Malin Wollin vill inte bo i ett slott av guld eller köpa väskor för 8 000. Hon vill ha samma liv som nu – men med ett par miljoner på banken, helt enkelt ”ponnyrik”.

Joachim tycker att jag är besatt av pengar. Det är inte sant. Eller, jo, det är det. Men det är inte pengarna i sig som får mitt hjärta att krama
sin egen omkrets. Jag är besatt av trygghet. Det finns inget självändamål med att ha en hög med pengar. Men pengar är härligt.

Om man har mycket pengar kan man köpa ett ruttet torp på spekulation. Man kan måla om, ställa in en fin soffa och budgetrenovera köket. Sedan säljer man vidare det och tjänar femtiotusen som man kan sätta i en miljöfond som barnbarnen sedan får ärva och använda till ett torp som de kan köpa på spekulation.

Om man har mycket pengar kan man köpa en gård med kontanter i plånboken som Sven Wollter försökte göra i Änglagård. Bara häva upp sin enorma plånbok av nött skinn storlek takbox och prassla upp tusen tusenlappar med ett frasande fluff.
”Tjena, har du växel på en guldtacka?” kan man säga när man står vid pizza-livset och ska hämta ut sin familjepizza margerita med pommes frites på.

Jag vill inte att pengar ska förändra mitt liv från grunden. Jag vill inte bo i ett slott av guld och jag vill inte torka mig i stjärten med hundralappar. Jag vill inte vara rik så att jag kan köpa en Chanelväska för åttatusen. Det ligger halvsmälta tuggummi i botten av mina väskor, och därför är det av yttersta vikt att mina tuggummin ligger i en väska från H&M för 199 kronor.

Jag drömmer inte om ett annat liv. Jag vill ha exakt det liv som jag har nu men med ett par miljoner på banken. Så att jag vet att om Joachim halkar ihjäl sig på en fotboll så kan jag sluta arbeta och bara sätta mig i en pedagogisk ring med barnen och se dem dygnet runt för att kompensera för den avlidna pappan. Jag måste ha råd att vara mild och god och täcka upp för två. Jag måste hyra in en tant som kan städa deras rum åt dem så att jag aldrig någonsin behöver skrika på dem igen.

Jag tänker vidare att jag en dag ska bli gammal och sitta i en gungstol med senaste numret av Allers (eller Amelia Adamos nystartade tidning GrandMama) och nybakade vaniljbullar på en antik assiett med engelskt mönster. Jag ska ha en purrande katt i mitt knä och en undulat på gardinstången. Jag ska lyssna på Chess på min gamla repiga cd-skiva och barnbarnen ska vara väldigt många och bo väldigt nära, ideligen ringer det på dörren eftersom någon vill hälsa på lilla mormor eller farmor och berätta hur de har haft det i skolan och vilka betygsrekord de har slagit den här terminen.

#br
Jag ska plocka upp en hundralapp ur en vacker skål av pressglas med lock och sticka till dem.
”Och så nämner vi inte det här till mamma och pappa” ska jag säga och le som en ängel.

”Du är världens bästa, vi älskar dig!” säger de trovärdigt då och jag säger äsch och bjuder dem mina vaniljbullar.  Målet är att de ska vara utom sig av sorg när jag dör 97 år gammal.

Om jag ska kunna sitta där och njuta och ha råd med korsordstidningar och barnbidrag så måste jag vara smart nu.

Lyxkonsumtion är så ointressant men nämn fondsparande eller kapitalförsäkring och jag blir glansig i synen av upphetsning. Jag är så torr och osexig att jag kan förändra ett fuktigt klimat med blott min resorberande existens.

Mona Sahlin
sa en gång att det är sexigt att betala skatt. Det är det inte. Men det är sexigt att fondspara. Jag leker med mina fonder som barn leker med petshops. Det är min fantasivärld.

Varje månad gör jag som Oprahs ekonomiexpert Suze Orman sa för tio år sedan:
”Pay yourself first.”

Betala till dig själv först. Jag minns inte riktigt vad det innebar att betala till sig själv först men jag tror att det betyder att man sätter undan pengar till sparande och sedan betalar räkningar.

Vad för slags betydelse det skulle ha i vilken ordning pengarna glider ur händerna är oklart men så har jag gjort sedan dess. När pengarna kommer in på kontot sätter jag fortare än vinden undan en liten bit av kakan på mitt fondkonto. Sedan kan jag köpa mat och pellets och amortera på huset.

Ni hör ju. Jag är en sexgudinna. Jag tittar på ”Lyxfällan” som medelålders män som bor hos sin mamma tittar på gratis internetporr. Och när veckans avsnitt är slut går jag in på swedbank.se och kontrollerar mitt sparande.
Pengarna är kvar och jag kan andas ut. Jag drömmer levande drömmar om att Patrik och Magnus kommer hem till mig med sin budgettavla för att göra ett specialavsnitt om hur alla svenskar borde leva sina liv.

När jag var barn fascinerades jag av Joachim von Anka med sin pengaborg. Så trygg han var ändå. Han använde ju aldrig så mycket som en krona av sina pengar, men han hade dem. De fanns där och han visste att han inte behövde oroa sig.

#br
Man anade att om man dök ner bland de där mynten skulle man slå ihjäl sig men i den tecknade världen är allt möjligt. På mynten i Ankeborg fanns heller inte en miljard vidriga bakterier. Varje krona var ren som en nybadad oskuld. Men det absolut bästa med att ha mycket pengar är faktiskt inte tryggheten. Om man har mycket pengar kan man köpa dyra presenter till andra.

När jag var ung såg drömmen ut så här: Jag skulle hitta en fantastiskt stilig och världsvan man med dyr snabb bil. Vi skulle nästan aldrig komma och hälsa på i min hemstad, vi hade ju så mycket på våra viktiga välbetalda jobb, men en gång om året kom vi susande i vår dyra bil. Vi skulle kliva ur bilen, jag skulle ha en lång kappa som var vit. Jag skulle ha röda blanka naglar och ett tjockt välvårdat hår över ryggen. Jag skulle plocka fram stora NK-påsar fyllda till brädden med exklusiva gåvor. Och så triumfen: en ponny till min yngsta kusin. En ponny skulle han få. Alla skulle häpna och applådera. Så rik vill jag bli. Ponnyrik.

Men i väntan på ponnypengarna framlever jag mina dagar i en blygsam medeltillvaro med mörk choklad på fredagarna och utelunch någon gång då och då.
Livet är ju så gott som det är och du kan inte köpa dig ur ensamhet och cancer.

(Men om allt annat i livet är bra kan pengar på banken vara skillnaden mellan ett liv med en ponny i present eller ett liv utan ponny i present.)

MISSA INTE: Malin Wollins förnumstiga pengaskola

NUVARANDE Malin Wollin: ”Jag tittar på Lyxfällan som andra ser på nätporr”
NÄSTA Olga Rönnberg ger magträningstips i TV4 Nyhetsmorgon