”Mina tvillingar har olika biologiska pappor”

När mama på utsatt tid når Niffi Sjöberg via videosamtal är det, för att citera tvillingmamman själv, ”kaos” i andra änden. Båda barnen är sjuka och gnäller i bakgrunden, men som tur är är deras pappa ledig så att Niffi kan stänga in sig i sovrummet och genomföra intervjun.

– Jag misstänker att Ludwig har astma men han har inte gjort någon utredning, säger hon och lägger sig på sängen.

Från att ha varit totalt okänd har tvillingmamman Niffi från Vadstena plötsligt blivit både tv-kändis och skvallerstoff, och det ÄR svårt att inte bli nyfiken på henne.

”Det är inte optimalt att ligga med två personer på kort tid”

Så, vi tar det från början: Det var i mars 2016 som Niffi just gjort slut med sin pojkvän Jesper. Några veckor senare träffade hon en kille som hette Jonatan hemma hos en kompis och de sågs några gånger men blev inte ett par.

– Sedan hördes inte jag och Jonatan på ett tag och Jesper ville ha tillbaka mig. Det ville inte jag, men vi hade sex en gång till.

Några dagar efter det träffade hon Jonatan igen och tillbringade en natt även med honom.

– Det är inte optimalt att ligga med två personer på kort tid. Inte överhuvudtaget. Det är jävligt korkat ärligt talat, säger hon krasst och syftar på det som hände sedan.

Några veckor senare upptäckte nämligen Niffi att hon var gravid, och insåg samtidigt att båda killarna var potentiella fäder.

Niffi visste till en början inte vem som var pappa till tvillingarna.

– Jag pratade med Jesper och Jonatan dagen efter graviditetstestet och berättade att jag inte var säker på vem som var pappa. Sedan lät jag dem avgöra om de ville vara med eller inte.

Båda visade sig vilja vara delaktiga och på kub-testet i september tog Niffi med sig Jonatan. Där väntade nästa överraskning – hon väntade tvillingar.

– Jag har fortfarande väldigt svårt att sätta fingret på vad jag kände just då för jag skrattade och hamnade lite i chock. Jag hade nämligen inte bestämt mig för om jag skulle behålla det.

”Det var genant att gå till tvillingträffen med både Jesper och Jonatan”

Inför kub-testet hade Niffi sagt till sig själv att hon skulle behålla barnet om resultatet var bra. Nu såg situationen dock helt annorlunda ut.

– När de sa att det var två, men att kubtestet såg bra ut, blev det lite mer att tänka på. Jag visste ju fortfarande inte om jag skulle ha en partner eller någon hjälp, eller om jag ens hade råd och ork. Jag har inte stor erfarenhet av barn sedan tidigare. Jag har alltid velat ha barn själv men aldrig varit särskilt intresserad av någon annans, garvar hon och lutar huvudet i handen.

Samtidigt var hon glad över beskedet.

– Det är himla häftigt med tvillingar och jag har alltid önskat att jag haft en tvilling själv.

Dubbelt upp på ultraljudet!

Niffi valde att behålla barnen och samtidigt som hon gick igenom tvillinggraviditeten fanns tankarna på vem som kunde vara pappan. Jesper och Jonatan fick följa med på varannat ultraljud för att få känna sig delaktiga. Vid två tillfällen gick de dessutom alla tre på en träff för blivande tvillingföräldrar.

– Det var genant att gå dit med både Jesper och Jonatan, jag kände ju att de andra fattade vad det rörde sig om. De viskade och kollade lustigt, för vi skulle givetvis göra en presentation av oss själva också, så då var jag ju tvungen att säga vilken roll karlarna jag släpat med mig hade. Då blev viskandet ännu intensivare en stund.

Trots den obekväma situationen var Niffi glad att hon tog med sig killarna dit.

– De behövde det lika mycket som jag. Mötena var informativa och intressanta, vi fick info om hur förlossningen kan se ut, vad man kan tänkas behöva till tvillingar och så.

Samtidigt började Jonatan och Niffi träffas mer och utvecklade starkare känslor.

– Han visste inte om han skulle klara av att bli styvpappa, men trots det fanns han hos mig hela graviditeten och var väldigt stöttande och hjälpsam. Jesper och jag träffades inte så mycket. Vi pratade då och då men oftast blev det bråk.

Ville inte ha med killarna på förlossningen

Niffi fick sin första lägenhet genom socialen som 18-åring och tilldelades då en stödperson. Genom åren har de kommit att utveckla en stark vänskap, och det var stödpersonen som fick följa med till förlossningen.

– Jag och min mamma hade inte riktigt den kontakten så henne ville jag inte ha med och min mormor hade redan ställt upp så mycket.

Inte heller Jesper och Jonatan kändes rätt att ha där ifall det hade varit ”fel” pappa som närvarade.

– Och jag ville inte ha med dem båda – det var inte det stöd jag behövde.

Niffi hade försökt få barn tidigare och trodde inte att hon kunde bli gravid.

Tvillingarna skulle ha fötts med planerat kejsarsnitt den 3 mars 2017, men på grund av att Niffi haft havandeskapsförgiftning fick Ludwig och Wilma plockas ut en dag tidigare.

– Vi var kvar på sjukhuset i 13 dagar för jag fick lunginflammation och Wilma behövde lite extra syre. När jag väl kom ut från sjukhuset flyttade jag hem till min mormor i två veckor, för jag låg mitt i en flytt.

”Om det är Jesper som är pappa så gråter jag”

Direkt efter hemkomsten tog Niffi kontakt med familjerätten för att starta en DNA-utredning som kunde visa vem som var pappa till tvillingarna. I väntan på svaret, som skulle komma att ta betydligt längre tid än de utlovade två veckorna, bodde hon ensam med barnen men fick mycket stöd utifrån.

