Elina, 26: Visst går det att dela upp föräldraledigheten mer jämställt
Att dela upp föräldraledigheten är ofta en djungel för nyblivna föräldrar och det är lätt att fokusera på månader istället för antal dagar man har rätt att vara hemma. Papporna tar fortfarande endast ut 25 procent av dagarna, vilket är något mama-läsaren Elina Halvarsson, 26, vill vara med och ändra på genom att berätta hur hon och hennes sambo har gjort sedan deras dotter föddes.
Jag skulle vilja skriva om något som många föräldrar funderar över och som jag upplever är starkt normativt, nämligen fördelningen av föräldraledigheten. För att vara mer precis: Hur gör man för att få ett jämställt uttag?
När jag var gravid visste jag två saker:
1. Jag ville att mitt och min sambos förhållande skulle fortsätta vara jämställt även efter att vi fått barn.
2. Jag skulle bli deprimerad och klättra på väggarna ifall jag skulle vara hemma ett helt år själv, oavsett hur söt vår bebis var.
Därför blev det här med hur vi skulle fördela föräldraledigheten tidigt ett problem som jag ville lösa.
Jag tycker att det är jättesvårt att hitta information om hur man kan fördela föräldraledigheten på något annat sätt än det traditionella, där kvinnan tar runt ett år och mannen tar några månader (i straighta relationer, reds. anm.). Dessutom finns det starka normer kring att dela på just det sättet.
Började dela föräldraledigheten tidigt
Trots att det egentligen finns hur många olika varianter som helst, finns det väldigt lite konkret vägledning kring hur man kan fördela de 480 dagarna. Det är svårt att få grepp om hur länge 480 dagar räcker, särskilt om man drygar ut ledigheten med obetalda dagar och semesterdagar.
Nu är vårt barn 7 månader och hittills ser vår lösning ut så här:
Tack vare att det blev ett sommarbarn hade vi båda kvar några veckors semester när hon föddes, och efter det tog min sambo ut sina tio dagar. Vi tog också en del obetalda dagar, vilket gjorde att vi kunde vara hemma två och en halv månad alla tre. Därefter började min sambo jobba 50 procent och jag var hemma på heltid en månad till.
När vår dotter var lite mer än tre månader började jag jobba två dagar i veckan, alltså 40 procent. Min sambo jobbar måndag-onsdag och jag torsdag-fredag. Tillsammans får vi alltså ihop 90 procent arbetstid varje vecka och har, förutom helgen, en eftermiddag ledigt tillsammans.
Det finns så många fördelar med det här. Vi får båda se när dottern lär sig nya saker och vi får en hyfsat jämn fördelning av hushållsarbetet. Båda får göra sådant som vi gjorde innan vi fick barn och får en paus från hemmalivet, samt lyxen att jobba deltid utan att det påverkar ekonomin negativt.
Men vi får båda även uppleva den härliga känslan av att se hur det bara spritter i kroppen av glädje hos vår lilla bebis när vi kommer hem på kvällen. Och det är asgött att få in lite pengar märkta "lön" på kontot i slutet av månaden.
"Delad föräldraledighet har gett oss större förståelse"
Den absolut största fördelen med att jobba halva veckan är att båda vet hur den andra har det. Vi vet hur det är när man har haft världens mysigaste dag med bebis – eller världens gnälligaste. Vi vet att man kan hinna städa hela lägenheten och tvätta två maskiner, eller att man knappt har hunnit äta frukost.
Vi vet hur det är att längta efter att få hålla henne i sina armar igen, men också att man måste få lite tid för sig själv till att pusta ut efter en lång arbetsdag – oavsett om man har varit hemma eller på jobbet. Sedan vi båda började jobba har vi helt enkelt så mycket större förståelse för varandras behov.
Den stora nackdelen med att dela på veckan är faktiskt omgivningens reaktioner. För er som nu börjar fundera över att fördela föräldraledigheten på det här sättet, stålsätt er!
De vanligaste kommentarerna kring uppdelningen av föräldraledigheten, och hur man kan bemöta dem:
“Men amningen då?!”
– För det första: Medan barnet är i magen finns det ju ingen som kan veta om jag och mitt barn ens kommer kunna eller vilja amma. Men om det nu skulle fungera med amningen så går det alldeles utmärkt att köpa en bra bröstpump att ta med till jobbet. Pumpa ur och låt partnern servera det dagen efter, alternativt frys in och servera senare. Det kan vara bra att öva med flaska tidigt och sedan träna lite då och då.
– Vår lilla bestämde sig för att vägra flaskan ungefär två veckor innan jag skulle börja jobba. Jag erkänner att det var stressigt, särskilt för min sambo, men vi löste det genom att han matade på med de 10-30 milliliter som hon accepterade och sedan kom han till mitt jobb så fick hon amma ordentligt en gång per dag. Med tiden vande hon sig. Det fina är att arbetstidslagen säger att du som ammar har rätt att amma eller pumpa under arbetsdagen, dock inte under betald arbetstid. Prata med din arbetsgivare om hur du kan få till luckor under dagen. Tro mig, de är bara glada att du är där!
“Vänta bara, när du håller den där lilla i dina armar kommer du aldrig att vilja släppa den!”
– Nej, antagligen inte. Men så kanske bebisens andra förälder känner också, och då är det väl bara rättvist att vi delar på det?
“Hur gör ni när du är på jobbet, är pappan hemma då eller?”
– Nej, bebisen är ensam hemma. Hon är ju ganska stor nu.
Eller, om du är på bättre humör, kan du kvittra:
– Jajemän, det är han, och svälja tanken på att din mans kollegor säkerligen aldrig har frågat om det är du som är hemma med bebisen när han är på jobbet.
"Det kan vara värt att fundera på föräldraledigheten och pengar en extra gång"
Jag förstår att vi är privilegierade och att vi kanske har förutsättningar som andra bara kan drömma om. Vi har båda jobb, och det är jobb som vi älskar att gå till. Jag är gymnasielärare i samhällskunskap och historia och Jonas är webbutvecklare. Vi har ungefär lika långt till jobbet, ingen av oss pendlar långt. Vi har ungefär samma arbetstider, ingen av oss jobbar skift, kvällar eller helger.
Men oavsett hur er familj ser ut och vad ni har för förutsättningar, så är min poäng att det kan vara värt att fundera över om det traditionella sättet att fördela ledigheten på verkligen är det bästa för er. Kanske är det det, kanske inte.
Av: Elina Halvarsson
