Lisa, 38: Våga säga ifrån när alkoholen tar över – för barnens skull!

Snart midsommar med lekar, jordgubbstårta, midsommarstång och… i många familjer stora mängder alkohol. Författaren Lisa Broberg uppmanar alla att våga vara obekväma när de ser ett maskrosbarn.

”D

et var kväll och jag hade just slagit mig ner i soffan. Barnen sov, tvätten var hängd och ett nytt avsnitt av min favoritserie väntade. Jag såg fram emot en stund utan måsten och vardagsbestyr. Men så kom min sambo ut från arbetsrummet. Han sa ”Det är bråk där ute. En full förälder gick precis ifrån sitt barn”.

Lisa Broberg
Ålder: 38.
Familj: Sambo och två barn.
Bor: I Högdalen, söder om Stockholm.
Gör: Barnboksförfattare och marknadskoordinator.
Aktuell: Med barnboken Allt mod jag har.
Instagram:
litteraralisa

Så jag sprang ut, egentligen utan att veta riktigt varför. Kanske bara för att det trots allt är min plikt som mamma, som vuxen, som medborgare att springa efter, hinna ifatt och ifrågasätta, om jag har möjlighet till det. Och det hade jag den här kvällen.

Jag trodde att jag hade tappat bort dem, men de satt precis runt hörnet, på bänken utanför sitt hus. Den vuxne letade desperat efter sina nycklar i väskan, kastade ut näsdukar, kollegieblock, en tröja.

”Hur är det?” frågade jag och föräldern skärpte rösten. ”Jättebra! Bara ungen som har dålig attityd.”

”Ungen”, ett barn i elvaårsåldern, satt tyst vid sin förälders sida utan att se på mig.

”Jag lutade mig  fram och viskade ”Jag vet hur det känns. Har du en mobil?”

Det fanns inte mycket tid att tänka. Snart skulle nycklar hittas, barnet tas med in och jag stå kvar med en gnagande oro i magtrakten och adrenalinpumpande blod i ådrorna. Jag beslöt mig för att strunta i den så starkt rotade rädslan att bidra till en obekväm situation.

För vad spelar det egentligen för roll om en vuxen människa får skämmas lite, särskilt när hen gjort uppenbart fel? Den jag brydde mig om satt skamsen bredvid och log mot mig i ett försök att släta över och skydda sin förälder. Det var barnet jag kände ett ansvar gentemot, tack och lov. Jag lutade mig därför fram och viskade ”Jag vet hur det känns. Har du en mobil?”

Barnet nickade med tårar i ögonen och gav mig sin telefon. Jag skrev in mitt nummer och ringde en signal till mig själv. 

Nycklarna hittades och jag gick hem. Väl hemma kändes min egen vardagsångest inte lika stark längre. Jag kröp ner hos mina barn och kramade om dem. Sen skickade jag ett sms till numret jag sparat under namnet ”Maskrosbarn”. Jag skrev att jag bor nära och att mitt telefonnummer är till för att användas, men fick inget svar. Det fick jag däremot ett par dagar senare. Ett litet ord, som ändå rymde mycket; ”Tack”.

midsommar-alkohol-barn-maskrosbarn-citat

Min dörr står alltid öppen för det här barnet. Och även om jag ännu inte vunnit hens fulla förtroende, fortsätter jag att fråga om hur det är där hemma, om jag kan hjälpa till på något sätt. Jag vet att det kan ta lång tid innan mina frågor får ärliga svar. Barns lojalitet mot sina föräldrar är stark och familjehemligheter bevaras in i det sista. Men jag ger inte upp. Det får jag inte göra.

Många föräldrar dricker när barnen är med, men glöm inte att barn påverkas

Midsommar står för dörren. För de flesta barn betyder det dans runt stången, jordgubbstårta och sju sorters blommor under kudden. Men inte för alla. För barn med missbrukande föräldrar är högtider sällan förknippade med glädje. Alkoholnormen är tydlig och den är dum. Många föräldrar dricker när barnen är med, men glöm inte att barn påverkas mer än vi kanske tror, av fulla vuxna.

Kanske hamnar du på en fest där en förälder dricker för mycket. Det händer garanterat i många hem under midsommarhelgen. Men det sker också andra dagar, faktiskt alla dagar, året runt. I Sverige lever närmare fem barn i varje klass i en familj där någon eller båda föräldrarna missbrukar alkohol eller andra droger. Sannolikheten är stor att du känner någon av dessa, vare sig du vet om det eller inte.

Så. Nu öppnar vi ögonen, ser barnen och står upp för dem, okej? Vi gör det obekväma, utsätter oss själva för obehag för att lyfta obehaget från en annan. Nu stannar vi upp, säger till och ifrån. Vi blundar inte. Vi blundar aldrig mer. Inte ens på midsommarafton.”

Missa inte Melindas krönika på samma tema: Att bli full inför sina barn är inte ”en kul grej”


Detta är en läsarkrönika där skribenten står för åsikterna. Vill du skriva en replik eller en krönika inom ett helt annat ämne? Mejla minstory@mag.bonnier.se