Linda, 33: ”Jag har glömt att njuta av de tråkiga vardagarna i år igen”

Jag har inte ens hunnit reagera på att året är på väg att ta slut. Man har så fullt upp med förberedelser inför julen, träff med vänner, avslut på jobbet och i skolan, att man helt glömmer bort att man tagit sig igenom ännu ett år.

Jag hämtade barnen på förskola och skola igår och insåg att det är sista gången jag gör det detta år. Det är nog sista året min son behöver vagnen och nästa år börjar dottern mellanstadiet. Men jag blev ju precis mamma. När hände allt det här?!

De senaste åren har jag och min man bara tagit oss igenom vardagen tillsammans. Det är konstant fullt upp. Planering av hämtningar, lämningar, vab, jobbet, träffar med vänner, träning, livet i allmänhet. Man vill hinna med så mycket och man ska vara överallt. Och helt plötsligt är året slut.

”Jag tror att det är vardagen som barnen kommer ihåg”

Att komma i tid och att göra saker i tid har blivit det jag kontrollerar och håller fast vid hårdast av allt. Allt i ett försök att tro att jag inte missar något. Så att barnen har det bra. Att

vi som par har det bra. Men nu när året snart är slut och vi ska resa iväg över jul och nyår, så är jag helt slut. I slutändan är det ju inte viktigt att allt sker i tid, det blir mer en bov som gör att man blickar framåt och glömmer att stanna upp.

Och jag har, som tidigare år, glömt att njuta. Glömt att njuta av vardagen. Den där trista tiden, dötiden. Men det är ju egentligen den som är viktig. Jag tror att det är vardagen som barnen kommer ihåg. Inte alla gånger man åkte till badhuset eller gick på bio, utan de enkla sakerna. När hela familjen äter middag tillsammans, eller när alla står i hallen och försöker lära sig att shuffla.

När jag var liten bilade min familj genom Europa. Det hände hur mycket konstiga saker som helst på den resan men det jag tyckte bäst om var själva bilåkandet. Att hela familjen satt i en bil, tysta eller samtalandes, och bara var med varandra.

”Jag är ledsen över att jag, än en gång, stressade igenom livet och året”

För någon vecka sedan var jag så trött att jag somnade på min träningsmatta efter bara några armhävningar. Och det var där någonstans som jag gav upp.

För jag skiter i allt nu. Mina barn är lyckliga, herregud de mår ju bra! De längtar efter vår stundande resa där de kommer få vara med hela sin släkt i två veckor. Inga föräldrar som stressat ska laga mat, städa huset eller bara jobba liiiiite till. Barnen behöver inte mycket. Det är vi vuxna som tror att vi behöver ge dem allt vi kan när det enda de vill ha är vår tid.

Och jag är ledsen över att jag, än en gång, stressade igenom livet och året. Det här är ju det jag har, varför måste jag då hela tiden tänka framåt?

Läs också om hur du hjälper barnen att bara vara – utan att serveras massa aktiviteter

Foto: Getty images

Detta är en läsarkrönika där det är skribenten som står för åsikterna. Har du något att säga med en krönika? Mejla minstory@mag.bonnier.se