Malin Wollin: "Jag ska vinna detta KRIG"

Malin Wollin gör vad som helst för att komma i sina ålaskinnsjeans igen efter förlossningen. Men först ska hon bara äta upp det övergivna lördagsgodiset.

För ”X” antal månader sedan födde jag mitt fjärde barn. Och nu när  allt har lagt sig och jag känner mig trygg så kommer de smygande,  kroppsfunderingarna. Och från att ha varit en normal människa (nåja) så  har jag plötsligt förvandlats till ett fåfängt Fån af Fjant.

VARFÖR kommer jag inte i mina gamla jeans? Ameh, kom IGEN. Varför är jag inte tight och fit och spänstig (och sjutton år)?

Och  vadå, kan man inte sitta i soffan på sin rumpa och äta godis varje  kväll och samtidigt rasa i vikt? Vad är detta för löjligheter? Nu slutar  vi med det här tramset, nu går jag och lägger mig och när jag vaknar i  morgon så är min gamla kropp tillbaka och det här var bara en  irriterande dröm. 

Och nästa morgon när jag ställer mig på vågen har jag gått upp ett halvkilo. 

Till  mitt försvar (och jag tror att jag behöver försvaras) så gick det så  himla lätt med de andra tre. Som med ettan, där jag utan att begripa vad  som hände vaknade en morgon och såg ut som innan jagfödde. Eller  tvåan, där jag fikade milslängder vetebröd varje dag och det sa bara  RYSLIGT RAAAAAAS och så vägde jag mindre än ingenting inom loppet av  ingenting och så var det klart. 

Eller trean. Han föddes den 12 september och åtta veckor senare firade jag Kalmar FF:s allsvenska guld i extremt skinny jeans. Min  kropp har vant mig vid dessa lyxigheter att kilona bara ramlar av och  stannar av. Och nu förväntas jag alltså arbeta för det? Hahaha. Nej.

Jag läser på mama.nu att min bloggkollega Olga Rönnberg har sagt att man får räkna med att det tar ett till två år att komma tillbaka. HAHAHAHA (hysteriskt skratt, galen hyena, nervöst sammanbrott). 

Vadå  år? Jag har faktiskt jeans som ska användas. För det är där skon  klämmer förstår ni. Jag tycker nämligen att jag är asläcker i naket  tillstånd. Jag kan stå framför badrumsspegeln som jag föddes och vara så  glad i min kropp. 

”Så fin du är, och så duktig du alltid är som bär runt mig hela dagarna.” 

Så  tänker jag om min kropp och så tar jag bilder på rumpan med min Iphone  och tänker förlåtande tankar om den också. Sedan går jag in i sovrummet  och försöker hälla ner kroppen i mina smala jeans. Och det går inte. 

Och då hatar jag plötsligt hela min kropp och skäller ut den. ”Nu skärper du till dig, vi har ju pratat om det här. Nu får det vara SLUT på en decimeter mellan knapp och knapphål.” 

Det är som om de två delarna av blixtlåset är allergiska mot varandra. Joachim  ”hjälper till” och säger saker som: ”Men du kanske måste träna den här  gången”, ”Du har ju blivit äldre”, samt ”Det här kanske är din vikt nu”.

Inte  visste jag att Joachim hade en dödsönskan men om han en gång till pekar  ut alla köttslamsiga märken på kroppen när jag krigat mig ur mina  ålaskinnsjeans från ungdomsaffären så trycker jag ner dem så långt ner i  halsen att bara en prisbelönt analexpert kan nå dem. 

Jag tänker  inte sätta mig ner och acceptera att jag är 34 år och ska väga det jag  väger nu. Det vill säga: Jag tänker inte köpa nya jeans. Jag vägrar  plocka bort de jag har. Jag SKA i dem. För tänk om jag ­köper nya och så  går jag ner det lilla som är kvar och så står jag med en ny garderob  som är för stor. 

Och tänk på mina fina Filippa K-klänningar som  är mina små svarta och högt älskade statusmarkörer i garderoben bredvid  urtvättade t-shirts från Monki med hål i. Ska jag inte bära dem igen? Och  mina små sommarshorts. Och den där finklänningen från H&M trend som  jag köpte under graviditeten, ska den bara hänga där, oälskad och  vacker? Som ett övergivet lik av dyr bomull? 

Nej, jag ska vinna  detta KRIG. Jag ska träna, jag ska äta kostcirklar och jag ska tänka  lättviktiga tankar. Jag ska komma i mina jeans, vara snyggast på  stranden, vinna Miss Fitness, jag SKA TA ÖVER VÄRLDEN MED MIN  FANTASTISKA KROPP. 

Men först ska jag bara äta mörk choklad och övergivet lördagsgodis framför ”Project Runway”.

Fotnot:

 Detta är den första delen av två i min miniserie om mammakilona. Fortsättning följer i nästa nummer!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 5 nr av mama - få lyxigt kit från Estelle & Thild. Läs mer