i fem sekunder är det riktigt länge.

Är pappalivet som du förväntade dig annars?– Jag trodde inte att det skulle vara så roligt. Mycket jobb hade jag förväntat mig och jag kan fungera väldigt länge med lite sömn. I längden är det klart att det är tufft. Om Anna är iväg och jobbar, eller om jag är det, tycker båda att det är väldigt lyxigt att man får sova.– Jag hade hört från vissa, och bara män, att första året, då är det inte mycket … Då är det ju bara barnet och mamman. Det var fullständigt skitsnack tycker jag.

I birollen som Janne i ”Blondie” (mot bland andra Carolina Gynning och Marie Göranzon) spelar Olle den lite lönnfeta pappan, gift med Katarina (Helena af Sandeberg). Han gillar att offra mycket för roller, ”det är någon slags njutning i självspäkelse”, men att gå upp i vikt var något han aldrig skulle gå med på. Eller ens kunna göra, trodde han.– Då fick jag läsa manus, och det var ett av de absolut bästa manus jag läst. Att fixa latexmage skulle bli tokdyrt, det finns gravidmagar för kvinnor men inga tjockmagar för män. Då återstod bara att jag skulle försöka fetta på mig lite.

Ät mycket och rör inte på dig alls, var kontentan efter mötet med dietisten.– Ellen då, som sagt, henne är det ju väldigt mycket fart i. Jag undrar hur många kilon jag förlorade på att också vara pappa till henne?

Han lyckades gå upp elva kilo på fem veckor. Och det fungerade alldeles utmärkt för rolltolkningen.– Den första recensionen vi fick var i Screen Daily, en av världens största filmtidningar, och den var hyllande. Det var roligt att vakna upp till när vi var på Venedigs filmfestival i september.

I ”Sam tar över” spelar Sarri en frånskild pappa till Sam, som hela tiden sviker sina kompisar på grund av brist på empati. Så upptäcker pojken ett sätt att bli superhjälte med krafter att gå in i folks liv och förstå hur de känner.

Hur är den riktiga farsan Sarri?– Jag är sträng när jag tycker att något är viktigt, som med storstadsbarn som växer upp i trafiken. Jag vill inte att hon ska dö, och det gör man om man blir påkörd av en idiotisk Stockholmstrafikant som jag tycker det finns gott om.– Ellen brukar säga ifrån om något är illa och kräver att man säger förlåt. Det är något jag och Anna har diskuterat. Tycker vi att det är viktigt att hon säger förlåt? Nej, men däremot att hon har empati som i ”Sam tar över”. 

Det som kommer att ta upp mest tid i höst är arbetet som regissör för Annas teatergrupp Kels föreställning ”Kels anatomiska teater”, med premiär på Stockholms stadsteater 14 november.

 

– Det ska bli riktigt roligt! Kel är en så ball och unik grupp och sen är det roligt att få vara tillbaka på Stockholms stadsteater.

 

Hur känner du om Ellen vill gå i era fotspår?

 

– Ekonomiskt är det osäkert. Jag hade fast jobb på en förskola i många år och trivdes bra med det, men hade hela tiden teatergrejer vid sidan av. År 1994 sa jag upp mig. Jag har växt upp med en mamma som är skådis, och en pappa som är regissör [Lasse och Inga Sarri, reds anm.]. Jag gick hem till dem för att säga att jag kanske kan komma att behöva låna pengar om ett halvår. Jag trodde de skulle säga nej, men de sa ”självklart, du ska göra det du vill”. Det var ju fantastiskt att höra.

 

Kommer du att säga samma sak till Ellen?

 

– Det hoppas jag innerligt. Senast i dag, på väg till förskolan, började hon prata med en man som satte upp en presenning vid hisskranen utanför ett vindsvåningsbygge. ”Det här ska jag göra när jag blir stor”, sa hon. Så i morse ville hon jobba med att sätta upp presenningar. Det tror jag i och för sig är en säkrare ekonomisk grej än skådespeleriet.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 5 nr av mama - få lyxigt kit från Estelle & Thild. Läs mer