Linda nekades operation efter förlossningen – ansågs vara skönhetsingrepp

Efter förlossningen är det meningen att magmusklerna ska gå ihop igen. Så blir det dock inte för alla. Linda, 35 är en av alla kvinnor som haft diastas och tvingats bekosta sin egen operation. Därför har hon startat Diastasupproret – för att fler kvinnor ska få rätt till vård.

Linda
Ålder: 35.
Familj: Maken David, barnen Smilla, 7, och Heli, snart 2.
Bor: Västerås.
Gör:
Sjuksköterska samt initiativtagare till Diastasupproret.

– Det första jag reagerade på var att jag aldrig återfick bålstabiliteten efter min första graviditet för sju år sedan. Efter min andra graviditet hade jag ännu svårare att hitta mina magmuskler och jag var inte ens stabil i min bål när jag stod upp. När jag skulle lyfta mina barn kändes det som att magen åkte isär och jag hade svårt att hitta balansen.

Så beskriver Linda, 35 sin egen kropp. Och hon är långt ifrån ensam. Enligt Läkartidningen har omkring 30 procent av alla kvinnor som fött barn fortfarande separerade magmuskler ett år efter förlossningen, så kallad diastas. 

diastas-mage-mamma-graviditet-ryggont-mammamage

Diastasen tvingade Linda till nya arbetsuppgifter, trots att hon hade sitt drömjobb.

– Jag hade ständig värk i rygg och mage. Jag kunde inte återgå till de arbetsuppgifter jag älskar eller ta hand om min familj fullt ut. 

Diastas i sig är inte farligt, men enligt Linda kan den leda till förödande skador. Ökad instabilitet i bålen kan ge diskbråck och bukväggsbråck, vilket är ganska vanligt vid diastas.

– Sedan skulle jag också klassa allmänt sämre livskvalité och depression som förödande för en människa, säger hon.

”Läkaren sa tydligt att jag behövde en operation för att få tillbaka min livskvalité

Linda läste på massor och gick till vårdcentralen redan efter första graviditeten men upplevde inte att hon fick någon hjälp.

– Efter andra graviditeten blev diastasen ännu besvärligare och jag sökte hjälp igen. På vårdcentralen fick jag en remiss till en kirurg för bedömning då läkaren misstänkte att det fanns bråck, berättar Linda.

På kirurgmottagningen kände en läkare två bråck som ”skulle åtgärdas”, och Linda fick höra att man under operationen även skulle sy ihop magmusklerna.

– De ville även att jag skulle göra en röntgen för att inte missa fler bråck. Jag var så glad och lättad efter detta, jag skulle äntligen få hjälp!

diastas-mage-mamma-graviditet-kirurgi-mammamage-Linda

25 april är det Mamatummy Day för att uppmärksamma mammamagen. I år samarbetar de med Diastasupproret.

Men lyckan blev kortvarig. Efter röntgen fick Linda komma tillbaka till kirurgmottagningen där man då meddelade att man inte kunde se några bråck och att diastasen inte var något som man tänkta åtgärda kirurgiskt.

– Envis som jag är skickade jag en egen vårdbegäran till en annan kirurgmottagning, i ett annat län, och fick träffa en annan läkare. Han kände och klämde och mätte min diastas. Han var tydlig med att detta inte är något jag kommer kunna träna ihop och att han gärna hjälpte mig med att ”laga” diastasen kirurgiskt. Han sa tydligt att jag behövde en operation för att få tillbaka min livskvalité. För honom var det solklart.

Men eftersom Linda inte bor i det landsting lasarettet tillhörde behövde hon sitt hemlandstings godkännande, då de skulle stå för kostnaden.

– Det ville de inte göra och jag fick inget svar på varför, eftersom läkaren inte ville prata med mig när jag ringde. Jag fick boka in ett läkarsamtal på kliniken och vänta ytterligare tre veckor och sedan betala – för att sedan bli nekad hjälp.

”Varför får jag inte vård? För att jag är kvinna? För att jag är mamma?”

Varför tror du att du nekades operation?
– Jag är helt övertygad om att det är en kostnadsfråga. Mitt sjukhus menade att de inte ville göra en operation då det inte finns tydliga riktlinjer och de vill inte orsaka mig onödigt lidande. Men jag led ju redan. De kunde inte erbjuda någon slags hjälp alls.

Efter att ha kämpat förgäves bestämde sig Linda för att själv bekosta en operation – för 77 000 kronor.

– Jag har egentligen rätt till den genom landstinget, så varför får jag den inte? För att jag är kvinna? För att jag är mamma? Det är lätt för landstinget att hävda att detta enbart är ett skönhetsproblem och skjuta över problemet på kvinnan. Att kroppen förändras och ser annorlunda ut efter en graviditet och förlossning vet vi alla, men kvinnan bör väl få ha en funktionsduglig kropp?

”Detta är ett samhällsproblem och inte ett kvinnoproblem som sjukvården vill hävda”

Operationen gick bra och Linda återfick sin styrka. Med den kom kämparglöden att hjälpa andra kvinnor och Diastasupproret föddes.

– Jag var så arg över hur jäkla orättvist allt var och över hur vården i Sverige fungerar. Ambitionen med Diastasupproret är att bilda en plattform där vi tillsammans kan göra våra röster hörda för att kräva rätt till vård. I Sverige ska vi alla kunna förvänta oss att få lika och korrekt vård oavsett om vi bor i norr, söder eller mittemellan.

diastas-mage-mamma-graviditet-kirurgi-mammamage-Linda-mage

Före och efter den dyra operationen, som Linda fick bekosta själv.

Och responsen från kvinnor i samma situation var enorm.

– Vi är så många som har drabbats av detta och endast några lyckliga få som fått rätt till bra hjälp. Jag får ta del av många kvinnors orättvisa behandling inom vården och samtidigt som det gör mig ledsen är det också det som driver mig framåt.

Hon fortsätter:

– Detta är ett samhällsproblem och inte ett kvinnoproblem som sjukvården vill hävda. Kvinnorelaterade problem inom vården har aldrig varit särskilt prioriterade, tänk om vi kvinnor skulle kräva samma rätt till en funktionsduglig kropp som män? Det kommer definitivt att bli en ökad kostnad för landstinget men också en mindre kostnad för samhället i stort om det skulle satsas mer på att kvinnor får må bra.


För att uppmärksamma de problem som diastas kan medföra finns Mamatummy day som infaller den 25 april. I år samarbetar Mamatummy day med Diastasupproret.

Här kan du skriva på Diastasupproret!