Det är nu det händer. Det är i dag Malin påbörjar sin stora författarkarriär. Men vänta nu – hur ska man få något gjort när man bara måste göra så mycket annat först?

Alfons Åberg känner ni honom? Minns ni den rosa boken? Det är den som alla har läst, den där han försöker komma till frukostbordet så att han hinner äta innan det är dags att gå till dagis. Pappa sitter i köket och väntar tålmodigt, men Alfons ”ska bara” med sin ormbok och docka.
”Sådär arg som Alfons Åbergs pappa blev ska jag aldrig bli när jag får barn”, tänkte jag för mig själv som barn.

HAHAHAHAHAHAHAHAHA HAHAHAH AHAHA HAHAHAHAHAHAHA HAHAHAHAHA.

Joråsåatte.

Nu sitter jag här vid köksbordet och skriker på the Alfons. Men när barnen äntligen lämnat boet är det jag som ska bara. Ska bara.

Jag måste skriva en text. Den ska vara väldigt lång och jättebra och prisvinnande och helst lite fantastisk. 

Dagen börjar klockan fem i åtta på morgonen när jag ser äldsta
barnet runda grannens staket med en vinkande barnahand i vädret. Jag står i köksfönstret och vinkar tillbaka medan den andra handen knäpper på vattenkokaren som jag fyllt med vatten kvällen innan, en nätt tidsvinst på sex sekunder. Wow, det kommer göra hela skillnaden när man ägnar tjugo avlidna minuter åt att titta på bilder i datorn från sommaren 2009 och tänker på hur härligt vi hade det då.

Men nu är det skärpning. Det får blir snabbfrukost med yoghurt och müsli. Ägg och rostat bröd med marmelad får vänta till helgen. Nu blir det strävsamt och torftigt och lutheranskt. Få se här nu, nytt dokument, en ny krispigt nytänkt tanke och nu ska fingrarna dansa över tangenterna som fjärilen på Haga.

Men varför luktar det så illa från köket? Kastade inte Joachim räkskalen från i går? Herregud, allt ska man behöva göra själv. Så äckligt att de har legat där hela natten när vi har sovit mellan våra rena lakan. USCH.
Ut med räkskalen och faktiskt, när jag ändå är här och joxar, kan jag ju lika gärna skrubba båda diskhoarna som om det vore julafton, räksaften har säkert ollat av sig.

Åh vad mycket jag får gjort! Jag har ju förvisso inte skrivit så mycket som en halv rad, men det kommer ju sedan, jag har ju hunnit med så mycket annat. Inte sådant som man får betalt för och kan betala räkningarna med och som egentligen inte ska göras på arbetstid, men jag kan ju inte förväntas arbeta under vilka omständigheter som helst. Jag tror ju knappast att berömda författare sitter och skriver på ett berg av kasserade skaldjur som ollar av sig på tillvaron.

Drar av mig diskhandskarna och unnar mig ett par sekunders
beundran av mitt top notch-kök. Läckert. Men nu är det dags, tillbaka till plogen.

Slår mig ner vid datorn. Inspiration! Men vad är det för skattepapper som ligger under datorn? Det ser ju precis ut som ett annat skatte­papper som jag fick förra månaden. Har det redan gått en månad? Åh herregud, jag åker in i fängelse!

Krönikan fortsätter på nästa sida!

#br

Jag måste hitta det andra pappret och jämföra och jag måste göra det per omgående. Alla mina viktiga papper ligger där de flesta människor förvarar sina viktiga papper. I källaren. Då kan jag lika gärna ta med dammsugaren ner, jamen, när jag ändå går menar jag. Men då borde jag faktiskt dammsuga av hallen först, det är ju rysligt onödigt att släpa ner skiten och sedan hämta upp den igen i eftermiddag. Sug, sug på hallmattan och gruset blir ett bakvänt konfettiregn in i röret. Plink, plink säger det och åh, så fin mattan blir.

Släpar dammsugaren nerför trappan och slänger in den i strykrummet… där någon har byggt en koja av stolar. HATA stolkojor. Vi har sagt att de får leka på sina rum eller i lekrummet, men inte på andra ställen. Det är knappast att vara ett u-landsbarn att inte få bygga störiga kojor överallt där man har lust. Vi har nästan sagt att de ska få se på fan om de inte slutar med sina projekt där vi springer in i dem.

Och ändå, här står fyra fulstolar från studieåren med ett pås­lakan på.
Om det inte vore väldigt opraktiskt skulle jag spruta tändvätska på bygget och tända eld och sedan grilla en sojakorv över eländet.

”Varför är det så svart på taket och golvet i strykrummet mamma?”
”Därför att jag BRÄNDE UPP er koja, vad sa du nu då?”
”Vi har redan byggt en ny i köket.”

Jo, jag skulle tända eld, om jag hade tändvätska. Men nu är det skrivning av text som gäller.

Vad var det som pep? Just det jag har en tvätt i maskinen, bäst att hänga upp den innan den börja lukta uteliggarhund. Och för fasen, Arvids kalsonger måste in i garderoben nu, annars glömmer jag det och jag vill inte stå i hallen i morgon med en nakenrövad 3,5-åring som sover på hallmattan. Plockar ihop en hög minikallingar i regnbågens alla färger och springer uppför trappan.

Krönikan fortsätter på nästa sida!

#br

Den här trappan. Jag bor i den här trappan. Jag kommer dö i den här trappan en dag. Någon kommer hitta mig död i trappan med famnen full av upplockade saker.

Inne i Arvids rum lägger jag in kalsongerna längst ner i garderoben. Vad fint det har blivit sedan vi gjorde om här inne ändå, tänker jag och ser mig omkring. Synd då att sängen står obäddad. Jag bäddar den lite snabbt, det tar ju bara en minut.

Får syn på min profil i hallspegeln på väg tillbaka till datorn. Jag måste verkligen göra situps. Det tar bara en liten stund och så blir kroppen full av såna där endorfiner och vitaminer och enzymer och då kan jag skriva så mycket bättre.

Lägger mig på golvet och gör tolv situps och åtta hysteriska utfall till tonerna av ”Electric” med Leila K.

Under soffan ligger ett mumifierat äppelskrutt. Jag står inte ut i detta hus med räkskal och sopor under soffan. Jag ska köpa ett nytt hus och börja om från början. Någon annan får ta över det här grusiga skjulet med nerbrända kojor och skrutt under möblerna. Men det får bli i morgon. NU ska jag sätta mig ner och skriva min extremt viktiga text. Jag har fantastisk energi av allt jag har gjort, NU JÄKLAR!
Och så slår klockan 15.25.

Det är dags att hämta barnen och jag har inte gjort någonting. Och jag har inte ens en pappa som ser ut som Fredrik Reinfeldt som sitter i köket och läser tidningen när vi har bråttom. Jag har bara jag mig själv och mig att skylla och nu är dagen över. Lycka till att skriva mitt livs alster när tripp trapp trull klivit innanför dörren och börjat knivslåss om Ipaden innan de ens fått av sig jackorna.

Lycka till med det.

Du har väl inte missat Malin Wollins blogg här på mama.nu?

NUVARANDE Malin Wollin: ”I dag skrev jag nästan mitt livs alster”
NÄSTA Måns Nathanaelson: ”Vi dansade salsa på BB”