"Jag var rädd att få ett barn som inte är lika aktivt som jag. Nu har jag fått bekräftat att han har fan mer energi än vad jag har."
"Jag var rädd att få ett barn som inte är lika aktivt som jag. Nu har jag fått bekräftat att han har fan mer energi än vad jag har." Foto: ©Helén Karlsson

Mikael Söderlindh: "De klassiska felen vet jag att jag inte kommer göra"

Efter fem års stenhårt lanserande av sitt strumpföretag Happy Socks var Mikael Söderlindh, 34, beredd att bilda familj. Samtidigt blev Josephine, 29, som han bjudit ut så många gånger, äntligen redo för honom, och ganska snart kom sonen James.

Jo, han ser ganska lycklig ut, ene Happy socks-grundaren Mikael Söderlindh, 34. För all del alldeles upp i varv, men om du frågar honom själv ler han vackert och förklarar att det är rena normaltillståndet.

Den nyblivne pappan, sonen James är 5 månader, kom hem i går från en tredagarsvisit i Indien, också det vardag för Mikael. Han och partnern Viktor Tell har i snart fem år rest runt världen för att lansera och driva företaget för designade strumpor som gör succé på de flesta fronter, från internationella hipster-posörer via kostymnissar till hela barnfamiljer. 

Mikael Söderlindh blir salig när han får höra om dem i radhuset som på juldagsmorgon låg i soffan och jämförde sina färgglada mönster, för det visade sig att alla köpt olika varianter till varandra i julklapp, även kidsen.Viktor Tell är kreatören, Mikael Söderlindh entreprenören, ut i tåspetsarna. Han har drivit eventbolag och startat fastighetsprojekt på Bali, före socksensationen alltså, men när den senare börjat tuffa på utan att Micke måste ha kontroll på varje sekundrörelse, blev han redo för en riktig relation. Han träffade Josephine, 29, och sedan gick allt snabbt, efter sju månader var hon gravid, varken oplanerat eller planerat.– Ingen av oss tänkte nog på att det kanske blir så, men så blev det, konstaterar Micke.Hade ni känt varandra länge?– Ja, jag hade försökt bjuda ut henne x antal gånger under fyra–fem års tid, men så stötte jag på henne en dag förrförra året i april och då fann vi varandra, vi flyttade ihop direkt.Fast du var fortfarande inne i Happy socks-racet när ni blev gravida?– Ja, absolut, det var jag. Och hon är också i en karriär som ad-assistent och det blev lite resonerande om var hon var i livet och var jag är i livet och vad det innebär att skaffa barn. Båda blev ju jätteglada, men jag är rätt så praktiskt eller rationellt lagd, man måste bo och resa och jobba och vem tar ansvar? Och hur påverkar det oss? Hon är lite yngre och vad vill hon? Det viktigaste var väl att veta hur fasiken man ska göra just med att jag reser så pass mycket och jag tror inte …

… att du kommer trappa ned på resorna?– Nä, vad ska jag göra då i stället? Mitt jobb är ju mestadels utanför Sverige. Jag behöver inte resa till alla världens hörn längre, men det kommer alltid att vara affärsresor jag behöver göra. Jag gillar att jobba. Jag gillar utlandsgrejen, och hur får man en vardag att funka för båda med det? För om du sitter mitt i en leverans i ett reklamprojekt och pappa ärborta och de ringer från dagis … då måste vi ha alternativ om Josephine inte kan. Vårt familjeupplägg blir annorlunda än många andra när jag inte är en person som är på jobbet nio till fem. Det kommer jag aldrig att bli och vi är medvetna om det. Och någonstans är vi med varandra för dem vi är. Det viktiga är att vi båda är överens om situationen.Hur mycket far du runt nu?– Det blir kanske 100–125 dagar om året, med semestrar. Men jag är aldrig borta mer än två–tre nätter, inga långa resor. På flera av dem följer Josephine med och vi kombinerar det med något roligt. Och jag tycker verkligen att när man kommer hem så får man bra tid ihop, i stället för att ha det halvbra hela tiden.Kvalitet före kvantitet?– Ja! Vi har det skitbra när jag kommer hem! Jag vet att båda tycker om det. Om Josephine behöver jobba mycket en kväll är det skönt när jag är borta.

Hur var det när hon var gravid?

 

– Hon var superhärlig, jag tycker att vi kom jättenära under graviditeten. Det är stort, verkligen, och hon mådde superbra. Så jag fattar inte alla som gnäller på graviditeten, så var det inte i vår relation i alla fall. Hon var glad och supervacker. Det är någonting som händer under graviditeten som är fantastiskt. Jag tyckte det var BÄST.

 

Var du hemma vid förlossningen?

 

– Ja, självklart. Vi var inne på sjukhuset ganska länge. Men själva förlossningen tog … vi höll på typ 24 timmar, det var jättejobbigt för henne. Men hon valde att göra det helt utan bedövning.

 

Det är tufft.

 

– Ja, men hon är rätt hardcore. Och lite lustgas körde vi.

