Foto: ©Rickard L. Eriksson/New Art Production AB (info@

Malin Wollin: "Det känns som hjärnan har brunnit"

Ledigt med barnen, alltså. Värre arbetsläger när man äntligen kommer hem. Speciellt med de mystiska läckbajsbebisarna.

Ni vet den där känslan när man sitter i bilen på väg hem från några lediga dagar med barn. Det har varit intensivt intensivt, man har inte kunnat släppa barnen med blicken för en sekund och det känns som om hjärnan har brunnit lite. Bilen är full av smutstvätt, kexsmulor och urladdade nintendon.

Man tänker att det ska bli så skönt att komma hem. Det är fredag och gud så lugnt och härligt att vara hemma i sitt eget hus igen!

Vi kör upp framför huset klockan 16:11. Joachim och jag blir genast osams eftersom jag gick in med barnen och larmade av och gick till-baka till bilen bara för att upptäcka att den är låst. VEEEM låser bilen som ska packas ur när det är dagsljust och husets ytterdörr är mindre än tio meter från bilen? 

Bara Joachim. 

Jag blir så ilsk att jag deklarerar att bara för att han gjorde så så tänker jag inte hjälpa till att bära in packningen. Han och hans låsningskåta finger kan bära själva. Då tycker Joachim att det är läge att ”busa upp mig” och ska BÄRA mig till bilen så att jag hjälper till. Då väser jag som den fetaste ormen i Amazonas att han ska släppa ner mig och så är vi lika sura båda två.

När jag har passerat hallen och löst det syskonbråk som redan har blossat upp sätter jag i gång med det jag älskar mest i hela världen. Städa. Jag städar och städar och städar och det är så konstigt för som jag minns det så backade jag mig städande ut ur huset innan vi åkte. Vem har varit här och äcklat sig när vi har varit borta?

I köket hittar jag fulla kökssopor som jag ställt fram och dessutom tryckt ner en bajsblöja i eftersom jag skulle kasta det när vi åkte. Mums. 

Joachim ställer sig ovilligt vid spisen och gör mat till barnen, vi tar något annat, något gott, lite senare. 

Sedan åker han och köper pellets, den lycklige jäveln.

Särar på ytterligare ett bråk som handlar om att någon har hotat att gå in på någon annans rum och ”röra dennes saker”. (ALLA som har en syster kan relatera.)

Dörren öppnas och Joachim kommer hem och luktar pellets. Passerar honom i dörren med ett mummel och kör till Ica för att handla. VEM handlar mat en fredag klockan 18:30?Bara vi.

När klockan är 19:30 sitter säkert alla normala familjer i soffan och äter popcorn. Då börjar jag städa kontoret i källaren. Jag river ut allt på golvet och drabbas av panik. VARFÖR GJORDE JAG SÅ? Som en liten unge som precis har plockat isär sin pappas klockradio och nu inte kan sätta ihop delarna.

Plötsligt ropar Joachim från övervåningen att en bebis har läckbajsat och nuddat golvet på flera icke identifierade platser i huset, eventuellt en matta och någons väska. 

Skrubbar golv på väldigt många ställen för att vara på den säkra sidan och påbörjar sedan en sen vuxenmiddag med grönsaker och ostar och dränker alltsammans i vitlök. 

Efter maten springer jag ner och fortsätter med explosionen under skrivbordet. Söta steg av femåring i trappan som vill spela ”penis”.

Spelar pingis, får en boll i ansiktet.

Hittar vackra skrivböcker som jag köpte när jag var ung. I dem skulle jag skriva om mitt liv när jag blev vuxen och fick barn. Verkligheten har hunnit ifatt mig och ger därför bort böckerna till tjejerna som genast börjar bråka vilt om vem som ska ha den finaste med guldtrådar på.

Ångrar djupt att jag försökte vara givmild och skuldbelägger enligt gammal god föräldrased det äldre barnet. 

Klockan 22:30 ligger jag i soffan och undrar vad som hände med min underbara fredag. Det skulle vara fantastiskt att komma hem men jag hamnade i ett nordkoreanskt arbetsläger. 

Nästa fredag blir det annorlunda. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + ett hårkit från IDA WARG för 199 kr. Köp nu!