Malin Wollin.
Malin Wollin.

Malin Wollin: "Huset ser ut som att man släpp in elva galna grobianer i det"

Hur kommer det sig att ett hus med ynka åtta år på nacken (sedan inflytt och renovering) ser ut som om det bara har botttermiter i det? Småbarn, suckar Malin Wollin.

Jag minns att vi köpte ett hus för åtta eller så år sedan. Det var ett ganska gammalt hus, i alla fall om man aktar sig för att jämföra med äkta gamla hus utan håller sig till att jämföra med nybyggda. Det var inte fancy gammalt som 1873 eller ens 1920 utan mer beige gammalt som 1966. Eller rättare sagt, det var byggt 1966.

Det var och är platt, anspråkslöst och ungefär lika uppseendeväckande som en parkeringsplats framför Coop efter stängning. Vi var ett ungt par med begränsade medel med ett andra barn på väg. Vi bodde i en dyr lägenhet i stan som var anpassad för representation och vi hade mindre än ingenting att representera.

Jag hade lipat mig igenom budgivningar som slutat med att vi var fattiga losers som fick ge oss gång på gång medan lyckliga familjer med mer pengar än vi flyttade in sin soffa och alla sina pengar.”Nu köper vi bara ett hus, vilket som!” kved jag genom ett hudveck i min fullgångna gravidfetma och Joachim blev manligt stressad och började be till Gud att nästa visningshus skulle vara gratis och avskyvärt för alla utom oss. 

Vi hittade det blå sextiotalshuset och jag sa nej, aldrig i livet, hellre dör jag och kissar på min egen grav. Sedan fick jag en förvärk och sa ja. ”Men du sa ju ...””Jag älskar det” väste jag med kluven tunga som en hormonell orm (en ormonell).

Vad kan jag säga, det var vad vi hade råd med. En flicka kan drömma, det kan hon absolut. Och sedan måste hon vakna upp och moppa sin bruna korkmatta och växa upp. 

Huset blev vårt och jag minns att vi renoverade allt. Billigt och snabbt och med åttahundra rundade hörn. Allt målades, tapet­serades och fixades. Det låg enorma toalettstolar på gräsmattan och plastmattorna yrde. Det blev billigt fint efter vår budgetrenovering om man med budget menar: ”Årets budgettävling för amatörer – kan du renovera ett hus för noll kronor?” På något sätt klarade vi kök och två badrum för 100 000 kronor. Vi gick runt i rummen och tänkte att visst, det såg inte dyrt och exklusivt ut, men det var nytt. Nytt och fräscht. 

Så hur kommer det sig då att huset blott åtta år senare ser ut som om det är byggt 1754? Och att det bara bott termiter med miljoner kusiner i det? Termiter med kusiner som har springmask. 

Det finns inget som sliter så mycket på ett hus som att flytta in barn i det. Dörrkamrar med hack i, väggar med hål i, golv med jack, repor och fläckar, sönderslagna köksluckor. Det låter som ett utslussningshem för narkomaner men så här ser inredning med familj ut 2012. 

Som om man släppt in elva galna grobianer och gett dem varsin tandad kniv. Så ser det ut efter ett par år och man kan inte identifiera en enda skada. 

Vem slet bort handtaget till ugnsluckan och varför och hur har vi klarat oss utan det? Varför har vi inte köpt en ny ugn? (För att de inte tillverkar ugnsluckor av svenskt stål och tills dess står vi ut.)

Och när ramlade spegeln till badrumsskåpet ner? Klättrade någon på den? Egentligen är jag inte förvånad över att en lucka är borta, jag är mer förbryllad över det faktum att den andra är kvar. 

Fiskbensparketten är numera ett fiskbenspussel utspritt över golvet där vissa bitar saknas. Vem pillade upp dem och hur är det möjligt att de legat där i fyrtio år innan vi kom in? 

Det finns en anledning till att våra föräldrar renoverar och gör fint först sedan vi flyttat ut. Ni vet, de gör om badrummen och det får kosta sexsiffrigt. De renoverar om gillestugan, de köper nya dyra soffor. Jag trodde länge, tills jag fick egna barn, att de först när vi lämnat deras ekonomi hade råd men det beror helt enkelt på att det inte är LÖNT att göra fint när hundra snorungar drar genom rummen och aldrig tar hänsyn. De vet inte hur jobbigt det är att köpa och spika lister, alltså skiter de högaktningsfullt i det. 

Det enda som inte är skadat i vårt hem är taket. Men gav vi dem en stege och skor med lim på så skulle de göra processen försvinnande kort även där. 

Jag tycker väldigt mycket om mitt hem, det har växt på mig och efter åtta år har jag svårt att tänka mig ett annat boende. Härom natten vaknade jag av en mardröm i vilken Joachim hade köpt en bostadsrätt i ett av stans sämre områden. Det var en fantastisk lägenhet mitt i denna nedgångna bostadsdel, nyrenoverat, stort och med vinterträdgård. Men jag bara grät och stod chockskadad mitt i vinterträdgården och saknade mitt hus som Joachim redan hade sålt. Vi blir nog kvar här länge till. 

Så jag framlever mina dagar i detta illa tilltygade hem men barnen kan nog inte vara helt säkra på att jag inte står med flyttkartongerna redo i hallen en eftermiddag när de kommer hem från fritids. ”Ska vi flytta?””Definiera vi ...””Men var är våra saker?””Nu hör jag min taxi, hej då!” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + ett hårkit från IDA WARG för 199 kr. Köp nu!