Foto: ©Helén Karlsson

Funkade det?– Nä, men vi hade jätteroligt. Det var jobbigt att inte kunna avlasta eller hjälpa till på något vettigt sätt. Jag hade koll på kurvan som man kunde följa på en dataskärm. Jag lyckades förstå hur den funkade och räknade ut att man kunde se förväntad ankomst. Och så ser jag hur ont hon har och hur mycket hon kämpar och såg att det var sju timmar kvar tills man ens är … och förstå att jag absolut inte kan säga att det är sju timmar kvar, och jag kan absolut inte förstå hur vi ska klara sju timmar till. Eller hur hon ska klara det.

Vad gjorde du när du insåg det?– Jag bara fortsatte att hänga runt och skoja. Jag tycker att: alla föder barn. Det är det mest naturliga som finns på hela planeten. Vi höll inte på att läsa några böcker, vi gick inte på några kurser, vi gick inte på någonting, jag tycker det är lite …

… för mycket tjafsande om ingenting?– Ja (skratt)! Jävla hysteri för något som är det absolut vanligaste på hela jorden, som alla här omkring gått igenom: att födas. Och sedan alla som säger att det är så himla dyrt att få barn … Vi köper så mycket som möjligt på Blocket, och det är hur billigt som helst, för folk vill bara bli av med det. En ny barnvagn som är använd av ett barn! Bästa stället att pruta när man köper barngrejer.

Tyckte du James var lik dig när han kom?– Jag var nog mer fascinerad av själva upplevelsen, än att jag tänkte: ”Han ser ut som jag.” Att Josephine orkade så många timmar, hur något på riktigt kommer ut därifrån. Det är så på riktigt, en upplevelse utan dess like. Och sedan höra ett skrik. Det är mer livet, som bekräftar att det är så det funkar.Är ni sugna på fler barn?– Ja, jag kan tänka mig att ha många barn. Tidigare i livet var det största skräcken: ”Jag gillar att kunna göra precis som jag vill.” Jag har en hund som jag tar fantastiskt bra hand om, men jag var rädd att allting som jag gillar skulle förstöras. Och det är så TOTALT FEL! Jag var rädd för något som är så stort och så bra. Som är så naturligt.

Ja, den insikten kommer oftast inte förrän man får sitt barn.– Och det är så! De som har barn och sa till mig: ”Grattis, vad roligt, du ska bli pappa”, kunde man känna att de verkligen menade det, men jag förstod inte hur. Men sekunden efter att James föddes är det typ en gemensam klubb man är med i.

Man kan heller inte förklara kärleken till barnet förrän man upplevt det själv.– Det är inte ALLS som de har berättat tidigare, det är på ett helt annat sätt. Och så självklart, en så stor grej att man inte förstår. Hade man förstått det fullt ut, och jag som ändå bara är 34 år, hade jag vetat att det var så här, bara det LILLA jag fått se av det, så hade jag skaffat barn för tio–femton år sen.

När du chefar säger du att folk måste vilja vara självgående och gilla att prestera bäst, kommer det vara viktigt för dig att din son …– (Skratt) Det enda jag kan säga är att jag vet att det kommer att bli problem på något sätt om han är lik mig. Det är jag övertygad om. Har man haft problem med sin egen pappa, vilket jag tror är ganska vanligt i vår generation, jag hade det, så tror jag att man tänker att ”de här misstagen vill jag inte göra”. Man vill skapa den relation man själv saknade med sin pappa. Och inte ge svagheterna till sin son. Men så märker man hur starkt färgad man är av sin uppväxt … Jag tror att ställa krav på sitt barn, sätta press på det sättet … man vill ju sitt barn det bästa, jag tror det är svårt att få fram på rätt sätt. Det är en jätteutmaning.

Vad är du rädd att du ska göra?– De klassiska felen vet jag att jag inte kommer att göra, typ som att inte finnas för min son, det kommer aldrig att hända. Jag är fullt medveten om att jag kommer att bli den absolut bästa pappan för mitt barn. 

Tror du det är bra att ha en kompisrelation med sitt barn?– Jag tror inte det där är så svårt. Jag är bara rädd att när man varit chef till stor del, som man varit mot anställda, jag vet ju själv att jag är jävligt hård som person. Jag kommer inte att ge någonting gratis, förutom kärlek. Jag är emot kommersiella grejer, vi har inte ens tv i vårt hem. Och nu kan jag tänka: ”Fasiken, ska jag förlika mig med att mitt barn kanske vill ha tv?” Saker jag inte tror på, som jag måste ge upp för någon annan.Just tv:n är nog mest ens egen slapphet som förälder.– Konsekvens. Och är man inte konsekvent och stökig som person, så är det svårt.

Men du verkar vara väldigt fokuserad?– Jo, fast jag är bara fokuserad på det jag bestämmer mig för. Jag tror inte det går att misslyckas om man bestämmer sig för att bli den bästa pappan och skapa de bästa förutsättningarna för sitt barn. Jag tror bara så här: var dig själv. Det ÄR inte en så stor grej.

Blir du aldrig blödig?

 

– Jag vet inte, men i går upplevde jag … När jag kom från Indien sa Josephine: ”Jag trodde du skulle komma hem i morgon, så jag är på väg till mina föräldrar”, då kände jag: ”Vad fan, det går ju inte! Jag då? Jag vill ju träffa dem nu! Därför att jag hade tänkt att vi skulle …” ja, hur som helst, då märkte jag att jag bryr mig mer än jag ibland tror.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + ett hårkit från IDA WARG för 199 kr. Köp nu!