– Jonatan kom och hälsade på ganska ofta och Jesper kom någon gång då och då. Min mormor hjälpte till och min stödperson jobbade i porten mitt emot, så jag hade jättemycket hjälp.

När resultatet från utredningen dröjde började Niffi ringa regelbundet till familjerätten för att få svar. Efter en tid fick hon veta att testet behövde göras om och snart hade två månader gått.

– Till sist ringde jag chefen på familjerätten och då hade hon brevet där hos sig.

Istället för att behöva vänta på att få resultatet med posten bad Niffi kvinnan att läsa upp det.

– Jonatan och min mormor var hemma hos mig och jag var väldigt nervös och skakis. Jag tänkte att ”om det är Jesper så gråter jag nog för vi kommer inte fixa det”.

”Ska det hända någon är det klart som fan att det händer mig!”

Kvinnan i telefon läste upp sonens papper först.

– Hon sa att Jonatan var Ludwigs pappa. ”Vad skönt”, tänkte jag, men så tänkte jag på Wilma. Jag vet sedan tidigare att det kan vara två pappor och det var många som hade skämtat med mig om det, säger Niffi och drar handen genom håret.

Kvinnan i andra änden menade att det inte var någon idé att läsa upp Wilmas papper eftersom barnen var tvillingar, men Niffi stod på sig.

– Fatta den konversationen med Jonatan sedan när man får hem papperna och han inte är pappa till Wilma?!

Det visade sig att Niffis intuition var rätt – Jonatan var inte pappa till dottern, det var Jesper.

– Ska det hända någon är det klart som fan att det händer mig! Varför inte göra det komplicerat från start? Jag har sån jävla otur jämt, skojar hon, men tillägger att det inte har blivit så jobbigt, ”så otur vill jag inte kalla det längre”.

Har ensam vårdnad om dottern

Nu väntade flera praktiska detaljer i och med att barnen hade olika biologiska pappor. Niffi hade tidigt känt att hon kunde lita på Jonatan och ville ha gemensam vårdnad om Ludwig.

– Jonatan kom till sjukhuset och tog barnen de första nätterna trots att han inte visste om de var hans. Jag tänkte att det här är en kille jag kan räkna med och kände att han skulle älska båda två.

Med Jesper var det knepigare och Niffi valde att ha ensam vårdnad om Wilma, vilket Jesper gick med på.

”Wilma mår inte dåligt av att inte träffa Jesper, även om hon blir glad när han kommer”

Strax efter att DNA-utredningen var klar blev Niffi och Jonatan ett par.

– Helt plötsligt tog han steget och sa att han älskade mig. Jag blev väldigt förvånad för jag visste inte om det skulle bli något mellan oss. Jag hade tänkt att han backat lite grann men tydligen inte!

Barnen har fått en del av sina personligheter från sina respektive pappor; Ludwig är en tänkare som pappa Jonatan och Wilma är utåtriktad som Jesper.

Tvillingarna är i skrivande stund 2 år gamla och bor med Niffi och Jonatan i en villa utanför Vadstena. Planen är att Jesper ska komma och hälsa på en gång i veckan, men i nuläget blir det inte riktigt så regelbundet.

– Jesper har träffat Wilma två gånger sedan jul, men hon mår inte dåligt av att inte träffa honom, även om hon blir glad när han kommer. Jonatan ser henne som sin dotter lika mycket som att Ludwig är hans son. Hon säger pappa till honom, det har hon alltid gjort.

Medverkar i ”Unga mammor”

Än så länge förstår inte barnen så mycket av situationen, och när Jesper kommer är det som att en kompis hälsar på.

– De vet inget annat än att Jonatan är deras familj. Vi kommer att berätta när de förstår tillräckligt, men jag vet inte när det kan bli…

Trots att starten på Niffis och Jonatans relation var turbulent tycker hon att den har gjort dem starkare.

– Vi har gått igenom allt tillsammans och fått skit båda två, mestadels jag, men han har fått kommentarer som ”varför är du kvar, vad konstigt”. Folk tycker att jag är äcklig och har varit otrogen, trots att vi inte var ett par när det hände. Vi har fått stötta varandra.

Och skit har hon fått, från såväl bekanta som helt okända personer, inte minst efter sin medverkan i ”Unga mammor”.

– Jag visste att folk inte skulle förstå, men om jag tar det här nu slipper barnen höra det själva senare. Det har varit jobbigt med alla intervjuer som har gått fel och allt som har kommit ut på ett konstigt sätt, säger hon och menar att folk har varit dömande kring att hon träffade killarna så nära inpå varandra.

– Jag mådde inte särskilt bra under den där perioden. Det var mycket festande. Jag hade precis tagit studenten, skaffat ett nytt jobb och stod inför en helt ny utmaning i mitt liv.

”Det andra ägget har legat och väntat”

Exakt hur det kommer sig att Niffi fick tvillingar med olika biologiska pappor vet ingen, inte ens läkarna.

– Under samma ägglossning har två ägg blivit befruktade vid olika tillfällen. Det ena har väl blivit befruktat först och så har det andra legat och väntat, gissar jag. De som gjorde DNA-testet trodde ju inte ens på det, det var därför det tog sådan tid – för att de inte trodde på resultatet.

En unik historia, som sagt.

Läs även om Ellinor Bjurström från ”Unga mammor”: ”Jag älskar att amma men jag hatar min sjukdom”
Eller kolla in vad Marie Serneholt säger om livet som tvillingmamma: ”Chocken har inte lagt sig än”