Malin Wollin: "Jag är en överkörd orm på asfalten"

Inom sig är Malin Wollin en överkörd orm, ett rasande sårat djur. Men tvätten ska ändå tvättas, jobbet göras, pizzan beställas, barnen läggas – utan Joachim.

Längst in i min mjuka mammakropp bultar mitt hjärta rött och varmt. Längst in är jag ödmjuk och tacksam och fylld av vördnad inför allt jag fått, allt jag har.

Men längst ut, på huden, är jag latent förbannad. Där inne: varmt och kärlek. På ytan av mig: hat och lava och aska. Jag är alltså inte den där typen som är snäll och god och mild och samlar på mig oförrätter och irritation och exploderar en gång i halvåret. Jag exploderar hela tiden. Min kropp är ett minfält som någon alltid trampar på. 

Men jag försöker. Jag är ju trots allt ett människodjur med hjärna och förmågan att förändra och viljan att förbättra. Så jag piskar mig själv att vara tålig och mild. 

Det är måndag. Klockan åtta ska tioåringen vara hos tandläkaren för att dra ut två tänder. Jag tar det. Joachim får jobba. Jag tar bebis under armen och kliver in i väntrummet exakt on the clock. 

Fyrtiofem minuter senare kliver vi ut på torget med två små tänder i en vit papperspåse. Väl hemma tretton minuters fjäskstäd på ytan av vårt hem och fika med kompis plus två barn. Vi berättar hur körigt vi har det, skvallrar i tre minuter, äter trekvarts bulle och säger hej då.

Så fort dörren har stängts försöker jag hinna ifatt tvättberget. Det gör jag inte. 

Bebis under armen till Coop. Handla mycket och ändå glömma hälften, ofta den viktiga hälften. Typexempel: komma ihåg italienska brödpinnar och mörk choklad med havssalt men glömma filmjölk och blöjor.

I bilen lyser mobilens display plötsligt upp där den ligger fastklämd under handbromsen. Från en redaktör: Var är krönikan?

Våldsam panik som en elektrisk ål in genom näsborren, genom hela hjärnan och ut genom ögat. Det är alltså onsdag i dag. Helveteshelveteshelveteshelvetes. VROOOOOOOOOO (någonstans i mitten av det där avgasmolnet hoppar en barnvakt in i farten) OOOOOOOOOOOOOOOM hem.

Skrivaskrivaskrivaskrivaskrivaskrivaskrivaskrivaskrivaskrivaskriva.

Och barnen låter: DET ÄR MIN PETSHOP. MEN DU HADE DEN INTE NU. MEN NU VILL JAG HA DEN. MEN DEN ÄR MIN. 

Jag försöker tänka på den där mjuka kärnan inne i min kropp och i stället för att vråla som en makak i makakskogen så väser jag med hat i synen och syra på tungan att om de inte slutar nuuuu (väs-emfas) så tar jag den där petshopen och spolar ner den i toaletten. 

Det blir momentärt tyst och jag blir momentärt färdig. 

Nu får Joachim gärna komma hem för jag är en sönderväst orm överkörd på den svarta asfalten. Mitt mosade ormskinn ligger utsmetat och intorkat över hela vägen och kan inte Joachim komma hem NU och skrapa upp mig med osthyvel och kasta ner mig i soffan så att jag kan krulla ihop mig till något som åtminstone liknar en deprimerad mask. 

Men han kommer inte. Och detta håller han på med en timme. Och en timme till. Och en timme till. 

Jag badar bebis. 

 

Jag badar fyraåring. 

 

Jag beställer pizza som flickorna hämtar.

 

Jag ställer in en Romana på femtio grader i ugnen, för Joachim kommer ju snart. 

 

Men det gör han inte. 

 

När klockan är 22.13 är jag svinförbannad om man med svinförbannad menar: bäst att han inte kommer hem nu för jag dödar honom. Men om han inte kommer hem så dödar jag honom ännu mer. Det är inte mitt problem att den ekvationen är omöjlig.

”Jag är orolig för pappa”, säger tioåringen när jag har ringt fem gånger utan svar.

Klockan 22.23 ringer Joachim. ”Men jag har ju bortamatch i dag, hade du glömt det?”Jaha. JAHAAAAAAAAAAAAAAAA.

Så här sitter jag med all min ilska, mitt hat, min förbannelse, mina svordomar som jag vill kasta på honom. Och så är allt mitt fel?

I min fantasi går jag ut på gräsmattan och gräver ett meterdjupt hål där jag skriker ut all frustration och bitterfitteri kryddat med tusen könsord och svavelosande besvärjelser. Jag lägger lite grenar över hålet och går därifrån.I min fantasi ramlar Joachim sedan ner i det där hålet och slår sig bara så mycket att han kan ta sig upp och komma in och lägga barnen. För jag är en överkörd orm på asfalten.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 5 nr av mama - få lyxigt kit från Estelle & Thild. Läs mer